I N F O R M A T I O N S B L A D O M S K U T O R N A P Å Ö S T E R L E N

Nr: 1/4 - 2013 - Årgång 17. Pris: 10 kronor

S I M R I S H A M N

HOPPET

Efter en lång vinter ser vi fram emot en härlig seglingsperiod. Första turen går till Skillinge i början av maj för drevning av en del av decket, vi hoppas också kunna skrapa och måla utsidan av skrovet.

13-14 maj är det sliptagning i Simrishamn för Transport-styrelsens besiktning, varefter vi går till Ystad för fortsatt rustningsarbete.Jag hoppas se fler medlemmar än de vanliga trogna under dessa arbeten. Det är viktigt att få Helene i bästa skick för kommande seglingar.I år har vi ett digert program, som inledes redan den 5 juni för en 4-5 dagars segling som vi kallar öresund runt. 23-28 seglar Helene med en konfirmandgrupp från Karslkrona församling. 1-7 juli pågår en Nordisk Kulturfestival med segling i Ble-kinge skärgård tillsammans med 14 andra skutor.

Ordförandespalten

2

Sitter idag söndag 3 mars med ett strålande solsken värmande på ryggen och skriver dessa rader till våra medlemmar i för-eningen Jakten, hoppet ligger säkert förtöjd i Skillinge på sin vanliga plats, vilket inte var så självklart trots anvisningar av hamn kontoret hamnade vi i början på hösten på insidan av nocken i stället för utanpå Holländaren där vi i 8 år alltid förtöjt.Konstigt att privata intressen måste agera för egna uppfattningar som går tvärs den ordning som alla båtar och skutor har att följa, den som bestämmer är hamnkontoret och ingen annan. Sommarens seglingsprogram börjar ta form och efter vårt långa äventyr i Skottland förra året så hamnar vi nu tillbaka i våra vanliga rutiner vi kommer att se till att hop-pet finns tillgängligt i Brantevik några veckor i juni och Juli för kvälls och dagseglingar som många av våra medlemmar uppskattar, givetvis så står Sillens dag och Äppelmarknaden på programmet, förutom den traditionsenliga seglingen till Rostock kommer det att arrangeras en kombinerad gubb och damsegling samt en ungdomssegling. Alla våra skutor i syd Skåne är stolta över att Sveriges skutförening har beslutat att hålla sitt årsmöte i Simrishamn och jag vill uppmana intres-serade att komma och lyssna på SSF möte som äger rum lör-dagen den16 mars i seglarpaviljongen i Simrishamn.

Med vänliga hälsningarCarl-Erik

S I M R I S H A M N

I mitten av juli har vi klassikern Allinge Jazzfestival en höj-dare under 3 dagar. 6-11 augusti är Helene chartrad av ett eventföretag i Rostock, det blir många turer under det s.k Hanse Sail. 14-18 augusti ligger vi som hotell för 20 st. kon-feransdeltagare på Tjärö i Blekinge skärgård.

Mellan alla långseglingar sker naturligtvis de populära kvälls-seglingarna tisdagar och torsdagar.

Jag hoppas vidare att se många av våra medlemmar ombord på de alltid lika trevliga långseglingarna. Gå gärna in på vår hemsida, där finns seglingarna och justeras efter hand vid ev. ändringar eller tillkommande seglingar.

Än en gång kära medlemmar välkommna ombord

OrdförandeRune Sörensson

Påsken 1963 åkte en liten grupp förväntansfulla scoutledare till Degerhamn för att ta över segelskutan Sarpen. Deras ide var att ge bygdens ungdomar en möjlighet att komma ut och segla med ett rejält fartyg. Föga kunde de ana att verksamhe-ten femtio år senare skulle omfatta deltagare från hela landet och just nu även ifrån våra grannländer runt södra Östersjön. Än mindre kunde de veta att denna verksamhet i stor grad skulle komma att bidra till att värna om och säkerställa det Maritima kulturarvet i vårt land och i Europa. Sarpen och dess verksamhet har också sedan starten 1963 bidraget till att stärka bygdens gemenskap och fungera som en seglande am-bassadör för vår hemstad. Vi kan alla vara stolta över denna verksamhet och vad det har inneburit både lokalt och vidare i vår omvärld. I detta sammanhang vill jag nu ta möjligheten att tacka Sven Geistrand, Sven Ekstrand och Åke Möller för att de startade upp denna verksamhet och för det stora enga-gemanget och entreprenörskap som lagt en stabil grund för Sarpen. Stor tack!

Sverker LindholmOrdf Sarpen

3

Skillinge 2013-03-05

Det är flera plusgrader på dagarna, solen skiner, de sista snö-resterna töar bort och ersätts av blommande snödroppar och vintergäck. Även om vi troligen har några bakslag framför oss så känns det att våren är på väg.

Ombord på Klara Marie har våren redan börjat. Vi ska i år byta det aktra kapptaket, göra nya nedgångsluckor och bygga om manöverplatsen. Det arbetet är redan påbörjat. Hinner vi, ska vi även se över skanskappen i fören.

Första halvan i april ska vi upp på slipen för bottenbesiktning, bottenmålning och sedan förhoppningsvis ner i sjön igen. Då väntar traditionellt vårarbete med skrapning, målning av skrov, reling, brädgång m.m.

I månadsskiftet april/maj är det dags för avtäckning och rigg-ning.

Ja, våren är en hektisk tid för skutfolket. Detta får vi tillfälle att utbyta erfarenheter kring den 16-17 mars då vi träffar lika-sinnade från andra delar av landet vid Sveriges Segelfartygs-förenings årsmöte i Simrishamn/Brantevik.

Det är inte bara skutan som vårrustas, det gör även vår hem-sida. Med hjälp av Lars Rabe på rabe.se AB har detta arbete precis påbörjats. Förhoppningsvis har vi kommit en bra bit på väg när denna tidning kommer ut och vi har en hemsida som på ett bättre sätt lever upp till nutidens behov av information.

Hur vårt seglingsprogram ser ut för den kommande somma-ren kan man läsa på annan plats i denna tidning.

Nu ser vi fram emot den kommande seglingssäsongen med tillförsikt. Efter två, vädermässigt, ganska mediokra somrar så blir det i år mer gynnsamma förhållanden. Visst!I samband med detta vill Klara Marie passa på att önska vår systerskuta Sarpen lycka till med sitt jubileumsfirande i som-mar. Sarpen firar 50 år i Simrishamn! Grattis!

Vi ses på kajen!

Mats MalmbergOrdförande

SKILLINGE FISK-IMPEXInternationel Import-Export

Box 17. 27603 SkillingeTel: 0414-30575

Annonsera i Bogsvall stöd Skånsk segeltradition

Kontakta Christine Fajerson 0414 22037 sos_christine@hotmail.com

Jag har seglat med ryska fullriggaren MIR

4

Helenes succéartade insats på Hanse Sail som discobåt (läs Lars Bruzelius artikel i Bogsvall nr ?? 2012 sid ??) fick följder. Jag har nu fått nya Facbook vänner – direktören för eventföretaget Blonde Agentur Kristina Seiffert, Nadine Pin-nél och discjockeyerna Tom Krest och Tomas Dieter. De hål-ler mig underättade om vad som sker och jag är inte intres-serad av diskoaftnar i Rostock eller annat av den sorten, men när jag blev inbjuden att segla med den ryska fullriggaren MIR då passade det. Jag reste ensam och bodde på Vogel Ho-tel Apartment& SPA i Rostock, som Kristina rekommenderat och fick ett härligt stort vindsrum med utsikt. Första dagen shoppade jag bara runt i Rostock, som är en lugn och behag-lig stad – inte som när det är Hanse Sail. Så kom dagen för ombordstigning av stora segelbåten

- ja hon är stor: Längd 109 m, Bred 14 m, Segelyta 2771 m²Masterna sticker cirka 68 m över vattenBesättning 200 man varav befäl denna dag 80 man

”Mir, vilket betyder fred, byggdes i Gdansk 1987. som tredje av fem systerfartyg. Hon anses av många som det snabbaste A-klass segelfartyg i världen. Mir har seglar med en besätt-ning på 200 men hon kunde ha seglats med endast 30.”Det var häftigt att stiga ombord på detta skepp när man bara har erfarenhet från Helene som ändå är Skånes största segel-båt. Mir är lika bred som Helenes halva längd, allting är så stort och så mycket löpande tågvirke. Råsegel kräver mycket

MIR med alla tjugofyra seglen uppe

Jag som fotat och skrivit detta med ”diskodrottningen” Kristina och Nadine

Hur många sjömän ser du, som reder ut förseglen på peket medan lika många på däck hissar dem?

