1et al. # 2

et al.Umeå Med ic in s ka S tudent kå r p resen te ra r

Mars 2015Nr 2

Lena Gustafsson - Vår rektor

Om hjärtstopp, blöjbyten och kontraster Ulrika Netterblad Nya och nödvändiga verktyg Björn Åström I mina egna kläder Matilda Forssberg Villan bakom kulisserna Klara Lampa & André Lundgren I nära och öppenhjärtig symbios Patrik Danielson Umeå universitets vårbal i bilder Alexander Siotis Den historiska orättvisan Viktor Flodin Ordföranden har ordet Nils Gustafsson Studentliv 2.0 Karin Lorich Den andra huvudsatsen Markus Silberstein Hont

2 et al. # 2

Villans reklam

3et al. # 2

över att behöva sitta inne och plugga när solen strålar utanför som vägs upp av sötman i de pauser man kan unna sig. En promenad längs älven eller en mjukglass på torget. Sen vips har man skr ivit sin sista tenta och sommar lovet är ett faktum. Maj betyder också terminens andra och sista nummer av et al. Det kändes fantastiskt att kunna publicera det allra första numret för ett par månader sedan, efter mycket hår t jobb. Responsen har varit väldigt fin och vi kunde inte vara nöjdare med resultatet. Nu börjar vi känna oss lite varma i kläderna och kan äntligen säga att vi är igång på r iktigt. I det här numret kan ni läsa en lite personli-gare inter vju med självaste rektorn för Umeå universitet, Lena Gustafsson. Hon berättar hur hon hamnade i Umeå och vad hon tänker om studenternas roll i universitetets utveckling. Vi får även ta del av före detta kårordförande , numera prodekan och professor, Patrik Daniel-sons tankar kring den avslappnade stämningen i Umeå. Vi bjuder på bilder från årets vårbal som gick av stapeln 25 apr il och självklar t ett antal tänkvärda krönikor om bland annat kontrasterna som hjälper oss att klara av vardagen. En nyhet är att et al. kommer magasineras på MB, medicinska biblioteket på sjukhuset, och därmed finnas tillgänglig i pappersform för den

som är intresserad av att läsa den där. Tidningen finns som tidigare även att läsa på nätet via medicinska.se och i pappersform bland annat uppe på Nian på sjukhuset och på Villans EPP.Precis som tidigare är vi väldigt intresserade av tankar, idéer och åsikter som du läsare har och blir glada för alla mejl vi får. Är du intresserad av att vara en del i produktionen av kommande nummer så tveka inte att skicka ett mejl ti l l etal@medicinska.se . Jag önskar er mycket god läsning och en r iktigt fin sommar. Vi ses igen i höst!

Matilda Forssberg Chefredaktör

aj. Årets sista vårmånad och för många en tid fylld av både stress och oro, glädje och för väntningar. Bitterhet

M

Ledare

4 et al. # 2

Matilda ForssbergChefredaktör

Martin ThuresonAr t Director

Karin LorichSkr ibent

Erik FlinthFotograf

Alexander SiotisSkr ibent

Ulrika Netterblad Skr ibent

Björn ÅströmSkr ibent

Viktor Flodin Ansvar ig utgivare& redaktör

et al:

KontorKårhuset VillanKlintvägen 55907 37 Umeå

www.medicinska.seetal@medicinska.se

Ansvarig utgivareViktor Flodin

OmslagJulia Grothwww.juliagroth.se © Umeå Medicinska Studentkår

5et al. # 2

06Om hjär tstopp,

blöjbyten och kontraster

Ulr ika Netterblad

10Lena Gustafsson

Viktor Flodin

16I mina egna kläder

Matilda Forssberg

20I nära och

öppenhjärtig symbios

Patr ik Danielson

081518

Nya och nödvändigaverktyg

Björn Åström

Umeå universitet i siffror

Viktor Flodin

Villan bakom kulissernaKlara LampaAndré Lundgren

#2 2015

22Umeå universitetsVårbal i bilder

Alexander Siotis

24Den histor iska

orättvisan

Viktor Flodin

28Studentliv 2.0

Karin Lor ich

27Ordföranden har ordet

Nils Gustafsson

30Den andra huvudsatsen

Markus Silberstein Hont

6 et al. # 2

en lättnadens suck över att jag till slut blev klar, då väntar en fyraåring, en tvååring och en tiomånaders på mig därhemma. Eller en T2-bebis, en T6-bebis och en T10-bebis om man vill formulera det så. Det hän-der att folk frågar mig hur jag orkade med all den där familjebildningen, mitt i den stress som en läkar-utbildning många gånger innebär. Och visst finns det trötta morgnar och utmattade kvällar då jag ställt mig själv samma fråga. Men lika många gånger, om inte fler, frågar jag mig själv hur jag skulle orkat utan de där barnen. Hur jag skulle orkat alla tunga saker man får se, alla tragiska livsöden man får möta, om jag inte hade haft kramarna från en treåring som väntade mig när jag kom hem även de mörkaste av dagar. Hur jag skulle orkat alla monotona timmar på Medicinska biblioteket när kunskap bara ska nötas och nötas in,

om jag inte haft en hemmatillvaro som varit allt annat än monoton. Eller åtminstone monoton på ett helt annat vis. Den där dagen när jag tar examen kommer jag säkert ställa mig frågan hur jag pallade de här fem och ett halvt åren. Men egentligen vet jag ju redan. Det är kontrasterna som har tagit mig igenom alltihop.

Som kontrasten i att ena stunden stå på opera-tion och känna aorta pulsera under ens handsk- beklädda hand för att bara några timmar senare byta blöja på en tvåmånaders och konstatera att hans bajs har samma färg som bukfett. (En intensiv, gulorange nyans.) Kontrasten mellan att om dagarna fundera på hur man ska få en man som kommer att vara död i pankreascancer om bara några månader att vara smärtfri men inte alltför sänkt av sina morfintabletter, och om kvällarna istället fundera på hur man ska lära sin dotter att gå på toaletten.

är jag tar examen om ett år kommer jag att ha tre barn. När sista tentan är godkänd, och allt som återstår är att dra

N

Om hjärtstopp, blöjbyten

En krönika av Ulr ika Netterblad

7et al. # 2

Att sitta en julinatt på akuten och bevittna sitt tred-je hjärtstopp på lika många nätter, alla med dödlig ut-gång. Att hålla handen på en nittioårig dam som är på väg att förlora den man hon somnat och vaknat intill de senaste sjuttio åren, och säga till henne att allt är omtumlande nu men de är i alla fall på sjukhuset och det är det bästa stället att vara på i det här läget. Känna hur hon kramar tillbaka om ens hand, och några ögonblick senare höra hennes tårar när det står klart att det inte finns något mer att göra för hennes make. Kontrasten i att sedan cykla hem efter den där natten, liksom tyngd av döden, till en treårig dotter som står och vinkar till en genom ett öppet fönster. Med hår som vajar i brisen och ögon som glittrar i juligryning-en. Kontrasterna. Mellan det högst allvarliga, det som är livet, och det högst alldagliga, som också är livet. Jag skulle helt enkelt inte palla utan dem.

