Natalija Sako & Aron EngmanExamensarbete i journalistik 22,5 hp, VT14Handledare: Christina Hultin-Treutiger

Tjejerna i Kista- berättelser från tidigare ohörda röster

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1

Webbtext 3Analys 4Journalistisk presentation 5Inledning 6Intresseväckande 6Relevans 6Svårigheter 7Syfte 7Frågeställning 7Bakgrund 8Avgränsning 9Arbetets gång 11Första delen - personkartläggning åt Uppdrag Granskning 11Andra delen - tjejernas roll under Husbykravallerna 12Form och Disposition 13Etiska överväganden 13Metod och Litterär reflektion 15Svar på frågesetällning 15Metod 15Intervjuer 16Källkritik 17Analys 17Dramaturgi 18Bortvald fakta 19Framtida Undersökningar 20Rättigheter, arbetsfördelning och målgrupp 20Källförteckning 21Bilaga 1- Frågor till djupintervjuerna 24Bilaga 2 - Manus 26

2

WEBBTEXTDen 19 maj förra året utbröt kravaller i Stockholmsförorten Husby. Medierna rapporterade om stenkastande killar och statsminister Fredrik Reinfeldt pratade om ”unga, arga män”, och bland alla som gripits, åtalats och dömts i samband med kravallerna finns det inte en enda tjej. Därför uppstod frågan - vad gjorde tjejerna?

Vi har träffat tio tjejer som bor i Kista, Husby eller Akalla för att få höra deras berättelser, hur de ser på kravallerna och varför de valde att stanna hemma. En av dem var Caroline Paredes som bor i Kista.

– Jag var inne för det mesta för mina föräldrar var ju väldigt oroliga för det som hände, säger säger hon.

Hennes och de andra tjejernas berättelse visar på en verklighet långt ifrån från kravaller och upplopp. Gymnasiebehörigheten i stadsdelen Rinkeby-Kista har i många år legat långt under snittet i Stockholm. Det är endast 77 procent av ungdomarna i området går ut med godkända grundskolebetyg, jämfört med snittet i Stockholm som ligger på 89 procent.Men bland de tjejerna vi har pratat med ser det annorlunda ut.

– Killar kan ju bli många yrken bara genom att gå på gymnasiet men vi har inte så många val. Tjejer söker utbildningen som en väg att komma ifrån den situation eller den levnadsstandarden som erbjuds dem, säger genusvetaren och pedagogen Caroline Berggren.

Tjejerna och killarna rör sig i mångt och mycket på olika plattformar i området. Killarna tar plats ute på gator, torg och fritidsgårdar. Medan tjejerna träffas hos varandra eller stannar hemma och pluggar på kvällarna. Därför har grupper som Street Gäris och Tjejforum som startats, för att ge tjejerna en plats att mötas på.

– Ju mer man satsar, det är såklart ingen garanti för framtiden, det är ingen garanti för att få jobb men jag känner att det ändå är bättre att satsa nu än inte göra det, det förbättrar chanserna för bättre jobb i framtiden, säger Caroline Paredes.

3

ANALYS - Krigsrapportering vid korvkioskenMisstänksamhet. Det sammanfattar de allra flesta av våra telefonsamtal under det här arbetet (bortsett från de oräkneliga som vi gjort till Myndighetssverige). Och det är förstås ingen slump. För det mesta arbetar en enda journalist i området kring Akalla, Husby och Kista. Det är Rouzbeh Djalaie som driver lokaltidningen Norra sidan. Då och då, i fall av rån, misshandel eller något annat våldsbrott, skrivs en notis eller kortare artikel i någon av de större tidningarna. Men för det mesta finns inte Järvafältet. I media alltså.När Husby i maj 2013 plötsligt invaderades av livvaktsbevakade tv-team som i huvudsak kablade ut bilder på brinnande bilar, stressade kravallpoliser och bullriga ungdomsgäng, är det fullt förståeligt att invånarna i området inte kände igen sig. Husby förvandlades från “förort” till krigszon nästan över en natt. När bilarna sedan brunnit ut och ungdomarna tröttnat försvann journalisterna lika fort som de kom.Medielogik i all ära, det vore väl märkligt om inte en enda journalist hade rapporterat om oroligheterna, men problemet ligger i grund och botten inte i en oproportionelig “krigsjournalistik” utan i alla andra historier som aldrig skrivs. Exempelvis den om Husbys mest föreningsaktiva person Inga Harnesk, historien bakom hur Tjejforum kom till och varför den gruppen behövdes, eller vad tjejerna gjorde under kravallerna när killarna syntes i TV. Det är bara tre av alla tusentals nyanser av Akalla, Husby eller Kista som finns att berätta.Ska vi vara självkritiska deltar vi nu i samma exploatering av Järvafältet och människorna som bor där. Ett år har gått och nu ska vi analysera och fördjupa bilden av det som hände. Men även denna gång sker det helt och hållet på våra villkor, även denna gång i direkt relation till oroligheterna och även efter denna gång kommer vi troligen att tappa intresset så fort veckan passerat. Alldeles oavsett hur det här reportaget i slutändan ser ut, hade det aldrig gjorts om inte ovanligt många bilar brunnit i Husby förra året.Om ytterligare ett år, kommer vi då att se tillbaka på den här veckan och fundera över hur vi följde upp Husbykravallerna? Antagligen inte.Visst, vi har försökt att tänka till en extra gång när vi spelat in det här reportaget. Vilka som får komma till tals, hur de får komma till tals och hur vi ramar in det. Men vi har fått sudda ut och skriva om varenda gång vi ramlat ner i en grop - trots att vi vet det här. I sammanhanget har vi det ändå haft det lätt. Vi har i jämförelse med vanliga redaktioner haft oceaner av tid till att fundera kring detta och göra om (och om) igen. För nyansering och komplexa berättelser kräver väldigt mycket av journalister.Så när vi försöker få ungdomar att ställa upp på intervjuer och gång på gång får svaret “Nej, hur fick du tag i det här numret?” blir vi inte speciellt förvånade. Vi journalister får vad vi förtjänar när vi hellre gör krigsjournalistik vid korvkiosken än skildrar verkligheten som den är. Komplex

4

JOURNALISTISK PRESENTATIONReportaget är ungefär 21 minuter långt och innefattar fyra case-personer som bor i Kista, Husby eller Akalla, två förenings- eller organisationsaktiva personer som arbetar i Husby samt en forskare på Göteborgs universitet.

Så här ser påan ut:Nu har det gått ett år sedan Husbykravallerna, en händelse som skakade om Sverige och den svenska självbilden. Bland alla polisens gripna, de åtalade och de dömda fanns det inte en enda tjej. Deras kamp pågick istället vid skolbänken.

5

INLEDNINGVår undersökning tar avstamp i Husbykravallerna som blossade upp i maj 2013. Vi ansåg att den allmänna bilden av det som hände, men också den som syntes i media, dominerades dels av ett utifrån perspektiv men också av unga män. VI ville bilda oss en uppfattning av hur kvinnornas situation/roll ser ut. Vi ville undersöka vilken roll kvinnorna faktiskt hade under Husby-kravallerna. Var de delaktiga? Varför? Om inte, vad gjorde de istället? Hur ser de på kravallerna och de bakomliggande orsakerna? Och hur hänger det ihop med deras liv?Anledningen att vi utgick ifrån just Husbykravallerna var att vi initialt valde att delta i ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs universitetets journalistprogram, JMG, och Sveriges Televisions program Uppdrag granskning. Deras program skulle handla om varför det blev kravaller i Husby, och utifrån det materialet gick vi vidare med en egen vinkel som blev att undersöka tjejernas roll under kravallerna. Arbetet vi gjorde åt Uppdrag granskning handlade i kort om personresearch/några intervjuer med de personer som åtalats, dömts eller gripits i samband med kravallerna i Husby. Även delvis en kartläggning av personer i hela Stockholms län som polisen kopplat till oroligheterna. Sedan rikta vi alltså in huvuddelen av det här examensarbetet mot vår egen vinkel.

IntresseväckandeVi anser att vårt examensarbete visar på en bild som tidigare inte har synts. Dels på grund av att förorten sällan skildras på mer fördjupande sätt och dels för att kvinnor inte syns på samma sätt som män gör i media. Vi berättar, genom att haka upp det på oroligheterna i maj 2013, tjejernas berättelse om hur deras vardag och livssituation kan se ut – satt i relation till både oroligheterna och killarnas roll.Vi såg att det fanns utrymme för att göra en fördjupande undersökning av en grupp människor som inte synts i rapporteringen av kravallerna och som inte handlade direkt om lika aktörer som hade agendor att driva i olika politiska och sociala frågor rörande Järvafälten (Akalla, Husby, Kista, Rinkeby och Tensta).Trots att vår ingång i sammanhanget förstås är smal, social oro kan naturligtvis inte under några rimliga omständigheter förklaras utifrån ett enda perspektiv, tror vi att vår undersökning ger en bild som tidigare inte har setts och förhoppningsvis kan tillföra en liten del till bilden av hur förorten uppfattas och faktiskt ser ut och på så sätt hjälpa till att skapa en förståelse till varför kravallerna kunde hända.Den här typen av reportaget som vi gjort, tycker vi att det syns för lite av i medierna generellt. Med det menar vi fördjupande reportage med ambitionen att nyansera och bredda en bild utan fokus på ansvarsutkrävande eller ställa olika sidor mot varandra.

RelevansÄmnet är särskilt relevant i år eftersom att det både är Europa- och riksdagsval. Efter den globala bankkollapsen 2008 har ökande högervindar blåst både i Sverige och i resten av Europa; i Europa ser man en frammarsch av nationalistiska och rasistiska partier och i Sverige har Sverigedemokraterna fortsatt högt väljarstöd. Och med den utvecklingen har frågor kring invandring och integration har blivit allt större och mer debatterade. Av den anledningen ser vi det som vår skyldighet att ge ytterligare en mer nyanserad bild av det politiska slagträet “förorten” som används av alla sidor i det partipolitiska fältet för att motivera deras respektive

6

politik. Speciellt i sammanhang som sociala oroligheter som lättvindigt kan användas av politiker för att främja deras egna agendor.I just vår undersökning lyfter vi även in ett genusperspektiv, något vi inte heller sett i rapporteringen kring Husbykravallerna.

