_____________________________________________________

Samhällsutveckling med ett internationellt perspektiv 91-120 _____________________________________________________

Den andra upplysningen En idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen

Lucas Gill Michael

Uppsats, 15 poäng Humanvetenskapliga institutionen Högskolan i Kalmar Handledare: Gunnar Hansson Höstterminen 2008 Examinator: Sebastian Stålfors

Lärosäte: Högskolan i Kalmar

Institution: Humanvetenskapliga institutionen

Arbetets art: 15 poäng uppsats i Samhällsutveckling med ett internationellt perspektiv

Titel: Den andra upplysningen: En idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen

Författare: Lucas Gill Michael

Handledare: Gunnar Hansson

Examinator: Sebastian Stålfors

Abstract This 15 point level essay intends to carry out an ideological critic of the scientific humanism;

the main question the essay asks is: do the Humanists practice a rational dialog. In able to find

an answer to this question have I developed an analyze scheme that show what the skilful

demagogue should avoid, if he have an interest in practicing a rational dialog. The essay

shows that, when it comes to debating their most important issues, the Humanist does not

practice a rational dialog. The Humanists deny that other forms of humanism than the one

they practice exists, according to their beliefs´ humanism must contain an atheistic attitude to

the world. When it comes to the Humanists debates concerning religion they accentuate those

parts of the bible that they believe is destructive for mankind, these arguments have no rele-

vance and are therefore not rational.

Keywords: humanism, ideological critic, secularize, atheist, logic, rational

Innehållsförteckning 1 Inledning 1

1.1 Syfte och problemformulering 2

1.2 Frågeställning 3

1.3 Material 4

1.4 Disposition 4

2 Teori och metod 5

2.1 Avgränsningar av tid och material 15

3 Presentation av Förbundet Humanisterna och den vetenskapliga humanismen 16

3.1 Förbundet Humanisterna och dess internationella paraplyorganisation 16

3.2 Den vetenskapliga humanismen 19

4 Det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen 21

4.1 Den vetenskapliga humanismens ideologi 21

4.2 Humanisten och religionen 29

4.3 Jesus, Hitler och Dan Brown 35

5 Slutsatser 39

Sammanfattning 42

Litteratur- och materialförteckning 43

Figurförteckning

Figur 2.1 Idékritiskt schema 10 Figur 2.2 Analysschema, Det rationella samtalet 14

1 Inledning Upplysningen under 1700-talet kännetecknas till stor del av förnuftstanken, man började se

människan som en förnuftig och tänkande varelse i stånd att hantera sitt eget liv. Upp-

lysningen var delvis en produkt av den revolution som ägt rum på det naturvetenskapliga

området under renässansen, vetenskapsmän som Isaac Newton gav människorna en ny

världsbild, universum kunde nu beräknas matematiskt. Den naturvetenskapliga revolutionens

resultat kom naturligt nog i konflikt med kyrkans läror om hur skapelsen var beskaffad, flera

var de vetenskapsmän som försökte övertyga sin omgivning om människans rätta plats i

naturen och befria mänskigheten från irrläror och förtryck. I dagens Sverige för förbundet Humanisterna en debatt som man menar är en fortsättning i

upplysningsmännens anda, framförallt är det återigen religionernas roll i samhället förbundet

vill bekämpa, deras strävan är att skapa ett fullständigt sekulariserat samhälle där

vetenskapens rationalitet står över trosföreställningar. Man kan dock fråga sig om vi inte

redan är där, allmänt brukar Sverige beskrivas som en av de mest sekulariserade staterna i

världen, om inte den mest sekulariserade. Denna uppfattning har även vetenskapligt stöd,

enligt European Values Studies trodde endast femton procent av befolkningen på Gud 19901,

vilket får anses vara en remarkabelt låg siffra. Av den anledningen är det mycket intressant att

påpeka att Humanisternas strävan förefaller väcka anmärkningsvärt heta känslor till liv i den

debatt som förs mellan förbundet och deras motståndare. Både kyrkans företrädare, men

också kolumnister och skribenter i diverse kvällstidningar och tidskrifter tycks hänge sig åt en

påfallande aggressiv ton, och de historiska referenserna haglar tätt från båda sidor. I den kristna nättidningen www.dagen.se anklagar kulturvetaren Bitte Assarmo Humanisterna

för att vara fundamentalister, hon menar att Humanisternas syn på sin egen livsåskådning som

stående över alla andras är det främsta tecknet på icke-religiös fanatism. Hon går så långt att

hon jämför Humanisterna med Hitlers läkare, vilka hon menar också var icke-religiösa

fanatiker.2 I Samband med att Humanisternas egna bokförlag, Fri Tanke, gav ut sin första

publikation Brev till en kristen nation av Sam Harris med förord av den kände ateisten Ronald

Dwokins, kom somliga recensioner mer att handla om Humanisterna än bokens kvaliteter.