Nagelbänkarna blir långa på fartyg med råsegel – förståeligt att de behövs olika färger på linorna

5

mera linor för att ställa seglen än våra gaffelsegel och det går åt minst tio man för att hissa ett råsegel. MIR har totalt 24 segel fördelat på: 14 råsegel, 4 försegel och 6 stagsegel. Ryska marinen som äger, underhåller och seglar MIR. Jag hade förväntningar på uniformer och disciplin, men så var det inte. Bara befälen hade uniformer och jag saknade värn-pliktiga i sina sjömansuniformer, som nu bara hade enkla över-dragskläder. Ship shape var bra - snyggt målat, coilat och städat överallt. Besättningen var trevlig men några samtal blev det inte – språkförbistring. Vår guide kunde engelska och hon gav en intres-sant visning runt i MIR.

Maten vi fick var enkel men sma-kade bra – vi fick rödbet- och kål-soppa, korv med bröd och kaffe. Bra smakade också drinkarna som Wolfgang – Helenes kontakt i Ro-stock – bjöd på.

Hur var det då att segla med rys-sen? Till att börja med så var det ett helt företag att komma ut från kaj. Det krävdes två bogserbåtar och sedan kom lotsen ombord från sin båt och samma procedur

igen när vi skulle gå in efter segeltu-ren. Det skall till stora vågor för att få gung på detta fartyg. Vinden var måttlig så farten blev aldrig mer än 7 knop. Motorerna var väl isolerade så några motorljud hördes inte när vi seglade. Bekvämt var det med stora däcksytor att vandra omkring på och massor med alternativa sittplatser. Som kocka på Helene bad jag att få

Hanse Sails unternehmenskommunikatör Wolfgang Bischoff. Tack för drickat! Nadines son var också med och han tyckte det var spännande

Allting är stort och mycket på MIR

Räkna linor - minst 63 går ner till däck från två master

6

se MIR:s kök och jag blev insläppt och kunde lätt konstatera att här fanns det resurser. Många värn-pliktiga var handräckning. Det var trevliga dagar i Rostock och på MIR och jag ser fram emot Helenes deltagande i Hanse Sail i augusti då Anita och jag åter skall kocka tillsammans.

Text och bilder:Birte Pollack Ekwall

Innerutrymmena ovan däck är stora

Aktersalongen är matsal för befälen

Vinter i Ystads hamn

7

Utom- eller inombordsmotor?

Segla med HoppetPingstafton på Christiansö18-19 majGemyt med ”ball på månen”

Årets seglingsprogramwww.jaktenhoppet.com

En lördagsnatt hade Helenes landgång välts ner i hamnbassängen i Ystad. Land-gången väger ca 200 kg med balansvik-ten och är för tung för en person så minst två hämndlystna eller upprymda perso-ner genomförde sabotaget. Fem starka män från Sjöräddningen bärgade på sön-dagsmorgonen landgången. Landgången hade fått skador och måste repareras och Helene hade mindre skador på skrovet och några brädor knäckta på brädgången. Skadorna påverkar inte sjösäkerheten, men tillräckliga för att anmälas till ord-ningsmakten. ”Polisen””Segelfartyget Helene godmorgon - jag önskar göra en anmälan om skadegö-relse”.Sedan följde en mängd frågor om klock-slag, färg på båten, registreringsnummer, längd, anmälarens födelsenummer, båt-typ m.m. och till sist hade polisen i Gö-teborg - det var deras tur att svara denna morgon - frågat om allt. Nej, inte riktigt om stund ringde polisen för ännu en fråga - har båten inom eller utombordsmotor?

HälsningarBengt Ekwall

Christiansö är något alldeles speciellt...

8

Skildring av Karin IsgrenHelgen 5-7 oktober skulle bli så dejlig! Jag hade stressat och fixat och trixat för att kunna vara ledig och följa ”Hoppet” till Christiansö. Jag har inte (!) varit där på ca 15 år så jag såg verkligen fram emot det. Christiansö är något alldeles spe-ciellt; klipporna, himlen, måsarna, stenlagda gator, dans på ”Månen” med mera.

Redan i mitten av veckan började det dra ihop sig på DMI. Vad nu... kolla SMHI och yr.no också. Men ibland hjälper det ju inte hur många väderkällor man har, vädret blir skit för det! Telefonen vaktas (eller kanske mailboxen) i bävan för ett samtal från Petsson att helgen gått i kvav. Men icke! A nä, så lätt ger man sig inte. Stormvarning över Christiansö må gå i

uppfyllelse, men det finns väl andra ställen att gå till, Hanö t ex, tänkte vår skeppare. Så vi (Jan, Henrik, Göran, Hans, Lars-Göran, Leif, Pelle, Stefan, Mats och jag) samlades på kajen i Brantevik 09.30 cirka och lade loss. Jag trodde vi skulle ha revat, men efter full stor kom seglen upp ett efter ett. Stor, fock, klyvare, jagare, OCH TOPPSEGEL! Ha, DMI, vi vann! Glidandes i sjölä norrut längs Skånes kust tas ett djupt andetag och livet ser plötsligt oerhört ljust ut!

Större delen av dagen ägnades åt denna njut-ning, till sist fick vi ge oss och anlöpte Åhus vackra åmynning (södra sidan dvs) och infart till förtöjningsplatserna. Nu hade det ihärdigt börjat regna, så vår lilla förtöjningsdram fick intas under det snabbt uppsatta soltaket. Med nästan bara herrar ombord blev dock den lilla förtöjningsdrammen långdragen, så jag trött-nade och gick upp på byn; Åhus är charmigt! Så småningom blev det ösregnspromenad till krog och sedan välbehövlig nattsömn!

Lördagen visar sig oförutsett vacker! Sol (ok, lite dis- moln), och lugnt. Var är stormen? Ute till sjöss ser vi åt sydost och förstår att det kanske är nåt skit därnere i alla fall. Men vi gungar fram åt nordost i behaglig, loj dyning. Tyvärr ingen vind (paradoxalt), men färden är så harmonisk att det kom-penseras. Man kan inte få allt. Vi har kursen ställd mot Hanö och anlöper vid 14.30. Roligt att komma dit tänker jag, ingen Gammeldansk på mysig, dansk kro, men vad är det mot Bön-säcken och Sveriges högst belägna fyr!

Efter sillunch blir det för åtminstone en del av besättningen god middagslur, och resten av eftermiddagen promeneras det på ön. Väl uppe vid fyren, med utsikt åt alla håll slås jag av det fantastiska ljuset, den magnifikt molniga himlen, och

stillheten. Tittar på lite järnprylar som vi inte begriper oss på; är det konst eller kvarläm-nat nånting? Strunt samma, vi går vidare till Bönsäcken som jag förtjust återser. Men ef-ter att ha halva trädgården full av sten från 30 års segelturer är jag helt laglydig och tar inte minsta lilla gruskorn! Bara går där och beskådar dessa små havsslipade skönheter. Kungsfågel förgyller också vår vistelse på ön, så livliga och vackra med sina knallgula streck på huvudet. Middag med ugnskyck-ling, potatisklyftor och sås samt ”late kock-ens äppelkaka”, Görans skapelse. (Äpplena fick våra charmiga besättningsmän L-G och Göran på något sätt av en dam i en trädgård på väg upp mot fyren). Jag tar ännu en pro-menad upp mot fyren innan kojning och får till livs de mäktiga ljussvepen över himmel och hav. (Räknade ut fyrkaraktären och kol-lade sjökortet, men där hade de räknat fel...)