SvårigheterVi upplevde att ämnet var väldigt svårt att undersöka därför att det inte var en linjär granskning med ett stort kvantitativt underlag och en tydlig fråga som skulle besvaras, utan istället till stor del baserades på våra subjektiva tolkningar av ett kvalitativt material. Det fanns flera faktorer att ta hänsyn till som försvårade undersökningen, dels att det handlade om kvalitativa intervjuer där svaren måste tolkas och jämföras och dels att vi på grund av våra erfarenheter och bakgrund har en särskild utgångspunkt och synsätt som vi hela tiden var tvungna att var medvetna om och ifrågasätta.En praktisk svårighet med undersökningen var att myndigheterna vi var i kontakt med, bland annat utbildningsförvaltningar, friskolor och kommuner, inte var speciellt samarbetsvilliga. I allmänhet var kontakten problematisk, det var svårt att hitta rätt person att tala med och det krävdes väldigt mycket tid och många samtal för att få ut rätt handlingar.Kontakten med intervjupersonerna var en annan svårighet som vi stötte på. Det var flera i vårt urval som det inte gick att hitta kontaktuppgifter till, flera av de vi kontaktade tackade nej direkt och sedan var det även många som tvekade och ångrade sig i sista sekund. Vi fick egentligen inget svar på varför de valde att inte ställa upp men en möjlighet kan vara att det helt enkelt handlar om väldigt unga människor som inte är intresserade av att lägga tid på någon intervjustudie och, som vi nämner i “ANALYS - Krigsrapportering vid korvkiosken” ovan, för att det finns en misstro mot journalister i området.

SyfteSyftet med undersökningen var att bidra med en del för att hjälpa till att skapa en större bild av varför kravaller uppstod genom att visa på en alternativ bild.

FrågeställningVår ursprungliga frågeställning var vilken roll hade tjejerna under Husbykravallerna? Den grundade sig helt enkelt i att försöka lyfta fram en grupp som vi upplevde inte syntes i sammanhanget. Men det intressanta blev i slutändan inte vad de gjorde, eftersom att det var något så odramatiskt som att stanna hemma och fortsätta med livet som vanligt, utan varför de valde att stanna hemma. Nu i efterhand kan vi säga att de egentliga frågeställningarna blev:

Hur ser unga kvinnors situation, vardag och liv i postorten Kista ut? Hur ser de på sig själva, sin egen situation, orten de bor i och kravallerna i Husby?

7

BAKGRUNDRent journalistiskt har det publicerats en hel del om Husbykravallerna. Dels bevakningen under veckan som det pågick men också om opinion och analys efteråt. Kravallerna utbröt den 19 maj och efter att ett flertal bilar satts i brand och grupper av ungdomar hamnat i konflikt med poliser. Den 20 maj skickade organisationen Megafonen ut ett pressmeddelande där de riktade kritik mot polisen och menade att upploppen var ett uttryck för missnöje och frustration över polisens arbete (www.megafonen.com 20/5/13). Flera forskare, både svenska och internationella, gick ut och ställdes sig bakom den teorin och vädjade om en djupare analys och en utredning av polisens agerande (SvD Husbykommission krävs för djup analys 1/6/13). De mest intensiva kravallerna pågick i fem nätter och under den tiden var bevakningen stor och nådde även internationella medier.Idén att undersöka vilken roll kvinnorna hade under kravallerna uppstod genom samtal med sociologistudenterna Jonas Persson och Kristoffer Karlsson som var delaktiga i samarbetet med Uppdrag Granskning och som kunde berätta vad för slags tidigare forskning det finns kring social oro och sociala rörelser1 (främst i andra länder än Sverige). Enligt tidigare forskning på sociala rörelser är det i oftast unga män som står bakom kravaller. Men kvinnor har varit närvarande. Under kravallerna i Paris hade kvinnorna förståelse för kravallerna och stod även bakom det som hände. De stödde alltså ett agerande mot en situation som upplevdes orättvis även om deras engagemang inte var våldsamt i samma utsträckning som männens (Schneider 2008) och i boken The city and the grassroots (Castells 1983), som är en sammanställning av den spanska sociologen Manuel Castells observationer kring urbana sociala rörelser, beskriver Castells hur kvinnor ofta har en avgörande roll i sociala rörelser tack vare kvinnornas koppling till, och intresse för, de sociala frågorna som dessa rörelser ofta behandlar. Enligt honom är det engagemanget i dessa frågor som gör att män accepterar kvinnor i ledande positioner under sociala rörelser vilket i sin tur gör det mer attraktivt för kvinnor att delta.Det har alltså funnits kvinnor i kravall-sammanhang, men när vi letade bland gamla artiklar i mediearkivet om Husby hittade vi förvånansvärt få kvinnliga röster. Ett exempel där kvinnor kom till tals var dock när tjejkollektivet Street Gäris fick uttala sig i några lokaltidningar som Norra Sidan och i Tendens i Sveriges Radio efter sin manifestation mot våldet. När Husby har kommenterats och analyserats i media har det ofta varit från ett utifrånpersektiv, från krönikörer som Hanne Kjöllers ledare i DN 24/5/13 till experter som kriminologen Jerzy Sernacki som får svara på frågor om Husby i Aftonbladet 28/5/13. Då har det också talats om de unga männen och varför de begår våldsdåd, och även om männen inte själva har fått komma till tals har de ändå fått en plats i media. Kvinnorna däremot har förblivit tämligen osynliga, både för att de inte får komma till tals men också för att medier helt enkelt inte har intresserat sig för dem.

1 Termer för upplopp som används inom Sociologi

8

AVGRÄNSNINGI ett tidigt stadium funderade vi på att åka ut till gymnasieskolor och be elever fylla i enkäter om hur de uppfattade kravallerna. Ett problem med det tillvägagångssättet var att alla som bor i området inte nödvändigtvis går på ett gymnasium i området. Tvärtom, visade det sig senare. Därför blev det väldigt svårt att välja ut de gymnasieskolor vi skulle använda oss av. Vi valde bort högstadieskolorna eftersom de åtalade och dömda i de flesta fall var äldre, och vi ville kontakta ungdomar i ungefär den ålder som motsvarade de gripna under kravallerna. Istället valde vi att göra en kvalitativ intervjustudie, då svarsfrekvensen inte behövde vara lika hög som vid enkäter och då vi kunde få mer utförliga svar.Vår första tanke var att försöka få kontakt med de dömda och åtalade killarnas anhöriga, men eftersom killarna hade varit skeptiska till intervjuer och inte ville ställa upp valde vi att inte heller fortsätta med deras anhöriga. I vissa enskilda fall har vi försökt få kontakt med killarna genom deras anhöriga och då har vi möts av skepsism och motvilja och då har vi inte heller gått vidare men de kontakterna. Tiden det skulle ta att bygga upp ett förtroende bedömde vi för lång för att vara genomförtbart under det här projektet.Vad gäller ålder har vi gjort ett urval som är jämförbart med de killar som var ute under oroligheterna. För att intervjuerna med tjejerna skulle bli så representativt som möjligt valdes intervjupersonerna ut genom ett slumpmässigt systematiskt urval (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud 2007 s201). Från Stockholms kommun begärde vi ut en lista på alla kvinnliga sistaårselever som är folkbokförda i postorten Kista (utveckling kring den geografiska avgränsningen återkommer vi till i stycket nedan).Listan vi fick ut motsvarade 127 namn. Bland dessa valde vi först ut var femte uppifrån och ner. Storleken på urvalskvoten bestämde att vi dividerade populationen med urvalsstorleken som vi satte som 25 (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud 2007 s201). Eftersom vårt mål var att göra 15-20 intervjuer valde vi att utgår ifrån 25 intervjuer för att lämna marginal år de som tackade nej och föll bort.Namnen var sorterade efter skolnamnsförkortning, alltså inte någon parameter som påverkade urvalet. När vi ringt till de första 25 namnen, och svarsfrekvensen visade sig vara väldigt låg, upprepade vi samma urval genom att en andra gången ta namnet före var femte på listan. Eftersom att den andra urvalsrundan då förhöll sig till den första förblev även den andra rundan också opåverkad av oss. Vi insåg att gymnasieelever inte var den mest optimala urvalsgruppen eftersom alla inte nödvändigtvis går på gymnasiet. Men när vi jämförde klasslistorna vi fick ut med hur många ungdomar födda 1995 som fanns registrerade på Kista postort på birthday.se, och antog att hälften av dem var kvinnor, så var skillnaden inte alltför stor. Vi valde därför att gå vidare med klasslistorna eftersom vi ansåg att det var den bästa populationen vi kunde få fram på så kort tid.Vi har vidare valt att avgränsa vår undersökning till postortsområdet Kista. Anledningen var att vi ville rikta in oss på områdena Akalla, Husby och Kista, som alla ingår i det postortsområdet. Det var i Husby, mitt emellan Akalla och Kista, som upploppen började men alla tre områden är väldigt tätt byggda och oroligheterna spred sig i princip omgående till både Akalla och Kista. Rent geografiskt och infrastrukturellt är områdena i stort sett en enda förort. Människor rör sig också i hög utsträckning mellan dessa områden vilket gör att det av den anledningen blir svårt att avgränsa undersökningen till bara Husby. Dessutom vittnar vår undersökning/kartläggning åt TV-programmet Uppdrag Granskning att så också var fallet under kravallerna: bland de gripna i

9

Västerort fanns det människor folkbokförda i ovannämnda områden såväl som i Södertälje, Rinkeby, Spånga och flera andra platser runt omkring i Stockholms län.Vi hade kunnat inkludera Rinkeby och Tensta i undersökningen eftersom att de liknar Kista, Husby och Akalla på flera sätt, men eftersom att de båda ligger en bit längre bort från Kista, åt ett annat håll än Akalla och Husby, valde vi bort de områdena. Både geografiskt läge och kommunkationer så som buss och tunnelbanelinjer ligger till grund för att vi exkluderade de områdena i vår undersökning. Spridningen av kravallerna skedde inte heller lika snabbt till de områdena.

