Martin Gustavsson| Maria Friberg| Annica Karlsson Rixon| Leif Lindell| Fia-Stina Sandlund|

Genus & Media- om kvinnor, män och bildens betydelse

2

Redaktör: Eva-Lotta SandbergRedaktion: Marie Bondeson, Maria Carlgren och Eva-Lotta SandbergFormgivning: Marie BondesonOmslagsbild: konstverket ”hans tonår” av Leif Lindell, bild: Leif LindellUtgivare och distribution: Regionmuseum Västra Götaland,Box 38, 462 21 Vänersborg, tel. 0521-26 41 00 www.alvlanmus.se

© Regionmuseum Västra Götaland

Tryckeri: CW Carlssons Eftr. Tryckeri AB, Vänersborg, 2004

Vad ärFeminism ?

EnligtSvenskaAkademinsOrdlista, enrörelse förkvinnansjämställdhetmed mannen.Det innebäratt allamänniskor,oavsett kön,ska ha sammarättigheteroch skyldighe-ter i samhäl-let. Idag finnsdet inomforskningenoch aktivis-men fleraolika rikt-ningar inomfeminismen,som därförkan sägas varaett slagsparaply-begrepp.

Vad ärGenus ?

Det socialtkonstrueradekönet tillskillnad fråndet biolo-giska könet.Att belysanågot medett genus-perspektivinnebär attman synarmakt-relationenmellankvinnor ochmän isamhälletoch att manproblematiserarinnebördenav stereotypakönsroller.

Vad ärSamtidskonst?

Den konstsom lyfterfram det somär väsentligt ivår tid och ivår samtid.Det är enkonst somdiskuterarolika samhälls-fenomen ochförhållandetmellan individoch samhälle,socialarelationer,företeelser ochsituationer,inte minstutifrånmoraliska ochetiska infalls-vinklar. Det ärär en konstsom äridébaserad(idén bestäm-mer val avform ochmaterial)

3

Inledning

Vad är kvinnligt? Manligt? Mänskligt? Vi överöses dagligen av ett till synes outsinligtmediaflöde och lever i en tid som präglas av stora samhällsförändringar.Den gränsöverskridande samtidskonsten intar gärna en aktiv roll i samhällsdebattenoch bidrar ofta med alternativa synsätt – något som är helt avgörande för en demokra-tisk samhällsutveckling.

Med den konstpedagogiska vandringsutställningen Genus & Media vill vi därför visahur man via samtidskonsten kan skapa samtal om hur kön och genus skildras i media.För hur påverkas vi av av stereotypa könsroller? Vad är normen? Genom ökad medve-tenhet kring olika sociala samhällsstrukturer vill vi uppmuntra lärare och elever attställa frågor om sig själva och sitt samhälle via samtidskonsten och de bilder vi alladagligen omges med. Utställningen Genus & Media visar fotografi, DVD, installationeroch måleri av några av Sveriges mest intressanta konstnärer som alla på olika sättrelaterar till frågor om genus och media i sina verk, nämligen: Maria Friberg, MartinGustavsson, Annica Karlsson Rixon, Leif Lindell och Fia-Stina Sandlund.Fotografiet har under senare år fått en framskjuten position som konstform, men i dethär sammanhanget spelar också den direkta kopplingen till media en viktig roll.

Utställningen ingår i projektet S.O.S – Samtidskonsten och skolan som är ett region-alt projekt som vill stödja och inspirera lärare i Västra Götaland att användda samtid-skonsten som en resurs i skolan.

Utställningskatalogen Genus & Media är en kombinerad lärarhandledning och inne-håller även intervjuer med konstnärerna, som kan användas som utgångspunkt förolika diskussioner. Syftet är med andra ord att utställningskatalogen skall fungera somett inspirerande och förhoppningsvis pedagogiskt undervisningsmaterial i anslutningtill själva utställningen, men även i kombination med de temadagar som arrangerasför lärare och elever. På så sätt kan samtidskonsten på ett mycket konkret sätt använ-das som en resurs i skolan.

Eva-Lotta Sandberg,Utställningsproducent & projektledareRegionmuseum Västra Götaland

4

Text: Maria Jacobson & Maria Edström

I den svenska verkligheten ökar jämställdheten mellan kvinnor och män.I media blir kvinnor fler, men också allt mer avklädda. Kvinnorssexualiserade nakenhet i media blockerar vägen för ett jämställt samhälle.

Vi lever i dubbla verkligheter. Politiker och andra makthavare kan offentligt sägasig vara för jämställdhet, men på fritiden gå på porrklubb. Samhället kan offentligtsäga sig vara mot pedofili samtidigt som medieindustrin vurmar för det unga ochoskuldsfulla. Vuxna säger: ”Du är bra som du är och skönheten kommer inifrån!”samtidigt som var fjärde sjuåring bantar. Vad beror sådana paradoxer på? En förklaring kan finnas i medias ensidiga skild-ringar av framför allt kvinnor, skildringar som normaliserar en kvinnosyn som vi påmånga sätt lämnat bakom oss. Reklam, mode, tabloidpress och utvikningstidningarär kvinnornas hemvist medan nyhetsjournalistiken domineras av äldre, betydligtmer påklädda män. Spelar detta någon roll? Ja. I verkligheten vill vi att män och kvinnor ska ha

samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Problemet är inte självanakenheten, utan att den är sexualiserad och villkorad. Nakenheten blir en uniform.Man kan också använda ordet stereotyp. Skildringarna av den stereotypanakenheten bygger på myten om kvinnans sexualitet som passiv och väntande. Honska bli betraktad, men inte själv ta initiativ. ”Horan” är en kvinnostereotyp somomhuldats lika länge som allt annat kvinnoförtryck. Samhället har haft behov av attvärdera kvinnlig sexualitet som ond eller god: horan eller madonnan, för att hålladen i schack. Nakenhet blir därmed en fråga om makt. Vill media att unga tjejerska vara mer upptagna av att lägga gurkmasker än att begära högre lön? Säkert

Nakenhet som kostym – om genus i media

5

inte. Men media har frivilligt eller ofrivilligt gjort sig till en kulturell och ekono-misk maktfaktor som dikterar både våra åsikter om vad som är vackert och hur viska göra för att nå detta mål.Våra beteenden framställs som personliga handlingar. I själva verket finns det

också en politisk dimension i det som synes vara individuella val. Att skapa ettjämställt samhälle är en kamp som inte handlar om att visa brösten. Det är helleringet tecken på jämställdhet att vi numera ser fler nakna och sexualiserade män imedia. I stället bekräftar det snarare en ytlig människosyn. Om media verkligenville vara en spegel av verkligheten skulle det vimla av yrkesarbetande kvinnor ochomvårdande män. Synlighet är viktigt, men på vems villkor? När man talar om mediemakt sägs

ibland att den enskilda bilden inte skadar. Unga män begår inte gruppvåldtäktefter att ha sett en våldsporrvideo. Men vem i en masskultur tror att en bild gör helaskillnaden? Själva mängden ensidiga bilder bidrar till att normalisera och förstärkaen attityd. Medias starkaste argument för att inte förändra är välbekant: folk köper,därför vill de ha det. Det är ett bekvämt argument i en kultur där konsumtion ärett samhällsfundament. Att pröva nya roller på väg mot ett jämställt samhälle kräver både mod och

fantasi från alla. Som konsumenter kan vi välja att inte köpa och vi kan ställa kravpå det vi köper. Utnyttja den kommersiella valfriheten för att påverka mediasinnehåll så att en demokratisk valfrihet inte går förlorad i bruset. Media är enmaktfaktor som förtjänar ett kritiskt ifrågasättande. Vi vill också uppmana demsom redan tröttnat på de ensidiga kvinnoskildringarna: gör dina egna medier. Låtden mångfald som verkligheten erbjuder synas.

