Examensarbete, 15 hp

Fysioterapeutprogrammet 180 hp

VT 2020

FYSIOTERAPEUTERS ERFARENHETER OCH UPPLEVELSER AV ATT

GE RÅD OCH REHABILITERING VID

STRESSRELATERAD OHÄLSA

Emmy Uusitalo, Josefin Berglund

Fysioterapeutprogrammet 180 hp

Titel svenska: Fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa

År: 2020

Titel engelska: Physiotherpists’ experiences of giving advice and rehabilitation to stress-related disorder

Författare: Emmy Uusitalo Historiegränd 10A 90734 Umeå Josefin Berglund Axtorpsvägen 42 90337 Umeå

Handledare: Therese Eskilsson Universitetslektor, leg. sjukgymnast.

Nyckelord: depression, erfarenheter, fysioterapi, fysisk aktivitet, kvalitativ metod, rehabilitering, stressrelaterad ohälsa, utmattningssyndrom, ångest. Key words: anxiety, depression, experiences, physical activity, physioteraphy, qualitative method, rehabilitation, stress-related exhaustion, stress-related disorders.

Extern medverkan Ja Nej Pågående projekt Ja Nej

Introduktion: Mental ohälsa är globalt sett ett växande problem och behandlingsbehovet är stort. I Sverige är stressrelaterad ohälsa numera vanligare än muskuloskeletala besvär som tidigare varit den ledande orsaken till långtidssjukskrivning. Fysisk aktivitet har visat positiva effekter för personer med stressrelaterad ohälsa och många av deras symtom förknippas med fysisk inaktivitet, därför är fysioterapeutens roll viktig för denna grupp.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa.

Metod: Detta är en kvalitativ studie där datainsamling skett genom intervjuer med fem fysioterapeuter som mött personer med stressrelaterad ohälsa och som arbetar inom primärvård och företagshälsovård. Intervjuerna granskades och tolkades genom kvalitativ innehållsanalys där datan delades in i meningsenheter, koder, kategorier och till slut ett tema.

Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorierna; Skapa trygghet och kommunikation i mötet, Individanpassad fysisk aktivitet, Motivera individen till eget ansvar i rehabiliteringen, Teamarbete, handledning och utbildning bidrar till rehabiliteringen.

Konklusion: Fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa var att utgå från individens situation och hitta aktiviteter individen finner glädje i att utföra. Individen behöver ta eget ansvar i sin rehabilitering och fysioterapeuten finns där som stöd. Handledning, ingå i team och utöka utbildning och kunskap bidrar till rehabiliteringen av personer med stressrelaterad ohälsa.

1

Introduktion Mental ohälsa är globalt sett ett växande problem, behovet av behandling är stort och för endast depression och ångest uppgår den uppskattade kostnaden till 1 trillion USD varje år (1). De senaste årtionden har sjukskrivningar på grund av stressrelaterad ohälsa ökat i flera europeiska länder, i Sverige har det numera blivit vanligare än muskuloskeletala besvär som tidigare varit den ledande orsaken till långtidssjukskrivning. Det ökar bland både män och kvinnor och i dagsläget är det fler kvinnor som drabbas (2, 3, 4, 5). Höga nivåer av stress och stressrelaterade symtom under en period utan tillräcklig återhämtning kan med tiden utvecklas till utmattningssyndrom. Det kan uppstå en minskad mental energi som visas genom minskad initiativförmåga och uthållighet eller förlängd återhämtningstid efter ansträngning. Andra symtom kan vara koncentrationssvårigheter, försämrat minne, minskad kapacitet av att hantera krav eller utföra arbete under press, känslomässig instabilitet, irritabilitet och sömnstörningar. Det kan även uppstå fysiska symtom i form av värk, smärta, magbesvär, hjärtklappning, yrsel och ljudkänslighet. Utmattningssyndrom kan påverka individer mentalt, fysiskt och kognitivt. De behöver ofta del- eller heltidssjukskrivning, vilket kan vara både socialt och ekonomiskt berövande. Personer med utmattningssyndrom har även symtom av depression och ångest och flera skattar höga poäng på skalor som utvärderar detta (2, 6). Depression är vanligt och orsakar nedsatt arbetsförmåga och stort lidande. Depression kan uppkomma som en biverkning av stress och ångest (4, 7). För att sätta diagnosen egentlig depression måste tillståndet varat i två veckor. Vanliga symtom vid depression är nedstämdhet, nedsatt energi, förlust av intresse av att göra det som tidigare varit roligt, förlust av självtillit, obeslutsamhet, svårt att styra känslor, sömnsvårigheter och aptitförändring. Symtomen kan återkomma episodvis eller kroniskt med återkommande perioder som kan vara 3–12 månader och kan vara spontant övergående eller mer långdragna (4, 5). Det finns olika nivåer av egentlig depression, vilka delas in i lindrig, medelsvår och svår depression. Högre nivå av depression ger mer symtom och mer svårigheter i vardagen vilket leder till att livskvalitén drabbas (4). Sekundära konsekvenser av depression är övervikt, fetma, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar samtidigt som dessa sjukdomar omvänt ökar risk för depression (8). Ångest definieras av känslor som oro, rädsla och panik i anslutning till vissa situationer eller rent generellt. Ångest ändras över tid med spontana förbättringar, men utebliven behandling kan däremot göra att många personer försämras under en lång tid (4, 9). De starka oroande känslorna kan störa en individs vardagliga aktiviteter, utlösa en social fobi och panikattacker som kan leda till att personen undviker situationer och aktiviteter som utlöser den överdrivna rädslan (4, 10). Symtomen kan visa sig på olika sätt beroende på vilken typ av ångestdiagnos som förekommer (10). Kroppsliga symtom som spänd muskulatur, andnöd, hjärtklappning, svettningar och illamående är vanliga. Många upplever en känsla av panik och har ett beteende som kännetecknas av isolering och tillbakadragenhet (11). Ångest är oftast kopplade till andra sjukdomar som exempelvis depression och utmattningssyndrom (2, 9).

Rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa Målet med rehabiliteringen för personer med stressrelaterad ohälsa är att uppnå och bibehålla optimal funktion. För rehabilitering av stressrelaterad ohälsa används bland annat multimodal behandling (MMB), kognitiv beteendeterapi (KBT) och farmakologisk behandling. MMB och KBT är behandlingsformer som verkar vara effektiva för stresshantering genom att ändra attityder, tankar, föreställningar, beteenden och exponering för ångestfyllda situationer. KBT har inte kunnat visa på större effekter över tid, men det minskar symtom fram till att rehabiliteringen är slut. En viktig komponent i behandlingen är stöd av närstående och omgivningen (2, 4,12). Flera behandlingsstudier vid utmattningssyndrom använder sig av olika stressreduceringstekniker för återhämtning och förebyggande av återfall. Det kan vara

2

fysisk aktivitet, mindfulness, meditation, yoga, qigong, promenader, kognitiv träning och behandling av sömnsvårigheter (2). Personer med utmattningssyndrom uttrycker hopp och önskningar om en hälsosam och sund framtid. En återhämtning från utmattningssyndrom kräver mycket hårt jobb och en viktig komponent för att lyckas i återhämtningen är stöd från närstående. Personerna upplever lättnad av att möta andra personer i samma situation (12). Depression behandlas med bland annat läkemedel i form av antidepressiva, vilket minskar symtom på depression och även ångest, ingen effekt på utmattningssyndrom. Antidepressiva mediciner fungerar genom att förbättra funktionen av serotonin, noradrenalin och dopamin och därför finns en teori om att depression kan uppstå på grund av störning i dessa system (2, 9). Vid behandling av ångest använts samtalsterapi, antidepressiva läkemedel och exponeringsbehandling där personen utsätts för ångestfyllda situationer (13). För långsiktig symtomreduktion kan regelbunden fysisk träning på medel till hög intensitet vara viktigt och därför bör det användas som en del av MMB för att förbättra symtom hos personer med stressrelaterad ohälsa (2, 14).

Fysisk aktivitet De normala effekterna av fysisk aktivitet är tillfällig ökning av aktiviteten i det sympatiska nervsystemet. Det har som funktion att öka hjärtfrekvens, öka pumpandet av blod, ge större blodgenomströmning till aktiva muskler, öka andningen och förändra kroppstemperaturen. Dessa effekter bidrar akut till att öka vår beredskap och höja vår prestationsförmåga. Efter fysisk aktivitet uppstår en långvarig sänkt sympatikus och istället blir parasympatiska nervsystemet mer aktivt. Parasympatiska nervsystemet minskar hjärtfrekvensen, ökar näringsupptag och har en anti-inflammatorisk effekt. Detta system är viktigt för kroppens återhämtning och för att spara energi. En obalans mellan nervsystemen som gör att sympatikus får vara aktivt under en längre tid kan orsaka negativa effekter i form av rubbningar i hjärtrytmen och ökat blodtryck (15).

Regelbunden fysisk aktivitet förbättrar den fysiska kapaciteten och gör att en given arbetsbelastning blir mindre belastande på kroppen genom lägre blodtryck, stresshormonsnivåer och minskad hjärtfrekvens. Det gör att hjärtfrekvensen normaliseras snabbare efter belastning, ökar välbefinnande, förbättrar minne och uppmärksamhet, minskar risk för övervikt, typ-2-diabetes och psykisk ohälsa (15). Eftersom fysisk aktivitet ger högre fysisk kapacitet kan det bland annat ses som en buffert mot stress för personer med stressrelaterad ohälsa. Detta leder till att de får en högre motståndskraft mot vardagliga belastningar och en generell förbättring av hälsan (2, 14). Fysisk aktivitet har visats vara en effektiv behandling för att minska stressrelaterad ohälsa (4, 7). Enligt kliniska observationer svarar de med stressrelaterad ohälsa bra på fysisk aktivitet. Primärvården och företagshälsovården är ofta en första kontakt för personer med stressrelaterad ohälsa. De kan hjälpa personerna att förbättra mentala hälsan genom rekommendationer om fysisk aktivitet och stöd i anpassning av aktivitetsnivån (16). Personer med stressrelaterad ohälsa behöver hjälp med dosering av träningsintensitet och frekvens. De kan behöva bromsas eller peppas till pulsökning, eftersom en del kan uppleva obehag av detta (17). Det är viktigt att trappa upp aktiviteten långsamt, prova sig fram till en lagom träningsnivå och hitta en glädjande aktivitet där inte prestation är i fokus (4, 17). För att bibehålla effekten av den fysiska aktiviteten är det viktigt att fortsätta vara fysiskt aktiv. Det är vanligt att de med stressrelaterad ohälsa slutar med den fysiska aktiviteten inom ett halvår från att det börjat, därför är det viktigt att personen väljer en träningsform som ger glädje. Vid stressrelaterad ohälsa är alla former av aktivitet bättre än inaktivitet och det viktigaste är rörelse (4). Det saknas rekommendationer av fysisk aktivitet för personer med utmattningssyndrom. I studier på personer med utmattningssyndrom används individanpassad fysisk aktivitet när effekter ska studeras. Resultaten är positiva när individerna blir mer fysiskt aktiva (2,