1 Mc Leod, Ustorf, 2004, 47. 2 http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=133419 Publicerad 2007-04-20. Avläst 2007-11-25.

Svenska Dagbladets rubrik i sammanhanget löd ”Ateismens profeter slår in öppna dörrar”3.

Kulturskribenten Torgny Nordin går än hätskare fram i Göteborgs Posten, då han i ingressen

skriver:

Förbundet Humanisterna förvandlar religion till en fantasibest med det enda syftet att få dräpa den. De är lika skrämmande som de fundamentalister de säger sig vilja bekämpa […] Ateismens apostlar rider nu till storms mot religiöst tänkande med samma frenesi som någonsin den katolska inkvisitionen, bara kniptängerna och glödbäddarna saknas.4

Detta var ett axplock ur debatten med syfte att illustrera tongångarna i densamma, dock

kommer denna sida av debatten ej närmare att beröras i uppsatsens fortsatta framställning,

vilken främst kommer att behandla Humanisternas tidskrift Humanisten.

1.1 Syfte och problemformulering

Humanisterna själva säger sig vilja omforma det nuvarande samhället och därmed försöka

påverka alla medborgares liv. I förbundets idé- och handlingsprogram står att läsa under

rubriken ett gott humanistiskt liv, att vårt samhälle präglas av antivetenskapliga trender, att

både politisk och religiös fundamentalism lever kvar tillsammans med intolerans mot diverse

grupper. De deklarerar även att det nu är dags för mänskligheten att mogna, genom att lämna

bilden av en värld bygd på magi och myter för att i stället förlita sig på vetenskapen. De skriver

fortsättningsvis att mänskligheten inte skall behöva söka svar på sina frågor med hjälp av

övernaturliga fenomen, såsom mystik eller Gud.5 Man tydliggör även att Humanisterna, är en

organisation för människor som har en sekulär livsåskådning, samt att man företräder en

humanistisk etik, kritisk rationalism och en världsbild som bygger på kunskap grundad i

vetenskapliga metoder och resultat.6 Eftersom Humanisterna förefaller vilja driva en intellektuell och vetenskaplig debatt samt

uppfattar sig själva som upplysningsmän, är det intressant att närmare studera huruvida deras

egna argument är hållbara. Uppsatsens ambition och syfte är att genomföra en idékritisk analys

av Humanisternas ideologi7 så som den framträder i den interna tidskriften Humanisten och i

deras manifest.

3 http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_208323.svd Publicerad 2007-09-25. Avläst 2007-11-25. 4 http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=378595 Uppdaterad 2007-10- 27. Avläst 2007-11-25. 5 Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 3. 6 Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1. 7 Huruvida man kan kalla den form av humanism man företräder för ideologi är diskuterbart, jag gör det ändock främst av den anledningen att Humanisterna själva talar om sin livsåskådning som en ideologi och därför avser jag behandla den som en dylik.

För att använda Herbert Tingstens ord: ”Det är här naturligtvis inte fråga om att kritisera

värderingar – ifråga om dessa föreligger ju ej sanningsfrågan”8 Jag ser denna passus som en

hjälp till hur man skall förhålla sig till materialet. Det är inte Humanisternas värderingar som

skall kritiseras. Då dylik kritik av värderingar i detta samanhang riskerar att resultera i ett

raljerande munhuggeri över vems värderingar som är de bästa. Ett sånt beskaffat

meningsutbyte skall i denna uppsats undvikas, så som Tingsten nämner i citatet ovan är det inte

i ideologiernas värderingar man finner sanningen. En Trotskist och en neoliberal kan låta sina

värderingar regna över varandra utan att någonsin övertyga motståndaren, däremot är det av

intresse att studera hur man argumenterar. Av den anledningen har följande frågeställning

valts.

1.2 Frågeställning

•••• För Förbundet Humanisterna ett rationellt samtal? Frågeställningen svarar väl mot det ovan beskrivna syftet. Med hjälp av denna frågeställning

går det att genomföra en idékritisk analys av de argument Humanisterna använder sig av, utan

att frågan leder till kritik av förbundets värderingar. Frågan kräver dock att uppsatsen söker

finna vad ett rationellt samtal kan vara, då detta ej är självklart. Med hjälp av begreppet

rationellts synonymer kan den huvudsakliga frågeställningen preciseras ytterligare för tydlig-

hetens skull.

