PDF skapad med hjälp av det öppna källkod-verktyget mwlib. Se http://code.pediapress.com/ för mer information.PDF generated at: Thu, 08 Dec 2011 09:43:18 UTC

Gör ditt valexistentialismen

InnehållArtiklar

Existentialism 1Søren Kierkegaard 3Friedrich Nietzsche 8Jean-Paul Sartre 23

ReferenserArtikelkällor och författare 27Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 28

ArtikellicenserLicens 29

Existentialism 1

Existentialism

Filosoferna Søren Kierkegaard och Friedrich Nietzsche föregick existentialismen.

Existentialism är en term som har tillskrivits en grupp filosofers arbete under sent 1800- och 1900-tal, vilka trotssina doktrinära skillnader,[1] [2] delade tron att filosofiskt tänkande börjar med det mänskliga subjektet – inte bara dettänkande subjektet utan det agerande och kännande, den levande mänskliga individen.[3] Inom existentialismenkaraktäriseras en individs startpunkt efter vad som har kallats för "den existentiella inställningen", eller en känsla avdesorientation och förvirring inför vad som verkar som en meningslös och absurd värld. [4] Många existentialister harockså sett traditionell systematisk eller akademisk filosofi, både i stil och innehåll, som alltför abstrakt ochfrämmande inför konkret mänsklig erfarenhet.[5] [6]

"Existensen föregår essensen". "Människan är vad hon själv gör sig till". I boken "Existentialismen är en humanism"från 1946 redogör Jean-Paul Sartre för existentialismens bärande tankegångar. I enkla drag; Människan definierar sigsjälv genom sina handlingar, och består i inget annat än handling. Genom personliga val väljer hon själv sin egen ochandras moral, men detta får betydelse först efter handling (eller icke-handling).Existentialismen växte fram under 1900-talet som en rörelse inom litteraturen och filosofin och de förebådadessärskilt av 1800-talsfilosoferna Søren Kierkegaard och Friedrich Nietzsche, även om det hade funnits föregångareunder tidigare århundraden. Fjodor Dostojevskij och Franz Kafka skildrade också existentiella teman i sina litteräraverk.Som filosofisk strömning inom den kontinentala filosofin tog den uttrycklig form under 1930-talets Tyskland ochsedan genom Sartres samt Simone de Beauvoirs arbeten, tillsammans med mer kritiska arbeten av Albert Camus(som han själv hävdade i en intervju) under 1940- och 1950-talets Frankrike. Deras arbeten fokuserade på temansåsom tristess, alienation, det absurda, frihet, hängivenhet och tomhet som grundläggande i den mänskliga tillvaron.Även om det finns några gemensamma tendenser bland existentialisterna så finns det också stora skillnader ochmeningsskiljaktigheter. Framförallt finns det en uppdelning mellan ateistiska existentialister såsom Sartre ochteistiska existentialister som Tillich. Alla accepterar heller inte termen existentialism.[7]

Existentialism 2

Historia

Jean-Paul Sartre och Simone deBeauvoir.

Trots att ordet existentialism inte myntades förrän på slutet av 1940-talet har denrötter bakåt till 1800-talet. Ordet 'existentialism' blev då ett modeord, somanvändes om många vitt skilda ting. Den "riktiga" existentialismen var dock denriktning som Sartre och en grupp runt honom utvecklade.

Det som på 1800-talet och det tidiga 1900-talet lade grunden för existentialismenkallades på sin tid vanligen för existentialfilosofi. En viktig existentialfilosof varSøren Kierkegaard som levde i Danmark kring mitten av 1800-talet. Kierkegaardvar troende kristen och betonade den enskilda människans val och ansvar,grundad på upplevelsen av sin egen existens. Han vände sig mot Hegel, varstänkande var förhärskande under den tiden, som såg människan som en kollektivvarelse. Dessutom skilde Kierkegaard mellan människan, naturen och Gud. Gudhade skapat människan och naturen, och skillnaden mellan naturen ochmänniskan låg i att naturen endast var för sig själv, medan människan förhöll sigtill naturen. Naturen var orsaksbestämd medan människan var fri, hon var fri iförhållandet till sin existens i tiden. Dessa tankar återkommer senare hos Sartre.

En annan förgrundsgestalt var Friedrich Nietzsche. Han myntade uttrycket "Gud är död" och var främst en kritiskmoralfilosof. Han skrev om övermänniskan som vågade bryta sig ur den kristna slavmoralen och skapa sig en egenmoral. Delar av Nietzsches läror togs sedan upp av nazisterna, men då i en vulgär tolkning. Nietzsche ochKierkegaard gav främst impulser angående den etiska delen till existentialismen samt vad som var väsentligt attstudera, det vill säga människans existens i världen.Edmund Husserl, tysk filosof och matematiker vid sekelskiftet 1900, grundade den moderna fenomenologin.Existentialismen grundar sig på en fenomenologisk analys, det vill säga att undersöka förhållandet mellan människanoch tingen. Fenomenologin tar sin utgångspunkt i människans medvetande och studerar hur detta fungerar. Husserlmenade bland annat att medvetandet alltid riktas mot någonting, det vill säga det är omöjligt att tänka på ingenting.En efterföljare till Husserl var Martin Heidegger som, med en fenomenologisk analys, på 1920-talet formulerade sinhögst egna existentialfilosofi (bland annat i Sein und Zeit).På mitten av 1900-talet framträdde de franska "existensfilosoferna", som sedermera kom att kalla sig existentialister.Sartre är den för eftervärlden kanske mest kända existentialisten, men det fanns åtskilliga fler, till exempel MauriceMerleau-Ponty och Sartres livskamrat Simone de Beauvoir, som bland annat med boken Det andra könet ladegrunden för andra vågens feministiska tänkare.Sartres Varat och intet, kom ut 1943. Det var ett försök till ett filosofiskt system som tog sin utgångspunkt imänniskan och hennes relation till omvärlden och andra människor. Verket var, och är, svårtillgängligt för enlekman, och tre år senare populariserade han sina idéer, samtidigt som han bemötte vissa angrepp på existentialismeni boken Existentialismen är en humanism, som ursprungligen byggde på en föreläsning som han höll 1945. I Varatoch intet utlovade Sartre en bok om etik som byggde på idéerna i Varat och intet. Någon sådan blev aldrig utgiven,men efter hans död hittades manuskriptet till denna tänkta bok - omfattande 600 sidor.1945 startade Sartre tillsammans med några andra existentialister tidskriften Les temps modernes. Denna tidning blevett viktigt forum för den existentialistiska debatten.

Existentialism 3

Referenser[1] John Macquarrie, Existentialism, New York (1972), s. 18–21.[2] Oxford Companion to Philosophy, red. Ted Honderich, New York (1995), s. 259.[3] John Macquarrie, Existentialism, New York (1972), s. 14–15.[4] Robert C. Solomon, Existentialism (McGraw-Hill, 1974, s. 1–2)[5] Ernst Breisach, Introduction to Modern Existentialism, New York (1962), s. 5[6] Walter Kaufmann, Existentialism: From Dostoevsky to Sartre, New York (1956), s. 12[7] Walter Kaufmann. Existentialism: From Dostoevsky to Sartre. (Cleveland: The World Publishing Company, 1956) 11

Søren Kierkegaard

Søren Kierkegaard omkring 1840.

Søren Aabye Kierkegaard, (Aaby uttalas; [o:´by],[1] född 5 maj 1813i Köpenhamn, död 11 november 1855, var en dansk filosof, teolog ochförfattare som anses vara en av grundarna till existentialismen.

Kierkegaard påbörjade sitt författarskap 1838. Filosofiskt sågKierkegaard drivkraften till människans handlande i den existentiellaångesten, och hans inflytande har varit stort såväl inom teologin ochfilosofin som diktningen. Kierkegaard betyder kyrkogård. Namnet ärdock taget efter faderns fädernesgård på Jylland. Kierkegaard var sontill Michael Pedersen Kierkegaard, som i samband med napoleonkrigenblev en av Danmarks rikaste män.

Biografi och filosofi

Kierkegaard växte upp i ett starkt puritansk religiöst hem. Han börjadestudera teologi 1830, men deltog så aktivt i studentlivet att hansexamen fördröjdes.

Fadern led av en stundtals svår religiös melankoli, och det kom ocksåatt drabba den unge Kierkegaard. Omkring 1838 inträffade något somKierkegaard kom att beteckna som "den stora jordbävningen", då han började tro att hans, broderns och fadernstungsinne, samt fem syskons förtidiga död var ett Guds straff. Han visste inte varför Gud straffade honom, möjligenatt det kunde bero på att hans far när Sören var 11 förbannat Gud för världens orättvisor eller för att fadern hadesmittat hela familjen med syfilis (det senare är dock osäkert). I samband med dennes död 1838 fick Kierkegaardockså kunskap om faderns "snedsprång" utanför äktenskapet, efter sin första hustrus död, med hushållets piga, Ane,och som senare skulle bli hans mor; i författaren Georg Brandes' biografi över Kierkegaard, från 1877, framhållsdetta som en trolig utlösning till den s.k. jordbävningen. Kierkegaard växte upp i ett hem där det kristnasyndabegreppet ständigt gjorde att han var utsatt för risken att "straffas av Gud". Detta lade i mycket grunden tillhans person och därmed likaså framtida författarskap.

Två år efter faderns bortgång tog Kierkegaard sin examen. Hans examensarbete, som behandlade ironin ur ettsokratiskt perspektiv, fick ett gott omdöme och sades vare mycket läsvärt, om än lite väl skönlitterärt för ettvetenskapligt och filosofiskt arbete. Sin examensläsning till präst nämnde Kierkegaard dock senare som "min längstaparentes".

Søren Kierkegaard 4

Regine Olsen, Kierkegaards stora kärlek.

En annan sak som anses haft stort inflytande på Kierkegaards verk vardet som hände härnäst: han ska ha blivit förälskad i Regine Olsen. Honblev också mycket betagen i honom, men mindre än ett år efter att dehade förlovat sig bröt Kierkegaard förlovningen. Ingen vet riktigtvarför, men i hans verk antyds att det kan ha berott på att han blevdeprimerad när det vanliga livet efter den första stormiga förälskelsenlagt sig. Kierkegaard själv hänvisade i sin journal till den "påle iköttet", som omöjliggjorde äktenskap. Kierkegaard hade varma känslorför Regine i hela sitt liv, och strävade att planerat "oplanerat" träffahenne i olika sammanhang, men när hon sedermera gifte sig ochflyttade utomlands, blev det också sista gången han såg henne. NärRegine återvände till Danmark, långt efter Kierkegaards död, fick deefter hennes bortgång 1904 emellertid sin sista viloplats i närheten avvarandra, på Assistens Kirkegård i Köpenhamn. Genom hela sittförfattarskap ägnade sig Kierkegaard till stor del, och i förtäcktaformer, att analysera vad det var som hade fått honom att brytaförlovningen.

Kierkegaard inledde sitt egentliga arbete som filosof med Antingen-eller ("Enten–Eller") 1843, utgiven under denlatinska pseudonymen Victor Eremita (ung. "den som segrar i ensamheten") och skriven som en monolog medinsprängda aforismer, samt med ett fiktivt brev av en fiktiv person ("Förförarens dagbok"), för att lyfta fram sittfilosofiska resonemang; Kierkegaard måste därmed anses vara den förste att använda pseudonymiteten ellerheteronymiteten (vilket är genomgående i hans verk) också i ett filosofiskt sammanhang.