* Artikeln har ursprungligen publicerats i Göteborgs-Posten i december 1998. Detta är en förkortadversion.** Maria Jacobson är frilansjournalist och Maria Edström är doktorand på JMG vid Göteborgsuniversitet. De startade tillsammans med övriga medlemmar mediekritiska nätverket Allt är Möjligt

1992.

Läs mer omAllt är Möjligt påwww.alltarmojligt.se

6

Mina verk handlar mycket om hur man förväntas vara som vuxen...

Eva-Lotta Sandberg intervjuar Maria Friberg

Maria Friberg |

Maria Friberg, Almost there,2000, 120x150 cm,fotografi. Med tillstånd avGalleri Charlotte Lund,Stockholm

7

-Du har i många år arbetat med att ge-stalta män och ofta med kostym, vilketger associationer till män med makt idet absoluta toppskiktet. Varför? -Alla män är inte chefer. Det finns oänd-ligt många som bara ingår i systemet ochär helt osynliga. Kvinnor har fortfarandemindre makt, men är mer synliga. Det ärviktigt att bli sedd som människa, så jagtror att det finns många frustrerade osyn-liga män. Då män har krav på sig att bäraen kostym som visar grupptillhörighet för-väntas kvinnor vara lite mer personliga ochfärgglada och sticka ut.

- Du är intresserad av kostymen som enslags identitetskod och du har sagt attdu även tänker på shorts och t-shirt somen form av kostym som t ex männen iditt verk Trinity. Hur tänker du då?- Olika grupper har olika sätt att klä sig påför att höra samman. Kostymen är ett avdem. I verket Trinity har jag använt mig avden amerikanska uniformen t-shirt, shortsoch sneakers. Den kan man i vissa grupperha från 1 års ålder till 100.

-Du har sagt att du intresserar dig förolika slags strategier både i dina verkoch som konstnär. Vad har du somkonstnär för strategier och varför tyckerdu att strategier behövs?- Det gäller att förstå hur spelet fungerar,till exempel i konstvärlden, om man villgöra karriär. Det finns redan ett system för

Maria Friberg, Almostthere, 2000, fotografi,47 x 59 cm. Medtillstånd av GalleriCharlotte Lund,Stockholm.

8

Maria Friberg |

...är född 1966 i Malmö och uppvuxen i Skåne och Öster-götland. Hon har bl a studerat vid Nordiska Konstskolan iKokkola, Finland; Myndlista og Handidaskoli i Reykjavik,Island och Konsthögskolan i Stockholm. Hon arbetar främstmed foto, video och installationer. Hon är idag en av Sve-riges mest internationellt etablerade konstnärer och harställt ut i en lång rad separat- och grupputställningarruntom i världen, t ex New York, Paris, Madrid, Bangkok,London, Tokyo etc. Hon har även tillsammans med LarsStrannegård gett ut boken Already Elsewhere – om lek, iden-titet och hastighet i affärslivet (Raster förlag, 2001).

hur det fungerar. Jag försöker inte ändra själva systemet, utan spelarmed. Jag gillar inte allt och kan tycka att vissa saker är omoraliska.Då undviker jag dem och försöker att koncentrera mig på de män-niskor och saker som är positiva.

- Behöver kvinnor andra strategier än män eller kan de användasamma strategier?- Som kvinna blir man ju annorlunda bemött. Så man måste användabåde manliga och kvinnliga strategier eftersom systemet är mer upp-byggt för män. Jag försöker tänka på att hjälpa andra kvinnor för detär viktigt att bygga nätverk, så att inte alla kämpar på ensamma.Män är mycket bättre på att bygga nätverk så vi har mycket att läraav det.

9

Maria FribergNo Time To Fall, 2001,dvd, 2 min loop.Med tillstånd av GalleriCharlotte Lund- Hur kan samtidskonsten användas som en resurs i skolan?

Och hur skulle just dina konstverk som finns med i denna ut-ställning kunna användas?- Samtidskonsten handlar ju om allas samtid. Det är viktigt att prataom och titta på andras kommentarer via konstverk. Mina verk hand-lar ju mycket om hur man förväntas vara som vuxen, de sociala reglersom finns. Genom att belysa dem kan man förhoppningsvis förståatt man kan välja att göra något annat eller påverka.

10

(Martin Gustavsson) Utan titel, 1999,olja på duk, 86 x 56 cm. Med tillståndav Galleri Brändström & Stene.

Martin Gustavsson |

11

Eva-Lotta Sandberg intervjuar Martin Gustavsson

- Det vimlar av alla möjliga nya gränsöverskridande media och tekniker i samtid-skonsten, medan måleriet är en traditionell konstform. Får måleriet plats idetta gytter? Och vad tycker du som målare att det har för betydelse i samtid-skonsten?- Det är helt sant att konst kan vara precis vad som helst och att nyare media kanskehar en mera direkt förankring i vårt vardagsliv. För mig är bra konst bra konst oavsettvilket media man använder. Måleriet har en lång tradition i vår kultur och det ärdärför jag är intersserad av det. Genom små enkla förskjutningar inom en traditionkan man uppnå förvånansvärt radikala förändringar och det är något som ger storrörelsefrihet och nya synsätt inom något som kan tyckas snävt och traditionstyngt.Måleriet har en definitiv plats inom samtidskonsten och alla diskussioner om målerietsdöd är helt nödvändiga för dess överlevnad.

- Du återkommer ofta i dina verk till närmast erotiska kärleksscener mellanmän och har intresserat dig för homosexuell estetik utifrån frågor om genusoch queer. Vad innebär det och varför tycker du att det är viktigt? Dessutom,spelar sexualiteten någon roll?- Eftersom jag är intresserad av konst som har förankring i vårt vardagsliv blir detnaturligt att det jag själv håller på med på ett eller annat sätt speglar tankar, upple-

Man kan fortfarande bli nedslagen om man kysser sin pojkvän på stan...