1 För Humanisterna ett logiskt samtal?

2 För Humanisterna ett ändamålsenligt samtal?

3 För Humanisterna ett begripligt samtal? Dessa tre precisionsfrågeställningar bildar tillsammans den huvudsakliga frågan, dock är de

inte tillräckliga för att tillfredställande beskriva vad ett rationellt samtal är. Således kommer

ett analysschema för det rationella samtalet att utformas i metodkapitlet, vilket kommer att

fungera som det verktyg analysen skall realiseras ifrån.

8 Tingsten, 1966, 5.

1.3 Material

Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt är Förbundet Humanisternas

främsta språkrör för förbundets åsikter. Chefredaktör för tidskriften är Christer Sturmark som

även är ordförande i Förbundet Humanisterna. Tidskriften har utkommit sedan förbundet

grundades, dock har namnet förändrats över tiden.9 År 2000 och 2003 utkom den fyra gånger

om året, 2006 gavs sex nummer av tidskriften ut. Humanisterna har på sin hemsida publicerat

förbundets Ide- och handlingsprogram från 2004, tidskriften har dock valts som huvudsakligt

material framför detta program, på grund av handlingsprogrammets natur. Detta är mycket

kortfattat och texten är inte sällan framställd i punktform, varför det inte ensamt lämpar sig

för en idékritisk analys. Till materialet har även Humanist Manifesto 2000 av Paul Kurtz tillkommit.10 Det bör

nämnas att Humanisterna skriver på sin hemsida att de inte har tagit någon ställning till detta

dokument. Däremot anser Humanisterna att dokumentet är så pass viktigt att man återger det

på sin Internethemsida och man ägnar ett helt nummer av Humanisten åt detta dokument. Vid

en jämförelse mellan Idé- och handlingsprogram för Humanisterna och Humanist Manifesto

2000 finner man dessutom liknande och i vissa fall exakt samma meningar i de båda

dokumenten. Trots detta finner man inga hänvisningar i idéprogrammet till Kurtz. Man kan

därför med stor säkerhet tala om ett beroendeförhållande mellan Humanist Manifesto och det

senare idéprogrammet. Eftersom det förefaller råda ett beroendeförhållande mellan

Förbundets idé- och handlingsprogram och manifestet är det relevant att även det senare

dokumentet behandlas i uppsatsen. Den argumentering som förs i tidskriften kan ha tagit sin

utgångspunkt i manifestet.

1.4 Disposition

Uppsatsen kommer att vara disponerad enligt följande; i kapitel två kommer ett analysschema

för det rationella samtalet att utarbetas, även avgränsningar i materialet kommer att redovisas

i detta kapitel. I kapitel tre följer en kortare redovisning av Humanisterna och deras ideologi.

Kapitel fyra är uppsatsens huvuddel, i vilken analysschemat kommer att tillämpas. Efter detta

kapitel följer slutsatser, sammanfattning samt litteratur- och materialförteckning.

9 E-mejl konversation med Christer Sturmark, Humanisternas nuvarande ordförande. 10 Kurtz är professor emeritus i filosofi vid State University of New York samt huvudredaktör för tidskriften Free Inquiry, som utarbetade Humanistiskt Manifest II 1973 samt En sekulär humanistisk deklaration 1980. Se Humanist Manifesto 2000, 1.

2 Teori och metod I följande kapitel avser jag att presentera olika aspekter av den idékritiska metodologin samt

motivera varför denna ansats är ett lämpligt val för uppfyllandet av uppsatsens syfte.

Dessutom finns ytterligare en målsättning med kapitlet, vilken är den huvudsakliga, nämligen

utformandet av ett lämpligt analysschema som kommer att ligga till grund för själva analysen

av materialet.

*

Tidskriften Humanisten är de facto en politisk skrift, som enligt egen utsago har en sekulär

humanistisk livsåskådning som ideologisk bas.11 Såsom alla politiska skrifter propagerar