Han kom dock fram till att det fanns vissa grundläggande inställningar till livet som en människa kan ha. Dessa olikasätt att förhålla sig har han även rangordnat; det estetiska, det etiska, respektive det religiösa förhållningssättet(stadierna eller "andens utveckling").Den människa som intagit det estetiska förhållningssättet till världen har valt att frånsäga sig allt vad moral ochförpliktelser heter, och egentligen valt att inte välja, utan istället inriktat sitt liv enbart på njutning - ett leverne sommed tiden dock kommer att leda till manipulation och förställning (jfr. psykopati) och inre nöd. Estetikern kan då,enligt Kierkegaard, välja att begå självmord eller också ompröva sin inställning till livet i grunden, han kan bli etiker.Etikern väljer att fullt ut ta ansvar för sitt liv och sina gärningar. Det sista stadiet är det religiösa, människan somförlitar sig på Gud och gör sitt bästa för att leva enligt den moral som den format och formar.I sin nästa bok, Fruktan och bävan ("Frygt og Bæven"), kritiserade Kierkegaard den samtida teologin för att försökaförklara kristendomens objektiva sanning, vilket Kierkegaard ansåg omöjligt. Det är enbart möjligt, enligtKierkegaard, att förstå Jesus människoblivande med subjektiv tro.I boken Begreppet Ångest (”Begrebet Angest”) började Kierkegaard analysera tanken om ångestens betydelse för detmänskliga tänkandet, och som senare kom att bli ett centralt tema för den framtida existentialismen, företrädd av bl.aJean-Paul Sartre. Här beskrivs för första gången tanken om den existentiella ångesten.

Søren Kierkegaard 5

Kierkegaard står staty utanför kungligabiblioteket i Köpenhamn

I Afsluttende, uvidenskabelig Efterskrift til de philosophiske Smuler(1846) utökade Kierkegaard sina förhållningsstadier till livet till sexstycken: det estetiska, ironin, det etiska, humorn, den allmännareligiositeten och den specifikt kristna religiositeten. För att övergåmellan stadierna så krävs nu ett språng, en drastisk förändring. Härutvecklade han också sin existensfilosofi. Gud - om han existerar – äroändligt fri och höjd över tidens och rummets begränsningar, och alltsåevig. Människan är ändlig och hennes frihet är begränsad. Men honkan själv bestämma hur hon vill förvalta friheten, hur hon vill leva sittliv, och förvalta sin existens. Den existentiella frågan om hurmänniskan bör leva sitt liv kan endast hon själv besvara, filosofin kandet inte - eller som han, som 22-årig student under en sommarvistelse iGilleleje, skrev i ett brev 1835: "Det gäller att finna en sanning, som ärsanning för mig, att finna den idé för vilken jag vill leva och dö."

År 1846 blev Kierkegaard utsatt för en rad förlöjligande angrepp iskämttidningen '"Corsaren" (något han faktiskt själv hade efterlyst). Pågrund av sitt psykiska och mentala tillstånd tog han detta mycket hårt.Han flydde nu till en uppfattning av urkristendomen och krävde”samtidighet” med Kristus. Hans förhållningssätt till livet utveckladestill att ännu mer se livet som en plåga. Denna nya teologi var oförenligmed kyrkans officiella lära. Kierkegaard utträdde därför ur statskyrkan1854, och började skriva en rad artiklar där han kritiserade prästerskapet och manade till en återgång till hans"urkristna" krav. en utlösande faktor var H.L. Martensens minnestal över J.P. Mynster. Striden blev för hård förhonom, hösten 1855 svimmade han av på gatan och avled några veckor senare. Dödsorsaken blev aldrig avgjord,men han fick bland annat medicin mot epilepsi.

Kierkegaard begravdes i Vor Frue Kirke i Köpenhamn i enlighet med den danska kyrkans ordning, men under denefterföljande jordfästningen kom skandalartade scener att utspelas på Assistens Kirkegård. Henrik Lund,Kierkegaards systerson, avbröt domprosten och läste där upp valda texter av sin morbrors hand och anklagadekyrkan för att, genom sitt religiösa begravningsceremoniel, ha våldtagit Kierkegaards minne. Detta fick några dagardärefter också Morgenposten att syrligt kommentera: "En man, som hade förklarat sig vara inte officiellt kristen,hade knappt dött, innan den officiella kyrkan lade beslag på han värnlösa lik och släpade iväg med det."1 För sitttilltag dömdes Henrik Lund 1856 till 100 riksdaler i böter.

Citat• Skulle jag önska mig något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjlighetens lidelse, det öga som

evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheten. (Antingen - eller 1843)• Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv• Prästen - denna i långa kläder insvepta definition av nonsens!• Subjektiviteten är sanningen• Andersen kan berätta sagan om Lyckans galoscher, jag berättar den om Skon som klämmer• Det har sedan min tidigaste barndom suttit en pil i mitt hjärta. Så länge den sitter där är jag ironisk - dras den ut,

så dör jag

Søren Kierkegaard 6

Bibliografi

Danskt namn Svenskt namn Utgivningsår Kommentar

Af en endnu Levendes Papirer. Udgivet mod hans Villie 1838

Om Begrebet Ironi med stadigt Hensyn til Socrates 1841 Kierkegaards doktorsavhandling

Enten - Eller. Et Livs-Fragment udgivet af Victor Eremita Antingen-eller: Ettlivsfragment

1843 del 1-2, Under pseudonymen VictorEremita

To opbyggelige Taler 1843

Frygt og Bæven. Dialektisk Lyrik af Johannes de Silentio Fruktan och bävan 1843 Under pseudonymen Johannes deSilentio

Gjentagelsen. Et Forsøg i den experimenterende Psychologi afConstantin Constantius

Upprepningen 1843 Under pseudonymen ConstantinConstantius

Tre opbyggelige Taler 1843

Fire opbyggelige Taler 1843

Begrebet Angest. En simpel psychologisk-paapegende Overveielse iRetning af det dogmatiske Problem om Arvesynden af VigiliusHaufniensis

Begreppet Ångest 1844 Under pseudonymen VigiliusHaufniensis

Philosophiske Smuler eller En Smule Philosophi af JohannesClimacus

Filosofiska smulor 1844 Under pseudonymen JohannesClimacus

Tre Taler ved tænkte Leiligheder 1845

Stadier paa Livets Vei. Studier af Forskjellige Stadier på livets väg 1845 del 1-2. Sammanförd, tryckt ochutgiven av Hilarius Bogbinder

Afsluttende uvidenskabelig Efterskrift til de philosophiske Smuler.Mimisk-pathetisk-dialektisk Sammenskrift, Existentielt Indlæg, afJohannes Climacus

Avslutandeovetenskapligefterskrift

1846 Under pseudonymen JohannesClimacus

En literair Anmeldelse. To Tidsaldre, Novelle af Forfatteren til "enHverdags-Historie"

1846 Utgiven av J. L. Heiberg

Opbyggelige Taler i forskjellig Aand 1847

Kjerlighedens Gjerninger. Nogle christelige Overveielser i TalersForm

1847

Christelige Taler 1848

Lilien paa Marken og Fuglen under Himlen. Tre gudelige Taler 1849

Tvende ethisk-religieuse Smaa-Afhandlinger af H.H. 1849

Sygdommen til Døden. En christelig psychologisk Udvikling tilOpbyggelse og Opvækkelse. Af Anti-Climacus

Sjukdomen till döds 1849 Under pseudonymen Anti-Climacus.Utgiven av S. Kierkegaard

"Ypperstepræsten - "Tolderen" - "Synderinden", tre Taler vedAltergangen om Fredagen

1849

Indøvelse i Christendom af Anti-Climacus. Övning i kristendom 1850 Nr. I. II. III. Under pseudonymenAnti-Climacus. Utgiven av S.Kierkegaard

En opbyggelig Tale 1850

To Taler ved Altergangen om Fredagen 1851

Til Selvprøvelse. Samtiden anbefalet 1851

Om min Forfatter-Virksomhed 1851

Søren Kierkegaard 7

Dette skal siges; saa være det da sagt 1845

Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed. En ligefrem Meddelelse,Rapport til Historien

1859 Skriven 1851-52, utgiven efterKierkegaards död

Dømmer selv. Til Selvprøvelse Samtiden anbefalet 1876 Skriven 1851-52

Bogen om Adler 1916 Skriven 1846-47

Referenser• KIERKEGAARD Den første Kærlighed og andre tekster om drama, ved Jens Staubrand, København 2010, ISBN

978-87-92510-00-6• Jens Staubrand: Søren Kierkegaard’s Illness and Death, Copenhagen 2009. ISBN 978-87-92259-92-9. The book

is in English and Danish.• Jens Staubrand: Søren Kierkegaard: International Bibliography Music works & Plays, New edition, Copenhagen

2009. ISBN 978-87-92259-91-2. The book is in English and Danish.• Cd: ’‘Søren Kierkegaard - Set To Music’’, Copenhagen 1998. Music by Samuel Barber, Niels Viggo Bentzon,

Finn Høffding, John Frandsen etc.• Cd: ’’Søren Kierkegaard - Forførerens Dagbog og Sofia Gubaidulina’’, Copenhagen 1998. Musically accompanied

readings of The Seducers Diary.• Søren Kierkegaard Kulturproduktion/ www.kierkegaard-kultur.dk• Sören Aabye Kierkegaard - en biografi av Joakim Garff (1999)• Kierkegaard i vår tid av Ingmar Simonsson (2002)• Nationalencyklopedin• Magnús Eiríksson• Engelska Wikipedias artikel om Søren Kierkegaard (18 december 2005 19:01)• Danska Wikipedias artikel om Søren Kierkegaard (18 december 2005 18:44)[1] Nationalencyklopedin på internet (prenumerant). Uppslagsord : Karen Aabye (http:/ / www. ne. se)

Noter1. Joakim Garff, "Sören Aabye Kierkegaard: En biografi", Nora 1999, s xiv

Externa länkar• Søren Kierkegaard (http:/ / libris. kb. se/ hitlist. jsp?q=förf:(Kierkegaard,+ Søren,+ 1813-1855)) i Libris

Friedrich Nietzsche 8

Friedrich Nietzsche

Friedrich Nietzsche

Friedrich Nietzsche

Född 15 oktober 1844Röcken bei Lützen, Preussen

Död 25 augusti 1900 (55 år)Weimar, Sachsen-Weimar-Eisenach, Tyskland

Yrke Klassisk filolog, författare

Nationalitet Tysk (statslös)

Verksam 1868–1889

Genrer viljefilosofi, föregångare till existentialismen, kontinental filosofi, postmodernism, poststrukturalism, psykoanalys

Ämnen viljan till makt, alltings återkomst, Gud är död, övermänniskan, dionysiska och apolloniska ideal, herre-slav-moral,nihilism

Influenser Arthur Schopenhauer, Ralph Waldo Emerson, Charles Darwin, Richard Wagner, försokraterna, Goethe, Heine,Heraklitos, Kant, Platon, Voltaire, Montaigne, La Rochefoucauld, Schiller, Spir, Strauss, Burckhardt, Rée, Leopardi,Lichtenberg, Spinoza, Friedrich Lange