Men min rekommendation är förstås inte att alla ska skaffa sig tre barn på fyra år för att parera sin ångest över studier eller det kommande yrkets allvar. Att

klara studierna och föräldraskapet på samma gång har krävt både vilja, envishet och en strukturering av tillvaron jag inte ens visste att jag var kapabel till. Däremot tror jag starkt på att hitta sina egna kon-traster. Hitta det där som väntar en när man kommer hem från biblioteket eller praktiken, det som har med någonting helt annat att göra. Om det nu är salsakurs, vildmarksliv eller barnskötsel spelar egentligen mindre roll. Vad som än hjälper till att rensa hjärnan, tankarna och känslorna. Då blir de nämligen så mycket enklare, alla de där åren fram till examensdagen. #

I l lustration: Julia Groth

8 et al. # 2

än att knäcka skallen och kika in. De metodologiska svår ig- heterna reflekteras inte minst i moderna neurologiböcker som for tfarande tar upp patientfall med säregna hjärnskador (exv. har de f lesta hör t om fal let Phineas Cage2) för att förklara olika hjärnfunktioner.

Ankomsten av nya modaliteter som exempelvis fMRI har medfört stora framsteg i undersökningen av hjärnan men for tfarande finns problem med att studera ett så komplext och dynamiskt system. Nu håller det kanske på att ändras.

I apr i l 2013 utannonserade Barack Obama for sknings-

satsningen Brain Research through Advancing Innovative Neuro-technologies el ler ”BRAIN”3. Satsningen är samarbetsprojekt mellan fem amerikanska myndig-heter (bl.a. FDA - US Food and Drug Administration) med syfte att utveckla nya tekniker för att studera och beskr iva den mänskliga hjärnan4. Satsningen löper över ett decennium och för väntas kosta 4.6 mil jarder dollar.

2013 lanserade EU Human Brain Project, ett transnationellt samarbetsprojekt med liknande ambitioner5. Projektet har sitt säte i École polytechnique fédérale de lausannae (EPFL) i Schweiz men med namnkunniga samarbetspar tners i hela Europa, inklusive Sver ige6.

Human genome project lyckades sekvensera det mänskliga genomet och skapade därigenom en platt-form för genetisk forskning. På liknande sätt hoppas BRAIN och Human Brain Project förbättra förutsättningarna för neuro-

upplever världen runt om-

kring oss har alltid intresserat

människor. De är frågor om vad

som gör oss till människor och

vad som gör dig unik. Svaren

på dessa frågor, och varför vi

överhuvudtaget gör oss besväret

att ställa dem, står att hitta i

en 1.5 kg rosa-beige massa med

tvivelaktig konsistens.

Hjärnans unika plats i kroppen har inte al lt id var it s jälvklar. Histor ien började , som den så ofta gör, med medicinens favor itkgrek Hippokrates. För 2500 år sedan föreslog han att hjärnan, inte hjär tat, innehåller det som gör oss til l människor.

Sett t i l l s in stor lek är den mänskl iga hjärnan är ett av de mest komplexa system vi känner ti l l med uppemot 100 mil jarder ner vcel ler (si f fran är omdiskuterad)1. Trots stor t intresse var det länge svår t att studera hjärnan på andra sätt

rågor om varför

vi drömmer, beter

oss som vi gör och F

Nya och nödvändiga

ve r k t y gEn ar tikel av Björn Åström

9et al. # 2

människans natur är de medicinska och samhälleliga behoven til l-räckliga argument för att bättre försöka förstå vad som pågår inuti våra huvuden.

Världens växande befolkning blir allt äldre och med det kommer antalet människor med degene-rativa neurologiska sjukdomar, i synnerhet demenssjukdomar, att öka7.

Enl igt en nyl igen publicerad rappor t från Försäkringskassan är psykisk ohälsa den främsta orsaken till längre sjukfrånvaro i Sver ige8.

Neurologiska sjukdomar och psykisk ohälsa medför stor t lidande (och är inte sällan stig-matiserande) för de drabbade och deras anhöriga under lång tid. De är också associerade med mycket stora samhällskostnader

i form av för lorad arbetskraft samt stora och långvariga vård- och rehabiliter ingsbehov (inte sällan ”kostnadsfritt” ombesörjda av anhöriga).

2010 uppgick den globala kost-naden för demenssjukdom til l ofattbara 600 miljarder dollar. Om demenssjukdom betraktades som ett land skulle det vara vär ldens 18e största ekonomi.

Vad som gör den här bilden än dystrare är att den största preva-lensökningen ses i medel-och låginkomstländer med mindre ekonomiska resurser9.

En sliten fras säger att nöden är uppfinningarnas moder. Tittar vi bara lite framåt är behovet stor t. Projekt som BRAIN och Human Brain Project kan förhoppningsvis ge nya och välbehövda verktyg. #

vetenskapl ig for skning. Nya tekniska lösningar ska möjlig-göra förståelse av hur hjärnan fungerar på cellnivå. Utifrån en sådan modell är förhoppningen att man med hjälp av super-datorer skulle kunna simulera olika hjärnfunktioner. En mer detaljerad kar ta över hjärnan kan förhoppningsvis revolutionera forskningen kr ing neurologiska och psykiatriska sjukdomar. Kanske kommer den också förändra synen på oss själva.

Trots satsningarna är det inte självklart vilket kompetensområde som egentligen är bäst lämpat att besvara frågor om hjärnan. Upplevelser, drömmar och tankar är traditionellt studieområden för humaniora och psykologi. Samtidigt är studieobjektet otvivelaktigt ett organ styr t av natur vetenskapliga lagar, mer lämpat för biologer och fysiker. For skningsfältet blir nödvän-digtvis tvär vetenskapligt vilket återspeglas i att de två projekten involverar allt från psykologer til l programmerare .

Även om man inte är intresserad av högtravande grubblerier om

1) http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2776484/ 2) http://en.wikipedia.org/wiki/Phineas_Gage 3) https://www.whitehouse.gov/BRAIN 4) https://www.whitehouse.gov/sites/default/files/microsites/ostp/brain_fact_she et_9_30_2014_final.pdf5) https://www.humanbrainproject.eu/vision6) https://www.humanbrainproject.eu/discover/the-community/partners7) http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736%2805%2967889-0/abstract

8) https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/03dcfe19-c989-4f46-a7f5-760d573b 8d1f/socialforsakringsrapport_2014_04.pdf?MOD=AJPERES9) http://www.alz.co.uk/research/statistics

Human genome project lyckades sekvensera det mänsk-

liga genomet och skapade därigenom en plattform för

genetisk forskning. På liknande sätt hoppas BRAIN

och Human Brain Project förbättra förutsättningarna

för neurovetenskaplig forskning.

10 et al. # 2

Lena GustafssonRektorsämbetet är ett uppdrag som få studenter kommer i kontakt med under sina

studier. Trots det så kommer dennes historia, erfarenheter och syn på universitets- och

studentvärlden att prägla hela universitetet, dess studenter och anställda under de sex år

som man tjänstgör. Et al. träffade Umeå universitets rektor för att prata om hur hon hamnade

här, var Umeå universitet befinner sig i utvecklingen och hennes syn på studentinflytande.