3

12, 16). Inaktiva har en längre duration av symtom som exempelvis fysisk trötthet och nedsatta kognitiva funktioner vid jämförelse med de aktiva som blir bättre i sina symtom (3, 12). För att uppnå bättre mental hälsa hos de med utmattningssyndrom kan en ökning av aktivitetsnivån ge resultat (16). I träningen är motivation en viktig komponent och för att upprätthålla den krävs timing, feedback och glädje. Personer med utmattningssyndrom upplever även att det är viktigt att lyckas och genomföra det de tänkt. De upplever att aerob träning är en jobbig träningsform som trots detta ger energi efter träningstillfället. Ett hinder för att uppnå hållbarhet med träningen anser de är att bo långt från träningscentret eller om träningen inte passar in i schemat under dagen (13). Rekommendationer för fysisk aktivitet vid depression är både muskelstärkande och aerob träning, vilket det finns måttligt stark evidens för. Dosen av fysisk aktivitet för depression är de allmänna rekommendationerna från FYSS som är 150 minuter medelintensiv aktivitet i veckan. Depression kan genom fysisk aktivitet förebyggas och behandla de depressiva symtomen samt minska risk för återfall och förbättra livskvalitet. I och med att fysisk aktivitet påverkar signalsubstanser har det samma effekt som antidepressiva läkemedel. Om individen är fysiskt frisk finns inga kontraindikationer för fysisk aktivitet (7, 8). Evidensen för att fysisk aktivitet kan förebygga ångest är begränsad. Det finns däremot måttligt stark evidens för att personer med panikångest bör rekommenderas aerob träning i syfte att minska ångest. Endast några få aeroba träningspass på hög intensitet minskar risken för panikångest. Fysisk aktivitet kan ge en akut minskning av symtom om aktiviteten varar minst 15 minuter på hög intensitet och för en långsiktig symtomreduktion behöver den fysiska aktiviteten pågå i minst 10 veckor (11). För personer med ångest kan fysisk aktivitet användas i kompletterande syfte. Det finns inga kontraindikationer för fysisk aktivitet för en fysiskt frisk individ, däremot kan en person med panikångest uppleva svårigheter att skilja på de kroppsliga reaktionerna som uppstår under fysisk aktivitet och ett panikanfall. Det beror på att samma mekanism sker när det sympatiska nervsystemet aktiveras, som exempelvis ökad hjärtfrekvens. De med panikångest kan behöva stöd i att vänja- och lära sig tolka de kroppsliga signalerna på ett mindre katastrofalt sätt (4, 9, 11). Eftersom fysisk aktivitet har visat positiv effekt för personer med stressrelaterad ohälsa är fysioterapeutens roll viktig för denna grupp. Många symtom som förknippas med stressrelaterad ohälsa är associerad med fysisk inaktivitet (3). Fysioterapeuter besitter kunskap om fysisk aktivitet och dess effekter. De kan under rehabilitering ge bland annat individanpassad fysisk aktivitet, kroppsmedvetandeträning, förändringssamtal, hemuppgifter och finnas tillgänglig som stöd (17). Fortfarande saknas kunskap om fysioterapeuters erfarenheter av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa. Denna kunskap kan vara viktig för att underlätta fysioterapeuters arbete.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa.

Metod Detta är en kvalitativ studie där datainsamling skett genom intervjuer med fysioterapeuter. Kvalitativ metod användes eftersom fysioterapeuters erfarenheter av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa inte är studerat sedan tidigare och det är en lämplig metod vid undersökning av ostuderade områden. En innehållsanalys gjordes eftersom denna metod passar vid undersökning av erfarenheter för att identifiera skillnader och likheter i materialet. Det gjordes enligt Graneheim och Lundman (18).

4

Urval I studien användes ett homogent urval som är en form av strategiskt urval, där målgruppen är legitimerade fysioterapeuter som mött personer med stressrelaterad ohälsa. En inbjudan skickades till 11 hälsocentraler och en företagshälsovård där 45 respektive 4 fysioterapeuter fick ta del av information om deltagande i studien. De som inte svarade efter en vecka fick en påminnelse via epost. Totalt var det nio som svarade, varav fem tackade ja till att delta i studien. Det slutgiltiga antalet blev fem fysioterapeuter och fyra intervjuer. Tre individuella- och en intervju med två personer, varav tre inom primärvård och en inom företagshälsovård. Deltagarna var tre kvinnor och två män mellan 30 - 63 år som arbetat som fysioterapeuter mellan 3 - 36 år.

Datainsamling Datainsamlingen pågick januari 2020 - mars 2020. Tid och plats bestämde deltagarna och det innebar att intervjuerna genomfördes på deltagarnas arbetsplatser eller över telefon. Intervjuerna pågick mellan 30 - 60 minuter. Båda författarna deltog vid intervjuerna där en hade huvudansvar och den andra ställde följdfrågor. Intervjuerna var semi-strukturerade, inleddes med en öppen fråga och följde specifika frågeområden som intervjun skulle beröra (19). Dessa teman handlade om erfarenheter, konkreta åtgärder, fysioterapeutens roll och kunskapsstöd. Frågorna till de olika teman handlade om hinder, svårigheter, framgång, utmaningar, trygghet, avgränsning mellan diagnoserna, evidens och hur de avgör vilken åtgärd som behövs (se bilaga 1) och eventuella följdfrågor rörande temat.

Etik Deltagarna som intervjuades på plats signerade samtycket medans de på telefon gav sitt samtycke muntligt om deltagande i studien. Inspelningen av samtalen skedde på två ljudinspelare. Inspelningen transkriberades och avidentifierades. Den insamlade datan delades endast med författarna och handledaren.

Förförståelse Författarna är fysioterapeutstudenter och har i utbildningen tagit del av avsnitt inom psykiatri, folkhälsa och beteendevetenskap där utmattningssyndrom, depression och ångest berörts. Vi har inte arbetat kliniskt inom detta område och inte mött patienter med stressrelaterad ohälsa.

Dataanalys Vid tolkning och granskning av intervjutexterna användes kvalitativ innehållsanalys. En induktiv ansats valdes, då syftet var att ta reda på erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering. När analysen av texterna gjordes var fokus att hitta skillnader och likheter i materialet för att skapa kategorier. För att påvisa trovärdighet har koder och kategorierna gjorts var för sig och sedan gåtts igenom tillsammans för att se om vi hittat samma underliggande och textnära budskap. Intervjutexterna bearbetades genom att först delas upp i domäner, efter det bildades meningsenheter som hör ihop genom sitt innehåll och sammanhang. Kärnan i texten bevarades under hela analysprocessen. Nästa steg i analysen var kodning för att bryta ner texten mer och kortfattat förklara innehållet i meningsenheterna. Meningsenheterna fick en eller flera koder som sedan delades in i kategorier, se exemplet i tabell 1. Under analysprocessen diskuterades koderna med handledaren och hur de relaterade till de olika kategorierna (18).

5

Tabell 1. Redovisning av meningsenhet, kod och tillhörande kategori. Meningsenhet Kod Kategori

Så jag äger inte problemet utan det är fortfarande patienten som äger problemet… det enda jag kan vara är ett redskap. Det ska ju vara hållbart resten av livet och man ska ha fått ett tänk.. vänta nu... nu känner jag… nu börjar jag ta i för mycket igen… nu behöver jag dämpa mig en stund… för mig är det en lyckad behandling… när man känner att jag har ett ägande till mig själv… att jag kan själv… jag märker… oj juste.. nä jag behöver stanna.. då blir det hållbart… inte bara att man går på passiv behandling… jättebra... och så halkar man dit igen och så blir det hjälp vad ska jag göra... utan jag ska ha redskapen att få mitt eget ägande.