Influerade Mann, Bataille, Camus, Giannina Braschi, Hélène Cixous, Deleuze, Derrida, Foucault, Heidegger, Iqbal, Jaspers, Freud,Jung, Gide, London, Strindberg, Dreiser, Ortega y Gasset, Rilke, Shaw, Spengler, Adorno, Sartre, Cioran, Baudrillard,Williams, Unamuno, Sjestov, Paglia, Mencken, Evola, Ayn Rand, Stefan George, Leo Strauss, Kazantzakis, Buber,Veyne, Kafka, med flera

Underskrift

Friedrich Wilhelm Nietzsche, (IPA: [ˈfʁiːdʁɪç ˈvɪlhɛlm ˈniːtsʃə]), född 15 oktober 1844 i Röcken bei Lützen iPreussen, död 25 augusti 1900 i Weimar i Sachsen-Weimar-Eisenach, var en tysk filosof, författare och klassiskfilolog.Nietzsche var influerad av bland andra Arthur Schopenhauer, Richard Wagner och Charles Darwin. Han är kanskemest känd för sin idé om övermänniskan och som kristendomens vedersakare – ett av hans mest berömda citat är"Gud är död" (Så talade Zarathustra, I:1). Han förordade en estetisk kultur som ersättning till den kristnasjälvuppoffringen och humanismens moral, varmed han lanserade distinktionen mellan apolloniska och dionysiskaideal. Vetenskapen blev hans paradigm och vad han såg som människans räddning från religionen och denromantiska verklighetsflyende konsten. I etiskt hänseende betraktas Nietzsche som grundaren av värdenihilismenoch definierade viljan som en vilja till makt.Under slutet av Nietzsches liv blev hans filosofi på modet. Detta nådde sin kulmen i Nazityskland, men han är även en viktig influens till Max Weber, Sigmund Freud, Ernst Jünger, Le Corbusier, Wittgenstein, August Strindberg,

Friedrich Nietzsche 9

Derrida, Lyotard, Sartre, Michel Foucault och Gilles Deleuze. Själv slutade han sina dagar som sinnessjuk.Samtida med romantiken var Nietzsches filosofi till en början påverkad av den tankeströmningen, men när denträngdes undan av realismen och positivismen, blev han med tiden en av romantikens häftigaste kritiker. Han blev enav de viktigaste föregångarna till existentialismen och inspiratör till konstnärer under modernismen och senare.

Biografi

Uppväxt och bakgrundFriedrich Nietzsche föddes tre mil sydväst om Leipzig i församlingen Röcken där hans far Carl Ludwig Nietzschevar protestantisk präst. Hans mor hette Franziska Oehler. Farfadern Friedrich August Ludwig Nietzsche hade varitprost och morfadern David Ernst Oehler präst. Enligt Nietzsche själv hade hans farfars far varit polsk greve, ettpåstående som inte kunnat beläggas. Däremot hade fadern varit lärare åt prinsessorna i Altenburg. När Nietzsche varfyra år, avled fadern, troligen på grund av syfilisrelaterade sjukdomar; han hade i perioder lidit av sinnessjukdom.Efter faderns död flyttade familjen till farmodern i Naumburg, och Nietzsches uppfostran lämnades till kvinnorna isläkten – modern, farmodern, fastrar och mostrar. Han hade en bror som var tre år yngre, Joseph som levde till ettårs ålder, och en syster som var fyra år yngre, Elisabeth.Uppfostran var sträng, protestantisk och konservativ. Till detta hörde att lära sig spela piano, och han börjadekomponera vid tio års ålder. Familjen anslöt sig till den urkonservativa politiken som förts i Heliga romerska riket avtysk nation, som stödde sig på altaret och svärdet, och saknade all förståelse för revolutioner eller arbetarrörelsen. År1858 skrevs han in vid internatskolan Schulpforta, där han studerade klassiska språk och kom till insikt om att hansaknade sinne för matematik. Han konfirmerades 1861, men tog året därefter avstånd från den etableradekristendomen. Sitt specialarbete tillägnade han Theognis, och han bildade samtidigt ett vittert sällskap, Germania.Av de samtida intellektuella som han tog mest intryck av fanns Ralph Waldo Emerson och Schopenhauer i främstarummet. Under gymnasietiden började han lida av svår migrän, vilket skulle plåga honom resten av livet. Av denanledningen och på grund av problemen med matematiken tog han studenten först när han var 20 år, 1864.

Friedrich Nietzsche 10

Student- och soldatårNietzsche inskrevs vid universitetet i Bonn 1864, där han studerade klassisk filologi, filosofi, konsthistoria, och blevdjupt intagen av sin professor Friedrich Ritschl. När denne fick en professur vid Universität Leipzig 1865, följdeNietzsche med honom som student. Ritschl medverkade till att Nietzsche publicerade sin första artikel, som var enrevidering av hans specialarbete om Theognis.

Nietzsche poserar i sin preussiska artilleriuniform1867.

Eftersom Nietzsche var närsynt hade han fått frisedel vid mönstringen.År 1867 tog han frivillig värvning i det beridna fältartilleriregementet iNaumburg i Preussens armé. Orsaken till detta beslut torde varaSchopenhauers inflytande, hans "överstepräst". Redan efter ett halvårblev han skadad och vanskötsel av såren ledde till attläkningsprocessen drog ut på tiden. Detta satte stopp för hans fortsattakarriär i armén.

Akademisk karriär och mellanspel som sjukvårdare

På Ritschls rekommendation kallades han i stället 1868 vid 24 års åldertill extra ordinarie professor i klassisk filologi vid universitetet i Basel,fastän han inte promoverats. Han utnämndes 1869 till ordinarieprofessor. Han sade då upp sitt preussiska medborgarskap utan attansöka om ett nytt i sitt nya hemland, och var från den tiden till sin dödstatslös. Intresset för språk ersattes med tiden av ett vaknande intresseför försokratikerna, särskilt genom Diogenes Laertios förmedling. Ochinställningen till den akademiska världen blev så småningom bitter. Istället ville han grunda ett fritt lärosäte för hela Europa, men saknadedärtill medel. Han undervisade om Aiskylos och grekisk lyrik, samt ilatin och grekiska vid gymnasiet. Installationsföreläsningen handladeom Homeros och drog många åhörare.

I slutna sällskap uppträdde Nietzsche ofta som pianist, och fick rykteom sig att vara en mycket framstående sådan. När Richard Wagner och hans hustru Cosima besökte Leipzig 1868hade de hört talas om hans talang, vilket blev upptakten till en ömsesidig beundran och vänskap. Nietzsche skrev ettantal musikstycken, men hans förmåga i det avseendet betraktas allmänt som obefintlig.

I det fransk-tyska kriget 1870–71 deltog han som sjukvårdare, varunder han hade tjänstledigt från universitet. Demödor han utstod där bidrog antagligen till att hans redan dåliga hälsa försvagades. Återkommen till Basel,författade han vid sidan av undervisningen. Han första stora verk, Geburt der Tragödie, (ung. Tragedins födelse)som utkom 1872, innebar en total brytning med Rieschl och öppet hån från framstående professorer. Sågningenledde till att nästan alla studenter uteblev från hans föreläsningar.Nietzsche var under denna tid mycket aktiv som författare. Han skrev en kritik till David Strauss 1873, Om historienutkom året därpå liksom Schopenhauer som uppfostrare. Böcker skrev och utgav han som regel snabbt, och hansverkförteckning är omfattande. Många utkast från denna tid förblev outgivna. Framåt 1874 framgår av brev tillmodern att han hade ledsnat på professuren, och ville ägna sig fullt ut åt skrivande.År 1875 förälskade sig en danska, Rosalie Nielsen, i Nietzsche. Hon var en frånskild officershustru och revolutionär och väckte skräck hos honom. De kommentarer om kvinnor han har skrivit i anslutning till bekantskapen med henne och andra har givit upphov till att han ibland har betraktats som en kvinnohatare. I verkliga livet hade han flera kvinnliga vänner. En av hans stora kärlekar i livet förmodas ha varit Cosima, fru Wagner, Liszts dotter, en annan var Olga Herzen. Han friade till Mathilde Trampedach, av baltisk uradel, 11 april 1876, men hon avböjde. Bortsett från romantiska förbindelser med gifta kvinnor som tillika var hans elever i filosofi, tillbringade han en del tid hos

Friedrich Nietzsche 11

prostituerade, där han eventuellt ådrog sig en syfilissjukdom, liksom hans far hade. Forskare har i stort sett längevarit överens om att det var just syfilis, som sedan utvecklades till neurosyfilis, som var bakgrunden till Nietzschessenare sinnessjukdom. Detta gjorde att exempelvis Thomas Mann tog Nietzsche som modell till den "syfilitiskekonstnären" Adrian Leverkühn i sin Doktor Faustus 1947. Dock hade aldrig Nietzsche de symptom på ögon, hudeller nervsystem som är vanliga när det gäller syfilis. Dessutom var förloppet i Nietzsches fall alldeles för långsamtför att man direkt skall kunna slå fast syfilis. På senare år har därför andra teorier om Nietzsches galenskap förtsfram, bland annat har hjärntumör diskuterats, samt frontotemporal demens (pannlobsdemens), eller möjligen denovanliga kärlsjukdomen CADASIL.[1] [2] [3]

Överansträngning, magkatarr, ögonproblem och "hjärnlidande" i den sedan återupptagna lärarverksamhetenförsvagade honom ytterligare, och 1876 begav han sig till Sorrento på vetenskaplig resa för att återhämta sinakrafter. Han hade strax före utgivit Richard Wagner in Bayreuth, och under resan var brytningen mellan Wagner ochhonom ett faktum, därtill hade de blivit alltför olika. 1877 reste han vidare till Neapel, badorten Ragaz, Rosenlaui,och återkom till Basel i september. Sina anteckningar från resan började han omforma till ett bokmanuskript medhjälp av en sekreterare som han anställde, Heinrich Köselitz, som skulle stanna hos honom livet ut. Resultatet,Menschliches-Allzumenschliches, utgavs 1878. Boken fick goda vitsord av Nietzsches brevvän Jacob Burckhardt ochvännen Paul Rée, medan barndomskamraten Erwin Rohde var förfärad, liksom Cosima Wagner som blivit religiös.Den 2 maj 1879 nödgades Nietzsche begära avsked från professuren Basel till följd sin sjukdom samt att hansstudenter uteblev på grund av debaklet kring hans skrift Die Geburt der Tragödie som väckte ett ramaskri blandfilologiprofessorerna och som ansågs tillkommen för att befordra den germanska scenkonst som Wagner skapade iBayreuth.

SjukdomsårenNär Nietzsche befriats från professuren, som han med tiden kommit att se som en börda, levde han ett irrande liv,besökte den ena badorten efter den andra, bodde kortvarigt i Zürich, Bern, Sankt Moritz med flera platser. För attdryga ut sjukpensionen bestämde han sig för att bli grönsaksodlare som Epikuros, men två händelser förhindradeplanerna. Dels skrev han Vandraren och hans skugga, dels förvärrades sjukdomen. Under slutet av år 1879 var hanså sjuk att hans mor i Naumburg fick sköta om honom, men 1880 begav han sig återigen ut på resor i Europa.Slutligen nådde han Venedig där han dikterade Morgonrodnad för Köselitz, som följdes upp av Den gladavetenskapen (1882).