12

...är född 1964 och uppvuxen i Bohuslän. Han har stude-rat vid Middlesex Polytechnic (Art Foundation); MiddlesexUniversity (BA, Fine Art) och Kungliga Konsthögskolan iStockholm. Han arbetar primärt med måleri på stora du-kar och är idag en internationellt etablerad konstnär. Un-der senare år har han mestadels ställt ut internationellt,både separat och i grupputställningar i bl a London, NewYork, Tokyo, Åbo, Stockholm, etc. Han är sedan flera årtillbaka bosatt i London.

Martin Gustavsson|

velser och svårigheter som finns i mitt eget liv. Det finns en teoribildning somkallas Queer Theory som jag hela tiden varit intresserad av och hämtat idéerfrån. Inom den vill man argumentera att sexuell identitet inte skall spela någonroll, att den bara är en konstruktion som avspeglar olika maktstrukturer i sam-hället. I den maktstrukturen är den avvikande personen en centralfigur efter-som den definierar normen, dvs vad som är s k ’normalt’ och ’onormalt’. Vilever i en politisk verklighet där bl a homosexualitet inte är accepterat. Mankan fortfarande bli nedslagen om man kysser sin pojkvän på stan både i Lon-don, Göteborg och Trollhättan. Så länge det är svårare att leva som homosexu-ell än heterosexuell spelar sexualitet och sexuell identitet roll.

- I sviten The Gospel (Evangelium) har du fortsatt att ställa frågor kringsexualitet och religion och då främst kristendomen med Jesus som en”kärlekens källa”. Varför?- Jag kommer från ett Schartaunskt hem i Bohuslän så det har blivit naturligtatt titta på hur den religion jag vuxit upp med har påverkat mig. Jag jämförJesus med Jean Genet (författare), två figurer som vid en första anblick tycksvara diametralt motsatta. Jag försöker hitta en gemensam nämnare och finnerden i en diskussion om psykoanalytisk teoribildning. Jag försöker beskriva ensituation där begär inte främst är grundat i en idé om frånvaro eller brist, utantvärtom i en idé om ett aldrig sinande flöde. I det flödet har sex, och framförallt avvikande sex en viktig funktion.

13

- Du har sagt att du tycker att konsten har övertagit kyrkans roll för attskapa vår tids myter. Men behövs myter och i såna fall varför? Vad är detför skillnad på de myter som konsten respektive media berättar? Ochvad har det för betydelse i ett sekulariserat samhälle som Sverige?- Sverige är i och för sig ett sekulariserat samhälle, men har samtidigt behållitett etiskt/moraliskt arv som är hämtat ur kristen tradition. Det är här sommyten kommer in. Myten är ett sätt att vidmakthålla och förstärka etiska/moraliska begrepp. Myten finns för att människor ska hitta en gemensam näm-nare och skapa mening åt hur vi relaterar till varandra. För många människorär t ex såpoperan en myt som har större genomslagskraft än bibeln. Där möterhuvudpersonerna de flesta av de etisk/moraliska konflikter som vi möter i var-dagen. Såpans myt har tagit över bibelns, men grundar sig i många fall påliknande synsätt. Konstens roll tycker jag är att skapa alternativa myter ochförhållningssätt. Reklam och medias myter genomsyras i hög grad av ettkapitalistiskt synsätt som man ibland måste ifrågasätta och tydliggöra. Därkan konsten ha en funktion även om den naturligtvis inte kan stå helt fri-kopplad från en realkapitalistisk verklighet.

- Hur kan samtidskonsten användas som en resurs i skolan? Och hurkan just dina verk som är med i denna utställning användas?- Konst ställer frågor och ger inga färdiga svar. Konst kan och får inte varapropaganda, då har den slutat att vara konst. Jag har en förhoppning om attmina verk kan bli en inledning till en diskussion kring vad sexuell identitet äroch skulle kunna vara, och att den diskussionen är tillräckligt öppen för attinte tystna.

För många människorär såpoperan en mytsom har större genom-slagskraft än bibeln.

Konstens roll tyckerjag är att skapa alter-nativa myter och för-hållningssätt.

14

Martin Gustavsson, Butterfly,diptyk, 2000, olja på duk, 164,5 x101,5 cm. Med tillstånd avGalleri Brändström & Stene.

15

text: Maria Carlgren*

I Unesco:s kommission för utbildning och lärande för 2000-talet definierasfyra typer av lärande, som alla betraktas som lika viktiga; att lära sig veta, att lära siggöra, att lära sig vara och att lära sig leva tillsammans. I skolan är det de två först-nämnda, att veta och att göra, som är enklast att tillgodose, utvärdera och mäta. Menhur tillgodoser man lärandet att vara och att leva tillsammans? Hur ger man efter-tanken och reflektionen utrymme och möjlighet i skolan?**

Om man utgår från uppfattningen att konst speglar sin tid och att konst-upplevelser och konstverks betydelser är individuella och skapas mellan konstverketoch varje persons egna tankar och erfarenheter – så finns utrymmet för reflektionendär – i mötet med konst.

Den samtida konsten problematiserar och konfronterar olika frågor, små somstora, och bär ofta på flera betydelser som skapar utrymme för analys av vår tid ochvårt samhälle. Konst har förmåga att vända på perspektiven, ställa frågor om sin tidoch samhälle, kring livet och varandet och sätta frågor kring moral och etik på sinspets.

Konst kan vara just detta – att med en kritisk och ifrågasättande blick granskaoch sätta fokus på det som är angeläget, på det som vi borde reflektera över och prataom – och det som vi måste protestera mot.

Begreppet samtidskonst används ofta idag för att beskriva den konst som sägernågot essentiellt om vår tid, vårt samhälle och om vårt postmoderna liv utifrån ettidébaserat, konceptuellt, förhållningssätt där idén bestämmer formen och materialet.

Samtidskonsten bidrar också med ett slags ”konceptuellt tänkande”, som ärmycket intressant i lärandet att vara och att leva. Konstnären vänder och vrider påföreteelser på ett sätt så att till synes omärkliga vardagligheter blir tydliga och bety-delsefulla för oss som är betraktare. Därmed blir jag som individ också synlig för migsjälv.

Samtidskonsten i lärandet

16

Samtidskonst både roar och oroar. Det är viktigt att tänka på att en konst-upplevelse inte alltid är förnöjsam. Den spelar ofta med olika känslotillstånd.Humorn är ett viktigt inslag. Men en konstupplevelse kan också väcka känslor avtill exempel rädsla eller ångest.

När man ser på konst är det ofta bra att fråga sig själv vad man känner ochupplever inför konsten. Det leder oftare längre än att försöka förstå vad konstver-ket betyder. Eftersom konst ofta är idébaserad så är inte heller den sköna ochvackra estetiken det centrala, utan estetiken kanske ligger just i en känsla. Kan-ske en obehaglig.