Individens ansvar

Skapa självständighet

Motivera individen till eget ansvar i

rehabiliteringen

Resultat Analysen resulterade i fyra kategorier (tabell 2) som blev skapa trygghet och kommunikation i mötet, individanpassad fysisk aktivitet, motivera individen till eget ansvar i rehabiliteringen, teamarbete och handledning kan bidra till fysioterapeutens arbete, fysioterapeutens kunskap ökar med tiden. Fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser var att alla individer är olika och därför behövde råd och rehabilitering individanpassas utifrån individens situation för att lyckas. Tabell 2. Kategorier

Kategori Skapa trygghet och kommunikation i mötet

Individanpassad fysisk aktivitet

Motivera individen till eget ansvar i rehabiliteringen

Teamarbete, handledning och utbildning bidrar till rehabiliteringen

Att skapa trygghet och kommunikation i mötet

6

En betydande del av rehabiliteringsprocessen beskrevs vara att skapa ett gott klimat och en tillitsfull relation med individen. Detta var viktigt för att göra individen trygg i att berätta om sin situation och för att skapa följsamhet i rehabiliteringen. Fysioterapeuterna förklarade att det är viktigt att möta individen där den är, vara nyfiken, sammanfatta och fråga upp det individen säger, lyssna in det som sägs och inte sägs, våga vänta in individen och inte stressa. Detta kunde också skapa en reflektion hos individen, vilket var något fysioterapeuterna upplevde att många av individerna hade saknat. Några beskrev att de hoppades på att de kunde skapa en relation och nå fram till individen, men att det inte alltid var självklart att de lyckades. “Det viktigaste är att man får en bra kontakt och man får förtroende, att individen vågar öppna sig liksom… brett och vitt om alla problem.” Deltagare 5 Fysioterapeuterna upplevde att många individer var i behov av rutiner och regelbundenhet i mat, motion och sömn. Rutinerna i vården kunde också bidra till att skapa trygghet hos individen. Systematiska uppföljningar gjorde att individen visste att någon skulle ringa och höra hur rehabiliteringen går. “Jag tycker det är skönt att vi kan jobba så systematiskt som vi gör och att vi följer upp under tiden med systematik också, det tror jag är en trygghet för individen.” Deltagare 2 Om individen själv inte hade sökt till fysioterapeuten och inte hade motivation till rehabiliteringen kunde det vara problematiskt att nå fram och skapa en bra relation. “Det beror på relationen med individen tänker jag, om man inte känner på föraning att individen inte riktigt är uppriktig, kanske helst vill vara någon annanstans och har blivit ditkörda av läkaren, kanske det blir svårt att…man får inte de uppriktiga svaren tillbaka, man får bara schablonsvar som individen tror att man vill höra.” Deltagare 5 Individanpassad fysisk aktivitet Det var tydligt att fysioterapeuterna var eniga om att doseringen av fysisk aktivitet skulle utgå från varje enskild individs behov, därför behövde råden ofta vara enkla för att det skulle bli genomförbara. Deras upplevelse var att många individer inte var redo för de allmänna rekommendationerna från FYSS i början av rehabiliteringen. Fysioterapeuterna baserade råd och dosering utifrån rekommendationerna och uttryckte lättnad över att det fanns rekommendationer. Fysioterapeuterna beskrev att rekommendationerna behövs, men bör justeras utifrån vilken aktivitetsnivå individen har i dagsläget. “Det är ju jättebra att det finns rekommendationer, men någonstans i slutändan så är det många individfaktorer som påverkar att man måste göra individjusteringar ändå.” Deltagare 2 “Individen orkar knappt ens gå ut och kan knappt upprätthålla sin egen hygien, då är det lite svårt att komma och motivera att du ska köra 150 minuter i veckan pulshöjande aktivitet, man måste ta det individuellt.” Deltagare 4 Fysioterapeuterna förklarade att de behövs en noggrann kartläggning av helheten för att individanpassa doseringen av fysisk aktivitet och gå vidare med rehabiliteringen. De berättade att anamnesen bör kartlägga individens problematik, situation, vardag, aktivitetsnivå och återhämtning och de beskrev att de tittade mer på funktion än diagnos. Med kartläggningen som grund kunde de anpassa doseringen av fysisk aktivitet efter individens dagsläge och sedan successivt stegra doseringen därifrån. Fysioterapeuterna berättade att en del individer behöver minska sin aktivitet, men de flesta behöver öka sin aktivitet.

7

“Ribban ska ligga på lägsta nivån och den ska vara så låg att individen kan göra det och ha energin.” Deltagare 3 Fysioterapeuterna nämnde mätningar i flera olika samband. Flera av fysioterapeuterna använde fysiska mätningar för att tydligt visa progression och en av dem använde sig av det för att successivt stegra doseringen. En del utförde däremot inte fysiska mätningar alls eftersom det kunde upplevas som ett misslyckande om resultatet inte visades vara positivt för individen, därmed kunde det minska motivationen. Fysioterapeuterna beskrev att de försökte undvika misslyckanden och istället fokusera på progressionen. Fysioterapeuterna ansåg att enkla delmål och mål kunde användas för att upprätthålla motivation för individen att fortsätta med rehabiliteringen. Några fysioterapeuter berättade att de ibland behövde undvika målsättningar för att inte skapa en prestation runt fysisk aktivitet. Det var mer än den fysiska prestationen som var av betydelse. Den psykologiska prestationen om hur individen förhöll sig till sitt beteende, sin problematik och sin kropp var också av betydelse i rehabiliteringen. En av fysioterapeuterna förklarade att skattningsskalor av individens upplevelse kunde användas för att utvärdera progression i individens förhållningssätt, men fysioterapeuten saknade bättre utvärderingsmått. “Fysiska mätningar har vi diskuterat ganska mycket kring. Ska vi göra konditionstest på dom här individerna? Är det vad vi vill mäta eller blir det bara en stress till fysisk aktivitet, ytterligare en prestation? Så väldigt sällan blir det för mig att jag mäter individernas kondition utan det är mer att man utgår från måendet. “ Deltagare 2 Det var viktigt med utvärderingar och uppföljningar för att ta reda på om doseringen av fysisk aktivitet låg på rätt nivå. Det behövdes en balans av fysisk aktivitet och återhämtning om individen skulle klara av det, därför var det viktigt att fysioterapeuterna var flexibla och kunde göra förändringar i rehabiliteringen vid behov. Fysioterapeuterna förklarade att de eftersträvade att individen skulle kunna förändra sin syn och sitt beteende av fysisk aktivitet, därför var glädje och motivation betydande faktorer för att förändringen skulle kunna upprätthållas. “Det ska ju vara hållbart resten av livet.” Deltagare 3 Motivera individen till eget ansvar i rehabiliteringen Fysioterapeuterna var eniga om att individen behövde ta eget ansvar i rehabiliteringen dels för att inte bli beroende av fysioterapeuterna och för att individen självständigt behövde utföra rehabiliteringsåtgärderna. Fysioterapeuterna ansåg att deras roll var att få individen mer aktiv. Detta gjorde de genom att motivera, stärka självkänslan, visa att fysisk aktivitet är positivt, finnas tillgänglig som stöd och ge individen verktyg för att kunna ta sig tillbaka. De berättade att vissa individer var i behov av mer stöttning och verktyg, medan andra var i behov av mindre. Det var viktigt att individen var motiverad och ville göra en förändring för att fortsätta framåt med rehabiliteringen. “Vi kan ju inte hålla individen hela livet, utan individen får så mycket att individen själv kan hantera situationen.” Deltagare 3 “Jag tänker att jag inte kan bära en annans problem, det enda jag kan göra är att ge råd och väcka lust.” Deltagare 4 För stressrelaterad ohälsa ansågs de viktigt med regelbundenhet och bra rutiner som skulle upprätthållas långsiktigt. Därför behövde många individer börja med att återställa