Söndag, tja, så var det tuffa pix igen. 5.50 startas motorn för avgång 06.00. Mörkt, duggregn, sömnigt, söndag, småblåsigt rakt i näbben, kallt, hittar inte mina glasögon...

Oktobermorgon i Åhus

Hanö ohoj

Men på detta fantastiska skepp ordnar sig allting till det bästa på något märkligt sätt. (Dock inte riktigt alltid, ska det senare visa sig). Dagen gryr, frukost serveras, sjölä så småningom, glasögonen hittade jag där jag lagt dem, och vi har senare en härlig, frisk segling längs kusten ner mot Brantevik. 13.00 skulle vi enligt skepparens planer vara hemma igen, och det ser lovande ut; 12.35 börjar vi förbereda segelbärgning och inför den ska förstås motorn startas. Just, det, motorn star-tas. Hallå motorn, Petsson till motorn Petsson till motorn... inget svar. Inte så mycket som ett stånk. Börja segla igen och fundera på nästa drag. Vi ligger sen fram och tillbaka mellan Brantevik och Simrishamn i tre timmar och ägnar åt oss åt olika seglingsmanövrar och startförsök. Mot slutet av träningspasset får vi även dreja bi, och det hela är mycket

lärorikt; jag har nog aldrig hanterat så mycket segel på så kort tid! Men, men, jag ska inte skoja bort allvaret i det hela. Motorn hade problem och var för tillfället obrukbar, sådant brukar varken vara roligt eller billigt. Hur som helst så når vi så småningom land via yankee-bogsering (också mycket intressant!) och kajen i Simrishamn. Där får vi lite snöpligt lämna ”Hoppet” efter en i övrigt fantastisk helg med nyvunn-nen energi till höstveckornas dont!

Jag vill sluta som jag började fast olika... Hanö är något all-deles speciellt!

Karin

Ljus över Hanö -bukten

Ljus över Hanö -bukten

Säsongsavslutning med nya seglen.

En solig lördagsmorgon träffas vi på kajen i Skillinge. Klara-Marie har fått sina nya försegel monterade nu är nya seglargarderoben kom-plett . Nu skall det bli åka av. Vi skall segla till Kiviks Äppelmarknad, våra skutor skall sammanträffas vid Simrishamns redd. Vi är ute i god tid, så vi går in i Simrishamn väntar på att Sarpen och Helene skall komma igång Hoppet är också på gång. Vi går ut tillsammans, alla sätter segel en efter en. Kursen sätts mot Kivik fin SW-vind 7-8 m/s våra nya segel står som” pansar plåtar” Klara-Marie forsar fram. När

vi är i Baskekrogen ökar vinden ytterliggare Klara-Marie börjar ta in på dom två skutorna som ligger före, går förbi den ena tar in på den andra, vi kan inte minnas” namnet” på skutan, men den är blå och hade rödbarkade segel ,vår riggmästare myser när vi förbereder omsegling ,men vad händer, det kommer upp ett toppsegel plötsligt .Ok vi tar in lite ändå, men när det kommer en topp till ,så var denna dag körd. Seglingen går vidare lite prat på VHF:n om att hålla undan för ålahummerna vilken turordning vi skall ligga vid kaj osv,

hur som helst det var en trevlig segling, när vi kommer in i hamnen, så ser vi att den blåa skutan med rödbarkade segel var ju Sarpen från Simrishamn. Efter några timmar var det dags för hem segling. Klara-Marie skall bjuda skutbesättningarna på fisksoppa i Skillinge, vi får vinden stick i stäv, så det får bli maskinkör-ning hem. Fisksoppan var helt otroligt god, det blev också allsång med dragspel. Skep-paren på den röd bar-kade segelskutan sjöng i verkliga höga toner, rösten kommer väl ifrån kommandot upp med alla segel för f:n.Skepp o hoj på er alla skute vänner.Denna dag Skeppare och dragspelareTommya.

Foto Jan T.

10

VEM VAR GENERAL ZARUSKI?

Vem var då denne general Zaruski som givit den nyupprus-tade, svenskbyggda skutan sitt polska namn?

Mariusz Zaruski föddes 1867, som mellanbarn i en barnaska-ra på tre söner, i Dumanovo, Polen, där han under sin ungdom studerade matematik och fysik på universitetet i Odessa. Han hade stor förkärlek för havet och dess möjligheter och ägnade mycket av sin lediga tid till att frivilligt arbeta som sjöman på olika fartyg. 27 år gammal blev han förvisad till Arkhangelsk av den ryska regeringen, för sitt aktivistiska deltagande i den polska motståndsrörelsen mot Ryssland. Under sin tid i fäng-elset tentade han av en sjömansexamen och fick möjlighet att mönstra på ett handelsfartyg. På sin första resa hamnade han i Norge för att lasta timmer och några år senare blev han kapten på ett annat fartyg.

Efter avslutat fängelsestraff åtevände Zaruski till Odessa för att gifta sig med sin Izabella. Paret flyttade senare till Krakow där han under fem års tid studerade konstvetenskap. På grund av hustruns ohälsa flyttade man till Zakopane där Mariusz fick arbete som bergsguide för turister samt räddningsledare . Kort därpå grundade han “Tatrabergens räddningstjänst” samt började skriva tidningsartiklar för att locka turisterna till området. Själv var han en hängiven bergsklättrare och var förste man att nå bl a bergstoppen Kozi Wierch, en topp som ligger på 2291 m höjd i Tatrabergen.

Under första världskriget var han aktiv i bl a kavalleriet och fick högsta polska utmärkelsen för tapperhet i fält. Han avslu-tade sin militära bana som general och adjutant tlll den polske presidenten Stanislaw Wojciechowski och drog sig tillbaka strax före revolten1926.

Mariusz vurmade för Polens närhet till södra Östersjön och bidrog genom sitt undervisande till att ett stort antal polska ungdomar fann ett intresse i segling och sjömanskap. Många sammanslutningar, föreningar och samfund inom sjöfarten kan tacka Zaruski för sin tillblivelse. Otaliga föredrag och fö-reläsningar har hållits och såväl artiklar som handböcker om segling skrivits. Till och med Polens första navigationsbok har skrivits av Mariusz. Tillsammans med en vän grundade han det polska segelsäll-skapet och tack vare sina regeringskontakter lyckades han förvärva yachten Witez till föreningen. Själv hade han en le-dande roll som seglinginstruktör för bl a scoutrörelsen, vars pojkrörelse var en viktig del av den marina utbildningen för polsk ungdom. Hans motto var att “det hårda livet till sjöss – stärker sjömannens moral och karaktär”. Under sin tid som ordförande av det polska seglingssällskapet införlivade han alla universitetsstuderande, pojkscouter och seglingsklubbar över hela Polen i en enda stor massrörelse för segling, sjö-manskap och marin utbildning. Under flera år ledde han som kapten för skonaren Zawisza Czarny dessa aktiviteter. Han utstrålande sådan pondus och respekt och var en så aktad man att man helt enkelt kallade honom “Herr General”.

Så startade andra världskriget. Trots att Zaruski fick möjlig-het att lämna landet valde han att troget stanna kvar i sitt fä-derneland. I samband med Röda Arméns intåg i Polen i Sep-tember 1939 arresterades och fängslades Mariusz av ryska säkerhetstjänsten och i mars 1941 dömdes han åter att bli landsförvisad till Sibirien. I domen hette det att “han var ett socialt farligt element”.

Knappt tio dagar senare och 74 år gammal, dog han av kolera i det sovjetiska fängelset och Polen hade därmed förlorat en

framgångsrik militär, konstnär, poet, journalist, bergsbesti-gare, äventyrare, räddningsledare, turistguide, scoutledare, sjökapten, utbildningsledare, adjutant men främst en general och hängiven ambassadör för livet till sjöss och sjömanskap ombord!

Man förstår valet av namn på den nya galeasen General Za-ruski – men man har också mycket att leva upp till. Lycka till!