Även om samtidskonsten ofta är mycket teoretisk så finns det i den sam-tida konsten en slags konst-är-vad-som-helst-zon, där verkligheten skruvas ochpå olika sätt belyser sidor av livet, inte minst vardagslivet och individens livsbe-tingelser. Det är således inte längre vattentäta skott mellan konst och verklighet.Det är därför samtidskonsten kan användas som verktyg i lärandet – inte minst iatt lära sig vara och att lära sig leva tillsammans.

Samtidskonsten kan integreras i flera av skolans ämnen, svenska, SO, filo-sofi, media och bild, och gärna i flera ämnen parallellt eller i samverkan, inteminst nu när det diskuteras hur barns och ungas demokratiska kompetens skautvecklas. Att ha demokratisk kompetens innebär att man kan reflektera kring,känslomässigt bearbeta, förhålla sig till och agera utifrån grundläggande demo-kratiska värden. Det är här samtidskonsten kommer in. Eftersom konst födermånga olika uppfattningar kan olika åsikter brytas i samtalet om konst. Samtaletom konst är därför ett användbart verktyg i skolan.

Konsten provocerar gärna och har många bottnar och få sanningar. Det ärjust det som är poängen med att låta samtidskonsten vara utgångspunkten i detdemokratiska samtalet och i skolans arbete att utveckla eleverna i demokratiskkompetens, vilket betyder att ha förmågan att vara och att leva tillsammans.

Projektet S.O.S - SkolanOch Samtidskonsten villstödja och inspirera lärare iVästra Götaland till attanvända samtidskonstensom en resurs i skolan.

www.konstkonsulent.net/sos

*Maria Carlgren är konstkonsulent i Västra Götalandsregionen och projektledareför S.O.S -Samtidskonsten och skolan.

**Artiklar och böcker som rekommenderas och som den här texten är besläktad med: Bo Dahlin,”Veta.Göra.Leva.Vara”, Pedagogiska magasinet 2/02, Jan Thavenius, ”Skolan och den radikala estetiken”,Pedagogiska magasinet 1/02, Karsten Arvedsen och Helene Illeris (red.) Samtidskunst och undervisning,Danmarks Paedagogiske Universitet, Köpenhamn 2000.

17

TIPS !

Använd samtalet som metodDet deliberativa samtalet kan vara en sätt att stärka och utveckla demokratisk kompe-tens hos barn, unga och vuxna. Deliberativ betyder överläggande och rådplägandemen också att uttrycka tvekan. Med deliberativa samtal menas samtal där deltagarnafår utrymme att ge uttryck för och överväga egna och andras synpunkter och åsikter.Det deliberativa samtalet strävar efter att individen själv ska ta ställning genom attlyssna, överväga, söka argument och värdera.

Läs mer i Thomas Englund ”Deliberativa samtal som värdegrund - historiska per-spektiv och aktuella förutsättningar”, www.skolverket.se.

Så här skulle man kunna arbeta med utställningen i skolan:

Utgå ifrån utställningen. Låt alla eleverna i lugn och ro gå runt i utställningenoch för sig själva fundera på vad de tycker och tänker. Låt sedan varje elevkomma till tals. Låt alla vädra sina åsikter från början utan värderingar. Ledsamtalet så att också lyssnandet blir en viktigt del. Det är lika viktigt att lyssnasom att tala. När alla har sagt vad de vill så får värderingarna börja. Åsikter fårbrytas mot åsikter. Alla får komma till tals, och värderingar får utrymme. Allaska också argumentera för sina åsikter – och kunna bli ifrågasatta, men tonenska vara saklig och generös. Låt eleverna sedan byta åsikter och argument, somett slags rollspel. Utveckla därefter samtalet genom att fråga om det är någraåsikter som blivit förändrade/ändrade under samtalets gång. Avsluta samtaleti en anda av gemenskap och generositet.

Maria CarlgrenKonstkonsulent

Bjud in en konstnär till skolanför ett enskilt besökeller längre projekt.Kontakta KonstkonsulentMaria Carlgrenmaria.carlgren@vgregion.seeller gå in påwww.vgregion.se/kultur/bou

18

Leif

Lin

dell

, han

s ton

år, 2

003,

inst

alla

tio n

.

19

- I ditt verk hans tonår kliver vi in i något som liknar ett pojkrum, ett skriv-bord med en massa vapen uppsatta på väggen. Vapen och hot om våld harvarit och är fortfarande ett traditionellt manligt sätt att skaffa sig makt. Du hari ditt konstnärskap sagt att du intresserar dig mycket för konstruktionen avman, mannens roll och mening. Är det fortfarande så att killar får lära sig attrelatera till våld och konflikter på ett annat sätt än tjejer redan i sandlådan?- Ja, jag tror att det fortfarande är så att pojkar lär sig att utöva våld i mycket störregrad. Pojkar lär sig också att ta till våld vid konflikthantering på ett annat sätt änflickor. hans tonår baseras delvis på det intresse som jag själv hade som tonåring, mendet intresset vet jag att jag delade med många andra pojkar i min ålder också. Så jagskulle inte förvånas om många unga killar fortfarande fascineras och fantiserar påsamma sätt som jag gjorde då.

- Men om detta är ett rätt typiskt pojkrum, hur kommer det sig då att vi intetidigare i konsten sett hur många som helst av såna här pojkrum på liknandesätt som vi t ex under 90-talet sett flickrum? Vad tror du?- Jag tycker att det har funnits pojkrum inom konsten, men att de konstverken inteuppfattats som pojkrumsämnen. Det tror jag beror på att männens pojklekar uppfat-tas som allmännare och viktigare än kvinnornas gestaltning av flicklekar. Men jagtror också att betraktandet av männens pojklekar som just sådana inte har varit önsk-värt för män.

Våld är ett slags symbolspråk som män lärt sig att gilla...

Eva-Lotta Sangdberg intervjuar Leif Lindell

Jag vill inte att flerska känna sigmaktlösa.

20

- När vi pratar om detta så går tankarna nästan per automatik till all vålds-romantik som vi blir överösta av i media, t ex i filmer som Rambo och Termina-tor, men även alla dessa dataspel där våld är en närmast självklar ingrediens.Handlar allt det här i själva verket om att män döljer sin svaghet och utsatthetgenom olika former av våld?- Det är möjligt. Men jag tror snarare att våld och hot om våld är ett slags symbol-språk som män lärt sig att gilla och relatera till sedan tidiga år. Det behöver intebetyda att de känner utsatthet eller svaghet.