8

de basala rutinerna; mat, motion och sömn. Fysioterapeuterna ville förhindra att individen skulle förlita sig på och bli beroende av någon annan och därför undvek fysioterapeuterna i största möjliga mån att utföra passiva behandlingar trots att det ibland önskades. “Då blir det hållbart, inte bara att individen går på passiv behandling och så halkar dit igen och så vet inte individen vad individen ska göra. Därför ska individen ha redskapen att få sitt eget ägande.” Deltagare 3 Teamarbete, handledning och utbildning bidrar till rehabiliteringen Fysioterapeuterna beskrev att teamarbete var av betydelse i rehabiliteringsprocessen. Fördelarna var att alla hade olika infallsvinklar och det gav möjlighet att föra en dialog runt individen, tillsammans planera insatserna och stärka budskapet till individen. Flera av fysioterapeuterna förklarade att stressrelaterad ohälsa var komplext. En fysioterapeut berättade att det kunde innebära mycket ansvar att ensamt arbeta med denna typ av problematik och att det kunde vara svårt att som ensam fysioterapeut skapa en rehabiliteringsplan som ska vara optimal för individen. “Det som inte jag kan, det kan någon annan. Våga släppa att jag ska kunna allt, för det kan jag inte.” Deltagare 3 Det kunde upplevas svårt att arbeta med stressrelaterad ohälsa, det var flera eniga om. Fysioterapeuterna berättade att handledning saknades inom detta område. Handledning av en mer erfaren profession kunde förbättra förutsättningarna. De som inte arbetade i team förklarade att de saknade både stöd och handledning för att optimera sina råd och rehabilitering. “Om man hade haft någon profession eller någon som var lite mer kunnig hade ju det underlättat.” Deltagare 5 “Jag tänker att det kan vara en god hjälp att ha handledning om man ska jobba med den här typen av problematik helt och hållet uteslutande.” Deltagare 4 De som hade flera års erfarenhet av stressrelaterad ohälsa kände sig trygga med att ge råd och rehabilitering, på grund av att de har mött många olika individer. Med åren hade de lärt sig vad som fungerade, vilka rekommendationer som var relevanta och de var mer självsäkra och kunde förlita sig på sina erfarenheter och kompetens. “Någonstans kan jag ändå luta mig lite tillbaka på mina års erfarenhet och jag är jätteglad att jag jobbat inom psykiatrin, så jag har den kompetensen. Jag har mött många individer under dessa år jag jobbat.” Deltagare 3 “Jag har ju jobbat många år i yrket och före det arbetade jag ett flertal år med psykiatri. Jag tycker inte individerna är konstigare eller svårare än några andra egentligen.” Deltagare 4 De som inte arbetat enbart med denna problematik förklarade att erfarenhet och kunskap saknades vid möte med dessa individer. Det fanns en önskan om att få mer utbildning och specialisering inom området om man ska arbeta med dessa individer för att känna sig självsäker vid råd och rehabilitering.

9

“Dels så har man ju inte så mycket utbildning mer än den man fick från grundutbildningen.” Deltagare 5

Diskussion Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa. Kategorierna handlar om att en god terapeutisk relation är betydelsefullt för att skapa trygghet och reflektion hos individen, att den fysiska aktiviteten ska doseras utifrån individens dagsläge och att det därför är viktigt att göra en noggrann kartläggning av situationen och använda sig av metoder som är glädjande och motiverande för individen. De handlar om att individen har ett eget ansvar i rehabiliteringen och betydelsen av individens vilja och motivation att utföra åtgärderna på egen hand, individen är i behov av rutin i vardagen och vårdens rutiner i form av systematiska uppföljningar och utvärderingar kan skapa trygghet hos individen. Teamarbete kan vara bra för att fysioterapeuten ska få stöd och kunna skapa en dialog runt individen och handledning kan vara av betydelse då stressrelaterad ohälsa kan upplevas som utmanande och abstrakt. De handlar om att erfarenhet skapar en trygghet hos fysioterapeuten vid råd och rehabilitering och de som arbetat under en längre tid ansåg att stressrelaterad ohälsa inte var svårare än något annat. I en studie undersöktes fysioterapeuters uppfattningar om vad som försvårar och underlättar en relation till patienten och de kom fram till att det är viktigt att skapa en god relation som baserar sig på förtroende och trygghet för att uppnå en lyckad rehabilitering (20), vilket även fysioterapeuterna i vår studie ansåg eftersom de ville få individen att berätta öppet om sin situation. Människor kan ha mentala, fysiska och sociala hinder eller fördomar mot vårdgivaren som gör att de inte är mottaglig för hjälpen som erbjuds. Humöret hos vårdgivaren kan också ha en inverkan på rehabiliteringen och därför kan det vara bra att vara medveten om vilka känslor man visar utåt eftersom det kan vara avgörande för en god relation med individen (20). Det här kan indikera att båda parter har ett ansvar i att skapa en god relation och hur fysioterapeuterna inte alltid lyckas nå fram till individen. Det finns allmänna rekommendationer från FYSS angående dosering av fysisk aktivitet (21). I den här studien ansågs dosering av fysisk aktivitet utgå från varje enskild individ för att rehabiliteringen skulle bli genomförbar. Det kunde innebära att de generella rekommendationerna på 150 minuter medelintensiv fysisk aktivitet i veckan var för mycket för en del individer. Personer med utmattningssyndrom har tidigare beskrivit att det är svårt att genomföra fysisk aktivitet om det inte passar in i vardagen, att det tar mycket energi att ens påbörja fysisk aktivitet, att det är svårt om aktiviteten ligger långt från hemmet eller om arbetet är i obalans. Motivationen till fysisk aktivitet ökade om det passade in i vardagen (13). Det här kan indikera på att individanpassning fysioterapeuterna förespråkade i den här studien är en viktig del i rehabiliteringen för att den fysiska aktiviteten ska gå att genomföra, samt kartlägga helheten för att få en bild av hur mycket individen klarar av. Vid kartläggning av helheten kan den biopsykosociala modellen av George Engel användas (22). Modellen inkluderade de biologiska, psykologiska och sociala faktorerna i individens liv. Fysioterapeuterna i denna studie nämnde att det kan vara bra att ta en grundlig anamnes och få med helheten, de belyste vikten av att vara nyfiken och fråga upp på det individen berättar. Den biopsykosociala modellen kan vara relevant som underlag för att få full förståelse och få med alla olika aspekter av individens situation. Den biopsykosociala modellens nackdel är att det inte finns en guide när modellen ska användas (22). Fysioterapeuterna i denna studie undvek misslyckanden och fokuserade på progression för att skapa motivation hos individen. En annan studie visade att prestationsångest och