Friedrich Nietzsche 12

Detta är ett av de sista fotografierna som Nietzsche arrangerade.Framför vagnen står han själv och Paul Rée, medan Lou Salomé

piskar på dem. Fotografiet är taget 1882 i Luzern.

År 1882 befann sig Nietzsche liksom makarna Wagner iPalermo, men utan att en försoning ägde rum reste hanvidare till Rom. I Rom lärde han känna Lou Salomé. Detryktades om att han nu hade funnit en hustru i dennaradikala unga dam, en högt bildad och filosofiskt lagdryska, som han liksom vännen Rée förälskade sig i.Båda vännerna fick nej på sina frierier, men de treumgicks någon tid. Det var hon som var upprinnelsentill Zarathustras uttalande "Går du till kvinnan, glöm intepiskan", vilket, troligen felaktigt, tagits försadomasochism. Mirjam Tapper har i sin bok "Denblonda besten hos Nietzsche - Lou Salomé" (2008) visathur Nietzsches känsla av att ha varit dompterad av dennaviljestarka dam tar sig uttryck i att han skriver in deberömda orden i sin bok Also sprach Zarathustra, en boksom skrevs under den tid då Nietzsche var hett förälskadi Lou Salomé. När Lou Salomé på 1930-talet fick fråganom Nietzsche hade kysst henne svarade hon att hon intekunde minnas vilket. Under året växlade Nietzschespassionerade känslor för henne mellan hänförelse ochförakt, om vartannat.

Sjukdomen ledde till att Nietzsche började ta opium istora kvantiteter och tvingades dra sig undansällskapslivet, medan Lou Salomé och Paul Rée underslutet av år 1882 befann sig i Berlin. Saloméintroducerade Nietzsches filosofi för Georg Brandes däroch gjorde i övrigt mycket för att förbättra hans skamfilade rykte inom filosofin. Samma år påbörjade Nietzschearbetet Zarathustra, som han blev färdig med 1885.

Under hela 1880-talet vistades Nietzsche huvudsakligen i Medelhavsområdet. Systern Elisabeth gifte sig sentomsider med antisemiten Bernhard Förster, och paret flyttade till Paraguay för att grunda ett ariskt samhälle – det ärtveksamt om han saknade hennes närvaro då hon och Lou Salomé var bittra ovänner. År 1886 gav han ut Bortom ontoch gott, där storhetsvansinnet började bli uppenbart vilket bidrog till att de som brukade stödja honom, Burkhardt,Rohde med flera, vände honom ryggen, medan Hippolyte Taine, som hyllas i verket, i ett tackbrev berömde dessvitala form och förutspådde att verket skulle öppna läsarnas ögon. Taine och Burkhardt blev slutligen de endasamtida tänkarna som han respekterade.

Åren strax innan sinnessjukdomen bröt ut fullständigt var några av Nietzsches mest produktiva och framgångsrika.År 1888 höll Georg Brandes sina Nietzscheföreläsningar som gav hans filosofi upprättelse; själv skrev han Tillmoralens uppkomst, Antikrist, Avgudaskymning, Ecce homo, med flera böcker, allt under en eufori som rycktehonom från verklighetsuppfattningen. År 1888 flyttade han till Turin där han skrev dramer och Viljan till makt.I januari 1889 träffades Nietzsche i Turin av ett slaganfall, från vilket han aldrig tillfrisknade. Samma år begick svågern Förster självmord, och systern återvände från Sydamerika. Efter en kort vistelse på psykiatriska institutet i Jena vårdades han av sin mor och efter hennes död av sin syster, Elisabeth Förster-Nietzsche i Weimar. Samtidigt nådde hans namn den berömmelse han inte fick uppleva som frisk, till vilket inte endast Brandes bidrog utan även systerns biografi som utkom 1895. Under denna förlamning var han inte kontaktbar, men systern visade upp honom för intresserade som anlände från när och fjärran, iklädde honom vid tillfällena vit flanelldräkt och lät honom hålla

Friedrich Nietzsche 13

mottagningar på en divan, "lugn" med "drömmande och med undrande blick" kände han inte längre igen någon.Hennes språkbruk om brodern blev i tilltagande grad fyllt av Kristusmetaforer.[4]

Friedrich Nietzsche avled efter ett slaganfall den 25 augusti 1900 i Villa Silberblick, vilket var ett stort hus som hanssyster hyrt åt honom. Två dagar senare hölls en sorgestund i hemmet till Johannes Brahms musik och dikter av ClausGroth. Han begravdes den 28 augusti på Röckens kyrkogård.

Verk

Titelbladet till första upplagan av Bortom gott och ont,1886.

Systern Elisabeth lät uppföra Nietzschearkivet 1895, som åretdärpå flyttades till det hus i Weimar som tidigare hade hystGoethe- och Schillerarkivet. Där samlade hon outgivet materialoch originalmanuskript av brodern, brev och anteckningar, somsedan delvis har utgivits, men på grund av Nietzsches stundomsvårlästa handstil har utgivningen varit förenad med svårigheter.En del av det postumt utgivna materialet, till exempel vissa brevoch Viljan till makt, förmodas numera vara förvanskningar ellerrena förfalskningar som Elisabeth gjorde för att legitimera sinaegna politiska åskådningar genom att lägga orden i den dåberömde broderns mun.

Det första större arbetet som Nietzsche skrev var Tragedinsfödelse, som första gången översattes till svenska av WilhelmPeterson-Berger (1902). Den bygger på en föreläsning han gav ifebruari 1870 om den antika grekiska tragedin, vilken som bekantvar ett musikdrama, och om Sokrates. Han sände manuskriptet tillett förlag 1871, men ångrade sig efter att de inte verkadeintresserade, och utgav det vid ett annat, i januari 1872. Avsamtiden hånad, har den senare blivit betraktad som en milstolpeinom estetiken och psykologin.

Om historien, dess nytta och nackdelar (1874) är enhistoriografisk redogörelse av Nietzsches syn på vad historieämnet må tjäna mänskligheten för syfte. För atthistorieämnet skall vara legitimt, måste det sättas i relation till nuet och dess problem. I detta verk tror han ännu påeviga värden: dessa finns uttryckta i det antika grekiska dramats estetik – där är uttrycket ursprungligt, oavhängigtsymboler. Schopenhauer som uppfostrare (1874) brukar betraktas som en emersonsk parafras. I denna vill Nietzscheförklara varför Schopenhauers filosofi vore räddningen av den tyska kulturen.

I Mänskligt-Alltförmänskligt (1878), som utgavs i sitt slutliga utökade och reviderade skick 1886, märks en påtagliginverkan av Paul Rées tankar. I den ingår Vandraren och hans skugga. Morgenröthe (1881), 575 aforismer,uppfattade han själv som så extrem att han förbjöd sin mor och syster att läsa den. I den börjar kritiken motkristendomen bli mer konsekvent och uttalad, och som följd av detta ökar den moraliska relativismen och nihilismen.Den glada vetenskapen (1883) tillkom efter läsningen av Kuno Fischers bok om Spinoza (en del av Den nyarefilosofins historia). Redan i föregående bok hade Nietzsche börjat ifrågasätta existensen av ett medvetande och ettjag, något som kommer till klarare uttryck i Den glada vetenskapen, och över varje förnuft och logik ställer han nudriftslivet.Så talade Zarathustra är en av Nietzsches mest lästa böcker. Det är till formen en berättelse om Zarathustra som efterliknar Bibelns framställningssätt. En viktig biografisk förutsättning för boken är förälskelsen i Louise Salomé och besvikelsen detta ledde till. Han skrev verket 1883 till 1885, men sista delen utgavs endast till en privat krets eftersom de föregående delarna inte sålt tillräckligt. Genom Zarathustra framställer Nietzsche sin syn på världen och

Friedrich Nietzsche 14

olika ting.Bortom gott och ont (1886) fick han ge ut på eget förlag, och han hade bara råd att trycka 400 exemplar. Den utgörsav 296 stycken som självständigt behandlar olika ting. Hans samtid hade svårt att fördra det "sfinxartade" i boken,som i en recension kallades farlig. Om moralens härstamning (1887) är en rätts- och moralfilosofisk redogörelsemed historicistisk förklaringsmetod. I Fallet Wagner (1888) gör Nietzsche slutligt upp med romantiken och sin vänRichard Wagner. Avgudaskymning – eller hur man filosoferar med hammaren (1889) med vilken han avsågsammanställa sin filosofi, är en uppgörelse med Charles Darwin och ett mångtydigt erkännande av de svaga för derasanderikedom, samtidigt som han hyllar Julius Caesar. Antikrist, förbannad vare kristendomen (1889) är Nietzschessista attack mot kristendomen, i vilken tonfallet hårdnat.År 1888 utkom hans självbiografi, Ecce Homo – eller hur man blir den man är.

Nietzsche som filolog och filosof

Nietzsche (tredje från vänster i övre raden) med 'Philologische Gesellschaft in Leipzig'

Som filolog väckte Nietzscheuppmärksamhet bland annat genomstudier över Theognis och DiogenesLaertius samt sina föreläsningar. Ännuhans första större arbete, Geburt derTragödie aus dem Geiste der Musik(1872; Tragediens födelse, 1902),behandlade ett ämne ur den klassiskafilologin, även om det historiskaproblemet endast tjänade honom somuppslag för att framställa denlivsåskådning som höll på att arbeta sigfram hos honom och åt vars utvecklinghan ägnade alla följande verk.

Varken samtidens filologer ellerfilosofer av facket ville emellertidräkna honom bland de sina. Han ärnämligen i alla sina skrifter lika mycket poet som tänkare, mera inspirerad siare än systematisk forskare. Deabstrakta begrepp med vilka fackfilosofen arbetar med var för honom för torra och tomma; i deras ställe satte hanfantasimättade bilder och använde en narrativ framställning. Nietzsche strävar inte efter att i det yttre ge sina tankarsystematisk form. Visserligen växlade han flera gånger ståndpunkt och kritiserade sig själv, och även inom sammaskrift av honom är det ofta lätt att påvisa motsägelser.