Ett repor tage av Viktor Flodin Foto Er ik Flinth

11et al. # 2

visning, forskning, studentinfly-tande , samverkan och nya, så kallade interaktiva universitets-miljöer. Det är ett tidskrävande arbete , både för univer sitet i stor t och för såväl Lena som ledningen på alla nivåer. Hon beskr iver hur hon som rektor inte har någon fritid att tala om, men til lägger att det också är upp til l hennes egen planer ing.

Varför vill man bli rektor för

ett universitet?

”Jag har en gammal vän som nu är chef för Polarforsknings- inst i tutet , han heter Björn Dalbäck. Jag kommer ihåg när

han och jag satt i fikarummet på Göteborgs universitets botaniska institution i mitten av 70-talet. Då var vi inte så gamla, vi var for tfarande doktorander. Vi satt där efter en lunch och tittade på varandra och erkände för varandra att vi gil lar ledarskap , det ville man inte säga för högt på den tiden då det inte ansågs som någon uppskattad syssla inom akademin. För min del är det mycket en dr ivkraft när

jag ser att vi skulle kunna göra

såhär. Och att få bidra ti l l en utveckling av ett universitet är fantastiskt.”

Men när förfrågan för st kom var det inte ett självklar t val . Lena beskr iver hur hon för st tackade nej till erbjudandet om att kandidera till rektorsposten.

”När jag blev til lfrågad om jag kunde ställa upp som rektors- kandidat så hade jag väldigt lite koppling til l Umeå universitet. Men inom mitt ämnesområde, mikrobiologi , så har Umeå univer sitet al lt id var it väldigt starkt. Det fanns flera forskare

som var väldigt framgångsr ika. Så jag hade var it här på besök några enstaka gånger, men det var enda erfarenheten jag hade av Umeå universitet. Ändå viste jag att Umeå univer sitet var väldigt spännande, och positionen som sådan var väldigt tilltalande, det är ju ett toppjobb. Och är man intresserad av det som jag är intresserad av så är det ett väldigt intressant jobb. Så det var inte det. Det var hur sjutton »

hennes kontor. Blöt snö ligger tung mot det inglasade rummet nästan högst upp i det så kallade Samverkanshuset. Här ifrån har Lena har en vacker utsikt över Norr lands Universitetssjukhus västra entré med dess gråa tornande fasad som reser sig över esplanaden som är full med resenärer. Lena skrattar när vi kommenterar hur rena hennes fönster är.

”Det är nog inte alltid fallet att de skiner så här.”

Hon har drygt ett år kvar på sin sexåriga tjänstgöring som rektor. Under denna tid har universi-tetet, långt från studenternas vardag, genomgått en omfattande förändring, och sjösatt sitt kanske största utvecklingsarbete någonsin. Det går under namnet Umeå

universitet 2020 och syftar till att genomarbeta i stor t sett varje del av universitets verksamhet fram til l 2020. I målsättningen ingår områden såsom under-

et är en grå och kall vårdag då jag träffar Lena Gustafsson på

D

För min del är det mycket en drivkraft när jag ser att ”vi skulle kunna göra såhär”.

12 et al. # 2

frågade om jag kunde tänka mig att börja som doktorand. Jag svarade lite yrvaket att ja… det kanske är lite spännande. Och så blev det.”

Lena disputerade på jästsvampar och energimetabolism. Två veckor senare föddes första sonen. Hon skrattar när hon berättar :

”Min opponent var ypper ligt ner vös att något skulle hända under disputationen.”

Tre år senare fick hon erbju-dandet att bli chef för botaniska inst itutionen, där hon hade disputerat inom mikrobiologi.

” Jag hade ingen erfarenhet överhuvudtaget, och skulle bli prefekt (akademisk term för chef på institutionen, reds. anm.) för 150 personer. Jag kan idag inte för stå hur de tänkte! Och på den vägen har det var it. Sedan dess har jag al lt id haft någon form av ledningsuppdrag.”

Karriären utvecklades vidare och efter att ha var it både prefekt och vice dekan (vice chef för matematisk natur vetenskap-liga fakulteten) vid Göteborgs univer sitet, samt prefekt och prorektor vid Chalmers tekniska högskola började hon 2006 arbeta som vice generaldirektör och de sista åtta månaderna som tillförordnad generaldirektör för Vinnova i Stockholm. Vinnova är en statl ig myndighet som fördelar medel till forskning och innovationsstödjande verksamhet i Sverige. Den perioden bodde familjen kvar i Göteborg, så när Lena blev ti l l frågad 2010 om hon vil le bli rektor för Umeå univer sitet hade hon redan pendlat mellan Stockholm och Göteborg i fyra år.

”Det kräver s itt att pendla Stockholm-Göteborg, men det är en större utmaning att pendla Umeå-Göteborg. Och det är klar t att det är ett speciellt l iv, det blir inte mycket tid för fritid så som jag lever nu. Så det var

jag skulle få ihop min personliga situation.”

Lena är född utanför Nynäs-hamn, söder om Stockholm, på en liten plats som heter Stora Vika. Mamma och pappa arbetade på cementfabr iken i Stora Vika och när pappan erbjöds jobb på cementfabr iken i Skövde så beslutade sig famil jen för att f lytta. I Skövde började hon sjätte klass och träffade senare på gymnasiet sin nuvarande man. De tog studenten 1968 och gifte sig 1969. Först skulle hon bli fysioterapeut (eller sjukgymnast som det kallades på den tiden), men kom att upptäcka sitt intresse för kemi och biologi, vilket ledde til l kemistudier vid Göteborgs universitet. Forskningskarriären började som av en händelse .

”Det var verkligen inget övertänkt. Det har mitt liv präglats av, att jag har varit väldigt intresserad av mycket. I det här fallet blev jag inkallad ti l l min dåvarande professor i mikrobiologi och hon

Vi måste vara ett universitet som både bidrar till mobilitet när det gäller studenter och forskare som kommer och går, men att vi samtidigt erbjuder en

stabilitet som gör att man vill stanna.”

”

13et al. # 2

”Förr i tiden var inte rektors-rol len ett l ika omfattande ledningsuppdrag. Professorerna t i l lsattes av reger ingen och pengarna fördelades direkt ti l l olika vetenskapsområden. Dagens universitet är mycket mer komplexa och uppdraget är mycket mer omfattande, även om hörnpelarna for tfarande utgörs av utbildning och forskning. Förr kunde man ”styra” ett univer-sitet mellan kolleger (lärare och forskare), ett så kallat kollegialt styre . Men det är en villfarelse att tro att det går att styra ett modernt universitet på så vis. Det är för komplext idag. Dagens globala konkurrenssituation och komplexa verklighet förutsätter

istället en tydlig ledning, men min egen över tygelse bottnar i det stora behovet av att leda ett universitet så att den kollegiala kraften tillvaratas. Styrkan sitter i individerna med andra ord, vilket gör att det dagliga mötet mellan ledningen och våra anställda är oerhör t viktigt.”

Hon betonar dock att hon tycker att Umeå univer sitet i detta avseende har en fördel gentemot många äldre universitet. Här finns en förhållandevis öppen hållning och det finns en stolthet av att arbeta ti l lsammans över olika gränser. Det finns en tradition över den 50-år iga histor ien av att arbeta över fakultets- och »

ju ett beslut som ”vi” behövde ta, jag och maken.”