- Ditt verk FemDefence är (eller snarare handlar om) ett skydd för kvinnor motvåldtäkt. Många män känner sig provocerade av att en manlig konstnär kon-struerar ett skydd för kvinnor mot mäns våld – fastän att män i alla tider harkonstruerat skydd och vapen mot andra män. Vad beror det på tror du? Be-traktas det som ett svek män sinsemellan? Vad vill du uppnå med FemDefence?Och för övrigt, behövs ett sånt skydd/vapen i jämställda Sverige?- Vissa män kan nog se det som ett potentiellt hot att en man presenterar något somFemDefence eftersom män har större legitimitet vad det gäller teknik, vapen och våld.Men också för att kritiken kommer inifrån så att säga. Av de män som ser FemDefencesom ett verkligt förslag, kommer betydligt fler män än kvinnor med frågan om skyd-

Leif Lindell |...är född 1975 och uppvuxen i Stockholm ochJönåker utanför Nyköping. Han har bl a studeratvid Nyckelviksskolan, Idun Lovén och Konstfack iStockholm. Han arbetar med installationer, skulp-tur, video etc och har bl a ställt ut i Stockholm,Malmö, Nyköping, Chiangmai, Ljublijana etc.Han har bl a fått uppmärksamhet för projektetmed FemDefence som visats som installation, påwebben och som fejkad reklam i media (i bådetidningar och på busshållplatser). Han är numerabosatt i Stockholm.

21

det inte skulle kunna missbrukas av kvin-nor i något slags hämndscenario. Syftet medFemDefence från början var att jag ville kri-tisera stereotypa könsroller. Men när jagträffade Anita Ingmarsdotter tog projekteten annan riktning. Det viktigaste med pro-jektet blev att skapa opinion i frågan för attdiskutera vad vi ska göra i samhället för attnå förändring. Ett skydd mot våldtäktskulle behövas lika mycket eller lika lite iSverige som utomlands. Därmed säger jaginte att jag önskar att ett sådant skydd blirverklighet.

- Framstående feminister inom konst-etablissemanget menar att det är nöd-vändigt att män lär sig att leva medmaktlöshet för att ett verkligt jämställtsamhälle ska kunna uppnås. Men dumenar att många män redan känner sigmaktlösa. Hur menar du då?- Kvinnomisshandlare är ett exempel påmän som upplever sig som maktlösa. Frå-gan är vad man menar med ”att leva” medmaktlöshet. Jag vill inte att fler ska kännasig maktlösa. Män ska dock inte leva ut sinmaktlöshet på någon. Istället måste mänlära sig att hantera maktlöshet på ett bättresätt än hittills.

- Hur kan samtidskonsten användassom resurs i skolan? Och hur skulle justdina verk som finns med i denna utställ-ning kunna användas?- De skulle kanske främst kunna användassom diskussionsunderlag vad gäller sam-hälls- och kulturämnen. Men de berör ocksåvisuella, liksom mediala uttryck ochangreppssätt.

Leif

Lin

dell

, Fem

Def

ence

, ins

tall

atio

n 20

03

22

- Den fotobaserade konsten fick ett stort genomslag på 90-talet och majorite-ten av dessa konstnärer var kvinnor, och du var en av dem. Varför kom det härgenombrottet just då? Och vad har det haft för betydelse för fotot som konst-form?- Det finns inget enkelt svar på varför något händer i en viss tid. Jag fick kontakt medden amerikanska s k iscensatta fotografin i mitten av 80-talet och det var absolut enavgörande influens som stod som motsats till den då manligt dominerade dokumen-tära fotografin i Sverige. För mig blev det viktigt att arbeta med det fotografiska somen del av ett samtal och att reflektera över frågor om till exempel representation ochidentitet. Den postmodernistiska/feministiska teoretiska diskussionen fick uppmärk-samhet i Sverige i början av 90-talet. Vi var många unga konstnärer som var delaktigai det samtalet. I Sverige hade detta brott mot ett mer traditionellt förhållande tillfotografiet en avgörande betydelse för mediets intåg på konstscenen.

- Idag talar man om tredje vågens feminism och att den tog sin början i slutetav 90-talet. Men du ställer dig kritisk till det. Varför?- Nej, jag är absolut inte kritisk till den s k tredje vågens feminism, tvärtom så väl-

Jag vill se mitt arbete som en del av ett samtal kring aktuella frågor.

Annica Karlsson Rixon |

Eva-Lotta Sandberg intervjuar Annica Karlsson Rixon

23

Annica KarlssonRixon, Konstnärslunch(ur serien Porträtt iNordiskt Ljus), 1997,fotografi, 82 x 61 cm.Med tillstånd avGalleri Brändström &Stene.

24

...är född 1962 och uppvuxen i Göteborg. Hon har studerat vidNordens Fotoskola i Stockholm och California Institute of theArts i Los Angeles, USA och har tidigare även arbetat som press-fotograf och vik. lektor på bl a Konstfack i Stockholm. Hon äridag en internationellt etablerad konstnär och har ställt ut i enlång rad separat- och grupputställningar bl a i Los Angeles,San Francisco, Köpenhamn, Buenos Aires, Kiel, Rotterdam, Stock-holm etc. Hon arbetar med foto i ofta stora format och har ettuttalat starkt politiskt samhällsengagemang för bl a frågor omfeminism, genus och jämställdhet. Sedan hösten 2003 är honäven verksam vid Högskolan för Fotografi och Film i Göteborgsom adjungerad professor med ansvar för magisterutbildningenför fotografi. Hon är sedan flera år tillbaka bosatt i Stockholm.

Annica Karlsson Rixon |

komnar jag verkligen ett uppsving för en ny aktivistisk feminism. Däremot så ställerjag mig kritisk till den enorma generationssegregation som finns i Sverige, vilketinnebär att saker lätt blir historielösa. Det är väldigt massmedialt att dela upp sakeroch ting i tidsbegränsade trender, när det i själva verket är så att flera faktorer samlartill förnyade former. Själv var jag naturligtvis oerhört påverkad av kvinnorörelsen på70-talet då jag var tonåring, utan att egentligen ha någon direktkontakt med den.Att sedan vara delaktig i den teoretiska diskussionen och mediekritiska konsten somvar dominerande i början på 90-talet var och är för mig i allra högsta grad en politiskhandling. Och även då fanns mycket av feministisk aktivism, även om det inte varden som talades om just då.

- Vi har tidigare pratat om konstnärsrollen och hur den håller på att förändrasfrån att historiskt sett ha varit (och till viss del fortfarande är) mytomspunnenav den romantiska genikulten. Men till vad? På vilket sätt tycker du attkonstnärsrollen har förändrats under de senaste åren?

25

- Konstnärsrollen förändras med världen i övrigt och konstnärer verkar ständigt revi-dera sitt sätt att arbeta därefter. Tydligt är att det syns en bredare representation avaktörer på konstarenan, det vill säga fler kvinnor, fler personer av olika etnisk bak-grund etcetera.

- Du är sedan hösten 2003 verksam som adjungerad professor vid Högskolanför Fotografi och Film i Göteborg som ju är en viktig institution vad gäller attfå fram nya konstnärer i Sverige. Hur ser du på din roll i det arbetet? Och vadhar du för ambitioner? - Oj, ambitionerna är höga och den krassa verkligheten inte alltid lika lätt atttampas med. Min största ambition är att utveckla och fördjupa kunskapen, diskussio-nen och användandet av det fotografiska mediet som är en mycket viktig komponenti vår kultur. Och självklart vill jag kunna stödja studenterna att göra intressantaarbeten och att behålla en konstnärlig integritet.