Christine F

Tack vare den polska scoutrörelsen lyckades man hösten 1991 återfå General Zaruskis aska till Polen och han begravdes i Zakopane – troligtvis vid sin älskade hustrus grav. Paret fick aldrig några barn.

år i Simrishamn!Måndagen den 22/7 klockan 19 serveras en sillentré följt av somrig grillbuffé vid Seg-larpaviljongen.

Anmäl Dig/Er genom att sätta in kronor 150 på bg 165-3237 senast den 8/7. I priset ingår lättöl/vatten, kaffe och dans till orkester.

Redan från klockan 15 den 22/7 är det bubbel, mingel, fotoutställning och ev. upp-vaktning i stora samlingsloka-len Skeppet vid Turistbyrån. Vid kaj ligger då festföremålet och inbjuder till Öppet skepp.Varmt välkomna!

Välkomna att fira Sarpens 50

11

3e etappen av Jubileumsseglingen med HOPPET

Dagbok från 3e etappen av Jubileumsseglingen med HOP-PET och kapten H. Hedberg 2012, förd av Johan Hedborg, arkitekt, akvarellist, och Hoppetentusiast med sommarboen-de på Brantevik sedan 1960-talet.

Hemresan, Oban - Falsterbokanalen20/7 Starten från Kastrup till Edinburgh går utan äventyr, även om det är lite kymigt att lämna hustrun lite sjuk hemma (SMS senare talar om tillfrisknande). I Edinburgh möts ytterligare 3 seglare (vi skall bli 14 stycken när alla har kommit i mor-gon). Nu blir det diskussion om hur vi skall komma till västra sidan av Skottland och hamnen i Oban. Folk talar om än den ena, än den andra bussen. Till slut förstår vi att vi skall ta oss till centrum och där först ta en buss till Perth och sedan byta till en annan. Den första bussen går sönder och frågan blir p l ö t s l i g t om vi skall hinna med den sista bussen från Perth. Nåja det kommer en buss som kör extra fort tycker vi och i Perth har bussen gått, men det kommer en extra. Vack-ert skotskt l a n d s k a p med dalar, mycket får och höga berg. Det tar nästan 6 timmar att ta sig från E till O. Hoppet ligger synlig vid kaj och det känns skönt att gå ombord med styrman och kocka väntandes på oss . Vi är sex som går på restaurang och får god fisk/musslor, somnar skönt i bingen även om jag inte får ordning på filt och påslakan. Vid fyratiden hör jag en båt tuta ganska nära oss. Upp på däck och där ligger en fisketrålare som ser ut som om den vill till vår kajplats. Calle väcks, men när han kommer upp visste han att den inte skall ta vår plats (det hade den trevliga kvinnliga hamnkaptenen sagt). Snopet! Jag som trodde jag gjorde en insats.

21/7 Upp efter en skön natt. Frukost i land på ett litet kafé. Fralla med bacon och en med stekt ägg. Så iväg med Mag-gan (intendenten!) till fiskaffären för att storhandla. Där finns mycket att välja på. Till middag blir det forell och till i mor-gon diverse olika fiskar till en gryta. Jag går en promenad till byns museum och tar en Guiness till lunchmackan. Kl. 14 skall alla komma. En är hemma för att kurera en maginflu-ensa, får se om han kommer ifatt oss. Vi är alltså 13 stycken. Kaptenen Hans hälsar alla välkomna och pratar en del om säkerheten. Calle försökte få en kojplats till var och en, vilket han lyckas med efter diverse försök. Vi blir indelade i tre vak-ter, vilket betyder 3 tim. på pass och 6 timmars frivakt. Kl. 15 är det dags att gå norrut. Tidvattnet är till vår fördel så vi gör god fart. Segla får vi dock vänta med till efter Inverness.

I en trång passage är vattnet så oroligt att det knappt går att hålla båten i kurs. Framme i Fort Williams kl. 20, slussen är då stängd och vi ligger utanför vid en stor träbrygga. Maggan har maten färdig, stekt forell, gräddstuvad spenat och potatis. Alla äter med god aptit. Efter maten presenterar sig var och en.

22/7 Vädret är uruselt och skepparen bestämmer att vi stan-nar en dag. Vi går efter frukost (kl. 7) genom den första slus-sen när högvatten och vattennivån innanför slussporten är på samma nivå. Vi glider elegant in till kaj och slipper därmed tidvattnet. Vi bekantar oss med byn och ser Fort Williams på andra sidan viken. En liten öl på puben efter att ha kastat sopor och tomflaskor. Regnet och hård sydlig blåst gör det ganska

otrevligt att vara i land. Till middag lagar Marga-reta köttbul-lar i tomatsås och potatis. Alla äter med god aptit. Äntligen är det tredje vaktstyrkans tur att diska (där jag in-går). Ett gäng går sedan upp till puben för en öl eller whisky. Skot-tarna på gott humör och ganska hög-ljudda. I säng vid 23-tiden.

2 3 / 7 T i d i g frukost men

väntan till kl. 14 innan vi får komma in i andra slussen. 8 stycken denna dag och vi blir så småningom ganska proff-siga. Framme vid 18-tiden då Maggan har sin fiskgryta klar. Färden efter sista slussen för dagen går genom ett mycket lummig landskap, få hus och möte av 2-3 båtar. Regnmolnen vilade tungt över de höga kullarna. Efter middagen mojnar vinden och vackert väder utlovas.

24/7 Övernattning i Gairlochy. Bra faciliteter. Upp två gånger på natten, den ena kommer en bil från kanalbolaget just som jag stod och pinkar i mörkret. Frukost klockan 7 (efter här-lig dusch) eftersom slussen öppnar kl. 8. Snabbt genom två slussar och ut på Loch Lochy, en av de två stora sjöarna som ingår i kanalsystemet. På öppet vatten tränar vi segelsättning. Calle går igenom alla momenten, vi måste ju vara lite kun-niga inför Nordsjöfärden. Ett par slussar på vägen, vi har nu passerat högsta punkten i Caledonian Canal och nu bär det av neråt mot Inverness. Sen eftermiddag når vi For Augustus med 3 slussar framför oss innan Loch Ness. Ett kort besök på pub innan middagen. Maggan bjuder på Thaikyckling, det bir t.o.m. ett glas vitt vin. I säng ganska tidigt. Något problem med färskvattnet.

25/7 Loch Ness blev väl lite av en besvikelse. Enformigt landskap (skog, skog...) och grått väder, inget för en akva-

rellmålare. En medeltida borgruin passerades, och en angöring är inte möjlig (och det var väl den ur-sprungliga meningen kan jag tänka mig). Dagens enda förlustelse var exer-cis kring hur man agerar vid ropet ”MAN ÖVER BORD”. Calle har dagen innan skrämt mig med att jag skall vara försöksper-son, men han kastade i stället i en fendert! Trött, ingen pub, men en Gam-mel Dansk före Maggans goda lammgryta.

26-28/7 Frukost som van-ligt vid 1⁄2 8-tiden. Sedan får vi vänta till kl. 9 innan slussvakten öppnar för oss. Nu går det nedför och slussningen går hur ele-gant som helst. Man möter samma båtar då och då, bland annat en stor svensk båt med 2 par ombord. Verkar vara storseglare, skall från Inverness till Bergen för att lämna iland norska gäster och sedan hem till Bohuslän. Ju närmare vi kommer Inverness ju fler fritids-båtar ligger vid kaj. Färden går genom ett vackert landskap, en och annan herrgård och på ett ställe kommer en sidoflod med forsande vatten. Någon ser hoppande laxar, och på ett ställe var forsrännekurs för kajaker. Sista slussarna och vi är i Inverness. Bra kajplats. Promenad efter lunch in till centrum. Besöker bl.a. ett av de mest kända antikvariaten i landet, in-rymt i en f.d. kyrka. Massa böcker men inte en enda i mitt intresseområde, pipor och tobak!!! Typiskt. Tillbaka till båten för en kort vila. Kl. 18 bjöds på en Irish coffe och så in till stan för restaurangbesök, Maggan skall för en gångs skull få ledigt. Vi har svårt att hitta en plats där alla 13 kan få plats, så ganska snart är vi uppdelade i mindre grupper. Alla verkar vid frukost dagen efter nöjda med sina val. Jag och tre damer gör efter middagen besök på ett varuhus och inhandlade diverse dryckjom. Trötta som vi fyra är blir det taxi hem. Vi kom-mer iväg vid 9-tiden. Sista porten ut mot havet hette Glachna Harry Sea Lock, inte för att jag förstår hur det skall uttalas.