Det var det som blev avgörande

för att du tillslut tackade ja? Att

du och maken kom överens?

”Ja, men även de samtal som jag hade med rekr yteringsgruppen för nästa rektor betydde mycket. Det var under dessa möten som tanken växte fram. Det blev en process som mognade med tiden. Och i sinnet börjar man lösa alla praktiska saker en efter en.”

Idag kan Lena blicka tillbaka på en lång karriär inom det svenska univer sitets- och högskole- väsendet. Mycket har förändrats.

Det har mitt liv präglats av, att jag har varit väldigt

intresserad av mycket””

14 et al. # 2

t i l l framgångsr ika lärare och forskare och därmed att ge rätt förutsättningar för att vara så attraktiva att individer vill studera här, åka iväg och sedan komma tillbaka! Att vi kan fungera som en språngbräda, men också att man vil l stanna för långa tider. Vi måste vara ett univer sitet som både bidrar ti l l mobilitet när det gäl ler studenter och forskare som kommer och går,

men att vi samtidigt erbjuder en stabil itet som gör att man vil l stanna. Detta är en utmaning som vi delar med al la andra lärosäten i landet.”

Under sina fem år som rektor har Lena och ledningen haft en nära samverkan med de tre studentkårerna vid Umeå universitet. Umeå natur vetar- och

teknologkår, Umeå Studentkår

och Umeå Medicinska Studentkår

representerar tillsammans samtliga studenter vid Umeå universitet och för denna grupps talan inför universitets ledning.

Hur ser studentinflytandet ut

från din sida av skrivbordet?

Vilken är din bild?

”Jag tycker att det finns en väldig styrka i studentinflytandet. Vad jag menar med styrka är att studenterna utvecklar universi-tetet. Men om studentinflytande definieras som att man är med i ett antal olika styrelser och nämnder är det godtagbar t, men det räcker inte. Man kan sitta som representant utan att påverka

institutionsgränserna, något som gagnar universitetets utveckling och bidrar ti l l kvalitén i både forskning och under visning.

Vilken är Umeå universitets

största utmaning?

”Som för alla andra lärosäten, att rekr ytera duktiga individer. Och då menar jag att rekr ytera duktiga studenter hela vägen

Verksamheter idag är så himla komplexa, så det är väldigt svårt att säga ”det här ska vi göra, men inte detta”, men man måste våga prioritera det som man tror kan ge störst effekt.

15et al. # 2

studentrepresentation att

studenter bara sitter med?

”Nej inte ett problem. Men om det stannar vid det så är det en outnyttjad resurs. Man drar inte nytta av den potential som finns hos våra studenter.”

Vad skulle kårerna kunna göra

mindre av?

”Inte lätt att säga, men man måste vara selektiv i sin verksamhet. Man måste ställa sig frågan, behöver vi göra detta? Det gäller både forskare, lärare och studenterna

som dr iver studentinflytandet. Verksamheter idag är så himla komplexa, så det är väldigt svår t att säga ”det här ska vi göra, men inte detta”, men man måste våga pr ior itera det som man tror kan ge störst effekt.”

Som sista fråga undrar vi vad hon ska göra när hon sommaren 2016 avgår som rektor och börjar runda av sin karr iär. Lena ler.

”Då ska jag vara farmor” #

särskilt mycket. Det kan i och för sig vara en personlig resa, mer än att man faktiskt lämnar något avgörande avtryck. Givetvis är det viktigt att delta i olika beredande och beslutande organ för att förstå och lära sig hur ett universitet fungerar. Men det är viktigt för oss att studenterna verkligen deltar och inte bara representerar studenterna. Vi har haft flera frågor genom åren då studenterna varit pådrivande eller stöttande vilket var it hur givande och viktigt som helst för universitetets utveckling.”Är det ett problem i dagens

Umeå universitet i siffror:Grundat:

Antal Studenter totalt:

på grund- och avancerad nivå: på forskarnivå:

Antal anställda: Antal lärare/forskare:

Antal professorer:

Omsättning:

Fakulteter:

1965

31 506 30 254 (61 % kvinnor och 39 % män)1252 (52 % kvinnor och 48 % män)

4355 (53 % kvinnor och 47 % män)2047 (47 % kvinnor och 53 % män) 365 (30 % kvinnor och 70 % män)

4,1 miljarder kronor

4* (5 om man inkluderar lärarhögskolan)

* Lärarhögskolan klassas inte som en fakultet, men är vid universitet likställt med fakulteterna. Källa: Umeå universitets årsredovisning 2014

16 et al. # 2

tvättstugan är fullbokad den närmaste veckan eller när det inte finns några pass på IKSU som matchar mitt schema. När folk inte litar på min kompetens för att jag ser för ung ut. Jag brukar tycka att känslor av irr itation och uppgivenhet är befogade när jag har bråttom på morgonen och det är punkter ing på cykeln eller när det händer något annat hemskt onödigt, som alla de gånger jag lyckats hälla mat på en nytvättad tröja. I sådana stunder kan jag tänka att jag får stå ut med mer ont än jag för tjänar. Och jag är ganska över tygad om att det inte bara är jag som i sådana situationer känner mig orättvist behandlad av livet. För en ung kvinna i sina bästa år borde väl vardagen vara en dans på rosor? Ungefär 4 600 km från min verklighet ligger Afghanistan. De flesta dagar är vardagar där också. Enligt en FN-undersökning från 2013

är Afghanistan vär ldens minst jämställda land. Här lever människorna i ett uttalat patriarkaliskt samhälle och för kvinnor, unga som gamla, är til lvaron inskränkt och ofr i. Som följd av detta har det sedan länge i Afghanistan funnits ett fenomen som kallas bacha posh. Det är dar i och betyder ”klädd som pojke”. Sedvänjan innebär att familjer, framför allt de som endast har döttrar, klär ut en av sina flickor til l pojke . Denna transformation kräver inte mer än att klippa håret kor t och byta ut kjolen mot ett par byxor men den kan ha positiva konsekvenser av stor betydelse för hela familjen. Genom att se til l att det finns en ”son” höjer föräldrarna sin egen status och underlättar samtidigt tillvaron för övriga familjemedlemmar. En pojke , oavsett ålder, kan agera förkläde åt sina systrar och följa med dem när de rör sig utanför huset, en uppgift som i Afghanistan endast får utföras av en person av manligt kön. Därmed kan barnen gå själva till skolan eller till

Ibland tycker jag synd om mig själv. När det är långa dagar med mycket plugg, när jag har en full tvättkorg men