10

misslyckande var något som minskar motivation hos personer med utmattningssyndrom och om de inte hinner med träningen som tänkt, känns det som ett misslyckande (13). Socialstyrelsen beskrev att ett utav symtomen hos personer med utmattningssyndrom är minskad kapacitet att hantera krav (5). Det här indikerar att det kan vara bra att undvika prestation och fokusera på att lägga upp rimliga mål som individerna kan lyckas med. I en annan studie har personer med utmattningssyndrom beskrivit att de blir stärkta av att lyckas med träningen och motiverade av feedback på att träningen går framåt (13), därför kan det vara bra att lägga upp rimliga mål och delmål för att tillfälligt hålla individen motiverad under rehabiliteringen (23), vilket resultatet i vår studie också visar. Fysioterapeuterna i denna studie ansåg att det var av betydelse att individen skapade en förändring i sitt beteende runt fysisk aktivitet. I self-determination theory (SDT) beskrivs hur människans beteende påverkas av psykologiska behov och motivation. De psykologiska behoven delas in i kompetens, självständighet och tillhörighet. Motivation kan delas in i en intern- och extern motivation (24). I denna studie användes feedback i form av mätningar för att visa på progression i fysisk aktivitet, vilket skapade motivation hos individen, och det beskrevs som viktigt att aktiviteten gav glädje för att skapa hållbarhet på sikt. Utifrån SDT kan feedback beskrivas som en extern-motivation och glädje som en intern-motivation. Personer med utmattningssyndrom har tidigare beskrivit att glädje till träningen är en betydelsefull faktor som skapade motivation (13). Det här indikerar att glädje i utförandet av aktiviteten är viktigt för att individen ska kunna upprätthålla aktiviteten på längre sikt. Utifrån SDT kan en beteendeförändring ske genom att fysioterapeuten tillför verktyg, som utifrån SDT kan ses som kunskap. Individen fick självständigt applicera verktygen i sin vardag och det ökade kunskapen om sin situation. Den ökade kompetensen runt situationen kan ge en känsla av självständighet. Kompetens och självständighet är två komponenter av människans psykologiska behov (24). I den sociokulturella teorin av Vygotskij (25) beskrivs två nivåer för kognitionens utveckling, den sociala och den individuella. För att utveckla och ge mening till den individuella kunskapen behöver människan ett socialt samspel med andra. En mer kunnig person kan ge kunskap och stöd för att utveckla en individs färdigheter och förståelse, samt leda individen till andra spår (25). Utifrån SDT och sociokulturella teorin kan det förklara hur fysioterapeuterna i denna studie kunde hjälpa individerna att utveckla sin kunskap genom att finnas som ett stöd och tillföra individen verktyg för att hantera sin stressrelaterade ohälsa. Personer med utmattningssyndrom har tidigare beskrivit att stöd är viktigt i hela återhämtningsprocessen (13). En annan studie såg att det var viktigt att stötta patienten i att ta egna beslut om rehabiliteringen och hälsan för att öka självständighet och kunskap kring sin problematik, vilket kunde öka deras motivation och på så sätt påverka hälsoutfallet (26). Fysioterapeuterna i denna studie berättade att individerna ibland önskade passiva behandlingar, men detta var något de undvek på grund av att passiva behandlingar var en kortsiktig lösning. Studierna understryker att passiva behandlingar är ett komplement i rehabiliteringen, de fungerar på kort sikt och behöver upprätthållas för att fortsätta ha sina fördelar (27,28). Däremot kan fysisk aktivitet vara viktigt för att förbättra den mentala hälsan hos personer med stressrelaterad ohälsa och om aktiviteten upprätthålls blir fysiskt aktiva personer bättre gentemot inaktiva personer (12). Det här indikerar att det är viktigt att aktiviteten fortgår för att upprätthålla hälsan på lång sikt, trots att det är begränsat med studier som bekräftat de långsiktiga effekterna. Rutiner visade sig vara av betydelse i denna studie vilket också tidigare beskrivits där personer med utmattningssyndrom beskrev att en plan för träningen underlättade genomförandet. Hinder för genomförande och upprätthållande av träning var om den inte passade in i vardagens aktiviteter (13). Plan och rutin bidrog till att hushålla med energin. Detta styrker resultat i denna studie att rehabiliteringen kan behöva struktureras genom systematiska uppföljningar.