ViljefilosofernaNietzsche räknas till samma grupp filosofer som Schopenhauer, Eduard von Hartmann, och Kierkegaard, vilkagemensamt går under benämningen "viljefilosofer" eller "livsfilosofer" (med flera namn). Dessa sammanbinds avvissa nämnare:• utanförskap – de erkändes inte av samtida intellektuella• polemik mot samtidens tankeströmningar, framför allt mot Hegel, och kritiken som kraftkälla till deras skapande• personlig stil – för Nietzsches del genom att återupptäcka aforismen och maximen i La Rochefoucaulds och La

Bruyeres tappning• religionskritik• utgångspunkt i existensen

Friedrich Nietzsche 15

GrundtankarGrundproblemet för Nietzsche är alltid kulturens gåta. En gåta som han vill lösa, inte historiskt, utan som etisktframtidsproblem – en historicism märks enbart i hans härledningar och förklaringar allt medan han förkastartraditionen. Hur ska mänskligheten bringas till högsta möjliga utveckling? Vid sökandet efter svaret på dennahuvudfråga har han visserligen under olika tider slagit in på skilda vägar, men dessa går alla åt samma håll som hansstora patos: oppositionen mot samtidens demokratiska jämlikhetsidéer. Brandes karaktäriserade hans ståndpunkt somaristokratisk radikalism, och detta uttryck har av Nietzsche erkänts som det mest träffande. Det är inte massansutveckling han har för ögonen, utan övermänniskans.Filosofen ska enligt hans åsikt inte forska rätt på den givna verklighetens orsaker och sedan bara lyda naturen; hansuppgift är istället att själv ge livet mening och värde och att skapa en ny mänsklighet. Detta som en konsekvens avatt värden är konstruktioner, och inga universalier existerar.Den inre konsekvensen i Nietzsches filosofi är oavlåten strävan uppåt, alltid med egna krafter, utan varje bundenhetav tradition eller andras meningar. För det stora målet vet han inte av någon hänsyn; han "filosoferar medhammaren" och krossar även de fagraste illusioner. Själva sanningen förkastar han, om den inte kan tjäna som medelatt föra mänskligheten till dess högsta kultur: den är metaforisk, antropomorfierad och metonymisk. Därför vill hanrycka upp med rötterna hela den föregående utvecklingen och grunda mänsklighetens historia från början igen.Huruvida han därför skall betraktas som en politisk filosof har dryftats ofta, men som regel brukar den tankentillbakavisas – han talar inte om samhällsförändringar utan om att förändra moralen i samhället.[5]

Ända sedan han som gymnasist skrivit Öde och historia i sällskapet Germania 1862 förfäktar han tanken att hansegna depressioner beror av kristendomen – därur växer en slutsats att den kristna moralen är förkastlig ochförkonstlad. Det är slavmoral, menar han, som kväser herremoralen. Detta hänger samman med att han är ateist, ochateismen upphöjer han till herremoral. Central i hans filosofi står hans teori om viljan till makt, som han ser somgeneratorn av handling och historia. Viljan till makt är en vilja att skapa mening genom tolkning av världen. Allsådan tolkning är konstruktioner av illusioner varigenom historien upprepar sig och allting återkommer.Lidandet är en essentiell och ofrånkomlig del av livet, menade Nietzsche, och att bejaka lidandet var därför attbejaka livet. Uttryckligen förespråkar han en våldsideologi i stället för försonande förståelse av olikheter, menhuruvida dessa uppmaningar till våld bör tolkas bokstavligt har ifrågasatts senare, bland annat av Karl Jaspers.[6]

Friedrich Nietzsche 16

Schopenhauerperioden

Nietzsche runt 1869.

I Nietzsches utveckling som tänkare kan man urskilja trehuvudperioder. Under den första, ungdomsperioden, är Schopenhaueroch Wagner hans läromästare. Det är dessas tankar han sökersammangjuta i avhandligen Die Geburt der Tragödie till en enhetligestetisk livsåskådning. Enligt denna är hela världen blott för konstensskull skapad av urenheten, vilken som "det evigt lidande ochsjälvmotsägande behöver den hänförande visionen, det njutningsfullaskenet till sin egen ständiga försoning".

Världen är en dröm eller dikt av en gud, som däri söker tröst för sinaegna lidanden. I två olika former verkar därvid den danandegudakraften, dels som den dionysiska konstdriften, "musikens ande",formlös och frossande i de entusiastiska känslornas rus, dels denapolliniska driften, som besjälar bildhuggaren och den episke skaldenoch leder dem att harmoniskt dana allt i fasta, plastiska former. Omden förra är besläktad med ruset, så är denna drömmens frände. I dengrekiska tragedien har de båda för första gången samverkat. Så födstragedien ur musiken. Och tragikens anda är det naturliga uttrycket förden lidande gud som danat världsalltet.

Därför trodde Nietzsche att redan grekerna varit pessimister, och hoppades på en omdaning av den moderna kultureni samma riktning genom att något hundratal därför rätt förberedda unga män grep verket an och lärde även de andraatt med sympati ta del i det eviga lidandet och i Wagners musik finna "den metafysiska konstens tröst". Hans estetikfrån denna tid har varit betydelsefull, framför allt för att den erbjudit ett alternativ till Aristoteles förhärskande idéom konsten som katharsis: den grekiska tragedin, menade Nietzsche, gav inte människan rening, utan verkademimetiskt som en sanningsenlig framställning av livets krafter.

Från väsentligt samma ståndpunkt utgår även hans fyra Unzeitmässige Betrachtungen (1873-76), av vilka de tvåförsta är stridsskrifter mot "bildningsfilistern" David Strauss och den historiska riktningen i den senarebildningstraditionen, under det att de två senare, Schopenhauer als Erzieher och Richard Wagner in Bayreuth,positivt utvecklar det nya idealet i anslutning till Nietzsches dåvarande läromästare. När Wagner "hjälplös och brutensjönk ned framför det kristna korset" vände sig Nietzsche oåterkalleligen från honom. På samma gång växte hanifrån den Schopenhauerska pessimismen. Därmed förs han över till sin andra period.

Friedrich Nietzsche 17

Den positivistiska perioden

Nietzsche runt 1875.

Denna andra period kan karakteriseras som positivistisk-rationalistisk,och dess huvudarbete är Menschliches allzumenschliches (3 band,1878-80), betecknat som "ein Buch für freie Geister" – en bok för friaandar – och tillägnat Voltaires minne på 100-årsdagen av hans död.Boken utgörs av drygt 600 aforismer i nio delar. Den är i det stora helaen uppbrott från romantiken.

I den skönhetsdruckne Dionysos' ställe träder här den lugna, klaragudinnan Athena. Det dionysiska kallas nu kraftkällan och detapolloniska regulator, och jämförs i Paul Brocas efterföljd med derespektive hjärnhalvorna: detta fick betydelse på 1900-talet när hanspsykologi återföddes av Roger Sperry, Julian Jaynes och WalterKaufmann. I stället för konsten, som förlett människorna till så mångafilosofiska och religiösa villfärder, lämnas nu kulturens högsäte åtvetenskapen. Historien, belyst av darwinismen, kommer till sin rätt ochinom moralen lutar Nietzsche nu åt utilitarismen och i det hela en förståndsbaserad livsåskådning. I Menschlichesallzumenschliches finns också Nietzsches åkallande av "det högre Självet" som fått betydelse för psykologin.

I Die Morgenröte (1881) söker han till och med förklara känslorna och drifterna intellektuellt som dunkla, ärvdareminiscenser från omdömen som en gång fällts av våra förfäders förstånd. Han har flytt till vetenskapen för att finnaskydd mot Wagner och konsten, som gäckat hans förhoppningar, och söker avsvärja alla kära illusioner. I längdenlyckades detta inte. Redan i Die fröhliche Wissenschaft (1882), vars andra upplaga (1887) tillökades med dikternaLieder des Prinzen Vogelfrei (Prins Fågelfri, 1901), förebådas det nya omslaget.

ZarathustraperiodenFullt inträder detta med Zarathustra-perioden, som framför allt representeras av Nietzsches mest originella ochberömda arbete, Also sprach Zarathustra (Sålunda/Så talade Zarathustra), varav fyra delar utkom 1883-86 ochutkast till en femte del införts i tolfte delen av hans samlade arbeten. Vid dess sida står Jenseits von Gut und Böse(1886; Bortom godt och ondt, 1904) och Zur Genealogie der Moral (1887; Till moralens genealogi, 1905), i vilkahan vill ge kommentarer till Zarathustraboken, den bittra stridsskriften Der Fall Wagner (1888) och densammanfattande slutskriften Die Götzendämmerung (1888; Afgudaskymning, 1906). Av det planlagda huvudarbetetDer Wille zur Macht, Versuch einer Umwertung aller Werte var 1888 enbart första boken, Der Antichrist (Antikrist,1899), färdig.I dessa skrifter återvänder Nietzsche i viss mån till den första periodens åskådningssätt, men med tillgodogörande avvissa grundtankar även från den andra. Till full klarhet lyckas han dock aldrig arbeta sig fram, särskilt i följd av depassionerade antipatier som förledde honom att med överdrivna kritiska utfall oupphörligt avbryta den positivatankegången. Minst gäller detta om Zarathustra där han låter sina åsikter förkunnas av den forniranska religionensprofetiske grundläggare i ett symboliskt bildspråk, med förebilder från Avesta (zoroastrismens samling av heligatexter) och Gamla testamentet.Det är i denna fas som Nietzsches brytning med Schopenhauer blir som mest markant. Medan båda fokuserade viljanoch betraktade den som en motpol till förnuftet, ville Schopenhauer genom askes kuva viljan för bevarandet avkulturen och civilisationen. Nietzsche å sin sida propagerade i tilltagande grad för att släppa all vilja fri på bekostnadav allt som Schopenhauer ville bevara. Inte nog med detta: det är omöjligt att kväsa viljan, menar Nietzsche, viljantill makt kommer ändå att styra världen. Till en början ser han konsten som förlösare av den kuvade viljan, menöverger den med tiden för vetenskapen.

Friedrich Nietzsche 18

Zarathustra och Nietzsches "övermänniska"Tankegången i Zarathustra börjar med att "Gud är död". "Om en gud finns, hur skulle jag kunna finna mig i att intevara gud?" låter Nietzsche Zarathustra säga. Det nya ideal som skall sättas i guds ställe kan inte bli något annat änmänniskan själv. Men inte den nuvarande, utan övermänniskan, den högre ras som skall utvecklas ur vårt släkte,liksom det nuvarande ur apornas.Först hade han tänkt sig att detta nya släkte skulle uppstå som det nuvarande genom rasförädling, genom arv underkampen för tillvaron, och hänvisade till ändamålsenliga äktenskap med avsiktligt könsurval. Men sedan gör hangällande att på sådant sätt kommer endast husdjuren till och de människor som likna dem: "hjordmänniskorna", de"mycket-för-många". Övermänniskan blir då endast det lyckliga undantagsfallet, resultatet av generationers samladekraft som plötsligt bryter fram som en explosion som av minsta tillfälliga anledning kan framkallas. I Om moralenshärstamning definierar han "den ädlaste rasen" – det är vilddjuret, en blond best som spejar efter rov och vinning,och denna "dolda grundnatur kräver tid efter annan en utlösning: vilddjuret måste släppas löst, det måste tillbaka tillvildmarken igen."[7]