10

ARBETETS GÅNGInnan vi går igenom arbetets gång: eftersom att vi i någon mening gjort ett och ett halvt examensarbete, research till Uppdrag Granskning (UG) samt vårt radioreportage, har vi tvingats arbeta parallellt med dessa två projekt (det blev två arbeten på grund av att utgångspunkten för researchen till UG var så pass smal att vi fick ta ett nytt grepp på kravallerna för att kunna göra något eget. I efterhand kan vi konstatera att vi lika gärna kunde gjort vilket examensarbete som helst eftersom vi frångick UG:s research så mycket som vi gjorde). Därför kommer inte redovisningen som följer nedan att vara helt och hållet kronologiskt byggd.

Första delen – personkartläggning åt Uppdrag GranskningVårt arbete började med att Uppdrag Gransknings redaktör i Stockholm, Elisabeth Åsbrink, skickade över en lista på målnummer knutna till dömda och åtalade från kravallerna Husby förra året (2014-02-19). Det var sju målnummer som vår research skulle utgå ifrån. Direktiven var inte helt klara men vi utgick ifrån “ta fram så mycket som möjligt”. Vi kontaktade Solna tingsrätt, där målnumren fanns, och begärde bland annat ut belastningsregisterutdrag, förundersökningsprotokoll, framställan av offentlig försvarare och yttrande från kriminalvården. Redan då insåg vi att det fanns en risk att vi kunde missa intressanta saker eftersom ingen av oss arbetat med kriminaljournalistik tidigare och inte var vana vid att sortera ut den typen av information. I övrigt hämtade vi information genom alla vanliga kanaler. Bland andra ratisit.se (basinformation), Transportstyrelsen (fordon samt körkort), Rekryteringsmyndigheten (militärtjänstgöring, GMU), Stockholms kommun (främst gymnasiebetyg) och Skatteverket.Vi insåg efter ett tag att informationen från Skatteverket gick att få ut på betydligt lättare sätt än de vi utgick ifrån från början. För oss var det absolut enklast att begära ut personbevis, taxerad inkomst och betalningsanmärkningar i ett enda svep på kontoret vid Lilla bommen. Dels därför att faxen inte fungerade på JMG och dels för att det var betydligt effektivare än att kolla upp alla delarna var för sig. Speciellt gäller detta personbeviset som innehåller flera bra delar utöver de grundläggande folkbokföringsadress och liknande uppgifter. Exempelvis kunde man be Skatteverket inkludera föräldrar, deras medborgarskap och så vidare.När det sedan kom till gymnasiebetyg blev det plötsligt betydligt besvärligare. De personer som gick på kommunala gymnasieskolor var enkla, eftersom deras betyg omfattas av offentlighetsprincipen. Men majoriteten av de dömda eller åtalade gick på friskolor som inte är skyldiga att lämna ut betyg. Från friskolorna fick vi blankt nej från alla håll, förutom från en skola. Det var ganska tidskrävande och komplicerat att ut slutbetyg från stadsarkivets då deras system var analogt och svårnavigerat till stora delar (vi var dock glada att vi fick kontakt med en mycket hjälpsam tjänsteman som ändå försökte ta fram materialet så skyndsamt som möjligt). Men vii fick till slut nöja oss med de få betyg vi fick ut och försöka bilda oss en uppfattning utifrån det.Arbetet började med ett uppstartsmöte med medarbetare från Uppdrag Gransknings redaktion (Elisabeth Åsbrink, Petter Ljunggren och Gunnar Rensfeldt), två sociologlärare (Håkan Thörn och Ove Sernhede), två av deras elever (Jonas Persson och Kristoffer Karlsson) och Bengt Johansson, forskare på JMG. Därefter träffade vi sociologistudenterna ytterliggare tre gånger. Ursprungstanken var ett samarbetsprojekt mellan tre parter men det visade sig sedan utmynna i väldigt lite konkret samarbete. Vi hade dock hjälp av de två sociologstudenterna när vi höll på

11

att ta fram vinkel och ingång till delen av examensarbetet som ledde till radioreportaget om tjejerna i Husby.Efter två, tre veckor började vi ringa runt till de dömda och åtalade som vi hade kartlagt i hopp om att få en intervju. När vi inte fick tag på dem kontaktande vi kompisar på Facebook, oftast de som var gemensamma med flera av de dömda eller åtalade, eller familjemedlemmar folkbokförda på samma adress. De var generellt mycket försiktiga med vilka nummer de svarade på. Ofta fick vi tillbaka ett sms efter att vi försökt kontakta dem över telefon, där de frågade vilka vi var. De föräldrar vi pratade med var ofta negativt inställda och ville inte hjälpa till att förmedla kontakt med sina söner. Vi skickade ut åtskilliga Facebookmail men fick knappt respons på dessa (delvis kan det bero på att Facebookmail som skickas till någon man inte känner, hamnar i en annan inkorg än den vanliga och det inkorgen tror vi inte kollas så ofta).De flesta av de dömda eller åtalade hade egna Facebookkonton och genom att korskolla deras vänner mot namn som dök upp i förundersökningarna (från diverse chattar, sociala medier och sms) hittade vi rätt konto.När vi samlat in alla information, fått tag på två personer och gjort intervjuer med dem, fördes allt in i exceldokument med länkningar till dokument. Det var mycket användbart vid line-by-linen veckan före sändning. Intervjuerna gav bra material men stannade tyvärr vid två personer, delvis på grund av tidsbrist. Arbetet var kort sagt väldigt lärorikt, lite besvärligt men roligt.

Andra delen - Tjejernas roll under HusbykravallernaVår första tanke var, som vi nämnde tidigare i bland avgränsningar, att tala med mammorna till de åtalade och dömda. När vi sedan bestämde oss för att välja ett nytt spår valde vi att leta efter unga kvinnor i ungefär samma ålder som de åtalade och dömda för att få deras syn på kravallerna. Vår plan var att få kontakt med tjejer genom olika organisationer men vi insåg sedan att det urvalet inte skulle gå att motivera i en vetenskaplig undersökning och att vi riskerade att få en väldigt homogen grupp. Därför valde vi istället att få ut klasslistor och sedan göra ett slumpmässigt urval bland dem. Det tog oväntat lång tid att få ut rätt listor, på grund av oklarheter kring sekretess, språkförbistringar och föräldraledigheter. Det tog över en vecka innan vi hade fått ut en lista på alla kvinnliga sistaårselever folkbokförda i postorten Kista.

När vi började ringa till intervjupersonerna tog det också längre tid än vi trott. Först och främst var det svårt att få tag på dem överhuvudtaget, det var flera som inte svarade i telefon alls och inte heller på sms. Samtidigt hade vi inte heller alltid nummer som vi var säkra att de gick direkt till dem. När vi väl fick tag på rätt person möttes vi av enorm skepsis och överlag var det väldigt svårt att få dem att ställa upp. De kunde tacka ja för att sedan ångra sig, eller så kunde de ge osäkra svar för att sedan bara strunta i att svara i telefon. En del blev dessutom upprörda över att man ringde dem för ofta eller fick kontakt med dem genom deras familjemedlemmar. Ett par upplevde vi som svåra att få kontakt med på grund av att de medvetet gjorde sig svåranträffbara. Vi förstod inte riktigt varför men eventuellt handlar det om medieovana eller medieskepsis.

Vår ambition var att göra 15-20 intervjuer men efter att ha tillbringat väldigt mycket tid på att ringa bestämde vi oss för att nöja oss med tio intervjuer. Vi hade även den logistiska aspekten

12

(att vi befann oss i Göteborg medan de befann sig i Stockholm) som försvårade för oss och gjorde oss mindre flexibla så i slutändan blev det fyra intervjuer på plats och sex intervjuer över telefon. Det påverkar förstås vårt resultat också. Under tiden vi samlade in intervjumaterialet insåg vi att svaren från de vi träffade personligen gav betydligt mer fördjupade analyser och resonerande. Vi upplevde inte att det ställde till det i klippningen, de vi träffade personligen hade väldigt bra svar, men det gav oss totalt sett färre bra resonemang och citat att använda och hade kunnat vara ett problem.

I början funderade vi över att göra en mer kvantitativ undersökning genom att skicka ut enkäter till olika klasser för att i slutändan ha ett större generaliseringsanspråk. Den idén gav vi dock upp relativt snabbt eftersom vi insåg att de frågorna vi ville ställa skulle bli väldigt svåra att ställa i enkätform då vi ville ha mer resonerande och övergripande svar. Fördelen med vår metod var att tjejerna fick vara helt anonyma om de ville, vi var de enda som visste att de ställde upp på intervju och därför kan vi också anta att de kunde vara lite friare i sina svar.

Form och dispositionEftersom att vi gjort radio, förhåller vi oss till format inom Sveriges radio, SR. I princip den enda möjliga köparen av radiomaterial i Sverige. Vi har resonerat kring vilken typ av material vi har och vilket ämnet är och kommit fram till att det bäst skulle passa Tendens i P1. Med andra ord ett enda långt reportage på ungefär 30 minuter eller strax under. Deras format är djuplodande analyser, relativt lågt tempo, nyansering och närvaro. Eftersom att vi inte gör en “rak” granskning med tydligt missförhållande och ansvarsutkrävande tänker vi att det skulle passa bra på Tendens. Vi visar en problematik, en situation och presenterar sedan ett antal möjliga orsaker eller påverkansmodeller, men med fokus, eller vinkel, på en av dem. I slutfasen av examensarbete, när vi haft kontakt med Tendens, visade det sig att vi blev tvungna att tänka om. Tendens hade inte möjlighet att köpa vårt jobb och då gjorde vi om det för att instället passa Verkligheten i P3, med en viss förändring i tilltal och form. Mer om detta under “Målgrupp” nedan.