11

En artikel från Fysioterapi diskuterade att fysioterapeuter behöver mer utbildning och bättre förutsättningar i sitt arbete med stressrelaterad ohälsa för att kunna upptäcka dem i ett tidigare skede (29). Resultatet i denna studie styrker detta genom att fysioterapeuterna önskade mer utbildning om stressrelaterad ohälsa och att handledning av en mer erfaren profession inom området hade gett bättre förutsättningar. Konstruktivismen förklarar att människan själv skapar och konstruerar kunskap via interaktioner med omvärlden, som människan sedan tillämpar (30). Detta kan förklara denna studies resultat som visar hur de som arbetat flera år har fått ett bibliotek med upplevelser och erfarenheter som de använder som kunskap när de möter nya individer. Enligt behaviorismen påverkas människans beteende av händelser och konsekvenser under livstiden som sedan formar människans beteende. Människan bestämmer vilka beteenden som ska regleras genom att minska de beteenden som inte passar och ersätter dem med mer passande beteenden (30, 31). Ur ett behavioristiskt perspektiv kan det därför förklara hur fysioterapeuterna i denna studie upplevde sin erfarenhet som underlättande, förmodligen har de under sina arbetsår lärt sig hur de ska förhålla sig till individerna genom att de sett vilka beteenden som passar och vilka som inte gör det.

Metoddiskussion Vi ville undersöka erfarenheter och upplevelser som är känslor och därför ansågs en kvalitativ metod vara relevant för syftet. Urvalet var legitimerade fysioterapeuter som mött individer med stressrelaterad ohälsa. Vi ville ha med så många som möjligt för att få in olika synvinklar. Fem personer intervjuades och flera deltagare hade varit önskvärt, men samtidigt upplevdes en datamättnad i information. Det gavs inte längre någon ny information till studien (19). Studiens styrkor var att båda författarna var delaktiga på alla intervjuer och för att öka trovärdigheten gjordes alla studiens delar var för sig och gicks igenom tillsammans. Med facit i hand hade materialet inte delats upp i domäner på grund av att vi inte drog nytta av det och studiens intervjuguide hade gjorts annorlunda genom att inte separera diagnoserna, utan mer utgå från vad stressrelaterade besvär kan leda till generellt. Utifrån de intervjuades svar verkade stressrelaterade besvär verkade påverka varandra. Nya studier tänker vi kan vara en som skiljer på fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering baserat på hur lång erfarenhet eftersom de intervjuades svar skildes åt mellan de som enbart hade grundutbildning och de med flera års erfarenheter och mer utbildning. Även en studie som utvärderar fysioterapeuters rehabiliteringsmetoder för personer med stressrelaterad ohälsa för att få mer kunskap om vilka metoder som fungerar och på vilket sätt de kan hjälpa olika individer.

Etikdiskussion Fysioterapeut är ett legitimerat yrke. Den kliniska verksamheten som fysioterapeuten arbetar i utvecklas i samklang med den vetenskapliga evidensen. Vi ansåg att ett etiskt problem kunde vara hur vi frågade upp om hur de använder sig av evidensen som finns kombinerat med deras kliniska erfarenheter eftersom detta är ett område med begränsad evidens. För att intervjupersonerna öppet skulle berätta om sina erfarenheter och upplevelser ville vi tänka igenom hur vi formulerade oss så det inte skulle uppfattas som anklagande.

Kliniska implikationer Kunskapen som vår studie gav kan vara viktig för att underlätta fysioterapeuters arbete när de möter personer med stressrelaterad ohälsa och kan ge en bild av hur det fungerar i praktiken. Denna studie visar att det kan vara viktigt att skapa en god relation med individen, skapa rutiner, motivera till självständighet och individanpassa den fysiska aktiviteten. Handledning, teamarbete och kunskapen fysioterapeuterna får genom åren

12

kan med fördel bidra till fysioterapeutens arbete eftersom stressrelaterad ohälsa kan vara komplext och erfarenhet behövs.

Konklusion Fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa var att utgå från individens situation och hitta aktiviteter individen finner glädje i att utföra. Individen behöver ta eget ansvar i sin rehabilitering och fysioterapeuten finns där som stöd. Handledning, ingå i team och utöka utbildning och kunskap bidrar till rehabiliteringen av personer med stressrelaterad ohälsa.

13

Referenslista

1. World Health Organization. Mental disorders [Internet]. Genéve: World Health Organization; 2019 [uppdaterad 2019-11-28; citerad 2020-06-03] Hämtad från: https://www.who.int/health-topics/mental-health#tab=tab_2

2. Wallensten J, Asberg M, Wiklander M, Nager A. Role of rehabilitation in chronic stress-induced exhaustion disorder: a narrative review. Journal of Rehabilitation Medicine. 2019; 51: 331-342.

3. Lindegård A, Wastensson G, Hadzibajramovic E, Grimby-Ekman A. Longitudinal associations between cardiorespiratory fitness and stress-related exhaustion, depression, anxiety and sleep disturbances. BioMed Central public health. 2019; 19.

4. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vard vid depression och ångestsyndrom: stöd för styrning och ledning [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2017. [citerad 2020-01-20]. Rapport; 2017-12-04. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2017-12-4.pdf

5. Försäkringskassan. Sjukskrivning för reaktioner på svår stress ökar mest [Internet]. Stockholm: Försäkringskassan; 2016. [citerad 2020-01.20]. Hämtad från: https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/41903408-e87d-4e5e-8f7f-90275dafe6ad/korta_analyser_2016_2.pdf?MOD=AJPERES&CVID=

6. Socialstyrelsen. Utmattningssyndrom: stressrelaterad psykisk ohälsa [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2003. [citerad 2020-01.20]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2003-123-18.pdf

7. Gujral S, Aizenstein H, Reynolds CF, Butters MA, Erickson KI. Exercise effects on depression: Possible neural mechanisms. General Hospital Psychiatry. 2017; 49: 2–10.

8. FYSS. Fysisk aktivitet vid depression [Internet]. Stockholm: FYSS; 2016. [citerad 2020-01 -21]. Hämtad från: http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2018/01/Depression.pdf

9. SBU. Behandling av ångestsyndrom [Internet]. Stockholm: SBU; 2005. [citerad 2020-01.28]. Rapport nr: 171/2. Hämtad från: https://www.sbu.se/contentassets/9d72344e14304869ab29e0b9e1274127/angest_vol_2.pdf

10. Kandola A, Vancampfort D, Herring M, Rebar A, Hallgren M, Firth J, Stubbs B. Moving to beat anxiety: Epidemiology and therapeutic issues with physical activity for anxiety. Current Psychiatry Reports. 2018 Jul; 20(8):63.

11. FYSS. Fysisk aktivitet vid ångestsyndrom [Internet]. Stockholm: FYSS; 2016. [citerad 2020-01.28]. Hämtad från: http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2017/09/angest.pdf

12. Lindegård A, Jonsdottir I, Borjesson M, Lindwall M, Gerber M. Changes in mental health in compliers and non-compliers with physical activity recommendations in patients with stress-related exhaustion. BioMed Central Psychiatry. 2015.