"Jordens mening" blir då inte ett nytt släkte utan på sin höjd några få individer för vilkas skull alla de andra är till. Påsådant sätt är Nietzsche konsekvent i sin aristokratiska individualism, som inte vet av något annat mål för den storamassan än som medel för de få, för de starka, hänsynslösa, som besjälas av sin "vilja till makt" och "distansenspatos".För övermänniskorna gäller en annan moral än för massan, hos vilken kristendomens negativa dygder, ödmjukheten,lydnaden och medlidandet, är på sin plats. Det är slavarnas moral, men inte herrarnas. För dessa betyddeursprungligen god detsamma som stark och duglig, och dålig detsamma som svag. När judarna och de kristna infördeen motsatt sedelära, enligt vilken herrarnas egoism brännmärktes som synd och självuppoffringen adlades till dygd,så var detta ett "slavuppror inom moralen", och gång på gång har detta sedan förnyats i historien så snartherremoralen för någon tid kommit till sin rätt. Så var Luther en återinförare av slavmoralen efter renässansenskraftperiod och Nietzsche skänker i stället sina sympatier åt Cesare Borgia och Napoleon, "detta personifieradeproblem av det förnämsta idealet, syntesen av omänniska och övermänniska".Eftersom moralen (bestämningen av gott och ont) endast betraktas som den romerska eller judiska kulturensuppfostran av djuret människan, följer synsättet att kulturen uppställt ett antal rättsbegrepp som människan måstelära. Dessa är att avge och hålla löften, samt medvetandet om ansvar och samvete. Eftersom sådana samhällskravkuvar vilddjuret, vänder sig Nietzsche emot dem, och resonerar utifrån ett rättsfilosofiskt perspektiv omkringstraffteori: straff är en betalning likartad med fördraget mellan borgenär och gäldenär. Nietzsche kan endast erkännastraffets legitimitet om det skapar gott, och använder det för sin tes om att människan är ett rovgirigt djur. "Utangrymhet ingen festivitas... Och också över straffet ligger det ju något så festligt!"[8] I sig finns inget rätt eller orätt,menar Nietzsche, så inte heller vad beträffar mord, våldsdåd eller rån, eftersom de är essenser av själva livet, ochvarje rättstillstånd är enligt honom därför ett livsfientligt undantagstillstånd.[9]

I motsats till kristendomens kärleksbud uppställer Zarathustra fordran: "var hård!" – ett berömt citat är "Det som intedödar härdar". Medlidandet ökar enbart eländet i världen; det är därför en synd för övermänniskan, "det blondavilddjuret". Hårdhet fordrar han, men först och främst hårdhet mot sig själv, obändligt sträng självbehärskning för attbevara livets förnäma fulländning och bekämpa allt lågt och svagt i den egna naturen, dit han lika väl räknarnjutningslystnaden som nyttighetssträvandet.Den starke skall vörda sig själv som representant för livet, och bejaka detta i alla dess former. Som sin morals mästarprov uppställer därför Nietzsche tron på alltings återkomst. Läran därom utdrar Nietzsche som en konsekvens av lagen om kraftens bestånd. Enligt denna är krafterna i världen begränsade och därmed enligt Nietzsche även möjligheterna för de olika kombinationer vilka bildar livets händelser. En gång ska därför dessa möjligheter vara uttömda så att inget nytt kan inträffa. Då måste livet börja om igen och allt upprepas i precis samma former som det förut haft verklighet. Skulle vi verkligen vilja på detta sätt leva vårt liv om igen, med alla dess felsteg, alla dess missräkningar och lidanden? För Nietzsche, som led så mycket, var detta ett moraliskt kraftprov utan like. Men han

Friedrich Nietzsche 19

trodde sig förpliktad att bestå det och kände det som den största, ädlaste segern när han även i detta kunde säga ja tilllivet. Detta ja blev därför spetsen av hans nya moral, och dogmen om "alltings återkomst" förkunnar han därför mednästan religiös fromhet.Men har han då inte brutit udden av sitt förakt och sitt hat till alla de personer och alla de historiska händelser somhan förut utsatt för sin hånande kritik? Det förefaller också som om Nietzsche i slutet av Zarathustra intagits avförsonligare stämning även mot de "mycket-för-många". Zarathustra, som förut levt i enslighet och förkunnat sin läraendast för några få utvalda, stiger till sist ned bland människorna och ger dem nya lagar. Kasternas inbördes strid ärnu förbi; de härskande ska förvärva de behärskades tillit. Zarathustra förkunnar för mängden hoppet omövermänniskan och till sist även tron på "alltings återkomst". Han har förberett dem så att på hans fråga om de skullevilja allt åter att de alla svarar ja, varefter Zarathustra dör av glädje. Kanske skulle denna försoning meddemokratismen föranlett ett nytt omslag i hans utveckling om inte sinnessjukdomen avbrutit hans författarskap.

Förhållandet till Gud och socialismenLiksom synen på universalier, är Gud för Nietzsche en illusion och en metafor för de svaga, slavarna. Ytterst ärGudstron ett exempel av människans drift att tolka världen för att ge mening åt den: Gud är namnet på uppfattningenom det goda – moralen – som för troende blivit en norm för all tolkning. Det är övermänniskans uppgift att inse attGud är död: den kristna Guden tillhör de gamla värdena som måste förkastas. Men vad gäller ersättningen för enGud är Nietzsche pessimistisk, för illusionerna är oundvikliga, bestämda av människans bakgrund, biologi ochpsyke, och utmaningen för övermänniskan är att genomskåda detta ödesbestämda illusionsmakeri i sig själv. I såvälDen glada vetenskapen som Så talade Zarathustra har Nietzsche skrivit att Gud är död, men det föreligger oenighet ifrågan om hur "Guds död" skall tolkas. Enligt den ateistiska humanismen har detta tolkats som att en teocentriskvärldsbild har fått ge vika för en antropocentrisk. Andra, till exempel Gianni Vattimo, har i stället sett det som enmetafor för att den absoluta sanningen tillbakavisats till förmån för en tolkningens pluralism och grundlöshet.[10]

Gud-är-död-argumentet användes i synnerhet av de ateistiska existentialisterna, för vilka det avsåg att ingenauktoritativ norm är på förhand given, utan människorna måste själva ta den döde gudens plats.[11]

Trots att Nietzsche uttryckligen var motståndare till socialismen och dess kollektivism och arbetarrörelse, har mångamed Thomas Mann i spetsen menat sig finna socialistiska tankegångar i hans skrifter. Bertrand Russell liknade Marxoch Nietzsche vid varandra, och menade att de till skillnad från en mildare socialism på kristen tradition, måstegrupperas som splittringens apostlar.[12] Andra har pekat på att det dels finns proletära drag hos försokratikerna somsynes ha tilltalat Nietzsche, dels föraktade han rikedom.[13] Detta gäller också hans straffteori i Om moralenshärstamning som han sätter i en socioekonomisk symbolvärld med borgenär och gäldenär och därför tillbakavisargiltigheten av. Efter att ha fungerat som influens åt reaktionärer, blev Nietzsche sålunda en förgrundsgestalt för dennya vänsterfilosofin i Frankrike, som var sovjetvänlig och maoistisk. Michel Foucault förklarade sambandet: "Förmånga av oss unga intellektuella var intresset för Nietzsche eller Bataille inte ett sätt att avlägsna oss från marxismeneller kommunismen. Tvärt om var det den enda kommunikationskanalen och den enda öppningen mot det som vitrodde att kommunismen skulle kunna ge oss."[14] Även den franske filosofen Michel Onfray tolkar Nietzche somvänstersympatisör i sitt hedonistiska manifest "Kraften att leva".

BetydelseTänkandet under 1900-talet brukar betecknas som antiintellektualistiskt – en misstro till den platonska ocharistoteliska tron att förnuftet skall åstadkomma förbättringar av samälle och människa, eller att förnuft segrar överoförnuft. I stället har drifter och instinkter tillskrivits högre värde, som överställda förnuftet. Tillsammans medSchopenhauer, Kierkegaard och Henri Bergson är Nietzsche denna strömnings främsta föregångare. Paradoxalt ärNietzsche samtidigt en sagesman för positivismen och vetenskapstilltron, detta dock på en striktare elitistisk grundän de demokratiska empiristernas rationalism. "Den sanna tolkningen" av Nietzsche är en kontroversiell fråga, ochhan omtolkas ständigt för att därigenom påverka de mest olika tänkarna.

Friedrich Nietzsche 20

Eftersom Nietzsche är en av de första att påstå att rätt och orätt är illusionatoriska värdekonstruktioner av det kristnaidéarvet, blev han en av värdenihilismens grundare och en av nihilismens stora namn generellt. Med nihilism avsåghan inte att allt var tillåtet, utan att övermänniskan konstruerar nya värden utifrån sin vilja till makt. Detta fickbetydelse för den så kallade Uppsalaskolan i rättsfilosofin,[15] och senare för konstruktivismen (Michel Foucault medfler) och existentialismen (Sartre).Trots att Nietzsche var motståndare till antisemitismen, blev han en viktig inspiration till nazismen och fascismen,där en hel Nietzschemyt odlades. En orsak till detta är boken Vilja till makt, som utgavs av systern Elisabethpostumt, och som det numera betvivlas att han är upphovsman till – systern var en frontfigur i Nazityskland tills honavled 1935. Hur förhållandet mellan Nietzsche och nazismen skall beskrivas är omstritt, inte minst eftersomNietzsche själv är inkonsekvent i sitt förhållande till "blonda, tyska arier" kontra judar och judendomen.[16] Att hanfungerade som en fundamental inspirationskälla till nazismen är ett obestridligt faktum, men ändå brukar sambandetförklaras vara anakronistiskt och orättvist eftersom "den övermänniska han drömde om var en andens aristokrat, inteen primitiv huligan i SA-uniform." En sådan omvärdering av Nietzsches åskådning inträffade först från och med1970-talet.[17] Det är dock inte helt avfärdat att Nietzsches filosofi bör kategoriseras tillsammans med politisktotalitarism. Den franska filosofen André Glucksmann är en av de mer namnkunniga proponenterna för synsättet attNietzsche tillsammans med landsmännen Fichte, Hegel, och Marx i deras humanvetenskap och revolutionsidéergrundlagt de tankesystem som resulterade i de totalitära staternas befolkningskontroll och den strävan eftersamhällsförändring som kännetecknade dem.[18] Nietzschearkivet i Weimar erhöll 1906 300 000 Mark genom entestamentorisk donation av den judiske mecenaten Ernest Thiel, på Thielska galleriet finns en kopia av Nietzschesdödsmask. Ernest Thiel var översättare av Nietzsche.[19]

Genom bekantskapen med Georg Brandes fick Nietzsche flera efterföljare i Skandinavien, framför allt författare. Dithör August Strindberg, Edith Södergran, Karin Boye, Vilhelm Ekelund, Ellen Key, och många andra modernister.Han blev likaledes en föregångsman till psykoanalysen genom Sigmund Freuds, Carl Jungs och Alfred Adlersintresse för honom.Bland filosofer fick han sitt stora genombrott i Frankrike på 1960-talet. De tongivande Michel Foucault,Jean-François Lyotard, Jacques Derrida, och Gilles Deleuze och andra poststrukturalister och postmodernister varuttryckligen nietzscheister, och samtidigt uppstod en cynism mot demokrati och rationalitet bland västerlandetstänkare, vilket härleddes från Nietzsche, liksom nihilismen vad beträffar skönhet, sanning och värden blevallenarådeande. Genom den franska filosofins starka ställning internationellt, överfördes sålunda Nietzsches tankartill de flesta länder än en gång.[20]

CitatGott ist tot! Gott bleibt tot! Und wir haben ihn getötet.Gud är död! Gud förblir död! Och vi har dödat honom. [Den glada vetenskapen 125]Was ihn nicht umbringt, macht ihn starker.Vad som inte dödar honom, gör honom starkare. [Ecce Homo 2]Das Wort schon »Christentum« ist ein Missverständnis -, im Grunde gab es nur einen Christen, und der starb amKreuz.Ordet 'Kristendom' är ett missförstånd – i verkligheten fanns det bara en Kristen, och han dog på korset. [Antikrist39]