Ut samtidigt med norrmannen som skall hem och svensken som snart sticker rakt norrut mot Bergen. Vackert väder längs skotska kusten. När vi svänger litet sydpå sätter vi stor, fock och klyvare. Med motor blev det sådär 7,5 knop. Fin segling, men snart känner jag av magen, alla övriga verkade oberörda. Fram på kvällen smådugg. Nattsegling är spännande, på da-torskärmen ser man tydligt sin egen kurs och alla båtar och andra hinder i vägen. T.o.m. regnmolnen syns. Andra dagen fin sydlig vind men ganska kraftig rullning. Ganska blött. Till vår glädje kommer en stilig späckhuggare upp utmed båten. Fyra delfiner kommer också och visar upp sina konster, tyck-er tydligen om att hoppa framför vår stäv. För min del ingen mat och mycket vila i kojen och på backen. På vårt nattpass överraskas vi av regn, blixt och en hård by, som lägger båten i stark lutning. Rorsmannen glider ned i lä och slår sig ordent-ligt. Calle tar snabbt över rodret och tar upp båten i vind. Alla kommer upp på däck och ovädret går snabbt över, ett äventyr så vi ser att havet inte är att leka med. Storseglet tas ned och fortsatt färd i litet lägre fart. Regn och rullning. Frampå ef-termiddagen lugnare och solsken. Thyborön nås vid 01-tiden den 30/7.

Tyst går Hoppet in till kaj och snart sover alla lugnt, en välbe-hövlig vila. På morgonen sol-sken. Kapten går iland och kö-per härliga danska rundstycken, vissa duschar (vattnet tar slut mycket fort trots inhandlade polletter). Bunkring av driv-medel. Tyvärr avmönstrar den lätt skadade rorsmannen som råkade ut för nattfallet och de två damerna i hans sällskap. För resten av färden innebär detta inget för fartygets framförande, men det är ju alltid synd när en kamratkrets, nyuppstånden, splittras.

30/7 Iväg efter frukost, med av

13

kaptenen inhandlade danska rundstycken och kockans goda kaffe. Stilla fart över de stora öppna vattnen, dock förrädiskt grunda och med muddrade rännor som det är bäst att hålla sig till. Vackra regnmoln dyker upp, men de flesta regnskurarna undviker kaptenen skickligt. Platt läns i laber bris gör att vi kryssar oss fram för att undvika ofrivilliga gippar. Framme i Nyköping vid 1⁄2 8-tiden, middag under gång. Jag får, efter att inte ha ätit på ett tag, smaka på resterna av Maggans dill-kött. Gott! En liten ”förfest” i kabyssen efter angöring och sedan går vi i spridda grupper till några av de oändligt många pubarna. Tvätt på gäststugan. Till kojs vid 24-tiden.

31/7 Avsikten är att vi skall gå till Limfjordens utlopp i Kat-tegatt via Aalborg, men bron där har sina bestämda öppet-tider, så vi får snällt vänta en timme för att komma igenom. Så tidsschemat blir förskjutet och kapten bestämmer sig för att ligga vid kaj i Aalborg. Vi får stadens finaste plats alldeles intill det nybyggda Utzon-center ritat av Kim Utzon. Hans pappa var den kände arkitekten Jörn Ut-zon, Sidney Operans skapare men också en entusiastisk seg-lare. Tyvärr stängde muséet just före vår ankomst. Middag ombord och sedan promenad in i centr-um. Många stiliga byggnader och idyl-liska gamla kvar-ter. En romtoddy på Maggans förslag före kojdags.

1/8 Programmet för denna dag var att hinna till Gilleleije till middag. Kapten och två till erbjuder sig att starta färden kl. 04.00 De av oss som är uppe så dags får snart uppleva hur

cirrusmolnen färgas rosa av de första sol-strålarna. Färden över Kattegatt går spik-rakt mot målet. Så länge vinden är sydlig seglar vi, men så blir det motor när vinden går över mot ost. Kl. 20 middag med pep-parrotskött. Liten kvällspromenad.

2/8 Vi får disponera f.m. till kl. 11. Vissa pumpar skall ses över och jag har utverkat att få inhandla vin till vår avskedsmiddag. Vinbutiken öppnar kl. 10 och med Mag-gans hjälp utväljs dels vin till kvällens jättegoda porterstek och dels till morgon-dagens sista middag som idag ännu ingen vet var den kommer att gå av stapeln. Ut-anför butiken sätter diverse handelsmän (och damer) upp sina marknadsstånd. Hos antikhandlaren inköper jag ett gammalt mässingsfat att lägga glödande kol på vid piprökning. I butiken kan jag inte motstå en pipa från Stanwell av gammal årgång och till nedsatt pris. Färden sedan genom sundet går långsamt fram p.g.a. motström, så det blir Ven som kvällshamn. Efter den

härliga middagen kvällspromenad upp till kyrkan S:t Ibb. Fin solnedgång.Följande text från kyrkan: ”Ven ligger mitt i farleden mellan Själland och Skåne. De som färdas på havet passerar i en strid ström natt och dag. Båtarna, vågorna, stormarna och vindarna dansar ständigt runt den lilla ön. Och mitt i denna puls av liv, ligger ön stilla.”

3/8 Förmiddagen fram till kl. 12 disponeras fritt. Många tar chansen att besöka Tyko Brahe-Museet. Lunch under gång, väderleksrapporten hade lovat västlig vind, men den behagar bli rakt mot så det blev motor hela vägen till Falsterbo. Ro-ligt att ha fått åka under Öresundsbron. Framme vid 18-tiden. Drink på däck och sedan en fin trerättersmiddag av Maggans finaste kokkonst. Göran bjuder på en härlig cognac.

4/8 Städning, städning...

14

Simrishamn hemmahamn i femtio år!

1892-1897 Nykøbing-Falster Danmark 1897-1898 Bandholm Danmark1898-1905 Aarhus Danmark1905-1914 Aalborg Danmark1914-1916 Hesnæs Danmark1916-1917 Stubbekøbing Danmark1917-1918 Strömstad1918-1919 Halmstad1919-1963 Degerhamn1963-- Simrishamn

1914-02-16 Namn: SARPEN(!)

Hemort: Hesnæs (Stubbekøbing) 1916-10-25 Hemort: Stubbekjöbing 1916-11-24 ”Strandad Nord Hälsö på resa Randers – Christiania.”

2. Kontrakt 1916-12-16 Köpare: Carl Hall Säljare: Danske vicekonsuln i Strömstad för rederi ets räkning. Pris: 1.050:- Fartyget vrak, sjunken utanför Nord Hälsö.

3. Brev/intyg 1917-11-12 SARPEN förbyggd på Strömstads Mekaniska Verk stad

4. Mätbrev 1918-05-03 Galeasen SARPEN byggd 1892 i Nykjöbing-Falster av furu på ek och uppmätt till 38,63 ton. Ägare: Skeppsbyggmästare Carl Back, Strömstad. Hemort: Strömstad Befälhavare: Johan Birger Andersson, Skrea socken, Hallands län, befälhavarbevis nr. 353/år?

5. Brev 1918-05-15 Brev från danska Registrerings- och mätningsby-rån: ”Jaktgalease SARPEN, signal NFMG, hemort Hesnaes, Stubbekjöbing, avförd 1917-01-26: förlist.”