Humanisten för sin sak, de argument som lyfts fram i Humanisten syftar naturligt nog ytterst

till att påverka människor att finna just deras argument som mer tillfredställande och

trovärdiga framför motståndarsidans contraargument. Med anledning av att Humanisten är en politisk tidskrift som företräder vissa åsikter är det av

intresse att närmare granska de argument man frambär i debatten. Hur kan man då gå till väga

för att genomföra denna granskning? Inom idéanalysen finns en mängd olika analystekniker

att välja mellan, för att klargöra för läsaren varför jag ämnar bruka idékritik framför

exempelvis argumentationsanalys, som även den är en del av idéanalysen, avser jag att börja

detta kapitel med en kortare framställning av olika delar av nämnda metodologi. Detta också

med anledning av att vissa delar av andra analystekniker, än den strikt idékritiska, kan komma

på fråga för det analysschema som skall utformas. Den norske professorn Arne Næss publicerade 1912 Empirisk semantik i vilken han förordade

en formaliserad metod för argumentationsanalys. Argumentationsanalysen syftar till att

systematiskt framställa de argument som framförs inom en viss debatt och möjliggör därmed

en granskning av varje steg inom denna. Næss pro et contra metod kan påstås vara en rent

beskrivande teknik som återger olika sidor av en debatt och klargör argumentationens upp-

byggnad, utan att för den sakens skull pröva någon form av argumentens eventuella

hållbarhet.12

11 http://www.humanisten.se/omhumanisten.php Avläst 14/11-2007. 12 Beckman, 2005, 38.

Eftersom syftet med denna uppsats inte enbart är att beskriva Humanistens argument, utan

snarast att pröva argumentens logik, samt det faktum att uppsatsen enbart kommer att

behandla Humanisternas argument, saknas contraargument varför Næss metod inte lämpar sig

för uppsatsen, även om den är nog så tillämpar i andra samanhang. Ytterligare en viktig del av idéanalysen är begreppsanalysen, enligt Ludvig Beckman som

nyligen skrivit en lärobok i ämnet, var denna metod tidigare högt aktad av de analytiska

filosoferna vid Oxford universitetet. Även om man idag inte enbart tillämpar begreppsanalys

vid studiet av politiska och moraliska yttranden, förefaller metoden ändock vara mycket

användbar, även för denna uppsats. Såsom namnet, begreppsanalys avslöjar, avser metoden

att klargöra betydelsen av de termer och begrepp som debattören eller demagogen använder

sig av då han argumenterar för sin sak. Dock skall man inte enbart förlita sig på ordbokens

definition av begreppet i fråga, istället måste man även se till den kontext begreppet används i

och det är inte med all säkerhet att debattören avser samma andemening av ett begrepp som

ordboken gör, begreppets undertext måste därmed betraktas. Professor Evert Vedung ger en rad belysande och nyttiga exempel för denna uppsats, på

problematiken som omgärdar tolkningen av begrepp. Vedung identifierar ett par olika typer

av tolkningsproblem som alla berör språkets oklarheter, vilka man måste bejaka vid studiet av

begrepp och termer. Den första typen av oklarhet är mångtydighet. Vedung ger exemplet, en

amerikan får frågan om vad begreppet demokrat egentligen betyder, denne kan svara att en

demokrat är anhängare av en viss statsform som innebär att makten är förankrad hos folket.

Svaret är ej felaktigt, men en annan amerikan kan svara att: en demokrat är en person som är

anhängare av det demokratiska partiet, vilket heller inte är felaktigt även om den första

definitionen är korrekt. Eftersom de två svaren inte utesluter varandra, skulle det mest

korrekta svaret ha varit att begreppet demokrat är mångtydigt.13 I vissa fall kan den här typen

av mångtydiga begrepp vålla svårare tolkningsproblem såsom i fallet med kommande citat,

”Förenta Staternas chefsförhandlare Mr Warrwn G. Nyberg är demokrat”.14 I detta fall är det

inte tydligt vilken av de två definitionerna av demokrat som åsyftas. Ett mångtydigt begrepp

är dock inget problem om debattören är konsekvent i sin användning av begreppet och inte

växlar mellan olika betydelser av detta. Den debattör som gör det senare måste finna sig i att

bli utsatt för kritik och kan misstänkas för att vilja förbrylla sina läsare.

13 Vedung, 1977, 64. 14 Ibid.

Ytterligare en av språkets oklarheter man bör ta i bejakande, är vad Vedung kallar Vaghet,

vagt är ett begrepp om de regler som styr dess användningsområde, inte tydligt utpekar

gränserna för dess användningsområde.15 Vedung menar att det finns en bestämd ram inom vilken det är försvarbart att använda ett

visst begrepp, går man utanför den ramen blir det svårt att försvara begreppets giltighet.16 Den

krönikör som i en kvällstidning skriver ”Mussolini var fascist” håller sig inom ramen för

begreppet fascists applicerbarhet, (även om formuleringen kan anses mångtydig enligt ovan).