I

I mina egna kläderEn krönika av Matilda Forssberg

17et al. # 2

affären för att handla, vilket innebär en ökad fr ihet för de döttrar som i samhällets ögon for tfarande är flickor. Och för den som är bacha posh är vär lden plötsligt full av möjligheter och fr iheter, som till exempel att kunna spor ta och röra sig fr itt i samhället utan att bli hånad och trakasserad. Förklädnaden håller för det mesta fram till puber teten då flickorna måste gå från att vara bacha posh til l att vara kvinnor. Förändr ingen innebär ett kliv til lbaka in i en verklighet med tvångsgiftemål och underkastelse och för många är den väldigt smär tsam. Att gå från att vara uppassad och fr i till hunsad och instängd är en tanke som inte lockar särskilt många. Jag tänker inte göra något för sök att avgöra om bacha posh-fenomenet är ett fint, inspirerande bevis på mod och styrka hos dessa utsatta kvinnor och familjer eller om det enbar t är tragiskt att det finns ett sådant behov. Diskussionen är för svår och stor för att rymmas här på mina två sidor. Däremot tycker jag att företeelsen är värd lite eftertanke i andra aspekter. Hur mycket gnäll har man egentligen rätt ti l l som ung, fr isk, studielånsberättigad i Sver ige? Efter lite efterforskningar om bacha posh (bland annat SvD har skrivit ett antal ar tiklar om detta, för den som är intresserad) och situationen för människorna som lever i dessa områden skäms jag lite över min opropor tioner liga självömkan när det inte finns något lämpligt IKSU-pass. Hade jag bott någon annanstans i vär lden är r isken stor att jag aldrig ens fått chansen att ta på mig ett par träningsbyxor. Ibland tycker jag synd om mig själv. När det är långa dagar med mycket plugg, på min drömutbildning som är både rolig, intressant och dessutom helt gratis. När det är punktering på cykeln, så att jag inte längre fr itt och snabbt på enklast möjliga sätt kan ta mig precis var t jag

vil l , vilket jag är van vid. Och när det antas att jag inte har vissa kunskaper för att jag är ung, trots att det egentligen ger mig en fin chans att överbevisa, glänsa och vara stolt över mig själv. Jag tycker det är okej att tycka lite synd om sig själv när i-landsproblemen hopar sig. Men ibland kan det vara hälsosamt att se saker och ting från ett bredare perspektiv. I Afghanistan är situationen så dålig för hälften av befolkningen att ett stor t antal tvingas byta identitet för att til lvaron ska bli dräglig. Så nästa gång jag råkar spilla köttfärssås på en nytvättad, vit tröja ska jag i stället för att tycka synd om mig själv glädjas åt att jag har til lräckligt få problem för att en köttfärsfläck ska räknas. Jag ska glädjas åt att jag har en garderob full av andra tröjor att byta till. Tröjor som jag, en helt vanlig standardsvensk kvinna, valt ut och införskaffat alldeles själv. #

Foto: Martin Thureson

18 et al. # 2

Det finns väl ingenting medicinska fakultetens studenter håller mer kärt än Kårhuset Villan?

Gå på sittning, klubb eller njuta av en lugn stund på EPPn under tentatider. När man sitter där

på EPPn med tankarna fyllda av anatomiska begrepp och en billig öl i handen, då börjar man

fundera... Hur fungerar det här med Villan egentligen? Vilka är människorna som står där bakom

baren och ser snygga ut? Hur blir man en av dem? Vad är en KC? Är det en drink? Följ med oss

Kårhuschefer på våra personliga berättelser för att få en inblick i vad som egentligen händer på Villan.

2012 för att läsa til l psykolog fick jag veta av mina Kirunakompisar att det roligaste man kunde göra i Umeå (näst efter att cykla ner för svingen, wiihoo) var att jobba på Villan. Jag jobbade två pass och fick gå på en hejdundrans fest – Villans personalfest. Villan anordnar två personalfester per termin för de som jobbat. Det brukar vara r iktigt roliga kvällar, och så var även denna. Efter det vil le jag inte sluta så jag for tsatte jobba några pass per termin och efter två år blev jag til lfrågad om att bli KC .

Vad är egentl igen en KC? Nej, det är ingen drink. KC står för Kvällschef. Denne styr för en kväll och ser till att det finns dr icka i kylen, att ölfaten är inkopplade och att allting rullar på. Det är ett ansvar man tar på sig för en termin i taget, till skillnad från övrig personal som kan skr iva upp sig på pass när de kan och vill . Jag tackade tveklöst ja t i l l att bl i KC och hade en r iktigt rolig termin som fick mitt engagemang för Villan att växa. Terminen efter blev jag Kårhuschef och började styra över bokningar och budget. Att vara Kårhuschef tar mycket tid, är stundtals frustrerande ”Varför ligger alla kvitton

lara – Ekonomiskt ansvarig Kår-

huschef

När jag flyttade ti l l Umeå hösten K

Villan bakom kulisserna

19et al. # 2

i oordning?!”, ibland oroande ”Någon som sett det super viktiga dagsavslutet. .? ! Nähä.. .” men också det roligaste jag gjor t. Jag tycker om att kunna påverka och att träffa andra engagerade personer.

André – Inköpsansvarig Kårhuschef

Min första kontakt med Villan var genom mina nollningsgeneraler på Biomedicinprogrammet hösten 2011. De rekommenderade att man skulle engagera sig vid sidan av studierna, och jag som peppad förstaårsstudent hoppade på tåget och skrev upp mig på listan som räcktes fram under introduktionsdagen på Villan. Hipps vipps så hade jag jobbat mitt första pass! Det ena ledde till de andra och efter två personalfester var jag en av fyra som jobbat flest pass under terminen och blev til lfrågad att bli KC, vilket jag var i tre år innan jag blev Inköpsansvar ig Kårhuschef. Som Klara förklarade i tidigare stycke uppkommer frustrationer ofta i yrket… Till exempel ”Var tog all mat vägen?” eller ”Hur kan de ha gått åt 10 flaskor tequila på en kväll!?”. Men även om det ibland har orsakat stress och panik, är det en av de mest givande roller jag har fått äran att ha..

Att jobba som personal

Nu har vi mest pratat om rollerna som KC och Kårhuschef men vi vi l l slå ett extra slag för Villans personalgrupp. Det finns ingenting Vil lan värnar mer om än personalen. I Vil lans personalgrupp på facebook finns i skr ivande stund 550 medlemmar. 550 personer som någon gång har ställt upp och jobbat för Villan (eller som någon gång tänkt tanken att göra det). Hur fantastiskt är inte det? Vil lan är tacksam mot varenda en av dem. Inför varje vecka läggs veckans pass ut i denna facebookgrupp, där vem som helst får hojta ”jag vill jobba lördagens pub!” eller ”Skriv upp mig på fredagens EPP!”.

Som personal på Villan gör man en hel del: står i garderoben, baren, disken eller ser verar mat. Alla arbetsuppgifter är helt frivilliga, vill man inte blanda drinkar i baren kan man stå i garderoben och spana in gästerna. Det krävs inte heller några förkunskaper, det enda som behövs är lite engagemang och lust till att ha kul en kväll!

Sugen?

Ta första steget mot ett roligare studentliv genom att söka efter ”Personal på Kårhuset Villan” på facebook. Vil l ni kontakta oss personligen med frågor, idéer, kr itik, smicker eller annat, maila:

Klara - karhuschef@karhusetvillan.comAndré - barmaster@karhusetvillan.com Tack för oss – vi ses på Villan! #

Foto: Erik Flinth

20 et al. # 2

till lärare och forskare. Umeå Medicinska Student-kår som organisation fyller 17 år, även om den har betydligt äldre anor än så – äldre än universitetet självt, med först den odontologiska och sedan den medicinska föreningens grundande i slutet på 50- talet. I kårens livstid har jag varit med länge, först som ledamot i kårfullmäktige och kårstyrelsen, vice kårord-förande, kårordförande, talman och så småningom i en ”come-back” som proinspektor för en kort period för något år sedan. Jag har sett kåren mogna från en frisk uppstickare – om än med lite lillebrors- komplex gentemot den större kår man nyss brutit sig ur – till en självsäker, respekterad och inflytelserik intresseorganisation för medicinska fakultetens studenter, som jag nu har förmånen att kalla en värderad samarbetspartner i min roll som fakultetens pro- dekan.