- Sviten Porträtt i Nordiskt Ljus är en samling parafraser på några av bl aSkagenmålarnas verk som du har gjort. Varför just nordiskt sekelskiftesmåleri?Och på vilket sätt tycker du att dina bilder relaterar till samhällsdebatten idag?- Jag valde det nordiska måleriet från förra sekelskiftet eftersom jag arbetade medprojektet inför milleniumskiftet. Skagenmåleriet var min introduktion till konsten.Jag är uppvuxen i Göteborg och museet där har en mycket fin samling sekelskiftes-måleri. Jag bodde i Los Angeles när jag arbetade med den första sviten konstnärsport-rätt och tyckte att jag fann både stora skillnader men också likheter mellan min egenkonstnärskrets och den som gestaltas i t ex P.S. Kreuyers målningar. Arbetena kan sessom en kommentar till historien, men är samtidigt i allra högsta grad en samtids-skildring. Det är min egen krets jag gestaltar och den är naturligtvis sammansattutifrån den jag är, men fotografierna säger säkert mycket om samtidens konstnärer påett mera generellt plan.

- Hur kan samtidskonsten användas som en resurs i skolan? Och hur skullejust dina verk som finns med i denna utställning kunna användas?- Jag brukar ibland kalla mitt arbete för “diskussionspecifikt” för att jag vill se detsom en del av ett samtal kring aktuella frågor. Konstnärsporträtten fungerar bra fören diskussion kring genus, sexualitet, etnicitet osv.

Det är väldigtmassmedialt attdela upp saker ochting i tidsbegrän-sade trender....

26

-Du arbetar överskridande och växelvis som konstnär, journalist och aktivist, iblandsom konstnär i media och ibland som media i konsten. Vad innebär det? Och varför?-Det finns stora likheter mellan rollerna som aktivist/journalist och konstnär nämli-gen möjligheten att uttrycka sig och påverka sin omgivning. Dom tre rollerna har allabåde för- och nackdelar så mitt hoppande och ihopblandade av dom är ett försök attuppnå maximal effekt. Som konstnär har man en oerhörd frihet, men desto svårareatt nå ut till en bredare publik. Man riskerar också att avfärdas som ett flummigtromantiskt freak som inte behöver tas på allvar. Samma sak gäller aktivist-rollen, därråder nån sorts anarki/frihet, men man blir lätt bli avfärdad som rabiat. Styrkan hosaktivismen är dom raka budskapen, dom enkla uttrycksmedlen och rätten att varahard core politisk. Journalistrollen är fantastisk eftersom man både når ut och tas påallvar. I media ligger den absoluta makten som jag ser det, och det är där dom storadörrarna öppnas, som reporter för t ex Sveriges Radio har du möjlighet att få tala medvem du vill. Men, nackdelen ligger i den inskränkta friheten, du måste alltid anpassadig efter chefen och dom pressetiska koderna. Kombinerar du däremot dom tre rol-lerna får du lättare kontroll över det budskap du för ut, samtidigt som du kan väljaden metod som passar dina syften bäst i stunden. Det är i alla fall så jag tänker.

Eva-Lotta Sandberg intervjuar Fia-Stina Sandlund

Upplösandet av normer är en feministisk strategi

Fia-Stina Sandlund |

27

Fia-Stina Sandlund, Han sa: Jagtror du är snällare än du verkar(ur serien Höstbilder), 2002,fotografi, 140 x 95 cm.

28

-Du har gjort flera feministiska aktioner, bl a ”Gubbslems-aktionen” påFröken Sverige-galan 2001 som fick stor uppmärksamhet. Av alla dina olikaarbetsmetoder eller kanske snarare tekniker, vilket sätt tycker du är bäst föratt nå ut med ett budskap?- Det beror som sagt på. Ibland kan det vara att visa en bild på ett galleri enannan gång kan det vara att göra en aktion. Men om jag ska välja ett så trorjag faktiskt att det effektivaste sättet att nå ut med ett budskap på, är att se tillatt bli skribent på Dagens Nyheter, men om inte det lyckas så får det nog blikupp i direktsänd TV med banderoll och överfallslarm som inte går att få tystpå. Då kommer man garanterat att bli omskriven efteråt. Men det viktigasteär att göra på sitt eget sätt, att följa sitt hjärta och ha kul på vägen för vi är alladelar i ett stort projekt och måste lita på att andra gör saker också.

- Internationellt sett är Sverige ledande vad gäller jämställdhet, men bety-der det att Sverige är ett jämställt land? Om man tar en titt på t ex statistik,forskning och samtidskonsten inte minst så visar det på något helt annat.Dina verk Konstnärsklubben och Ten steps to the top handlar om just detta,rent krasst vad det innebär att vara kvinna och konstnär idag. Hur tycker duatt det ser ut på den svenska konstscenen och vad borde förändras?-Jag orkar knappt tänka på jämställdheten i konstvärlden, för den stinker ochfår mig att vilja spy varje dag. Som tur är, är det så många som orkar engagerasig i det här och situationen just nu är ganska gynnsam. Men jag kan bli såtrött på alla dessa livrädda män som vägrar inse att dom måste ta ett stegtillbaka om vi ska få jämställdhet, att förändringen måste ske på så mångaplan och att vi alla måste vara totalt uppmärksamma på dom här frågornahela tiden för all framtid. Det löser sig inte av sig själv, och vi är inte jäm-ställda bara för att vi pratar med varandra. Det finns många fina fasader, somatt hålla några kända kvinnliga ansikten utåt osv, men så fort en kvinna stickerupp blir det direkt ett bakslag någon annanstans, för det ligger i helapatriarkatets struktur, enskilda kvinnor kan alltid uppnå en viss position, menendast så länge männen i det stora hela förblir överordnade.

Det är en typ avprotest i sig attvrida och vända pånormen...

I media ligger denabsoluta maktenmen nackdelen är deninskränkta friheten...

Fia-Stina Sandlund |

29

Fia-Stina Sandlund,Konstkillar (ur serienHöstbilder), 2002, fotografi,140 x 95 cm.

30

Tänk om man skulleavlöna andra yrkes-kategorier på sammasätt: genom att gedom en trisslott i han-den

... är född 1973 och uppvuxen i Linköping. Hon har studerat vidFotohögskolan i Göteborg och Konstfack i Stockholm. Hon arbetarmed performance, installationer, aktioner, foto etc, ibland som konst-när i media och ibland som media i konsten. Under senare år harhennes aktioner fått stor uppmärksamhet i media, t ex ”Gubbslems-aktionen” på Fröken Sverige-galan 2001. Hon är numera bosatt iStockholm.