Etiska övervägandenDet första etiska dilemmat uppstod i kontakten med intervjupersonerna, dels i arbetet för Uppdrag Granskning där vi kontaktade de åtalade och dömda, men också senare när vi började kontakta tjejerna. Efter en grundläggande personresearch på de åtalade och dömda började vi kontakta dem över telefon. Vi fick endast tag på ett fåtal medan majoriteten inte svarade när vi ringde och i flera fall hade vi bara numret till familjemedlemmarna men inte de åtalade killarna. Eftersom vi inte visste hur familjesituationen för de här killarna såg ut eller hur mycket familjemedlemmarna visste om det som hade hänt funderade vi över om vi skulle kontakta dem genom deras familj eller inte. Det fanns en risk att vi satte dem i en obekväm situation om det visade sig att familjen inte visste vad som hade hänt, särskilt för de killarna som inte fått en dom utan bara blivit åtalade. I slutändan bestämde vi oss för att ta kontakt med några av familjemedlemmarna, men utan att berätta exakt vad det rörde sig om och bara säga att vi var studenter som gjorde ett examensarbete. Någon enstaka av dem vi fick tag på blev upprörda, någon blev mer orolig och de föräldrar vi pratade med lät mer skeptiska och korta i telefon. Med andra ord ganska lugn men negativ respons allt som allt.

13

När det gällde kontakten med tjejerna uppstod liknande situationer där vi bara hade kontaktuppgifter till familjemedlemmarna. Även där var problemet att vi inte visste hur familjesituationen såg ut, och några tjejer blev upprörda när vi tog kontakt med dem genom deras föräldrar. I de fallen ansåg vi dock att det var befogat att ta kontakt med föräldrarna, dels eftersom det ofta bara fanns ett nummer skrivet på folkbokföringsadressen men också för att ämnet inte rörde brott eller nödvändigtvis något kopplat till dem personligen (slumpmässigt utvalda personer). Vi kunde alltså inte avslöja något som vi inte visste om dem och på så sätt blev det bara ett samtal från en student i Göteborg. När vi inte fick tag på rätt intervjuperson gick vi genom andra kanaler såsom facebook och chatt-appen kik. Där gjorde vi samma bedömning som för telefonsamtalen. När vi väl fick tag på tjejerna ringde vi flera gånger och försökte övertala dem att ställa upp. Med tanke på att det handlade om unga tjejer och att vi som vuxna var i överläge kan man ifrågasätta det etiken i det, men samtidigt gjorde vi endast så med tjejer som inte gav tydliga svar om de ville ställa upp eller inte. Dessutom var alla tjejerna myndiga.

Vi har varit försiktiga med att använda citat där de intervjuade blir för specifikt riktade mot vissa killar och hur de handlar. Över huvud taget har vi försökt inkludera så lite så möjligt som referar direkt till killar i Akalla, Husby eller Kista. Dels på grund av att vi inte vill sätta hela arbete i relation till dem, vi vill så tydligt som möjligt ge tjejerna röst att prata om sig själva och sin situation, och dels på grund av att vissa personer eller grupper skulle kunna känna sig utpekade. Vi ansåg att vinsten av att ha med de citaten inte översteg risken för att personer kunde uppfattas som uthängda.

14

METOD OCH LITTERÄR REFLEKTIONSvar på frågeställningVi insåg tidigt att det inte gick att ge ett enkelt svar på vår ursprungliga frågeställning eftersom det är en väldigt allmänt ställd fråga som tio kvalitativa intervjuer inte kan ge något brett underlag för. Vi kan omöjligt svara på vilken roll tjejerna hade i Husby under kravallerna. Men det vi kan göra är att skildra de tio tjejernas upplevelser och göra ett antagande, en kvalificerade gissning, av vilken roll tjejerna hade baserat på de tendenser vi sett hos våra tio slumpmässigt utvalda tjejer.

Det tydligaste mönstret var att ingen av de unga kvinnor vi pratade med var ute under kravallerna. Eftersom de flesta svarade att de levde sitt liv som vanligt och gjorde samma sak som de brukade göra, och en vanlig dag brukar de vara i skolan och sedan plugga hemma, kan vi anta att flera av dem också var hemma och plugga under kravallerna. Därför valde vi också att fokusera på skolan i vårt reportage, eftersom det var den största gemensamma nämnaren och eftersom vi tyckte att den vinkeln var mest intressant.

Några andra resultat som vi fick fram var att de flesta av dem vi pratade med inte var ute på kvällarna i Kista, Akalla eller Husby. Samtidigt är det känt bland tjejerna och andra verksamma i området att killar ofta är ute på kvällarna. Flera tjejer berättade däremot att de kände sig trygga när de väl var ute, och att de trivdes med att bo i området.

Det flesta av de unga kvinnorna hade en förståelse för att det blev kravaller och i sina resonemang kopplade de ofta ihop händelsen med sociala problem, segregation, missnöje och frustration hos de unga männen. Några av tjejerna upplevde att de blir annorlunda behandlade än sina bröder av sina föräldrar och flera upplevde även att fördomarna mot förorten i större utsträckning innefattar fördomar mot killar än mot tjejer.

MetodFörfattarna till Metodpraktikan; konsten att studera samhälle, individ och marknad menar att samtalsintervjuer som undersökningsverktyg lämpar sig bäst när man vill veta hur människor själva uppfattar sin värld (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s. 285). Eftersom det var precis det vi ville göra med vår undersökning, se hur tjejerna i Kista, Husby och Akalla såg på sin egen situation och det som hände under kravallernas så föll det sig naturligt att välja kvalitativa intervjuer som undersökningsmetod. Författarna skriver också att samtalintervjuundersökningar inte bygger på källritik utan att eftersom det är människors uppfattiningar man vill åt så kan man inte säga om de är sanna eller falska (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s.291).

Vi kan alltså inte dra generella slutsatser baserat på vår undersökning, men vi kan säga något om den specifika urvalsgruppen. Enligt Grant McCracken finns det tre kriterier som man bör uppfylla när man väljer intervjupersoner för samtalsintervjuer: De bör vara främlingar för att man ska kunna upprätthålla en vetenskaplig distans, intervjuerna ska omfatta ett litet antal, och respondenterna ska inte vara “subjektiva” experter. Allt det stämmer in på våra intervjupersoner (subjektiva experter hade de exempelvis varit om de uttalat sig offentligt om situationen i

15

området). Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud skriver också att beprövad erfarenhet visar att det räcker med tio intervjupersoner för att göra intressanta analyser, vilket är detsamma antal intervjuer som vi till slut genomförde (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s.292).

Ett sätt som vår undersökning skiljer sig från vetenskaplig forskning är att forskning i de flesta fall bygger på kuliminerad tidigare kunskap eller forskning inom det relevanta området. En forskare kan med fördel utgå ifrån tidigare forskning och se till vad intervjuerna, i det här fallet, kan tillföra den forskning som redan finns(Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s.290). Vi utgick istället helt och hållet från vad som var en vit fläck på kartan tidigare.

Vad gäller kontakten med intervjupersonen är Metodpraktikans rekommendation att den första kontakten sker via brev så att syftet med intervjun framkommer och det klart och tydligt finns angivet vem som står bakom undersökningen (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s.301). Först därefter ska man kontakta intervjupersonen över mail eller telefon. Vi hade inte möjlighet att sköta kontakten med intervjupersonerna på det sättet, dels för att vi inte hade alla kontaktuppgifter men framförallt på grund av tidsbrist. Därför ringde vi upp dem på telefon direkt och fick då också ett antal misstänksamma och skeptiska svar.

IntervjuerVi byggde vårt frågeformulär baserat på Metodpraktikans rekommendationer:“Man ser till att skapa en dynamisk situation där samtalet är levande. Intervjupersonerna ska hela tiden känna sig motiverade att berätta om sina upplevelser och erfarenheter. Grundregeln är att alla frågor ska vara lätta att förstå, korta och befriade från akademisk jargong” (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s.298).

Tidsbristen gjorde att vi var tvungna att använda våra intervjuer både som underlag för undersökningen och som material för vårt journalistiska reportage, vilket inte var optimalt. Helst skulle vi först ha gjort researchintervjuerna, sedan dragit slutsatser och gjort analyser och sedan träffat intervjupersonerna igen för att göra intervjuer till reportaget där vi kunde be dem utveckla de intressanta spåren. Men med det i åtanke anser vi ändå att intervjuerna var tillräckligt standardiserade och för att kunna ligga till grund för vår analys eftersom vi till största möjliga mån utformade våra intervjuer utefter Metodpraktikans råd om uppvärmningsfrågor, tematiska frågor och uppföljningsfrågor. När det rör sig om kvalitativa samtalsintervjuer går det att få fram jämförbara svar på två något olika formulerade frågor på ett sätt som man inte kan få genom enkäter, eftersom det finns en möjlighet för uppföljning och förtydligande (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s.298).

Däremot är en stor svaghet i vår undersökning att vi utförde de flesta intervjuer över telefon. Vi är medvetna om att intervjusituationen då blir en helt annan och att det är en faktor som vi måste ta hänsyn till, men i slutändan hade vi inget annat val. Det var flera intervjupersoner som endast ville ställa upp över telefon och dessutom gjorde tidsbristen att vi inte hade möjlighet att åka till Stockholm eller lägga tid på att kontakta fler personer.

16

KällkritikEftersom vår undersökning baseras på subjektiva berättelser är inte faktakontroll av central vikt. Det spelar med andra ord egentligen ingen roll om det tjejerna säger är sant eller inte, utan det är deras upplevelser som är intressanta. Däremot finns det ett antal andra punkter där vi behöver vara källkritiska. På de frågor vi ställer som handlar om hur de minns kravallerna måste vi reservera oss för att det var ett år sedan det hände och att det kanske inte går att lita på deras minnen fullt ut:“En huvudregel i källkritiken är att en källa är trovärdigare ju mer samtida den är.” (Thurén, 2005, s.30).

Vi kan därför inte påstå att vi har en bild av hur situationen under kravallerna såg ut eller ens hur tjejerna upplevde den då, utan bara deras upplevelse av händelsen ett år senare.