6. Nat. och Reg.cert 1918-05-22 Samma uppgifter som mätbrevet dat. 1918-05-03.

7. Kontrakt 1918-05-24 Vraket sålt. Säljare: Carl Hall, Strömstad Köpare: Carl Back, skeppsbyggmästare Strömstad. Pris: 1.200:-

8. Nat. och Reg.cert 1918-07-01 Säljare: Carl Back Köpare: Skeppsmäklare Axel Verner Lindblom, Halmstad. Befälhavare: Johan Birger Andersson, Skrea Pris: 22.500:-

9. Brev 1919-04-03 Befälhavarbyte till: Karl Olof Larsson, Nättraby.

10. Nat. o Reg.cert 1919-05-08 Ny ägare: Ölands Cement AB, Degerhamn Hemort: Degerhamn Befälhavare: August Valdemar Svensson, Degerhamn Pris: 20.000:- Datum för affären: 1919-03-31.

11. Mätbrev 1920-04-21 39,34 ton, i övrigt lika med ovan.

12. Brev 1925-02-23 Befälhavarbyte till: Karl Knut Andersson, Smedby.

13. Nat. o Reg.cert 1930-04-01 Nu: Motorgaleasen SARPEN Tonnage: 35,48 Nettoregisterton. Motor från Jönköpings Motorfabrik, 28 hk. Installerad på Saltviks Slip (norr Oskarshamn).

Sarpen har nu haft Simrishamn på namnbrädan i aktern i femtio år. Det är ett rekord som vi både är ensamma om och stolta över. I samband med detta kan det vara på plats med en förteckning över de hemmahamnar som skutan hört hemma i.

15

14. Brev 1931-09-22 Befälhavarbyte till: Peter Valentin Sten, Degerhamn.

15. Brev 1938-01-15 Befälhavarbyte till: Einar Vilhelm Persson, Degerhamn.

16. Brev 1943-03-05 Befälhavarbyte till: Josef Valdemar Pettersson, Degerhamn.

17. Brev 1951-09-26 Befälhavarbyte till: Ernst Hjalmar Olsson, Degerhamn.

18. Brev 1953-03-12 Befälhavarbyte till: Ernst Edvin William Johansson-Uhr, Degerhamn.

19. Nat. o Reg.cert 1955-03-28 Segelfartyget med hjälpmaskin galeasen SARPEN 52,25 bruttoregisterton 35,95 nettoregisterton Ny ägare: skeppare Karl Frtiof Hagman, Degerhamn Befälhavare: Dito, behörighetsbevis 289/1937. Hemort: Degerhamn. Pris: 11.500:-

20. Brev 196305-05 Till: Kungliga Sjöfartsstyrelsen Från: Simrishamns scoutkår, kamrer Agne Palmgren. Meddelande: Fartyget köpt för sjöscoutverksamhet och passagerarbefordran. Pris: 15.000:-. Datum för köpet: 1963-04-14.

21. Brev 1964-11-22 Ny företrädare och befälhavare för fartyget: Jur. kand. Bengt Erik Stenmark, Simrishamn. Verksamhet: Scoututbildning, passagerarbefordran och fisketurer.

22. Brev 1964-11-25 SARPEN tilldelas sina första svenska signalbokstäver (call sign) SILJ.

23. Brev 1967-11-02 Ny företrädare och befälhavare för fartyget: Hamnkapten Håkan Hedberg, Simrishamn.

SLUT

SEGLA MED SARPEN – JUBILEUMSÅRET 2013

Datum Segling1-5/7 MAST 1 – Simrishamn-Karlskrona – EU-projekt för ung domar 15-25 år6-10/7 MAST 2 – Karlskrona-Simrishamn - ” –11/7 Vår Skutas medlemssegling 18-2117/7 TEMA – Pirat 12-1422-23/7 Sarpens jubileumsdagar – SARPEN 50 ÅR I SIMRISHAMN24/7 TEMA – Pirat 12-1425/7 TEMA – Pirat 12-14 Kvällsseglingar läggs upp på hemsidan längre fram1/8 Vår Skutas medlemssegling 18-2124-25/8 TEMA – Njut-av-livet31/8 Sillens dag28/9 Segelskutornas dag – Äppelmarknaden

Skulle inte något av ovanstående falla dig i smaken utan du vill hyra båten själv för kunder, släkt eller vänner går det också bra.För ytterligare information se vår hemsida www.sarpen.nu eller mailasos_christine@hotmail.com alt ring 0709-665943.

Ystad: 0411-55 75 00 * Simrishamn 0414-412100 * Skurup 0411 - 53 65 00

17

Äpplesegling

Vädret var bättre än utlovat, uppehåll, lite solsken och behaglig sydväst. Lagom till marknadens invigning och avtäckning av äppeltavlan förtöjde vi alldeles bakom densamma. Helene, Klara-Marie, Sarpen och Hoppet seglade tillsammans längs kusten, fyra seglande skön-heter bjöd uppmärksamma landkrabbor vacker reklam för sydostkustens traditionsfartyg. Äppelobelisker, äp-pelburgare, 30 000 äpple i en tavla, Tina Nordström, Anne-Lie Rydé och 9 000 besökare. Efter några tim-mar kom regnet och vi seglade sydvart med destination Skillinge och partrederiet Klara-Marie, värdföreningen för årets gemensamma middag och säsongsavslutning.

//Jan PeterssonFoto: Diverse medseglare

16

Klara-Marie

Klara-Marie Sarpen

SarpenHoppet

Hoppet

Helene

18

SMÄRTA KAN BERO PÅ SÅ MYCKET… hissat segel – skotat – styrt – balanserat vi hjälper dig med ömmande muskler och värkande leder.

Anna Kroll Lancing - Helene Törnblom leg naprapater 0414-171 17 osterlen-naprapaterna.com

ÖSTERLEN NAPRAPATERNA

Öppet: månd.- fred.kl.10-18 Lördag kl.10-14

Tele: 0414-10030

DEN LOKALA KRAFTEN

www.osterlenskraft.se 0414 - 285 60

Vattenkraft på Österlen!

Surfing förknippas ju i för-sta hand med Hawaii men även bland vågorna på Ös-terlen kan man träffa på surfare. Gislövshammar lär vara den bästa spoten när det blåser nordostlig eller ostlig vind. Du kan också surfa in på ÖsterlensKrafts hemsida och anmäla ditt intresse som ny elkund.

vattenkraft sarpen.indd 1 11-03-29 14.31.29

molin.stenlund /Branteviksvägen 3, 276 60 Skillinge070 512 02 58, 070 471 06 19, www.konstdesign.numolin.stenlund - ateljeérkonst.design - butik och galleri

butiken öppen vinterhalvåret lörd - sönd 11.00 - 17.00sommarhalvåret tisd - sönd 11.00 - 17.00galleriet har öppet vid utställningar enligt annons.

konst.design

Ystadtel 0411-647 30handelsbanken.se

Vi har plats för fler nöjda kunder

Välkommen!

SARPEN 50 ÅR I ÅR

19

Det hela startade egentligen redan 1962 då en knapp handfull entusiaster med Sven Geistrand, Håkan Hedberg, Åke Möller och Sven Ekstrand fick den glimrande idén att köpa en skuta till Simrishamns Scoutkårs ungdomsverksamhet.

Att det skulle bli Sarpen var ingen självklarhet eftersom man tittade på flera skutor blaElida – Fisekbäckskil Amor – Mönsterås Regina – StockholmHur man fann Sarpen, upprinnelsen, köpet, genomförandet av hemtagningen mm följer nedan såsom beskrivits för Bo Olson respektive mig av bl a Sven Geistrand, Olle Månsson och Åke Möller. Delar av denna artikel är tagna ur Bo Olsons berättelse i 2012 års Jul i Simrishamn.Vi hade idéer, förstår du säger Sven G. Men att ha en idé är en sak, att leverera ett resultat något helt annat. Alltnog, jag låg vid Flottan under kriget och seglade med glädje på min fritid, men scout var jag aldrig. När jag träffade Åke Möl-ler, driven scout, så väcktes tanken på att skaffa en skuta till Simrishamn, en skuta för att föra traditionerna vidare, för att lämna över ett kulturarv till de unga. Åke värvade hamnkap-tenen och skepparen Hans Hedberg och vår lilla trio började leta efter en lämplig skuta. Vi åkte en tur till Fiskebäckskil och tittat på Elida, men blev inte övertygade om att det var henne vi skulle ha. Vi satte in en annons i Barometern för vi var övertygade om att det vimlade av skutor som skulle kunna pass längs den småländska kusten. Riktigt så var det inte.Vi fick ett svar. Det kom från ägaren till Amor, ett namn som andades kärleksfull förväntan. Hon var ett klipperbygge och låg i Ödängla, Mönsterås kommun. Dit åkte vi. Förväntans-fulla som sagt.