Universitetet och kåren är båda ”unga” i sitt samman-hang, i kretsen av sina gelikar. Kanske är det denna ungdom som präglar bägge organisationernas inre väsen och åstadkommer det öppna och informella klimat som båda har gemensamt, inom sig och mellan varandra. Med det vill jag dela med mig av en text som jag skrev när jag slutade som kårord- förande 2004, som en reflektion inför Umeå universi-tets 40-års jubileum, under just rubriken ”Det öppna och informella klimatet – en viktig del i framgångs- sagan?”. Det känns passande att återuppväcka tankarna igen, tio år senare i en ny roll och nu inför 50- års jubiliet…

I år fyller Umeå universitet 50 år. Jag har själv bara varit med de sista 16 åren, i en resa från kårengagerad läkarstudent

I

GästkrönikörPatrk DanielsonHedersmedlem i Umeå Medicinska Studentkår, Kårordförande 2002-2004.Numera professor i anatomi, ögonläkare och prodekan för medicinska fakulteten.

Umeå universitet och Umeå Medicinska Studentkår

i nära och öppenhjärtig symbios

Foto: Jan Alfredsson

21et al. # 2

är Umeå universitet grundades 1965 hade Sver iges ditti l ls nordligaste univer sitet under 500 år (på ett

Ndecennium när) legat i Uppsala. Med univer- sitetet i Umeå kom högre utbildning, forskning, kultur och ljus til l nationens norra landshalva – det dessför innan i okunskap och vemod dunkelt höljda Norr land. En akademins stolta fästning uppfördes mitt på en västerbottnisk äng och vips hade norr länningarna tagit steget in i kunskapsåldern. Eller var det kanske inte fullt så enkelt, inte helt och hållet så svar t el ler vitt? Hur mottogs egentligen lagerbladen och latinet av det norr ländska skogsindustr isamhället – som för övrigt knappast lär ha varit ”oupplyst” innan. Det är inte utan att man frågar sig om det överhuvudtaget ägde rum någon kulturkrock.Det här var långt före min tid och det åligger andra, som var med då, att svara på frågorna. Trots det har jag alltid undrat hur Umeå universitet lyckats blomma ut ti l l ett så respekterat och populär t lärosäte med tanke på de geografiska och samhälleliga förutsättningarna – om det nu inte är just därför… Kanske ligger Umeå universitets hemlighet i just det faktum att man siktar högt och spr ider akademisk strålglans, men med rötter djupt förankrade i den norr ländska myllan. Det avspeglar sig inte minst i det öppna och infor-

mella klimatet vid universitetet – från klassrum til l styrelserum. När föreläsare från första dagen bemödar sig med att lära sig alla namn utantil l , när man är ”du” med professorn efter första samtalet, eller för den delen när universitetsstyrelsens ordförande, en f.d. FN- och EU-ambassadör tillika Volvo-direktör, lär sig ditt namn, intresserar sig för vem du är och får dig att känna dig hemma från första stund, trots att du ”bara” är student- representant, då förstår man att det måste vara något speciellt med Umeå universitet. När man sedan under sin studietid vid samma universitet hinner med att äta en uppsluppen frukost med r iksdagens talman, ta ett svängom till ”Renhornen” med Sveriges universitetskansler och dessutom se Deras Majestäter Kungen och Drottningen stämma in med oss andra i ”Helan går” och ”O gamla klang…” (den sistnämnda sången ståendes på stolarna), då inser man att det måste finnas något i atmosfären som inbjuder til l en avslappnad stämning i allt det hårda arbete som är universitetets vardag. Jag undrar för övr igt hur vanligt det kan vara att alla, från den enskilde studenten ti l l rektor, har en natur lig mötesplats i den lokala spor thallen. #

Det öppna och informella klimatet - en viktig del i framgångssagan?

Tidigare piblicerad i ”40 sidor av Umeå universitet”utgiven av Informationsenheten vid Umeå universitet inför universitetets 40-årsjubileum 2005.

22 et al. # 2

23et al. # 2

in våren tillsammans i Universum. Det är Umeå universitets andra vårbal någonsin. Ikväll är studierna lagda åt sidan och glädjeämnen det som pratas om.

Jag inser att jag aldr ig fått tillbr inga en hel kväll med studenter från hela universitetet tidigare . En känsla av samhörighet dyker upp, och jag ler - jag förstår med ens varför balen är viktig. Det är en plattform för en gemensam känsla av att vara student vid Umeå universitet. Tack till alla er som kom och delade denna kväll , utan er hade den var it betydelselös! Alexander Siotis Projektledare , Umeå Universitets Vårbal

Foto kollage: Erik Flinth

Foto åvan: Mathieu Bourillon

Det är en lördagskväll i slutet av apr il . Jag står i fönstret och tittar på hur 220 stycken förväntansfulla studenter anländer för att fira

24 et al. # 2

på dessa. Mätningarna av dessa två faktorer inkluderar primär t data från de senaste åren, vilket gör att endast en liten del av univer sitetets produktion av vetenskapliga ar tiklar studeras. Detta fördelningssystem sporrar kor tsikt iga projekt som kan påbörjas och avslutas inom några år och därmed bidra til l mätningen, eftersom pågående projekt inte har gett resultat och därför inte bidrar ti l l de resultat som vägs in. Det är väl etablerat att dessa typer av kor tsiktiga projekt på sin höjd föder medelmåttig for skning1 något som skadar Sver iges utveckling internationellt. Kvalitén på den svenska for skningen sjunker nämligen relativt sett i de internationella mätningar som publicerats2. Vidare tas ingen hänsyn ti l l universitetens akademiska förutsättningar. Uppsala univesitet grundades på 1400-talet medan

Umeå universitet grundades på 1950-talet. Under dessa hundra-tals år har Uppsala universitet, med rätta, etablerat en helt annan forskningsbas än Umeå univer sitet . Ändå ska dessa två universitet konkurrera om forskningsmedel på lika vil lkor, och för väntas fostra for skare som skall erbjuda under visning av l ikvärdig kval ité. Det bl ir, för att parafrasera medicinska fakultetens förra dekan, som att ”spr inga ett hundrameterslopp

där delar av startfältet startar vid

50-meterssträcket”. Umeå uni- versitet kan inte matcha Uppsala universitet i de mätningar som görs och således erhåller Uppsala universitet mer pengar varje år. Detta är inte fel i sig, givetvis måste forskningsmedel fördelas utifrån en kvalitetsparameter. Men de yngre univer siteten i Sver ige (främst Örebro, Umeå och Linköping) erhåller konti-nuer ligt mindre år liga ökningar

myndigheter som erhåller en stor del av sin forskningsfinansiering från skattepengar. Dessa medel är konkurrensutsatta, vilket innebär att man erhåller olika summor värderat huvudsakligen efter forskningsprestation. Syftet med att fördela pengar enligt detta system är att sporra utveckling. Men eftersom universiteten utgår från helt olika star tpositioner inom forskningsvär lden, samt att man bedömer for sknings-kvalitén på ett br istfäll igt sätt, gör att systemet blir kvävande för al l for skningsutveckl ing i hela Sver ige . Systemet fördelar medel utifrån vad univer siteten har åstadkommit histor iskt . En mängd faktorer ligger till grund för denna prestationsmätning, bland annat mängden publi- cerade ar tiklar samt kvalitén