Däremot behöver vi vara medvetna om vår påverkan på intervjupersonerna under intervjuerna och vilken betydelse det kan ha för resultatet. Enligt Torsten Thurén kan ledande frågor ha stor påverkan på svaren och då är det viktigt att intervjupersonerna får utrymme att berätta med sina egna ord istället för att svara på specifika frågor (Thurén, 2005, s.41). Därför har vi försökt hålla frågorna så öppna som möjligt och undvika värdeladdade ord samt varit medvetna om den påverkan vi kan ha på intervjupersonerna och försökt minimera den.Det vi däremot måste ta i beakting är hermeneutiken, alltså tolkningen som kräver både fakta men också empati och inlevelseförmåga (Thurén, 2005, s.109). Vi har från första början varit medvetna om att det här ämnet är väldigt komplicerat och skulle vara svårt att ta sig an, dels för att det handlar om genus och etnicitet men också för att det handlar om ett område som vi aldrig hade varit i och inte visste speciellt mycket om.Också värt att nämna: när vi ringde upp tjejerna, som vi tagit fram utifrån gymnasielistan, misstänker vi att deras bakgrund delvis kan ha påverkat huruvida de valde att ställa upp eller inte. Det kan vara så att det finns ett samband mellan ambition i skolan, samhällsmedvetenhet och benägenhet att ställa upp i reportage eller studier. Men det är väldigt svårt att avgöra. De som aldrig svarade kan vi än mindre dra några slutsatser utifrån utan vi får utgå ifrån de som svarade.

AnalysVår undersökning bygger på antagandet att förorter har särskilda attribut och att där finns tendenser som inte hittas på andra ställen i samhället. Och det finns en hel del forskning som bekräftar den bilden och talar om marginaliseringen och stigmatiseringen i föroter som finns i alla större städer. Iris M. Young, professor i Statsvetenskap vid University of Chicago, definierar marginalisering som människor som är uteslutna från arbetsmarknaden, antingen för att systemet inte kan eller vill släppa in dem. Hon talar även om att det i hela västvärlden finns en växande ”underklass” som utsätts av social marginalisering på grund av sin etniska tillhörighet (Young, 2004, s.49-50). Young går också in på hur uteslutningen av vissa grupper påverkar självbilden hos de som tillhör gruppen eftersom våra identiteter till stor del påverkas av hur omgivningen uppfattar dem.Även Elizabeth Anderson som är professor i filosofi och genus vid University of Michigan, talar om marginalisering och menar på att det hör ihop med stigmatisering, där den priviligerade

17

gruppen bygger upp negativa stereotyper om den uteslutna gruppen vilket leder till stigmatisering och en större klyfta mellan den två grupperna (Anderson, 2010, s.45-46). Det är något som även våra intervjupersoner har talat om och menar att marginaliseringen eller utanförskapet är en av de största anledningarna till att problem uppstår i förorten.Vår undersökning visar också på en skillnad i beteende mellan män och kvinnor baserad på förväntningar och sociala normer. Flera av tjejerna talade om stereoptyper för vad som är manligt och vilka förväntningar de känner jämfört med vilka förväntningar de upplever finns på killarna och det är något som Cecilia Ridgeways talar om i sin bok Framed by gender:“Stereotypes describe the traits and attributes that people associate with the typical man or woman. In that sense, they are discriptive in nature, providing a thumbnail sketch of what people take to be the way men and women behave on average. But as the rules of the gender game, gender stereotypes have a prescriptive quality as well.” (Ridgeway, 2011, s.58).Ridgeway bekräftar de stereotyper som tjejerna pratar om och beskriver hur de i grunden är deskriptiva men också är något som människor rättar sig efter, något som tjejerna kanske inte själva reflekterat över men ändå ger en bild av i hur de ser att killarna beter sig och hur de själva beter sig.“Both men and women have an interest in in maintaining clear gender beliefs asa basis for making sense of self and others and easing the coordination of behavior.” (Ridgeway, 2011, s.59).

Även Caroline Berggren, som har forskat i pedagogik och genus på Göteborgs Universitet, talar om de förväntningar som ställs på män och kvinnor. Hon menar att vara duktig och skötsam i skolan är ett kvinnligt attribut, en bild som även tjejerna vi har pratat med bekräftar.

DramaturgiVår utgångspunkt har hela tiden varit att låta tjejernas berättelser stå för sig själva och låta dem få ta så mycket plats som möjligt. Vi hade också tidigt bestämt oss för att göra ett radioreportage eftersom vi kände att närvaro var viktigt och att det skulle ge reportaget en tyngd att faktiskt höra tjejerna berätta själva. Materialet var väldigt tacksamt att arbeta med eftersom tjejerna hade bra och talande säg men däremot blev gestaltning och scener svårare att få fram eftersom våra intervjuer mer likande research-intervjuer. Det berodde dels på att vi helt enkelt missade att spela in scener när vi var inne i insamlingsfasen och inte tänkte på hur reportaget skulle låta, men också på att vi egentligen inte visste vilka intervjuer vi ville använda i reportaget förrän i ett sent skede av processen.Vi har inte helt och hållet följt en typisk dramaturgisk modell som Nils Hanson beskriver i Grävande journalistik med anslag, presentation, fördjupning, upptrappning, klimax och uttoning (Hanson, 2009, s.253). Eftersom vår undersökning inte var en rak granskning med ett avslöjande utan snare en nyanserad skildring av en social situation behövde vi gå in på flera olika spår och kunde därför inte ha en väldigt rak dramaturgi.

Men vi har försökt att hålla oss nära den typiska dramaturgiska modellen genom att börja med sätta tonen, anslaget. Där valde vi att använda arkivljud för att skapa en scen i början av reportaget och ge en bakgrund genom att berätta om kravallerna. Vi fortsatte med en presentation av Caroline Paredes och Persia Takhtaie som tillsammans med Amanda Adriasola

18

och Felicia Dey är huvudpersonerna i reportaget, och presenterade även ämnet. Vårt viktigaste resultat var att de flesta tjejerna pluggade mycket och hade höga ambitioner i skolan och därför presenterade vi detta ungefär i mitten av reportaget, för att sedan kunna ge förklaringar till varför det ser ut så. Upptrappningen förla vi efter presentationen där vi beskrev vad tjejerna gjorde under kravallerna och hur de såg på händelsen, samt introducerade Shilana Sulhav från Street Gäris och Catharina Söderborg från Tjejeforum som fick ge en bild av tjejernas situation i Kista. Därefter gick vi direkt in på klimax som var att tjejerna pluggade och hade höga ambitioner och fördjupningen fick istället komma efter klimax där vi pratade om könsroller och förväntningar och även tog in genusforskaren Caroline Berggren. Uttoningen fick bli att vi kom tillbaka till kravallerna där reportaget började och lät tjejerna blicka fråmåt samt ge sin bild av Kista som de upplever det.

Bortvald faktaDet var flera resultat i vår undersökning som vi valde att inte ha med i reportaget, bland annat för att det skulle bli för spretigt och för att det var flera saker som inte bara kunde nämnas utan att i så fall förklaringas, och det fanns det inte plats för. En sådan sak var att flera av tjejerna berättade att de inte fick vara ute på kvällarna i samma utsträckning som deras bröder. Det var även något som Rouzbeh Djalaie, chefredaktör på Norra Sidan, nämnde under vårt möte, att tjejerna i större utsträckning stannar hemma och pluggar medan killarna är ute på kvällarna. Ett resonemang som vi därför var inne på från början var att tjejernas frihet är begränsad i förorten och att det är därför de, på ett något bakvänt sätt, klarar sig bättre i skolan. Det spåret gav vi upp ganska tidigt eftersom vi kände att det var för långsökt. Om vi skulle påstå något sådant behövde vi betydligt fler röster eller någon typ av konkret fakta att backa upp det med. Särskilt eftersom det på något sätt spär på en redan etablerad fördom om att unga kvinnor i förorten har en begränsad frihet.Ett annat resultat som vi valde att inte ha med var att många av tjejerna svarade att de kände sig trygga i Kista. Den delen hoppade vi över eftersom det i så fall skulle innebära att utgångspunkten var att man inte är trygg i Kista och vi ville ha en mer neutral utgångspunkt och inte förutsätta att tjejerna känner sig otrygga där de bor. Däremot tog vi med resultatet om att nästan alla trivdes i Kista och tyckte om området eftersom vi kände att det var en viktig del av bilden, samt att det innefattade bilden av trygghet utan att vi behövde nämna det explicit.

Sedan funderade vi även på om vi skulle ta med resultatet om att flera tjejer vill flytta från förorten medan killarna blir kvar. Men det kände vi snarare var spekulationer från tjejernas sida och eftersom det hade handlat om sekundärkällor, alltså inte någonting som tjejerna själva upplevt så hade vi även där behövt siffror för att backa upp påståendena (Thurén, 2005, s.53). Dessutom tyckte vi inte att det var oumbärligt för reportaget eftersom funktionen skulle vara att visa på tjejernas ambitioner och drömmar, något som vi tyckte redan framkom i delen om studierna.

19

FRAMTIDA UNDERSÖKNINGARDet vi insåg i slutet av arbetet var hur lite som skrivits om utbildningsnivå i förorten ur ett genusperspektiv. Att kvinnor studerar i högre utsträckning än män måste anses som allmänt känt och att detta även gäller kvinnor med utländsk bakgrund. Men hur det däremot ser ut för kvinnor som bor i förorterna specifikt finns det inte så mycket forskning på, åtminstone inte svensk forskning. Det finns ett antal studier på varför kvinnor i större utsträckning går vidare till högskolestudier, och förra året skrev Mats Widigson en doktorsavhandling vid Göteborgs Universitet om ungdomar från marginaliserade orter som går vidare till högskolestudier, men könsaspekten inom det området verkar fortfarande vara relativt outforskad. Därför hade det varit intressant att ta fram siffror på hur det ser ut med högskolestudier bland invånarna i Kista och se om det finns någon skillnad mellan män och kvinnor, och även jämföra resultatet med andra förorter i Sverige för att se om det går att urskilja en trend. Det skulle vara intressant att veta om de här tendenserna som vi har upptäckt är specifika för de här tjejerna, för Kista som ort eller om det faktiskt ser likadant ut på en större nationell skala.

TILLSTÅND ATT ANVÄNDA BILDERVi har inte tänkt använda några bilder eftersom vi har gjort ett radioreportage. Skulle vi sälja in reportaget har Aron tagit egna bilder som skulle kunna publiceras på webben tillsammans med reportaget.