–Du är intresserad av att upplösa olika roller i samhället, t ex olika yrkes-roller som konstnären kontra reportern, m a o konst kontra media.Spelar det någon roll i kampen för ett jämställt samhälle? Och i såna fall,hur?- Jag tror att upplösandet av normer är en typisk feministisk strategi överhu-vudtaget. För modellerna är alla skapade av patriarkatet för att främja dessfortlevnad mer eller mindre. När t ex Linda Skugge skriver om Björn Ranelidsfysik och kallar det för Recension är det ett sätt att röra om i grytan ochskrämma upp gubbarna. Hjälp, tänker alla, det här kan inte vara en recen-sion, så ser inte en recension ut! Men vem har sagt hur en recension ska se ut?Jo, just det… Det är en typ av protest i sig att vrida och vända på normen.Det är då man kan överraska, och jag hoppas på att vi ska få se betydligt flervariationer av uttrycksätt vad gäller konst och media än uppdelningen mel-lan t ex konst och konstkritik, dom två borde gå in i varandra mer, konstnä-rer borde uttrycka sig mycket mer i media själva och inte enbart låta kritikerskriva om konsten. Tänk bara på hur många som läser recensionen i förhål-lande till hur många som ser utställningen i dom flesta fall. Sen är jag inte allsemot konstkritik, utan tycker att det händer en massa spännande saker där,särskilt bland unga kvinnliga recensenter!

Fia-Stina Sandlund |

31

-Är inte folk (läs män med makt) tillräckligt generösa idag? Är det rentavså att vi lever i en tid där människor, både kvinnor och män, blir mer ochmer giriga? Vad tror du?-Jag tror att det är just här som mycket av konstvärldens jämställdhetspro-blem ligger. Konstnärsyrket i sig är färgat av konkurrens, det är oerhört hårtoch svårt att ta sig fram, det ligger därför en motsättning i att dela med sigtill andra just så som männen skulle behöva göra för att skapa en jämställd-are arbetssituation. Och det här gäller även klassproblematiken. Klasskampenoch kvinnokampen löper sida vid sida. När det finns för lite resurser ochtrygghet så blir folk ogenerösa, det är en fråga om överlevnad, men det ärockså en desperat handling. Konstnärer idag behandlas som skit, vi får intebetalt för vårt arbete utan förväntas leva på eventuella stipendier som delasut av en liten grupp insyltade personer. Tänk om man skulle avlöna andrayrkeskategorier på samma sätt, genom att ge dom en trisslott i handen istäl-let för lön, eller klappa dom på huvudet och säga att det kanske kan leda tillnåt? Det finns något paradoxalt över att samhället vill ha konst och utbildarkonstnärer å ena sidan, men att vi sen inte räknas som arbetande yrkes-människor å andra sidan.

- Hur kan samtidskonsten användas som en resurs i skolan? Och hur kanjust de verk du visar i denna utställning användas?-Jag tycker att konstnärer borde besöka skolor i högre utsträckning och be-rätta om sig själva och sin verksamhet. Workshops med eleverna vore ocksåbra. Sen tror jag på att visa filmer och läsa böcker om kultur och diskuterasamtidskultur som sker över huvudtaget. Kultur har ju egna sidor i domstora dagstidningarna. Jag förstår inte varför det inte är ett obligatoriskt skol-ämne. Framför allt eftersom kulturkonsumtion ofta är så klassrelaterat, dvsatt man ofta ärver sina föräldrars kulturkonsumtion och där borde skolankomma in och jämna ut klyftorna. Vad det gäller mina egna verk så är fram-för allt filmen Ten steps to the top specialgjord i undervisningssyfte för domsom är intresserade av att bli konstnärer. Den filmen skulle kunna och kom-mer att visas i skolor framöver.

Man ärver sinaföräldrars kultur-konsumtion.Skolan borde jämnaut klyftorna...

32

Text: Eva-Lotta Sandberg

Världen har blivit mer och mer politiskt orolig och vi matas dagligen medbilder från krigshärjade platser runtom i världen. Samtidigt fortgår ett tillsynes outsinligt mediaflöde där bl a dokusåpor på TV, musikvideos på MTVoch porr i betal-TV och på internet har blivit vardagsmat. Mitt i allt det därstår också samtidskonsten, som i allt större utsträckning engagerar sig i olikasamhällsfrågor genom att skapa nya mötesplatser för samtal. Att konsten är en nagel i ögat på makten och etablissemanget är inget nytt. Vadsom däremot är nytt är de många olika och gränsöverskridande uttrycken inomsamtidskonsten. Det kan vara allt från performance, installation, foto, film, video,radio, dataspel på webben etc, men även mer traditionella konstformer som t exmåleri. Som betraktare står vi inte längre passivt och tittar på, utan är tvärtom medsom aktiva deltagare i en process. Om man ska skärskåda alla dessa samhällsförändringar som samtidskonsten ocksåär del av, så är det just detta med makt och vem som har och inte har makt som ärcentralt, eftersom det också är avgörande för en demokratisk samhällsutveckling – iSverige såväl som på ett globalt plan. Allt det här märks också i konsten och hur den hela tiden förändras. Förr varkonstnären den där romantiserade, mytomspunne outsidern, det missförståddakonstnärsgeniet, men idag är det annorlunda. I likhet med övriga delar av samhälletarbetar konstnärer mer i olika former av samarbeten, nätverk, mer globalt övernationsgränser och kanske inte ens alltid i rollen som just konstnär. De pendlarmellan olika identiteter, olika språk och olika platser. Med konstnärskapet som en

Vad är konst i samtiden ? – om genus, globalisering och gränsöverskridande identiteter

33

form av migration blir konstnären en slags kameleont som förändras beroende påsituationen. Något som även förtydligats genom alla dessa omvälvande förändringari samhället och i positiv bemärkelse: att människor aldrig bara har en identitet utanalltid flera, t ex genom att vara kvinna, vit, lesbisk arbetarklass eller man, svart,heterosexuell, överklass. Det är bara några exempel, men de visar att det inte är såenkelt eller ens självklart att kategorisera människor som antingen si eller så. Förmänniskor är alltid komplexa varelser med en lång rad olika identiteter. Att betrakta världen med s k ”genusglasögon” innebär att man synliggör självamaktrelationen mellan kvinnor och män i samhället. Det är helt enkelt ett sätt, ettverktyg för att analysera hur samhället ser ut och därigenom komma till bukt medorättvisor. Majoriteten av studenter på konsthögskolorna i Sverige idag är kvinnor ochmånga menar att den mest intressanta konsten i Sverige sedan 90-talet görs avkvinnor. Men att kvinnorna tar mer och mer plats även i konstvärlden är intedetsamma som att de representeras proportionerligt i förhållande till befintligamaktpositioner. För männen sitter fortfarande kvar på toppjobben, vilket beror påatt konstvärlden är strukturerad enligt en manlig norm, dvs den är gjord på villkorsom passar män som inte behöver ta (praktiskt) ansvar för hem och hushåll. Histo-riskt sett har det försvårat möjligheten för kvinnor att kunna kombinera en karriärsom konstnär med att ha familj. Ett problem som fortfarande inte är utraderat.Därtill är parollen ”lika lön för lika arbete” lika angelägen i konstvärlden som isamhället i stort. Mycket av jämställdhetsarbetet återstår med andra ord även inomkonstvärlden. Men det är också viktigt att lyfta fram de positiva förändringar som skett och skerför att både kvinnor och män skall ha samma förutsättningar som yrkesverksammakonstnärer. Internationellt sett är Sverige ledande vad gäller jämställdhet. När jaggår på stan i Göteborg ser jag fler och fler unga pappor komma dragande på sinabarnvagnar, något som inte existerade förr. Så jag tolkar det som ett positivt teckenför framtiden.