Sveriges universitet och högskolor är nästan alla statl iga

S

springa ett hundrameterslopp där delar av startfältet startar vid

50-meterssträcket

Den historiska orättvisanEn krönika av Viktor Flodin

””

25et al. # 2

system med vilket vi fördelar forskningsmedel leder till relativt sett mindre och mindre medel till den absoluta majoriteten av universiteten i Sver ige3. Om man bor tser från forskningens kvalité så blir också utbildningens kvalité lidande när Sver ige dräneras på duktiga for skare som antingen inte får forskningsmedel (oftast en

förutsättning för att deras arbete skall existera) eller rekr yteras utomlands. Så vad är lösningen? Vi kan inte frångå ett system där kval ité belönas och konkur-rens uppmuntras. Men det är en r iggad match. Hur kan man bedöma Linköpings universitets förmåga att bedriva forskning av internationell toppklass jämför t med Karolinska institutet om man inte ger dem samma möjlighet? Hur kan vi då vara säkra på att

skattebetalarnas pengar spen-deras på bästa vis? Inte heller kommer de yngre universiteten att kunna blomma ut om de ständigt hetsar fram kor tsiktiga projekt för undvika att se sina til lgångar långsamt minskade.

Jag tycker att universiteten skall ges möjlighet att dr iva längre och större for skningsprojekt genom att regeringen frångår det system där ett universitets kvalité bedöms i så pass små fönster av tid. Detta framhölls också i en rappor t som beställdes och publicerades av Kungliga Veten-skapsakademin1. Vidare anser jag att omfördelning av medel inom den offentliga sektorn bör ske för att ge Sveriges yngre universitet och dess forskare möjlighet att växa. Liknande den satsning som en av Sver iges största pr ivata forskningsstiftelser gör4.

Uteblir denna förändring menar jag att Sveriges dalande forsknings- kvalitet kommer fortsätta. Med det kommer vi också döda kvalitén inom högre utbildning. #

av medel än de äldre universi-teten och gapet vidgas därmed3. Med det vidgade gapet följer sjunkande kvalité från de yngre universiteten och dessa hamnar i en ond spiral som blir väldigt svår att ta sig ur. Man kan argumentera för att detta är en naturlig följd av att (exempelvis) Umeå universitet bedr iver sämre forskning. Om skattebetalarnas pengar bättre spenderas på forskningseliten inom (exempelvis) Uppsala univer sitet så behöver detta problem inte åtgärdas. Jag håller med om den uppfattningen. Men ser man til l hela Sver iges forskningsutveckling blir detta hämmande. Sver iges for skningsel it måste rekr yteras någonstans ifrån. Man kan inte ha forskare av toppkvalité utan en bredd att rekr ytera från. Sver ige som forskningsnation har inte samma konkurrenskraft som t.ex. Holland, Danmark och USA3. Därmed kan Sverige inte räkna med att kunna rekrytera samma mängd och kvalité från resten av världen. Varifrån ska vi plocka våra framtida elitforskare? Om vi inte kan rekrytera från resten av vär lden måste vi rekr ytera från våra egna universitet. Men det

1) Öquist Gunnar & Benner Mats, Fostering breakthrough research: a comparative study, en rapport beställd av Kungliga Vetenskapliga Akademien, publicerad 2012 2) The Swedish Production of Hihly Cited Papers – Vetenskapsrådets Lilla Rapportserie 5:2012, DNR 354-2012-68983) Vetenskapsrådets årsredovisning 20144) https://www.wallenberg.com/Kaw/satsningen-pa-unga-forskare-fortsatter-33-nya-wallen berg-academy-fellows-utnamns

Inte heller kommer de yngre

universiteten kunna blomma

ut om de ständigt hetsar fram

kortsiktiga projekt för att om

möjligt undvika att få sina

tillgångar långsamt minskade

26 et al. # 2

KEEPCALM

AND

RÖSTA IKÅRVALETRösta på webben, karvalet.se3-12 maj

27et al. # 2

tioner. Vi har varit med och anordnat en Vårbal, den för sta i univer sitetets 50-år iga histor ia, samt en medicinsk Vinterbal. Vi har instiftat ett Spor tMäster i, ett FestMäster i samt medaljen Aurora Borealis och bildat en brädspelförening. Vi har också åter inrättat tidningen du just nu sitter och läser. Allt detta har skett på mindre än 2 år! Den tragiska sanningen är att detta inte är vad kåren lägger mest tid på, även om det kanske är vad studenterna som grupp märker av mest.

Den största delen av kårens verksamhet sker bakom kulisserna i Villans konferensrum, sena måndagskvällar när styrelsen har möte fram till 23 eller när våra studentrepresentanter för våra studenters talan i universitetets råd och organ. Om detta inte skedde skulle studentgruppens vardag se mycket annorlunda ut. Även för den enskilda studenten gör vi stor skillnad. När någon kommer i kläm med universitetet eller utsätts för orättvis behandling på något vis kliver kåren in som stöd och hjälp gentemot universitetet. Detta är den del av kårens arbete som jag verkligen brinner för! Den tysta, men ack så fruktansvär t viktiga! Kåren sprudlar idag av engagerade studenter,

l ikaså gör kårhuset Villan. De är väldigt viktigt för oss att nu bevara detta momentum vi byggt upp och att for tsätta dr iva kåren framåt. För att vi ska lyckas krävs det att medlemmarnas engagemang och idéer bevaras och fångas upp. Vår önskan är därför att du tar dina idéer, tankar eller önskemål och vänder dig til l oss så ska vi göra allt vi kan för att för verkliga din idé.

Nils GustafssonKårordförandeUmeå Medicinska Studentkår

meå Medicinska Studentkår har under de senaste åren tagit många steg mot mera studentikosa tradi-

U

Ordföranden

har ordet:

28 et al. # 2

Grattis säger jag då, du är en av få lyckl iga som har både god planer ingsförmåga och god disciplin. Själv är jag extremt bra på att planera (skulle nog hävda att jag är exper t på det), men när det väl kommer till det där med att fullfölja planer ingen är det sämre . Disciplinen tr yter när det egengjorda schemat säger att jag ska ägna nästkommande timme åt inläsning av de endokr ina kör tlarnas funktion och utsöndring. Istället börjar jag städa fanatiskt. Både hallen, sovrummet och badrummet får sig en omgång. Varför blir det såhär? Varför börjar jag städa när jag ska plugga? Egentligen är det ju väldigt intressant att lära sig om de endokrina kör tlarna, njurens uppbyggnad, musklernas reciproka inhibition och allt där till. Det jag lär mig när jag pluggar är ju så mycket mer stimulerande än att städa. Men ändå blir det såhär - varje gång. Tur att jag är så bra på att stöka ner, så att jag har något att ta itu med nästa gång planer ingen hävdar att jag ska plugga…Det har blivit lite av min grej att vara den som kan absolut minst om det aktuella ämnet inför en tenta. I alla fall så känns det så, och jag kan för al l del i vär lden inte för stå hur och när mina kurskamrater har lär t sig allt det de kan. Ibland undrar jag om jag missat hälften av alla

under visningstimmar, men när jag tittar tillbaka i almanackan får jag det svar t på vitt – jag har enbar t missat totalt två ti l l fäl len under hela kursen. Inget att skylla på alltså, förutom den usla disciplinen. Dagarna går och tentan närmar sig allt mer, l iksom ner vositeten. Stressen byggs upp och tentafinnarna (obs: veder taget uttr yck) ploppar upp en efter en. Jag kämpar på och

kör med femmans växel i. På gymnasiet funkade det, och jag fick tillbaka proven med ett A eller B , i vär sta fal l ett C . Nuför tiden är det som att jag gasar men ingenting händer ; det känns som att jag kör på femmans växel men med handbromsen i, typ. Här har jag blivit som en symbol för omtentapluggarna, och det är väl kanske på sätt å vis lite skoj, men att befinna sig i bottenskrapet gång på gång efter varje tenta är inte toppenroligt. Det tär på krafterna och kräver ännu mer av den disciplin som jag inte ens verkar besitta just nu. I alla fall har jag inte

n vecka kvar ti l l tentan; ”Faaaan, varför började jag inte tidigare?!?”. Känner du igen den frasen? Inte?

E

Studentliv 2.0

Att gå från att ha befunnit

sig i toppskiktet gällande

studiesammanhang till att

befinna sig i bottenskrapet är

psykologiskt påfrestande.

En krönika av Kar in Lor ich

29et al. # 2

sett skymten av den på länge . Att gå från att ha befunnit sig i toppskiktet gällande studie-sammanhang til l att befinna sig i bottenskiktet är psykologiskt påfrestande. Det skapar någon sor ts ”identitetskr is”, som en vän i l iknande sits så fint uttr yckte sig. Vem är jag nu, nu när de spydiga högstadiekommentarerna ”Aha, fick du MVG igen eller??” och ”Asså jävla pluggis, har du inte nåt annat för dig?” har bytts ut til l oroade frågor ; ”Hur gick det??” och ”Omtenta t i l lsammans?”. Det känns väl som att jag egentligen behöver ett break. Att ett studie- uppehåll skulle sitta fint för både kropp och själ. Jag kommer ju trots allt direkt från gymnasiet, så det är väl inte så konstigt att jag är aningen skoltrött? Men sedan så är det ju det här med att jag tr ivs så himla bra – faktiskt bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. För det ska alla mina kurskamrater ha en stor eloge. Nåväl, tentan kom och tentan gick, rättad

blev den och underkänt betyg jag åter fick. Bröt ihop och kom igen, du vet, det gäller att bita ihop, det kommer nya tentor sedan. Det sägs att man för varje misstag lär sig en läxa, som i sig får individen att växa. Men jag undrar jag om det verkligen gäller för mig, eftersom mina lärdomar, kor t efter att jag fått dem, verkar säga tack o hej. Jag hoppas att man kan träna upp denna sor ts minne, så att jag i framtiden kan finna ro och fröjd i sinne. För just nu känns det som att åka i bergochdalbana, och att jag utförs åker kana. Skönt att veta att varje åktur endast varar i någon minut, för det innebär att även denna omtumlande identitetsresa har sitt slut. Kanske hittar jag då lite inre fr id, så att jag kan ge upp städandet och börja plugga i tid. Om eller när återstår att se , men det borde räcka snar t, efter omtenta nummer tre . #

umu.se/regelverkDU har rätt…Till minst fem* provtillfällen för att uppnå godkänt resultat

umu.se/regelverk

Umeå studentkårer i samverkan

* Om examinationen avser praktik eller verksamhetsförlagd utbildning, VFU, gäller istället två provtillfällen.

Kontakta din studentkår om du har frågor kring regelverketeller upplever problem i din utbildning eller studiesituation.

Våra webbplatser ntk.umu.se, medicinska.se, umeastudentkar.se

30 et al. # 2

är det mamma och pappa, för krogbesökaren är det dörrvakten och för den tvångsmässige är det klockan eller andra rutiner. Och alla dessa olika svar entusiasmerar den psykoanalytiskt lagde lika mycket som de tråkar ut pragmatikern, men det är inte förrän perspektivet vidgas en aning som frågan blir intressant för de flesta. Vem är det som bestämmer över oss?

Det svar som ligger närmast till hands är förstås ”politikerna”, och det kommer med mer eller mindre positiva konnotationer beroende på uttalaren. Något närmare sanningen är dock kanske ”det demokratiska systemet”, til l vilket man även räknar media, den tredje statsmakten. Och visst har media stor makt över oss när de talar om för oss vad vi ska ha på oss och vad vi ska intressera oss för. Men egentligen är det nog

vi själva som på senare år har fått den största sprängkraften. När Kakan Hermansson skr iver om radikalfeminism går vissa i taket, när Ivar Arpi problematiserar vänster vr idenhet på Sver iges Radio exploderar andra. På Facebook, på Twitter, på spor tfiskeforum.se . Och vi för väntar oss att alla ska lyssna. Vi har fått så stor makt över vad vi väljer att konsumera och så stor makt att sprida våra budskap att många skulle hävda att det är individen som bestämmer över sig själv i någon mening. Att man i sin åsiktsbubbla och med sin mediemegafon är i total kontroll. Men vad händer med åsiktsbubblor som blir för många och för trånga?

Som alltid står en parallell att finna i fysiken. Begreppet entropi är mystifierat av populär- kulturen som ”naturens strävan efter kaos”. Det skrivs album av Muse och noveller av Pynchon. Men för en fysiker har entropi en kombi- nator isk definition och innebär bara att ett

em är det som bestämmer egentligen? Svar på frågan beror både på hur och til l vem den ställs. För barnet

V

Denandrahuvudsatsen

En essä av Markus Silberstein Hont

31et al. # 2

Vi ses igentill hösten

et al.www.medicinska.seetal@medicinska.se

system alltid söker efter en konfiguration som är så lätt att uppnå som möjligt, en konfiguration där beståndsdelarna har maximalt antal möjliga tillstånd som de kan befinna sig i. En vattenpöl gör sig så platt som möjligt. En saltlösning rör sig över ett membran till ett område med lägre koncentration av joner.

En samling åsiktsbubblor klibbar ihop och rör sig åt samma håll i åsiktskorr idoren.

Ett samhälle där twittrarna ger individens kraft åt sig själva (och åt dem av oss som inte bett om det) blir till ett termodynamiskt system där entropin ständigt ökar. När varje tyckare ser sig själv som unik så bidrar hen til l att statistiskt säkerställa att åsiktsmolnet blir homogent. Ju mer vi inbil lar oss att våra åsikter skil jer sig från alla andras desto mer absolut blir massans makt. Paradoxen är mäktig. #

32 et al. # 2

www.med i c i n s k a . s ee t a l@med i c i n s k a . s e