MUSIKRÄTTIGHETEREftersom radioreportaget publiceras internt så finns det inget problem med upphovsrätten. Om vi sedan säljer in det till Sveriges Radio så får de ta ställning till hur de gör med musiken.

ARBETSFÖRDELNINGVi har i princip gjort all research, inklusive researchintervjuerna, tillsammans. Djupintervjuerna har vi gjort var för sig.

MÅLGRUPPVår tänkta publicering har från början varit Tendens i P1 och vi har därför också anpassat reportaget till deras format. När vi sedan hörde av oss till Tendens så visade det sig att de redan hade tre planerade Husbyreportage och därför ändrade vi fokus och anpassade det till Verkligheten i P3 istället. Reportaget blev därför ungefär 20 minuter långt och har inte en tydlig nyhetsvinkel utan är snarare gestaltande och resonerande. Målgruppen är P3s lyssnare, alltså unga människor men också de som har särskilt intresse av Kista som ort och tjejernas berättelser.

20

KÄLLFÖRTECKNINGSkriftliga källorAnderson, Elizabeth. (2010) The Imperative of Integration. Princeton University Press. New JerseyBerggren, Caroline. (2013) The influence of gender, social class and national background on education and work career. Department of Education and Special Education (IPS), University of Gothenburg, SwedenCastells, Manuel. (1983) The city and the grassroots: A cross-cultural theory of urban social movements. University of California Press. CaliforniaEsaiasson, P, Oscarsson, H, Gilljam, M, Wängnerud, L. (2007) Metodpraktikan, konsten att studera samhälle, individ och marknad. Nordstedts Juridik AB. StockholmHanson, Nils. (2009) Grävande Journalistik. Ordfront. StockholmKeaton, Trica. (2005). Arrogant Assimilationism: National Identity Politics and African-Origin Muslim Girls in the Other France. Anthropology & Education Quarterly, vol 36.Ridgeway, Cecilia. (2011). Framed by gender: how gender inequality persists in the modern world. Oxford University Press. New YorkSchneider, Cathy Lisa. (2008). Police Power and Race Riots in Paris. Politics & Society. Vol. 36, no. 1, pp. 133-159Thurén, Torsten. (2005). Källkritik. Liber AB. StockholmWidigson, Mats.(2013) Från miljonprogram till högskoleprogram -plats, agentskap och villkorad valfrihet. Göteborgs Universitet. GöteborgYoung, Iris M. (2004). Five faces of oppression i Oppression, Privilege, & Resistance edited by Lisa Heldke and Peg O’Connor (published by McGraw Hill in Boston, 2004).Schierup, Carl-Ulrik, Ålund, Aleksandra & Kings, Lisa (2014). Reading the Stockholm riots – a moment for social justice? Race & Class, vol. 55, no. 3, pp. 1-21Sernhede, Ove (2003) Förorten som exil – Loïc Wacquant och postindustriella fattigdomsmönster pp. 109-123, in Johansson, Thomas & Sernhede, Ove (2003).Urbanitetens omvandlingar : Kultur och identitet i den postindustriella staden. Göteborg : Daidalos

NyhetsartiklarKerpner, Joachim & Micic, Mira (25/5/13). Gripna för kravallerna, Aftonbladet.Ahlefelt, Annika (29/5/13). En social katastrof är nära, Dagens Nyheter.Lisinski, Stefan & Carlsson, Mattias (25/5/13). De flesta tidigare dömda för brott, Dagens Nyheter.Rydhagen, Maria (22/5/13). Husby är inte första gången, Expressen.Bloodworth, Callum & Lennander, Fredrik (26/5/13). Lugn natt i Husby: “Under kontroll”, Expressen.Vera-Zavala, America (29/5/13). Bränna bilar kan löna sig, Göteborgs-Posten.Magnusson, Lisa (29/5/13). Husbykravallerna oroar inte mig, Metro.Norberg, Johan (30/3/13). Utanförskap är en kagge dynamit, Metro.Citerade muntliga källor1/4/14: Catharina Söderberg. Grundare Husby Tjejforum. 076-12010703/4/14: Shilana Sulhav, Street Gäris. 070-759 70 69

21

22/4/14: Caroline Paredes. 18 år från postortsområde Kista. 076-2807735 22/4/14: Felicia Dey. 18 år från postortsområde Kista. 070-783439823/4/14: Persia Takhtaie. 18 år från postortsområde Kista. 076-574840223/4/14: Amanda Adriasola. 18 år från postortsområde Kista. 073-721894113/5/13: Caroline Berggren: Universitetslektor vid Goteborgs Universitet, Institutionen för Pedagogik och Specialpedagogik. 031-7862061Icke citerade muntliga källor1/4/14:Inga Harnesk. Boende i Husby sedan 40 år 08-75122411/4/14: Ailin Moaf. Husby Tjejforum. 08-6989052261/4/14: Anna Arvidsson. Socialantropolog. 076-211 86 843/4/14: Rouzbeh Djalaie. Chefsredaktör för Norra Sidan. 073-50701492/4/14: Sarineh Manaci. Läxhjälp Husby bibliotek. smanaci@gmail.com2/4/14: Yonnas Seyoum. Läxhjälp Husby bibliotek. Medlem i Megafonen. 07048268692/4/14: Hatice Akalinli. Tensta Kvinnocenter 073-64873502/4/14: Nadira Aho. Tensta Kvinnocenter 08-76074852/4/14: Ayse Ayhan. Tensta Kvinnocenter 070-01247232/4/14: Lillan Kauppi Stephensson. ABF Stockholm. 070-549 56 078/4/14 Anders Müller. Samordnare på gymnasieavdelningen Stockholm Stad. 08-508 338 838/4/14 Åsa Eckhardt.Samordnare Stockholms Stad asa.eckhardt@stockholm.se14/4/14: Mikael Larsson. Utbildningsförvaltningen Stockholms Stad.14/4/14: Agneta Styrvolt på media/kommunikation Utbildningsförvaltningen Stockholm Stad14/4/14: Ull-Britt Sjöholm, tjänsteman Stockholms Stad 08-5083386714/4/14: Robert Lundh, tjänstenman Stockholms Stad 08-5083363814/4/14: Christer Blomkvist, tjänsteman Stockholms Stad 08-5083368914/4/14: Ann-Sofi Landare Ledin, Utbildningsförvaltningen Stockholms Stad. 08-5083385214/4/14: Maria Fagerlind. Stadsarkivet 08-508 28 325Anonyma muntliga källor (djupintervjuerna) 17/4/14: Kvinna, 18 år från postortsområde Kista24/5/14: Kvinna, 18 år från postortsområde Kista2725/4/14: Kvinna, 18 år från postortsområde Kista25/4/14: Kvinna, 18 år från postortsområde Kista28/4/14: Kvinna, 18 år från postortsområde Kista29/4/14: Kvinna, 18 år från postortsområde KistaWebbsidorStatsrådsberedningen (2013). Statsministern kommenterar händelserna i Husby. Published the 21st of May on: http://www.regeringen.se/sb/d/117/a/217492 Downloaded the 6th of Februari at 08:40http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Utbildning-och-forskning/Befolkningens-utbildning/Utbildningsstatistisk-arsbok/64475/64482/Behallare-for-Press/367834/ (Utbildningsstatistk SCB 4/12/13)http://megafonen.com/pressmeddelande-ang-upploppen-i-husby-19-maj/ (Megafonens pressmeddelande 20/5/13)

22

http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/UF0524_2013A01_BR_UF01BR1301.pdf (Besöktes 22/5/14)http://www.uk-ambetet.se/download/18.1c251de913ecebc40e78000854/Arsrapport-2013.pdf (Besöktes 22/5/14)http://www.statistikomstockholm.se/index.php/omradesfaktax (Besöktes 22/5/14)Bevakning av Husbykravallerna:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16804681.ab (Aftonbladet 19/5/13)http://www.svd.se/nyheter/inrikes/megafonen-om-upploppet-i-husby_8189540.svd (svd 20/5/14)http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2842&artikel=5542299 (22/5/13)http://www.dn.se/ledare/signerat/upplopp-husby-som-ett-rorschachtest/ (DN 24/5/13)http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16853880.ab (Aftonbladet 28/5/13)28http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/husby-kommission-kravs-for-djup-analys_8230682.svd (svd 1/6/13)http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/249640?programid=3381 (Sveriges Radio 18/9/13)http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/forskare-studerar-husbykravallerna (SVT 25/10/13)http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=19391 (Sveriges radio 11/2/14)Bevakning av Husbykravallerna i internationella medier:http://www.spiegel.de/international/europe/riots-continue-for-fourth-night-in-immigrant-parts-of-stockholm-sweden-a-901425.html (Der Spiegel 23/5/13)http://www.bbc.com/news/world-europe-22656657 (BBC 25/5/13)http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/sweden/10080320/Stockholm-riots-leave-Swedens-dreams-of-perfect-society-up-in-smoke.html (the telegraph 25/5/13)http://www.economist.com/blogs/charlemagne/2013/05/swedens-riots (the economist 25/5/13)http://www.theguardian.com/world/2013/may/25/sweden-europe-news (the guardian 25/5/13)Arkivljudhttp://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5540268&playaudio=4564289 (SR P4 Stockholm 22/5/13)http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=19391&artikel=5541518 (SR Ekot 20/5/13)http://www.svtplay.se/video/2042744/avsnitt-16 (SVT Uppdrag Granskning 14/5/14)

23

BILAGA 1 - Frågor till djupintervjuernaBakgrundsfrågorNamn, ålder, borHur länge har du bott i Kista? Om inflyttad, vart bodde du tidigare?Vem bor tillsammans med dig?Hur många är ni i familjen?Hur mycket ansvar tar du hemma?Vad brukar du göra en vanlig dag, berätta?Vad gör de andra i familjen på dagarna?Vad brukar du göra på fritiden?Var träffar du kompisar? Vad gör ni?Var träffar du andra ungdomar?Är du aktiv i någon förening? Är du aktiv i någon organisation? Vilken? Varför? Vad gör ni?Har du haft ett jobb någon gång?Hur är det i skolan?Går du ofta på lektioner? Hur ofta? Varför?Är det många som inte går på lektionerna? Vilka är det? Varför gör dom inte det?Hur fungerar skolan? Är det något som inte fungerar? Vad?OmrådetVarför bor du här?Hur är det att bo här?Hur trivs du i området? Vad trivs du inte med här?Hur ofta är du ute i (området) på kvällarna?Varför? Varför inte? Känner du dig trygg i området?Under oroligheternaVad gjorde du förra året mellan den 19 och den 25 maj?Var du ute under oroligheterna? I så fall, vad såg du?Hur upplevde du situationen?Vad gjorde du när du var ute?Deltog du i våldsamheterna?Kastade du sten? Varför/Varför inte?Om du inte var ute, vad gjorde du istället? Varför var du inte ute?Vilka var ute på kvällarna?Pratade du med dem som var ute? Vilka var de? Vad sa de?Känner du någon annan tjej som var ute under oroligheterna?Vilka åldrar var dom?31Vad gjorde dom?Deltog någon av dom i våldsamheterna?Kastade någon av dom sten?Vad gjorde dom istället?Varför tror du att det såg ut så?Hur förändrades situationen/oroligheterna över dagarna som det pågick?Varför tror du att oroligheterna i Husby började?