Friedrich Nietzsche 21

Bibliografi

Verk

Filologiska verk

• Zur Geschichte der Theognideischen Spruchsammlung, 1867• De Laertii Diogenis fontibus, 1868/69• Homer und die klassische Philologie, 1869• Analecta Laertiana, 1870• Das florentinische Tractat über Homer und Hesiod, 1870 (Certamen Homeri et Hesiodi)

Filosofiska verk, diktning och självbiografiskt

• Fünf Vorreden zu fünf ungeschriebenen Büchern (1872) KSA 1:• I. 'Über das Pathos der Wahrheit• II. Gedanken über die Zukunft unserer Bildungsanstalten• III. Der griechische Staat• IV. Das Verhältnis der Schopenhauerischen Philosophie zu einer deutschen Cultur• V. Homers Wettkampf

• Die Geburt der Tragödie, 1872 KSA 1• Über Wahrheit und Lüge im außermoralischen Sinn (1872) KSA 1• Die Philosophie im tragischen Zeitalter der Griechen (1873) KSA 1• Unzeitgemäße Betrachtungen, 1873–1876 KSA 1 und 2

• David Strauß, der Bekenner und der Schriftsteller, 1873• Vom Nutzen und Nachteil der Historie für das Leben, 1874• Schopenhauer als Erzieher, 1874• Richard Wagner in Bayreuth, 1876

• Menschliches, Allzumenschliches – Ein Buch für freie Geister (mit zwei Fortsetzungen), 1878–1880 KSA 2• Morgenröte – Gedanken über die moralischen Vorurteile, 1881 KSA 3• Idyllen aus Messina, 1882 KSA 3• Die fröhliche Wissenschaft („la gaya scienza“), 1882 KSA 3• Also sprach Zarathustra – Ein Buch für Alle und Keinen, 1883–1885 KSA 4• Jenseits von Gut und Böse – Vorspiel einer Philosophie der Zukunft, 1886 KSA 5• Zur Genealogie der Moral – Eine Streitschrift, 1887 KSA 5• Der Fall Wagner – Ein Musikanten-Problem, 1888 KSA 6• Dionysos-Dithyramben, 1889• Götzen-Dämmerung oder Wie man mit dem Hammer philosophiert, 1889 KSA 6• Der Antichrist – Fluch auf das Christentum, 1895 KSA 6• Nietzsche contra Wagner, 1895 KSA 6• Ecce Homo – Wie man wird, was man ist, 1908 KSA 6

Friedrich Nietzsche 22

Musik (urval)• Manfred-Meditation, 1872. Till Manfred av Lord Byron. Efter svidande kritik av Hans von Bülow[21] gav

Nietzsche praktiskt taget upp komponerandet.• Hymnus an die Freundschaft, 1874. [22]• Gebet an das Leben, NWV 41, 1882, och Hymnus an das Leben, Chor und Orchester, 1887: Nietzsche tonsatte

1882 en dikt av Lou von Salomé. Peter Gast omarbetade den till en komposition för kör och orkester vilken 1887offentliggjordes under Nietzsches namn. [23]

Mer om Nietzsches musik och fler ljudfiler, se här [24].

Referenser

Noter[1] Lagerholm, Martin, "Nietzsches sjukdomsdiagnoser små litterära mästerverk" (http:/ / www. svd. se/ kulturnoje/ nyheter/

nietzsches-sjukdomsdiagnoser-sma-litterara-masterverk_3829425. svd), Svenska Dagbladet 2009-11-21 (Läst 2009-12-21)[2] Fritzell Santillo, Alexander, "Demenssjukdom drev Nietzsche till galenskap", "Under strecket", Svenska Dagbladet 2009-12-21[3] Orth, M och Trimble, M R, "Friedrich Nietzsche's Mental Illness: General paralysis of the insane vs frontotemporal dementia", Acta

Psychiatrica Scandinavia (2006)[4] Ekerwald, s. 268[5] ”Nietzsche's Moral and Political Philosophy, Stanford Encyclopedia of Philosophy” (http:/ / plato. stanford. edu/ entries/

nietzsche-moral-political/ ). .[6] Bengt Kristensson Uggla, Slaget om verkligheten, Stockholm 2002, s.372 f[7] Friedrich Nietzsche, Om moralens härstamning, övers. Victor Svanberg, Stockholm 1965, s. 42[8] Om moralens härstamning, s. 72[9] Om moralens härstamning, s. 83 f[10] Bengt Kristensson Uggla, Slaget om verkligheten, Stockholm 2002, s.340–343[11] Johannes Sløk, Eksisentialisme, Köpenhamn 1966, s. 87[12] Bertrand Russell, Memoarer II: 1914–1944, Stockholm 1968, s. 408[13] Carl Göran Ekerwald, 1993, s. 50[14] Citerat ur Didier Eribon, Michel Foucault, Stockholm 1991, s. 126[15] Se till exempel Hans Ruin," Hägerström, Nietzsche och den svenska nihilismen", Tidskrift för politisk filosofi, nr 1/2000[16] Jämför till exempel Om moralens härstamning, s. 28–30, 54–56, 66[17] Bonniers lexikon, band 14, 1996, s. 24[18] ”"The New Philosophers", TIME, 12 september 1977” (http:/ / www. time. com/ time/ magazine/ article/ 0,9171,915429-2,00. html). .[19] Friedrich Nietzsche (http:/ / runeberg. org/ nfbs/ 0543. html) i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1913)[20] ”Richard Wolin, "Identity is not an argument", Axess Magazine 05/2007” (http:/ / www. axess. se/ english/ 2007/ 05/ theme_wolin. php). .[21] Brev från Hans von Bülow till Nietzsche, 24 juli 1872, KGB II/4 Nr. 347, s. 51–54 Internet (http:/ / thenietzschechannel. fws1. com/

nlettg1872. htm)[22] http:/ / www. f-nietzsche. de/ hymnus. wav[23] http:/ / www. f-nietzsche. de/ gebet. wav[24] http:/ / www. f-nietzsche. de/ musik. htm

Källor• Nietzsche, Friedrich Wilhelm (http:/ / runeberg. org/ nfbs/ 0541. html) i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1913)• Carl-Göran Ekerwald, Nietzsche – liv och tankesätt, Stockholm 1993• Gunnar Eriksson och Tore Frängsmyr, Idéhistoriens huvudlinjer, Stockholm 2004• Filosofilexikonet, red. P. Lübcke, Stockholm 1988• http:/ / www. friedrichnietzsche. de/• Friedrich Nietzsche,

• Så talade Zarathustra, tolkning Wilhelm Peterson-Berger, övers. Albert Eriksson, Stockholm 1982• Om moralens härstamning, övers. och förord av Victor Svanberg, Stockholm 1965

Friedrich Nietzsche 23

• Oskar Pettersson: Viljefilosofer, Idéhistoria A, moment 3, Uppsala universitet, 2003 (http:/ / www. idehist. uu. se/distans/ ilmh/ oskar/ Idehistv14. htm), sidan läst 16 oktober 2007

• Bertrand Russell, Västerlandets visdom, Stockholm 1959• Stanford Encyclopedia of Philosophy (http:/ / plato. stanford. edu/ entries/ nietzsche/ ), sidan läst 16 oktober 2007• Svend Erik Stybe, Idéhistorie: Vor kulturs idéer og tanker i historisk perspektiv, Köpenhamn 1996• Bibliografin från tyska Wikipedia• Mirjam Tapper, Den blonda besten hos Nietzsche - Lou Salomé, Mita Bokförlag 2008

Externa länkar• Wikimedia Commons har media som rör Commons:Category:Friedrich Nietzsche• Wikiquote har citat av eller om q:• Nietzsche Source: Sämtliche Werke, kritische Ausgabe, hg. von Colli/Montinari - Digitale Faksimile

Gesamtausgabe des Nachlasses (http:/ / www. nietzschesource. org/ )• Verk av Friedrich Nietzsche (http:/ / www. zeno. org/ Philosophie/ M/ Nietzsche, Friedrich) på Zeno.org (tyska)

• Friedrich Nietzsche (http:/ / libris. kb. se/ hitlist. jsp?q=förf:(Nietzsche,+ Friedrich,+ 1844-1900)) i Libris• The Antichrist (http:/ / publicliterature. org/ books/ antichrist/ xaa. php)

Jean-Paul Sartre

Jean-Paul Sartre

Jean-Paul Sartre, född 21 juni 1905 i Paris, död 15 april 1980 i Paris,var en fransk författare, intellektuell och filosof. Han tilldelades menavböjde Nobelpriset i litteratur 1964.[1] [2]

Sartre är känd som en av grundarna till existentialismen.Debutromanen La Nausée (svenska "Äcklet") kom 1938, och Sartreproducerade sedan en mängd filosofiska, skönlitterära och politiskaverk fram till sin död. Efter andra världskriget började Sartre även geut sin egen tidning, Les Temps modernes, som han arbetade medtillsammans med sin livskamrat, filosofen och författarinnan Simonede Beauvoir. Både Sartre och de Beauvoir engagerade sig starktpolitiskt mot den franska och internationella borgerligheten, ochsärskilt mot det franska kolonialstyret i Algeriet.

Liv till andra världskrigets slutSartre föddes i Frankrike år 1905, och blev redan vid femton månaders ålder faderlös. Vid tidig ålder lärde hansmorfar honom matematik och lät honom studera klassisk litteratur. Från att som liten varit mobbad i skolan blev hani gymnasiet en lysande men upprorisk elev som “...man talade om...“ Han kom slutligen in på elitskolan ÉcoleNormale Supérieure där han bland annat studerade filosofi tillsammans med Jean Hippolyte. På det andraexamensprovet blev han bäst i kursen, tätt följd av Simone de Beauvoir. Dessa två kom sedan att inleda ett öppetförhållande som kom att vara till Sartres död år 1980. Samtidigt som de stod vid varandras sida hade både ett ganskastort antal kärleksaffärer vid sidan om. Detta accepterades enligt det kontrakt som de hade sinsemellan. Sartre ochSimone de Beauvoir kom att förkroppsliga "de intellektuella" under efterkrigstiden.Efter examen, 1931, tjänstgjorde Sartre några år som gymnasielärare. Han lämnade det arbetet för att resa till Tyskland och studera Husserl.[3] Det tog honom fyra år av intensiva studier att helt förstå Husserl, och han blev

Jean-Paul Sartre 24

därefter i flera år husserlit. Sartre hade genom hela sin ungdom haft en vision av att förena filosofi och skönlitteratur.Hans första försök, det som kom att bli Äcklet, refuserades tre gånger av förlaget innan den utgavs år 1939, då rejältomskriven. Samma år gav han ut novellsamlingen Muren. Båda blev stora succéer i Frankrikes intellektuella kretsar.Samma år blev han inkallad till militärtjänst i andra världskriget, där han främst ägnade sig åt sitt författarskap. Hanblev tillfångatagen av tyskarna men blev frisläppt i april 1941.