Skepparen lovade sätta igång den pigga, villiga tändkulemo-torn. Han skred till verket och med en smäll ingen av oss någonsin glömt förvandlades vårt förhållande till Amor till en kärlek på tämligen långt avstånd. Och det var inte bara smäl-len som fick oss att påminna om fågelholkar modell större. Ur skorstenen flög skat- och kajbon i oräkneligt antal, virke som skulle räckt som spinkeved till en hygglig öppen spis minst en vecka, troligen längre.Skepparen tillstod att han inte haft motorn i gång sista tiden…Vi letade vidare och tog oss ända till huvudstaden där vi stro-sade längs kajerna. Vid Strandvägen hittade vi en skuta, stor-leken större än Sarpen. Hon hette Regina och var dessvärre försedd med masonitkojor av olika storlek och utseende. Nja, men priset var inte så fasansfullt högt, 35 000. Vi tvekade igen.En styrman Karlsson slog till och köpte Regina. Han läm-nade kajen i Stockholm och satte kurs söderöver. Sjön var väl

knappast grov, men ändå fick Styrman Karlsson till sin fasa ganska snart se första drevtussen lämna sitt gömsle i skro-vet. Lite mer hävning och oroande snabbt blev det dags för Styrman Karlsson att byta till livbåt. Plötsligt var de 35 000 kronorna bokstavligen kastade i sjön. Regina gick till botten, inte riktigt i ett stycke.

På hemvägen från Stockholm slog vi en lov i Kalmar hamn. Där låg Sarpen och lossade kalk. Vi bytte några ord med skepparen, Carl Hagman, och han slog fast att Sarpen inte var till salu, men han pekade ut en annan skuta som han trodde skulle passa oss. Nu vi-sade det sig att inte heller denna var till försäljning så vi återvände till Simrishamn. Men frågan om scout-kåren skulle skaffa en skuta stöttes och blöttes vidare. Vi hade uppenbar-ligen ändå sått ett frö hos den gode Carl Hagman, som för övrigt angjort Simrishamns hamn under sin aktiva tid. Han kontaktade oss vid juletid 1962 och gav oss ett pris på Sarpen, 15 000 kronor.

Vi kallade så många prominen-ser vi kände med erfarenhet av sku-tor och sjöfart för att diskutera ett köp

Sven Geistrand framför Amor från Mönsterås - i jakten på den rätta skutan till Simris-hamns scoutkår

20

av Sarpen. Många kom och många var mycket positiva. Idén om att bilda ett partrederi, där vi skulle sälja andelar om 50 kronor styck, kläcktes.Det såg lovande ut för ett förvärv, men överlots Nils Malm-berg var av en diametralt motsatt mening. Han arbetade sten-hårt emot och varnade alla för att ge sig in i rederibranschen. Han befarade att vi inte skulle hitta folk med tillräcklig er-farenhet av att segla skutor. Kanske handlade det till största delen om omtanke, men vi såg det nog inte så just då. Vi ansåg att en satsning på en utbildningsskuta för ungdo-mar skulle hålla ungdomar sysselsatt och hålla dem borta från knark och annat frestande elände. Nils Malmberg var å sin sida fast övertygad om att knark det skulle det a l d r i g komma till Simrishamn. Han fick ju dessvärre inte rätt på den punkten. Vi slet vidare med frågan och satte målet att få in 12 000 kronor via försäljning av andelar. Affärsmän och sjöfolk kallades till möte och idén möttes av mycket positiva omdömen. Vi sålde andelsbevis för glatta livet och passerade gränsen med råge. Många köpte mer än ett, så köpte t.ex. Byggmästare Håkansson fem. Men Nils Malmbergs lobbyarbete innebar ändå att det aldrig blev något partrederi. Kårstämman fattade beslutet att köpa Sarpen samt anhöll om att andelsbevisen skänktes till kåren. Så blev det och i år är det alltså 50 år sedan och fortfarande finns det andelsbevisköpare som hävdar att de har andel i Sar-pen.

Varför Sarpen heter Sarpen och hur hon kom till Sverige en gång i tiden känner kanske de flesta på österlenkusten till vid det här laget men denna charmiga men ur hustruns synvinkel tragiska historia tål att höras en gång till.Under namnet Freja löpte hon av stapeln på Eggert Benzons varv i Nyköbing-Falster 1892, en klassisk Marstalare med rundad stäv och hjärtformad akterspegel inte sällan kall-lad Östersjöns gråsparv. Dessa gråsparvar fanns i tusental i Östersjön och Kattegatt, pilandes kors och tvärs mellan ham-narna. Freja seglade under dansk flagg. Skeppare Andersen seglade på traden Danmark-Norge. I Sarpsborg hade Ander-sen i hemlighet en käresta, Emma, trots att han hemma i Hes-naes hade både fru och barn. Efter en tid fann frun ut att allt inte stod rätt till. Hon ställde allt på sin spets och krävde att Andersen skulle välja mellan henne och Emma. Han valde den förra men för att hedra sin käresta i Sarpsborg döpte han skutan till Sarpen.

Men lyckan stod honom inte bi ty skutan gick på grund och förliste vid Nord Hälsö utanför Strömstad en ruggig novem-berdag 1916. Besättningen på tre man hamnade i vattnet. Skepparen och kockjungmannen blev kvar i vågorna. Endast bästemannen klarade livet. Sarpen bärgades, reparerades och såldes till ett halländskt rederi.1919 hamnade hon så i Degerhamn på Öland och blev en tro-gen arbetare på den s.k. cementtraden. Den siste ägaren hette Carl Hagman. För det mesta gick Sarpen för motor mellan Öland och fastlandet så det sattes sällan segel, men 1957 vann hon i alla fall den sista skutkappseglingen i Kalmarsund.

Hämtningen från Degerhamn påskhelgen 1963 är en drama-tisk historia i sig, med uppskjuten avfärd, is i sundet och med en motor som la av lite då och då. Sven fortsätter att berätta att det blev Åkes, Håkans och min uppgift att hämta och segla henne till Simrishamn. Jag packade min Volvo med allt vi trodde skulle behövas för turen till sjöss och lyckades i kors-ningen Lilla Rådmansgatan och Yngve Östbergs väg kana på rullgrus in i en passerande rosthög av märket Ford Ved-ette. Sture Mårtensson tog sig an Vedetten, svetsade ihop den hjälpligt, men lackering fick ägaren själv ombesörja. Då ring-de Hagman från Öland och förkunnade att Sarpen inte kunde seglas hem. Isen hade slagit till i Kalmarsund. Vi blev så klart besvikna, men samtidigt hann vi på påskaftonen med att på bästa sätt fira vännen Agne Palmgren på Vitemölle. Vi förplä-gades rikligen. Då ringde skeppare Hagman igen och med-delade att isen pressats söderut och Sarpen kunde avhämtas. Påskdagen grydde och med Jerker Lindstein som chaufför tog vi oss, Håkan Hedberg, Åke Möller och jag, till Öland. Sista biten med färja till Färjestaden ty Ölandsbron var inte byggd.