24

Varför tror du att oroligheterna slutade?Kommer det att uppstå oroligheter igen? Varför?

25

BILAGA 2 - ManusSCEN:Musik1: Tortoise – Four-day IntervalArkivljud från SR P4 Stockholm 2013-05-22 – “Flera fordon, containrar och andra föremål brann i natt i Husby, Kista, Tensta, Rinkeby, Fittja, Vårby, Norsborg, Flemingsberg…”Arkivljud från SR Ekot 2013-05-20 – ”Enligt Stockholmspolisen började det med att några ungdomar satte eld på flera bilar under gårdagskvällen. Och när polisen anlände till platsen kastade ungdomarna sten mot polisen.”Arkivljud från SR Ekot 2013-05-21 – ”Nånstans mellan 250 till 300 personer har rört sig i området och begått våld, skadegörelse, startat bränder.”Bakgrundsljud från film vi fått från polisen samt Ekot 2013-05-21.PRATA: Den nittonde maj förra året utbröt kravaller i Stockholmsförorten Husby. De började några dagar efter att en 68-årig man skjutits till döds vid ett polisingripande i området. Medierna rapporterade om stenkastande killar och statsminister Fredrik Reinfeldt pratade om ”unga, arga män”. Men var fanns tjejerna?CITAT: – Jag var inne för det mesta för mina föräldrar var ju väldigt oroliga för det som hände liksom.CITAT: – Jag tror det är samma missnöje bara att killarna har en större grad av det. Tjejerna är kanske inte lika missnöjda men killarna är lite mer (Persia Tahktaie)CITAT: – Jag försöker förstå deras aggression alltså, men jag tycker att deras sätt att uttrycka sin aggression var fel (Caroline Paredes)CITAT: – Dom som gjorde det på grund av orättvisor och så, alltså jag förstår, men jag tycker inte att det var rätt (Persia Takhtaie).CITAT: – Jag är inte så insatt i de där gängen som brände men för oss normala människor eller vad man ska säga så var det mest en snackis (Persia Tahktaie).33CITAT: – Men alltså att en bil brinner i Husby, Kista och sådär, en liksom, det är inte, det är inte stort alls (Persia Tahktaie)PRATA: Nu har det gått ett år sedan kravallerna i Husby, som var bland de mest omfattande upplopp som skett i Sverige i modern tid. När brandröken lagt sig och glaset sopats bort, stod det klart att polisens jätteinsats resulterat i ett 40-tal gripna i Stockholms län. Men inga av dom var kvinnor.Idag syns inga spår av utbrända bilskelett och uppbrutna gatstenar. Människor strömmar som vanligt ut ur tunnelbanan och in genom Kista galleria på väg till jobbet. Det är rusningstid för pendlarna.Vi har kommit hit för att träffa några av tjejerna som bor i området kring Kista, Husby och Akalla, där allting började. Vi vill höra deras berättelser. Hur dom ser på kravallerna, och varför dom valde att stanna hemma.Musik 2: Beach House - ZebraCITAT: – Jag heter Caroline Paredes, jag är 18 år och jag bor i Kista.Hur länge har du bott i Kista?– Jag har bott i Kista i ungefär fem år, och innan dess har jag bott i Husby (Caroline Paredes).PRATA: Kista ligger precis intill Husby och där bor Caroline med sina föräldrar och bröder.

26

CITAT: – Det påverkade inte vårt område men man hörde ju liksom brandbilarna och polisbilarna och så och min kompis som bor där, hon berättade ju om kaoset som hördes utanför hennes lägenhet så det var… det var ganska allvarligt det där.Gick du ut nånting?– Bara till skolan liksom, men annars nä. (Caroline Peredes)PRATA: I Kista bor också 18-åriga Persia Takhtaie tillsammans med sina föräldrar och sin 13-åriga lillasyster.CITAT: – Jag har bott i Kista i ungefär 10-11 år. Men jag bodde i Akalla innan och det räknas ju till Kista så i så fall blir det hela mitt liv.Vad gjorde du mellan den 19 och 25 maj förra året?CITAT: – Och det var då det hände? Jag gjorde inget speciellt faktiskt, jag kommer inte ihåg vad jag gjorde så det kan ju inte ha varit något speciellt. Men efter att det hände så gick jag ändå ut som vanligt och jag gick till Husby också, det var ingenting som skrämde mig så. Det var väl kanske nån vecka efter att det hände, då var det en liten34manifestation vid Husby centrum, det var nyheterna var där, dom grillade korv. Det var liksom inget våldsamt. Så då var jag ju där en liten stund och kollade läget.PRATA: Vi har pratat med tio slumpmässigt utvalda tjejer som bor i Kista, Husby eller Akalla, och ingen av dem var ute under oroligheterna förra året.Catharina Söderberg har jobbat med ungdomsinsatser i Rinkeby-Kista och har i över 20 år drivit verksamheter för ungdomar i stadsdelen. För fyra år sedan startade hon, tillsammans med Rädda barnen, Tjejforum i Husby.CITAT: – Första gången vi öppnade tjejforum kom det 108 tjejer. Och det var ju, jag var van att vi hade ganska många ibland, men jag hade inte inte riktigt räknat med 108 styckna (Catharina Söderberg).PRATA: Tjejforum har blivit en plats för tjejer från stadsdelen att umgås och prata på, och varje torsdagskväll har dom också läxhjälp för tjejerna.CITAT: – Det finns många oerhört starka tjejer i Husby, många som är oerhört medvetna om vad man vill bli, vad, alltså vilken styrka man själv har, äh, att man har en oerhörd kraft och att det beror mycket på att, ens egen vilja. Jag tror också att det är oerhört många tjejer som är medvetna om att får jag bra betyg så kommer jag längre än vad mina föräldrar har gjort (Catharina Söderberg).SCEN:Musik1: Tortoise – Four-day IntervalBakgrundsljud från film vi fått från polisen.Också bakgrundsljud från SVT:s Uppdrag Granskning.CITAT: – Man har liksom själv levererat fel bild av det stället man bor på och många av de här människorna gillar ju sin ort, de vill ju representera den. Då tycker jag att det är ett så osmart sätt att göra det för nu har folk fått en ännu värre bild av, av, hur det är i området, förorten (Felicia Dey)PRATA: Felicia Dey har också vuxit upp i området och även om hon nu går gymnasiet inne i stan så tillbringar hon fortfarande mycket av sin fritid i Kista. Hon berättar att hon, precis som Caroline och Persia, har en förståelse för att det till slut blev upplopp.

27

CITAT: – Jag kan förstå att man gjorde det, just hela den dära just att det var ett rop på hjälp, att ingen bryr sig, så kan jag förstå det. Men som jag sa innan att jag förstår inte syftet med att göra det där man bor, där ens familj bor, där ens… alltså alla ens35kompisar bor, att man utsätter dem för fara. För det var ju liksom aggressivt (Felicia Dey)PRATA: På andra sidan Husby ligger Akalla, och där bor 18-åriga Amanda Adriasola. Hon menar att det finns en anledning till att det var så många killar som deltog i upploppen.CITAT: – Alltså det är såhär nån grej de har att om det händer nåt så måste alla killar va där. Så har det alltid varit.Är det inte så med tjejer då?– Ja, fast det är inte mer vanligt. Till exempel jag kommer ihåg i åttan, det var alltid såhär att om det var bråk så fick en kille ett samtal, ah det är bråk den här tiden kom dit och så tog han med sig alla killar han kände .Det är alltid så, killar backar alltid upp varandra såhär hela tiden. Och desto mer killar, desto bättre är det, desto starkare såhär är de (Amanda Adriasola)CITAT: – Det har ju 100% säkert tror jag att göra med normer också . Tjejer är väl inte jätteutåtagerande enligt normen och det vore jättekonstigt, eller det hade säkert varit en ännu större uppståndelse om det var tjejer som hade startat upplopp, det hade ju varit jättekonstigt och nästan lite kul på något plan. Så det var nästan lite självklart att det skulle vara killar (Shilana Sulhav).PRATA: Shilana Sulhav är en av medlemmarna i tjejkollektivet Street gäris, ett kvinnonätverk som startade i Husby i mars förra året. De sista dagarna av kravallerna gick kollektivet ut och annordnade en manifestation, både mot polisens våld och mot stenkastningarna. Och Catharina Söderberg från tjejforum menar att just street gäris engagemang var en av anledningarna till att kravallerna slutade.CITAT: – När Streetgäris gick ut, och satte ner foten att nu kan vi inte bara titta…nu kan vi inte bara titta på utan nu måste vi göra någonting här. Vi måste samlas oss tjejer och visa att vi inte accepterar det här. Och det var ju det, därför Streetgäris plötsligt blev så starka, att man samlade ihop sig och kände att nu får det vara nog (Catharina Söderberg)CITAT: – Jag är på tjejforum i Husby varje torsdag med unga tjejer och det satsas ändå ganska mycket på tjejerna just för att killar tar så mycket plats annars, till exempel i Husby, det är väl där jag har mest erfarenhet. Och jag tror det kanske är därför som tjejernas rastlöshet på nåt sätt försvinner väl ibland lite då och då, de får lite mer uppmärksamhet och vi gör ganska mycket på tjejforum för att försöka få dit många tjejer (Shilana Sulhav)36PRATA:Säger Shilana Sulhav från Street gäris. Och det märks bland tjejerna. Även om dom tio tjejerna vi har pratat med, har olika bakgrund och olika intressen, så har dom en sak gemensamt.CITAT: Är skolan viktig för dig?– Alltså i viss mån. Ja, jag tycker, om man känner att man inte vill plugga till exempel vidare, så tycker inte jag att det är viktigt. Men om man känner att man vill lära sig och ha kul då tycker jag absolut.Vill du plugga vidare?– Ja, jag gillar att lära mig saker och det är säkert utbildningar som kanske inte ens leder till jobb sen men alltså det är för att jag har intresse så jag kommer väl plugga det jag gillar.