* Eva-Lotta Sandberg är konstpedagog och utställningsproducent vid Region-museum Västra Götaland.

34

TIPS !

Anmäl könsdiskriminerandereklam!Leta upp en reklambild som gör digförbannad! Anmäl den till Näringsli-vets Etiska Råd mot Köns-diskriminerande Reklam. Läs mer påwww.etiskaradet.org

Ad-bustingGör tvärtom-reklam, så kalladadbusting, där du använder reklamensverktyg och språk för att skruva tillbudskapet på ett drastiskt eller humo-ristiskt sätt. Hämta inspiration påwww.adbusters.org klicka dig fram till”spoofads”.

Returnera vykort!I många butiker och på caféer finnsgratis vykort. En enkel aktion är attreturnera kortet med din åsikt till fö-retagets huvudkontor eller till reklam-byrån som gjort kortet.

Kolla in musikvideos!Hur agerar män och kvinnor framförkameran? Hur är de klädda? Vilka sig-naler sänder de ut?

Lek med kontexten och bety-delsenVad betyder sammanhanget för förstå-elsen av en bild? Utgå från ett konst-verk, t ex ”Konstkillar” (sid 29).Vad ger bilden dig för budskap här iett konstsammanhang under tema-rubriken Genus&Media? Vad skullebilden ge för budskap om den hängdepå ett gym? Inne hos rektorn? I sko-lans uppehållsrum? I personalrummetpå ett ölbryggeri ? Om den ingick iNaturvårdsverkets kampanj Håll Sve-rige rent? Skulle innehållet förändrasom bilden istället presenterades i ny-hetsmedia? Eller i Veckorevyn? Och iså fall hur skulle du då förstå den? Delaupp er i grupper och låt varje grupptänka sig bilden i en annan kontext,fantisera kring vad bilden vill säga.Diskutera i smågrupper och sedan istorgrupp.

...Marie Bondesonkonstnär

Bilden och verklighetenHur uppfattar du skillnaden mellanen målning och ett foto? Prova attuppleva utställningen utan att se påtitlar och annan info kring verken. Iutställningen finns både fotoverk ochfotografiskt målade verk. Det kan taen stund att förstå att det som ser utsom ett fotografi faktiskt är en mål-ning. Hur påverkar det tolkningen?Ser man annorlunda på bildens infor-mation när man upptäcker det? Fårman en annan känsla inför verket då?Hur känner och tänker du?Diskutera.

Projektet S.O.S - SkolanOch Samtidskonsten villstödja och inspirera lärare iVästra Götaland till attanvända samtidskonstensom en resurs i skolan.

www.konstkonsulent.net/sos

* Marie Bondeson är koordinator iprojektet S.O.S -Samtidskonsten och skolan.

35

Sherlock HolmesLek detektiv! Gå runt på utställningenGenus & Media och titta bland konst-verken. Finns det några verk som lik-nar andra bilder som du har sett? Detkan vara bilder som du har sett på nå-got konstmuseum, i en bok, på TV,internet eller någon annanstans. Kän-ner du igen några av dem? I sådanafall vilka? Gör sedan en lista på allaolika bilder som du kommer att tänkapå och berätta sedan för varandra iklassen vilka eller hur de ser ut. Harni tänkt på samma bilder eller heltolika?

Mitt eget rumHur ser ditt rum ut hemma? Gör enegen grupputställning i klassen! Fo-tografera eller rita hur just ditt rumser ut hemma hos dig, gärna om duhar en favoritplats, och ta sedan medfotografiet/bilden till skolan. Sätt uppalla bilderna på väggen och diskuteravarför just ditt rum ser ut som det gör.Finns det likheter och olikheter mel-lan era rum? Låt också lärarna berättaom hur deras rum såg ut när de var ier ålder.

TIPS !

...Eva-Lotta Sandbergkonstpedagog

..mediekritiska nätverketAllt är Möjligt

Räkna män och kvinnor!1) Ta en dagstidning, kvällstidning el-ler en veckotidning. Räkna antaletmän och kvinnor, killar och tjejer påbild. Hur många av dem återfinns ireklamen?2) Vad gör kvinnorna? Vad gör män-nen? Vem är aktiv? Vem är passiv?Vilka känslor uttrycker personen påbilden? Prova att stå/sitta/ligga somnågon av personerna på bilderna! Vadska modellen/personen uttrycka? Hurkänns det att inta den posen?3) Hur många människor med ut-ländsk bakgrund hittar du?Funktionshindrade? Äldre? Barn?Ungdomar?

Hitta stereotyper!Leta upp fem stereotyper och fem icke-stereotypa bilder av män och kvinnor.Vad är bra med bilderna? Vad är då-ligt? Diskutera med dina kompisar/kollegor!

Titta på reklamfilm!Spela in ett antal reklamfilmer frånTV. Vilka stereotyper är vanliga? Finnsdet filmer som bryter mönstret?

Gör om en gammal målning!Leta upp någon gammal målning avnågon känd konstnär som du gillar ien konstbok, tidning eller på ett mu-seum. Välj gärna en bild som förestäl-ler en eller flera människor och gör omden på ett sätt som du tycker blir bra.Intervjua sedan varandra och berättavarför ni har valt just de bilderna ochvad ni ville förändra och varför.

...Eva-Lotta Sandbergkonstpedagog

Vill du startaen egen tidskrift?

Det kan du göravia Tidskriftsverkstan i Väst!

Läs mer på:www.tvv.o.se

36

Kat

alog

en ä

r d

in e

lev

-och

lära

rhan

dle

dni

ng

Genus & Media är en konstpedagogisk vandringsutställning som ingår iRegionmuseum Västra Götalands verksamhet ”Utställningen kom-mer”. Utställningen Genus & Media är producerad av RegionmuseumVästra Götaland i samarbete med Konstkonsulenterna i Västra Götalandvia projektet ”SOS – Samtidskonsten och skolan” och vänder sig framförallt till lärare och elever på högstadiet och gymnasiet men också tillandra intreserade. I samband med temadagarna som arrangeras i anslut-ning till utställningen vill vi tacka för ett fint samarbete med:Västra Götalandsregionen, Regional Utveckling, mål 9Mediekritiska nätverket Allt är MöjligtTidskriftsverkstan i VästLärarförbundet