I Degerhamn låg hon för ankar vid kaj, Sarpen, som skulle bli vår. Visst tog hjärtat några extra skutt. Stolta överlämnade vi de överenskomna 15 000. Cash.Hagman hade haft Sarpen länge och stod allvarlig på kajen när vi lade ut. Sprötet nådde in över kajen och Hagman böjde sig ner och strök det vördnadsfullt med handen. Ett stilfullt, enkelt avsked! Håkan drog på och propellerbladen blev väl något styva. Hagman signalerade glasklart: -Ta det lugnt! Vi lydde och gled iväg ut i sundet. Passerade Utlängan. Spegel-blankt. Ingen is och euforin fyllde oss. Vi åt frukost och det smakade magnifikt. Vi kände alla tre en kick som knappast låter sig beskrivas i ord. Vi var på väg! Drömmen gick i upp-fyllelse.

Håkan stod vid rodret medan Åke och jag började skalka luckorna. Hagman hade hållit Sarpen i gott skick, men vi hit-

Sven Geistrand framför Amor från Mönsterås - i jakten på den rätta skutan till Simrishamns scoutkår

tade en hel del klädesplagg inpressade här och var. Vi kastade glatt gamla mössor upp i luften och när vi en stund senare ki-kade akteröver såg vi en snitslad bana av flytande huvudbona-der. De var så flottiga att jag undrar om de inte flyter omkring fortfarande. Jag passade på att ta en lur. Motorn med sina rätt beskedliga 35 hk tuffade på, men visade sig ha en ovana att helt oförhappandes tjuvstanna. När detta hände i hamn och skutan förlorade manöverförmåga gällde det att få igång den kvickt som bara den, något jag senare fick erfara några gånger innan vi bytt motor.

Detta, det första stoppet, väckte mig ur min slummer. Vi var halvvägs mot Simrishamn. Det blåste upp och vi fick kuling rakt emot. Den glada stämningen förbyttes i ett slag mot något annat. Vi hade några tuffa timmar framför oss, men någon gång efter midnatt urskilde vi gatlyktorna vid Tobisborg och tog oss in i hemmahamnen. Eftersom Håkan befarade att mo-torn skulle tjuvstanna igen beordrade han Åke och mig att förbereda störtankring. Riktigt hur det skulle gå till visste vi inte. Vi drog och slet lite i bråten och rapporterade till Håkan att allt var klart, men bad honom, för säkerhets skull, att ha motorn igång. Den fortsatte dunka och närmast dödströtta ef-ter 18 timmars gång, gick vi i land klockan 02.00.På kajen stod mottagningskommittén, för all del begränsad till en person, men ändå. Det var Walde Bengtsson som också insett att vi lade grunden till något ovanligt, en förening med egen utbildningsskuta.

När vi senare på påskdagen kom ner i hamnen för att titta till Sarpen i dagsljus kände vi oss nöjda och belåtna, men samti-digt insåg vi åtminstone till viss del när vi skalkat av luckorna att det låg arbete framför oss, mycket arbete. Som jag sade tidigare hade Sarpen gått i trafik länge, skötts bra, men att

bygga om henne från fraktskuta till undervisningsdito kräver kunnigt folk, tid och en slant eller två. Det gick inte många dagar innan vi började riva styrhytten. Av någon outgrundlig anledning blev jag arbetsledare. Alla var inte snickare, men arbetsuppgifterna lockade glädjande nog händigt, engagerat folk och så har det fortsatt slutar Sven.

Här står vi alltså idag – 50 år senare - med en skuta som på sitt 121 år tack vare idogt ideellt arbete och genomförda seg-latser, generösa fondbidrag samt med Skillinge varvs profes-sionella hjälp fått en skinande ny akterspegel. Det är hon värd den gamla damen!

Christine F

sarpen på 60talet

SEGLA MED KLARA MARIE I SOMMAR

Seglingarna är bokningsbara och kostar200:-/vuxen och 100:-/barn (7-14)

KVÄLLSSEGLINGARMåndag, onsdag och fredag, 8/7-16/8Avgång kl 18:00, åter senast kl 21:00Incheckning ½ timme före avgång

FISKETURERSöndagar 14/7-1/9.Avgång kl 09:00, åter senast kl 12:00Pilkar finns att låna ombord.Det går bra att ta med egen utrustning!

CHARTERSEGLINGAR1 000 kr/timme. Vi debiterar alltid 3 000 kr, även vid kortare hyrtid

ÖVRIGA SEGLINGAR OCH EVENEMANGMidsommarafton, 21/6 kl 11:00-13:00Nordisk Kustkulturfestival, Karlskrona, 2-7/7Krusbärsfestivalen på Skillinge, 3/8Sillens dag i Simrishamn, 31/8Äppelmarknaden i Kivik, 28/9

Klara Maries tel.nr. 0414-31184klaramarie@telia.com www.klaramarie.se

VÄLKOMMEN TILL SKILLINGE OCH OMBORD!

22

www.sparbankensyd.seKundservice tfn 822000 - info@sparbankensyd.se

17 mysiga rum, alla med dusch och wc, från 850:- Frukost och skyddad parkering på vår gård ingår.

Cykeluthyrning och vacker rosenträdgård.Storgatan 21, Simrishamn

Tel 0414-166 22 Fax 0414-137 01www.turistgardenosterlen.se, turistgardenosterlen@hotmail.com

Sydsegel i Limhamn inte bara segel...

...utan också segeltak, dynor, reparationer,

kapell, rådgivning, riggverkstad m.m.

www.sydsegel.se • info@sydsegel.se • 0763 23 03 48 el. 0703 22 53 93

8 % höst/vinter rabatt vid

nyteckning av order, till och med 31 jan 2013

NYHET!

Nu komplett

riggverkstad,

med pressverktyg

23

Bli Medlem och stöd skånsk segeltradition

Som stödmedlem får man förutom glädjen att stödja farty-gen, också ”Bogsvall” 3-4 gånger per år. Sätt in medlems-avgiften på nedanstående post- eller bankgironummer och ange på talongen att det gäller årsavgift för medlemskap (ange också om informationsmapp önskas).

Vår Skuta, SimrishamnBankgiro: 5403-3683Årsavgift: 250 kr familj175 kr enskilda.Kontaktperson:Bo Olsson076-377 22 53Ragnar Malmberg0414-121 55www.sarpen.nu, madeleine@hansandersbygg.se

Partrederiet Klara Marie, SkillingeBankgiro: 5839-3083Årsavgift: 200 kr vuxenLottbref 550 krKontaktpersoner:Ingrid & Mats Malmberg 0414-311 84www.klaramarie.se klaramarie@telia.com

Jakten Hoppet, BrantevikPlusgiro: 65 00 95-3Årsavgift: 200 krUngdom: 50Påmönstring: 200 + 600 krKontaktperson:Jan Petersson0414-139 610725-304504www.jaktenhoppet.com, jan.petsson@gmail.com

Galeasen Helene, YstadBankgiro: 5556-3233Årsavgift: Familj 300 kr, enskild 200 krungdom t.o.m 16 år 50 krJuridisk: 1000 krLottbref: 500 krKontaktperson:Lars Bruzelius 0708-173 812Rune Sörensson 070- 247 3933www.ts-helene-ystad.se, heleneystad@hotmail.com

B-Föreningsbrev

Lindhagagatan 8, Simrishamn

Ditt fullservicetryckeri på Österlen!

Tel 0414-146 00 • Fax 0414-147 10

ARNE OLSSON

Lindhagagatan 8272 36 SimrishamnTelefon 0414-146 00Fax 0414-147 10

Direkt 0414-146 00arne@grafo.nuwww.grafo.nu

BIRGITTA ANDERSSONFrisör

Tel: 0414 - 221 48Vejastigen 14, Brantevik

E-post: vejasalongen@swipnet.se

Layout: Henrik Fajerson

Material.bogsvall@Gmail.com

Jakobsbergsgatan 57 (vid Kristianstadsrondellen),Ystad. Tel. 0411-659 50 • www.cnfargcenter.se

CN Färg • Kakel • Bad

RINGROSTIG NÄR DET GÄLLERBOKFÖRING - REDOVISNING – BOKSLUT –

DEKLARATION

Ring: 0414-220 37, 0708 – 95 76 86SOS Sekreterar- och Skrivhjälpsos_christine@hotmail.com

www.branteviksbykrog.se

0414-220 69info@branteviksbykrog.se

Email: vejasalongen@telia.com