28

– Alltså, jag vill läsa psykologi, där, alltså människor, eller så vill jag läsa miljövetenskap. Om inte det molekylärbiologi, såna saker, hehehe (Persia Tahktaie)PRATA: För Persia Takhtaie är skolan viktig, precis som för de andra tjejerna som vi har pratat med. Alla verkar de ha höga ambitioner i skolan och Caroline Paredes menar att det är ett sätt att trygga sin framtid.CITAT: – Ju mer man satsar liksom, det är såklart ingen garanti för framtiden, det är ingen garanti för att få jobb men jag känner att det är ändå bättre att satsa nu än inte göra det, det förbättrar chanserna för bättre jobb i framtiden. Eller jag känner så, ja (Caroline Paredes)PRATA: Gymnasiebehörigheten i stadsdelen Rinkeby-Kista har i många år legat långt under snittet i Stockholm. Samtidigt visar tjejerna som vi pratat med på en helt annan verklighet. En där högskolestudier är en självklarhet.PRATA: Caroline Berggren är universitetslektor i genusvetenskap och pedagogik vid Göteborgs Universitet, och hon har undersökt hur utbildningsnivå och val av utbildning skiljer sig mellan män och kvinnor. Hon menar att den stereotypa bilden av vad som är manligt och kvinnligt påverkar våra utbildningsval mer än någon annan faktor.CITAT: – Sedan, vad är det, 1977 så är det fler kvinnor på högskolan och det är för att våra utbildningar är förlagda på högskolan. Killar kan ju bli många yrken bara genom att gå på gymnasiet men vi har inte så många val (Caroline Berggren)37CITAT: – Tjejer söker utbildningen som en väg att komma ifrån den situation eller den levnadsstandarden som, eller det som erbjuds dem så utbildning har varit en väg för tjejer att, ja, förbättra sina livschanser (Caroline Berggren)PRATA: Enligt Statistiska centralbyråns utbildningsstatistik från förra året utgör kvinnor nästan sex av tio av universitets- och högskoleeleverna idag. Rapporten visar också att klyftan mellan män och kvinnor fortsätter att växa.Forskaren Caroline Berggren har i en studie visat att dom som oftast väljer att studera på universitet eller högskola, är svenska kvinnor. Därefter kommer kvinnor med utländsk bakgrund. Och män med utländsk bakgrund är dom minst representerade på universitet och högskolor i Sverige.CITAT: – Man, man ser att barn blir ju bemötta på olika sätt redan från dom föds och upp igenom sin uppväxt. Och det har man som invidid, dom, dom förväntnignarna man möter, dom försöker man ju leva upp till.Men vad skulle du säga att det är för förväntningar?Tjejer har högre krav, eller kvinnor har högre krav på sig, ääää, att sköta skolan och utbildningen och vara noggranna (Caroline Berggren).PRATA: Och det är en bild som Persia Takhtaie känner igen.CITAT: – Jag tror vi tjejer kanske har lättare, alltså de flesta som bor där är invandrare så nu pratar jag mer om folk som har en annan bakgrund och att vi tjejer kanske, även fast vi har en annan bakgrund ändå får jobb lite lättare, ändå kan, alltså smälter in i samhället lite lättare än vad killarna gör och det kanske är därför deras missnöje är större. (Persia Tahktaie)CITAT: – Det kanske är nån bild som skapas att killarna är farliga, att dom är, tar droger och sånna saker. Jag menar inte att alla tänker så men det finns säkert några procent som tänker så. Men vi, alltså tjejer som har en annan bakgrund, vi har inte fått den imagen än. Väldigt många tjejer från ett annat land pluggar ju ändå mycket och det har satt sig tror jag i folks

29

hjärnor. Så jag tror de flesta tänker att tjejerna pluggar mycket bra, alltså tjejer inom citationstecken, och att killarna, det finns vissa så, men att dom flesta är tvärtom. Det är väl så (Persia Tahktaie)PRATA: Precis som Persia ser också Felicia Dey att stereotyper för killar och tjejer skiljer sig åt.CITAT: – Sen är väl den stereotypen för killar i allmänhet att det är killar som agerar. Eller att det är killar som tar plats, det är killar som ska höras (Felicia Dey).38CITAT: – Men att man, och sen att man lever upp till stereotypen också. Alltså att man, alltså istället för att kämpa emot, det tycker jag är hela den här grejen, istället för att kämpa emot de fördomar som folk har mot liksom Kista som förort och kistabor som liksom invandrare, att istället för att då bevisa att man, alltså man, vi är också människor, alltså vi har också… så liksom gör man det här, bränner upp bilar och skapar kaos som bara bekräftar den hära, alltså folks fördomar (Felicia Dey).PRATA: Amanda Adriasola berättar att det också finns andra stereotyper för hur tjejer ska vara, inte bara den duktiga eller den passiva.CITAT: – Alltså jag vet inte, att man är aggressiv, jag kan inte säga typ att det är ett manligt beteende men det alltså. Till exempel i min ålder, jag känner ju tjejer som är jätte typ såhär, alltså vi har ju typ ett ord alltså babbiga av sig. Typ såhär, typ beter sig som killar och typ såhär är jätte… typ ful i munnen. Till exempel en tjejkompis, jag pratade med henne häromdan och hon hade typ små skorpor här och jag bara vad har hänt har du slagit dig och hon bara nej jag typ slog ner en tjej sådär. Jag bara aj. Hon bara ah hon var jättekaxig. Hon typ kaxade såhär mot henne så hon typ klev ur bilen och typ matade henne. Jag bara, jag tänker att vad fan är det här för beteende. Och alltså det är så här… (Amanda Adriasola)PRATA: Amanda går sista året på Atleticagymnasiet på Kungsholmen och flera av tjejerna vi har pratat med, bland annat Felicia Dey, har också valt att gå gymnasiet inne i stan. Något som inte verkar vara lika vanligt bland killarna.CITAT: – Det är ingen som jag känner som har sökt själv till nån innerstadsskola.Varför tror du att det är så?– Jag tror att man har liksom haft ett gäng hela sitt liv, sina grabbar och det kanske är svårt att bryta sig ifrån det, man kanske är bekväm med det. Och man kanske inte är tillräckligt… man kanske inte känner att man är tillräckligt, inte modig, men att man kanske inte orkar börja om igen, det är väldigt annorlunda här, alltså annan jargong och det blir mycket att anpassa sig till nåt nytt. Och jag tror att, jag tror att de flesta vet att det är annorlunda, att det är stor skillnad och att det beror mycket på det, att man inte vet hur man skulle hantera en sån situation kanske (Felicia Dey).PRATA: När kravallerna började förra året var det många som menade att det var ett uttryck för frustration och missnöje, att stadsdelen var ett område som glömts bort av politikerna.CITAT: – När folk som bott här länge ändå känner att de inte har samma rättigheter fast de gör samma saker som ja men någon som är född här och har föräldrar som är födda här då skapas ju missnöje och det är inte konstigt att förstå egentligen. När man själv39bott här, kämpat här, betalat skatt här som alla andra och inte gör nånting dåligt sådär, ändå hamnar i stereotyper för att man ser ut på ett annat sätt, det är klart att missnöje skapas (Persia Tahktaie)

30

PRATA: Persia Takhtaie tycker inte att kravallerna förändrade något alls. Och just därför tror hon också att det finns en risk för att det händer igen.CITAT:– Det kan hända igen det kanske är 50 % chans att det händer. Eller så händer nåt liknande men inte exakt samma sak.– Att man kanske går och inte bränner hus, istället för bränner saker kanske tar sönder saker, nånting som bara visar missnöje. Om det händer så tror jag inte det händer inom det närmsta året utan kanske när det har gått en tid utan förändring (Persia Tahktaie).CITAT: Jag tror att man insåg att det inte var nån bra metod, eller att man inte kom så långt med vad man gjorde. Eller jag hoppas att man gjorde det och att man börjar använda sig av andra metoder, skriva, alltså artiklar, alltså man kan ju göra sin röst hörd, man behöver inte göra det genom att tända eld på bilar liksom (Felicia Dey)PRATA: Felicia Dey menar att den bilden som finns av Kista är baserad på en utifrån syn.CITAT: – Jag kan bli jätteirriterad på när folk pratar om inte bara Kista utan förorten i allmänheten som att de vet, för det första som att de vet hur det är, man har massa förutfattade meningar och idéer om hur man tror att människorna där beter sig och hur man tror att det är. Och sen så kan det visa sig att folk inte ens har varit där eller att de har varit där en gång och då i Kista galleria där typ ingen från Kista är, det är liksom bara folk utifrån (Felicia Dey)Musik 2: Beach House - ZebraPRATA: Nytt förslag: Steget mellan gallerian och Kista torg kan verka stort, trots att det är ganska litet. Bara en dörr faktiskt.Men Felicia och Persia, dom vet också hur Kista utanför gallerian ser ut.CITAT: – Det är en helt annan jargong, hur man bemöter varandra, hur man beter sig och hur man pratar med varandra. Just det här att man kan prata och liksom umgås med människor som man kanske inte känner jättebra egentligen (Felicia Dey)40CITAT: – Om man går ut och går i Kista så ser man barnfamiljer och så ser man dom här, några tonåringar. Och så ser man bara människor gå ut med sina hundar och njuta av naturen. Det är Kista i ett nötskal (Persia Tahktaie)

31