KarriärÅr 1945 grundade Sartre tillsammans med några andra existentialister tidskriften Les temps modernes. Denna tidningblev ett viktigt forum för den existentialistiska debatten. Samtidigt blev existentialism högsta mode i Paris. Man togparti för eller emot olika schatteringar inom rörelsen—Sartre eller Albert Camus. Allt som ansågs som moralisktförfall, till exempel den jitterbuggdansande ungdomen, kallades existentialistiskt. Det utvecklades ettexistentialistiskt mode, där svart polo, basker samt mörk byxa och kavaj var de viktigaste plaggen. Det var ocksåunder denna tid som de litterära kaféerna fick sin glansperiod i Paris. Sartres stamkafé var Café de Flore i centralaParis. [4]

Sartre lämnar dock det rent existentialistiska synsättet och försöker istället förena marxismen och existentialismentill en mer humaniserad marxism. Detta gör han i Kritik av det dialektiska förnuftet som utkom 1960. Den analys hangör där anses av vissa vara misslyckad—det var få existentialister som ville följa honom mot större politisktengagemang och ta itu med den klassiska socialistiska idé- och samhällskritiken. Tanken om marxismen som enhumanism, och det förnyade intresset för den tidige Marx och hans idéer provocerade fram ett motangrepp från demoskvatrogna intellektuella med Louis Althusser i spetsen. Sartre blev därför i likhet med sin elev André Gorz enföreträdare för den så kallade "Nya vänstern" och blev vän med den amerikanske sociologen C. Wright Mills, somockså utgick från den unge Marx och alienation. De unga intellektuella kring Mills på New Left Review i England,men även Jurgen Habermas och Frankfurtskolan i Västtyskland och Praxisfilosoferna i Jugoslavien och dissidenter iÖsteuropa som Rudolf Bahro, stod Sartre nära.Sartre engagerade sig under och efter kriget allt mer för socialismen. Han intog en position som varvänsterrevolutionär, men samtidigt tog han avstånd från de stalintrogna kommunisterna. Senare kom han att närmasig det franska kommunistpartiet, men han blev aldrig medlem. Anledning var bland annat att han ville behålla sittoberoende som fri skribent.Under sitt arbete för frihetskampen i Algeriet träffade han Arlette Elkaïm som han 1965 adopterade som sin dotter.[5]

Detta ledde till konflikter mellan adoptivdottern Elkaïm och livskamraten de Beauvoir i fråga ompubliceringsrättigheter efter Sartres död.[6]

Sartres intellektuella arvSartre skrev förutom filosofiska verk även mycket skönlitteratur, bland annat ett stort antal dramer. Han skrev ävenett stort verk om Gustave Flaubert. Dessa litterära framgångar gav honom 1964 Nobelpriset i litteratur. Han avböjde- bland annat ville han inte klä ut sig i frack för borgerligheten. Dock kontaktade han Svenska Akademien en tidsenare och ville ha prissumman utbetald i smyg. [källa saknas] Mot slutet av sitt liv blev Sartre blind, och kunde intelängre läsa. de Beauvoir var kvar vid hans sida till slutet. År 1980 avled Sartre och 50 000 personer deltog ibegravningståget.[7]

Jean-Paul Sartre 25

Bibliografi (urval)

Romaner

• La Nausée ("Äcklet"; 1938)• Les Chemins de la liberté 1-3 ("Frihetens vägar"; 1945-1949; ofullbordad)• Les jeux sont faits (Tärningen är kastad); 1947

Novellsamlingar

• Le Mur ("Muren"; 1939)

Dramer

• Les Séquestrés d'Altona ("Fångarna i Altona"; 1963)• Les Mouches ("Flugorna"; 1943)• Huis clos ("Inför lyckta dörrar"; 1944)• Les Mains sales ("De smutsiga händerna"; 1948)• Morts sans sépulture ("Döda Utan Gravar"; 1946)• Djävulen, och gud fader; 1951• Den respektfulla skökan (1946)

Filosofisk facklitteratur

• L'Être et le néant ("Varat och intet";1943)• Situations I-VI ("Tystnadens republik"; 1944)• L'existentialisme est un humanisme ("Existentialismen är en humanism"; 1945)• Réflexions sur la question juive ("Tankar i judefrågan"; 1948)• Critique de la raison dialectique ("Kritik av det dialektiska förnuftet"; 1960)• La transcendance de l'ego ("Egots transcendens"; 1937)

Biografier

• Les Mots (Orden; 1964)• Situations VIII-IX (Sartre om Sartre; 1972)

Källor[1] http:/ / nobelprize. org/ nobel_prizes/ literature/ laureates/ 1964/ index. html[2] http:/ / www. ne. se/ jean-paul-sartre[3] http:/ / hd. se/ kultur/ 2005/ 07/ 04/ sartre-tankens-oaendliga-frihet/[4] http:/ / www. virtualtourist. com/ travel/ Europe/ France/ Ile_de_France/ Paris-99080/ Restaurants-Paris-Cafe_de_Flore-BR-1. html[5] http:/ / www. imdb. com/ name/ nm0003436/ bio[6] http:/ / www. aftonbladet. se/ kultur/ bokrecensioner/ article380960. ab[7] http:/ / www. thenation. com/ doc/ 20000605/ singer

Jean-Paul Sartre 26

Externa länkar• "Sartres olösliga frihetskrig" (http:/ / www. svd. se/ dynamiskt/ kultur/ did_9244954. asp), av Rut Lötmarker,

Under strecket, Svenska Dagbladet, 1 mars 2005.• "Sartre är inte död" (http:/ / www. aftonbladet. se/ vss/ kultur/ story/ 0,2789,662617,00. html), Erik Wijk],

Aftonbladet.• Nobelprize.org, Jean-Paul Sartre - Biografi (http:/ / nobelprize. org/ nobel_prizes/ literature/ laureates/ 1964/

sartre-bio. html)• Jean-Paul Sartre (http:/ / libris. kb. se/ hitlist. jsp?q=förf:(Sartre,+ Jean-Paul,+ 1905-1980)) i Libris• Wikiquote har citat av eller om q:

Artikelkällor och författare 27

Artikelkällor och författareExistentialism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=14932121  Bidragsgivare: -nothingman-, B****n, Bjohan, BjörnF, Caesar, Caspian Rehbinder, Dodde, Doldis, E70, Elinnea,Flinga, Grillo, Gunnar Larsson, Hejkompis, Höstblomma, IP, Imperto, Inteloutside2, Irony, Jbr, Jsdo1980, LX, Lapplänning, Lord Pelle, MagnusA, Micke, Nicke L, Nordelch, Notwist, PieterKuiper, Popperipopp, Poxnar, Riggwelter, Rudolf 1922, Salsero, Sintram, Sjö, Softssa, Sten André, TJ, Tegel, Thuresson, Tjenakorv, Torvindus, Tournesol, 82 anonyma redigeringar

Søren Kierkegaard  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15405089  Bidragsgivare: BjörnF, Bluescan, Bongoman, Bruno Rosta, Den fjättrade ankan, Elinnea, Entheta, Fernbom2,Fluff, Fpm, Gecko78, Goombah, Grillo, Grön, Haiku, Hedning, Hrvatski, IP, Inteloutside2, Jbr, Jsdo1980, Jssfrk, LA2, Laxskinn, Mux, Ninaemilia, Notwist, Petter Strandmark, Pralin, Rosp,Rudolf 1922, Sannab, Sintram, Staubrand, TJ, Torvindus, Twincinema, Vhgaj, Ymer, Zxcvb, 34 anonyma redigeringar

Friedrich Nietzsche  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15407292  Bidragsgivare: Ace90, Achim Raschka, Alers, BjörnF, Calle Widmann, Crocuta, Daedalus, Den fjättradeankan, Dima, Elav W, EnDumEn, Essin, Fenix, Fluff, GeMet, Gegik, Gunnar Larsson, Habj, Handsomedevil, Hashar, Hedning, Herrkarlson, Holder, Holgerhj, IP, Imperto, Isthmus, Johngreen,Jonaswarding, Jorunn, KEK, Klåptass, Kyllo, LA2, Lamré, Lars Törnqvist, Lojak, Lord Pelle, Ludde23, Lundgren8, Mats Bergström, Mattare1, Mux, Niklo, Nixdorf, Nordelch, PetterStrandmark, Popperipopp, Poxnar, RedEyedDragon, Rursus, Saftgurka, Salisbury, Sardur, Sjunnesson, Strangnet, Sverigekillen, SweJohan, TJ, Tehvata, Tommy Kronkvist, Torvindus, Tournesol,Tysen, Xenus, Yanajin33, Yvwv, Ztaffanb, 76 anonyma redigeringar

Jean-Paul Sartre  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15329611  Bidragsgivare: Ace90, Agneta, Auc, Belairroad, CommonsDelinker, Crocuta, Elinnea, Elis 91, Fenix, Grön,Gunnar Larsson, Handsomedevil, Herr X, Huggorm, IP, Jopparn, Jorva, LA2, LX, Lojak, Mimarob, Mr. Spock, Mux, NERIUM, Nicke L, Nils, Njaelkies Lea, Obelix, Oskila, Papawasarodeo,Realisten, Riggwelter, Rudolf 1922, Sintram, Skåningiexil, Spaceflower, Sten André, Strangnet, TJ, Thuresson, Torvindus, Tournesol, Trill, Tulo, Tysen, Ufinne, Venediko, Xjy, 51 anonymaredigeringar

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 28

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivareImage:Kierkegaard.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Kierkegaard.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Neils Christian KierkegaardImage:Nietzsche.later.years.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Nietzsche.later.years.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: A3A3A3A, Grafite, LoboBild:Sartre and de Beauvoir at Balzac Memorial.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Sartre_and_de_Beauvoir_at_Balzac_Memorial.jpg  Licens: Public Domain Bidragsgivare: Unknown. Copyright holder is Archives Gallimard at Paris, Archives Gallimard no longer existsFil:Kierkegaard.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Kierkegaard.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Neils Christian KierkegaardFil:Regine olsen.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Regine_olsen.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Emil Bærentzen (1799-1868). Original uploader was PoorYorick at en.wikipediaFil:Søren-Kirkegaard-Statue.jpeg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Søren-Kirkegaard-Statue.jpeg  Licens: GNU Free Documentation License  Bidragsgivare: Anne-SophieOfrim, Interpretix, Kilom691, MahlumFil:Nietzsche.later.years.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Nietzsche.later.years.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: A3A3A3A, Grafite, LoboFil:Friedrich Nietzsche Signature.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Friedrich_Nietzsche_Signature.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Friedrich NietzscheFil:Nietzsche187b.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Nietzsche187b.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Anton, Aurevilly, Chef, Lobo, Schaengel89Fil:Nietzsche paul-ree lou-von-salome188.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Nietzsche_paul-ree_lou-von-salome188.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare:Aavindraa, Anton, Aurevilly, Beao, Common Good, Daniel 1992, Infrogmation, Itu, Nouly, Schaengel89, Trialsanderrors, Vearthy, 5 anonyma redigeringarFil:Beyond Good And Evil first edition.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Beyond_Good_And_Evil_first_edition.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: -Fil:Nietzsche3l philolog-gesell-leipzig.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Nietzsche3l_philolog-gesell-leipzig.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Anton, Aurevilly,Chef, Schaengel89, Tom Morris, Tommy KronkvistFil:Nietzsche187c.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Nietzsche187c.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Anton, Aurevilly, Beao, Chef, Lobo, Schaengel89Fil:Nietzsche187a.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Nietzsche187a.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: F. HartmannFil:Jean-Paul Sartre FP.JPG  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Jean-Paul_Sartre_FP.JPG  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: unknow

Licens 29

LicensCreative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported//creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/