13. Eskilsson T, Fjellman-Wiklund A, Ek Malmer E, Stigsdotter Neely A, Malmberg Gavelin H, Slunga Järvholm L, Boraxbekk CJ, Nordin M. Hopeful struggling for health: Experiences of participating in computerized cognitive training and aerobic

14

training for persons with stress-related exhaustion disorder. Scandinavian Journal of Psychology. 2020 Jan.

14. FYSS. Stress och fysisk aktivitet [Internet]. Stockholm: FYSS; 2016. [citerad 2020-01.29]. Hämtad från: http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2017/09/FYSS-kapitel_FA_Stress_FINAL_2016-12.pdf

15. Lännergren J, Westerblad H, Ulfendahl M, Lundeberg T. Fysiologi. Uppl 6:2. Lund: Studentlitteratur; 2017.

16. Gerber M, Jonsdottir I, Arvidson E, Lindwall M, Lindegård A. Promoting graded exercise as a part of multimodal treatment in patients diagnosed with stress-related exhaustion. Journal of Clinical Nursing. 2015 Jul; 24: 1904 – 15.

17. Persson A. Vägen tillbaka går genom kroppen. Fysioterapi [Internet]. 2017 [citerad 2020-04-20] Hämtad från: http://fysioterapi.se/wp-content/uploads/webbtidning_Fysioterapi_7_17.pdf?fbclid=IwAR3o22eBWRfjQveeE8gzgLpWJUamuLRKgLnVHduP3RLlN_9aNlR1Tw2Lskw

18. Lundman B, Graneheim Hällgren U. Kvalitativ innehållsanalys. Granskär M, Høglund-Nielsen B. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Uppl 3. Lund: Studentlitteratur; 2017.

19. Bryman A. Samhällsvetenskapliga metoder. Uppl 3. Stockholm: Liber; 2018.

20. Morera-Balaguer J, Botella-Rico JM, Martínez-González MC, Medina-Mirapeix F, Rodríguez-Nogueira Ó. Physical therapists’ perceptions and experiences about barriers and facilitators of therapeutic patient-centred relationships during outpatient rehabilitation: a qualitative study. Brazilian journal of physical therapy. 2018; 22(6):484–92.

21. FYSS. Rekommendationer om fysisk aktivitet för vuxna [Internet]. Stockholm: FYSS; 2016. [citerad 2020-04-22]. Hämtad från: http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2017/09/Rekommendation_om_FA_for_vuxna_FINAL_2016-12.pdf

22. Papadimitriou G. The "Biopsychosocial Model": 40 years of application in Psychiatry. Psychiatric. 2017;28(2):107-10.

23. Bovend Eerdt TJ, Botell RE, Wade DT. Writing SMART rehabilitation goals and achieving goal attainment scaling: a practical guide. Clinical Rehabilitation. 2009 Feb; 23(4): 352-61.

24. Ntoumanis N, Ng JYY, Prestwich A, Quested E, Hancox JE, Thøgersen-Ntoumani C et al. A meta-analysis of self-determination theory-informed intervention studies in the health domain: effects on motivation, health behavior, physical, and psychological health. Health Psychology Review. 2020 Feb; 3:1-31.

25. Säljö R. Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv. Uppl 3. Lund: Studentlitteratur; 2014.

26. Knittle K, Nurmi J, Crutzen R, Hankonen N, Beattie M, Dombrowski S. How can interventions increase motivation for physical activity? A systematic review and meta-analysis. 2018 Jan; 211-30.

27. Kurebayashi L, Turrini R, Borges de Souza T, Takiguchi R, Kuba G, Nagumo M. Massage and reiki used to reduce stress and anxiety: randomized clinical trial. Revista Latino-Americana de Enfermagem. 2016 Nov.

15

28. Hopton A, Eldred J, MacPherson H. Patients' experiences of acupuncture and counselling for depression and comorbid pain: a qualitative study nested within a randomized controlled trial. BioMed Journal Open. 2014 Jun.

29. Steen L. Mer tid behövs för att behandla psykisk ohälsa. Fysioterapi [Internet]. 2019 -11-26 [citerad 2020 – 04 - 22] Hämtad från: https://fysioterapi.se/mer-tid-behovs-att-behandla-psykisk-ohalsa

30. Schunk D. Learning theories; an educational perspective. Uppl 6. USA 2012.

31. Moore J. Behaviorism. The psychological records. 2011; 61: 449–64.

16

Bilaga 1 Intervjuguide

Mötet:

• Hur ser ett lyckat möte ut med en person som har stressrelaterad ohälsa?

Erfarenheter av att ge råd och behandling:

• Kan du berätta om dina erfarenheter av patienter med stressrelaterad ohälsa?

• Hur länge följer ni patienterna?

• Hinder och svårigheter

• Utmaningar hos patienten?

• Utmaningar hos dig själv?

• Känner du dig trygg i att ge råd och behandling? Vad skulle du behöva för att

känna dig bekväm?

• Kan det vara svårt att avgränsa sig mellan de olika diagnoserna? (utmattning,

depression, ångest)

Konkreta råd och behandling:

• Vilka råd brukar ni ge?

• Vilken behandling ger ni?

• Är det något som påverkar vilka råd eller behandling ni ger?

• Skiljer det sig om det är ångest, utmattning och depression?

• Vad är en framgång i ditt/ert möte med patienten?

• Vad är en framgång för att uppnå följsamhet i behandlingen?

• Vad är en framgång för att uppnå målsättningen?

• Vad är en framgång i ditt koncept angående rekommendationerna du ger?

Fysioterapeutens roll:

• Hur ser du på fysioterapeutens roll för denna patientgrupp?

• Vad tror du fysioterapeuter kan göra för dessa personer? - Kan du/ni beskriva varför en FT har betydelse för dessa patienter? - Kan du/ni beskriva varför inte en FT har betydelse för dessa patienter?

Stöd av råd och behandling

• Hur ser du på riktlinjerna från FYSS om depression, ångest, utmattning.

Följdfrågor: Hur ser ni på dessa råd? Hur känns det att ge råd utifrån dessa? Är det

möjligt? Kan de underlätta på något sätt?

• Var hämtar ni information ifrån?

Avslutningsvis

Har du något du vill tillägga?

Något du vill fråga oss om?