Om samma krönikör fortsätter med ”fascist var även Stalin och George W. Bush är det” har

han passerat ramens gräns för applicerbarhet, läsaren kommer inte att förstå begreppet fascists

innebörd, och kan lika gärna tolka det som att fascist är alla män som har fört krig. Vedung

påpekar dock att begrepp, såsom fascist är vaga i sig själva. Beroende på hur man definierar

begreppet eller använder sig av det får det, kan man tolka in en mängd betydelser. 17

Exempelvis fascist kan vara den som:

• Kandiderat för ett fascistiskt parti de senaste valen.

• Är registrerad medlem och röstar på partiet i fråga.

• Sympatiserar med fascisternas politik.

• Den som vid vissa val röstar på ett fascistiskt parti.

• En soffligare som inte har några partisympatier, men som röstade vid ett tillfälle på

fascisterna.

Fallet ovan visar vikten av att vara konsekvent i användningen av begrepp, samt hur enkelt

användandet av ett begrepp kan uppfattas på diverse vis, om inte kontexten är tydlig. En

tänkbar eliminering av dylika vaga begrepp inom politiska och vetenskapliga skrifter, i likhet

med rensningen av normativa begrepp Gunnar Myrdal förespråkar i Vetenskap och politik i

nationalekonomin, ter sig inte möjlig. Detta på grund av att om en eliminering genomfördes,

skulle politiska skrifter bli synnerligen svårskrivna då endast begrepp såsom justitiekansler

och republik inte kan anses vaga.18 Däremot bör den som skriver en text så långt det är

möjligt försöka att undvika vaghet, menar Vedung.

15 Vedung, 1977, 67. 16 Vedung, 1977, 67. 17 Vedung, 1977, 68. Vedung diskuterar begreppet demokrats olika betydelser på denna sida. 18 Vedung, 1977, 69. Eftersom det definitionsmässigt ej föreligger några tveksamheter kring vem som är justitiekansler eller om en stat är en republik.

Även Beckman tar upp problematiken med oklarheter och även han betonar att man bör ägna

sig åt preciseringar av begrepp, genom att ange mer specifika kriterier för vilken innebörd

man lägger i de begrepp man använder. En av de kanske mest betydelsefulla idékritikerna i Sverige var professorn i statsvetenskap

Herbert Tingsten (1896-1973), i De konservativa idéerna utgiven 1939 nagelfar Tingsten

konservatismens utveckling från franska revolutionen fram till och med det andra världs-

kriget. Eftersom Tingsten anses vara en ansenlig auktoritet på området, är det högst relevant

för detta kapitels syfte att närmare granska hur han går tillväga i nämnda skrift. Först finner jag det dock lämpligt att återge något av Tingstens syn på ideologier, då det är

signifikant för att förstå hur de brister jag ämnar uppdaga kan ha uppkommit. Tingsten skriver

i 1939 års förord till De konservativa idéerna om att ideologier, vilka han definierar såsom

system av föreställningar, har det bestämda syftet att uppmuntra till politiskt handlande.

Ideologierna menar Tingsten, är huvudsakligen uppkomna ur specifika värderingar, som leder

till en viss uppfattning om verklighetens natur, vilken i sin tur inte grundar sig på den

metafysiska uppfattningen om verkligheten som står på de bakomliggande värderingarna.

Exempel på en dylik metafysisk ideologi är den katolska samhällsläran som utgår från Gud.

Men även liberalismen står på en metafysisk grund eftersom denna kan härledas till

naturrätten, vilken Tingsten menar är en profan metafysisk åskådning.19 För att illustrera Tingstens strategi kommer nu exempel att hämtas från det kapitel i De

konservativa idéerna som behandlar den tyske ideologen Heinrich von Treitschke, detta

kapitel har valts utan någon annan anledning än att det är gott som något annat kapitel i boken

för att belysa Tingstens kritiska tänkande. Tingsten blottlägger effektivt de tankefel

Treitschke gör sig skyldig till, några metodologiska termer står inte att finna, likväl kan man

med lätthet uttyda att både Beckman och Vedung har hämtat uppslag från Tingsten då man

bland annat beskriver begreppsanalysen. Treitschke börjar sin framställning med orden: ”staten är det som oavhängig makt rättsligt

enade folket.”20 Redan i denna inledningsmening finner Tingsten problem, han påpekar att det

råder oklarheter huruvida man skall tolka begreppet folket, det blir ett definitionsproblem att

folket fanns redan före statens tillkommande. Vilket Tingsten påpekar att Treitschke omöjligt

kan avsett.21 Här finner vi uppenbarligen en något annorlunda anmärkning än vad som

19 Tingsten, 1966, 5. 20 Tingsten, 1966, 162. 21 Ibid.

beskrevs ovan enligt Vedung och Beckman. Visserligen angriper Tingsten begreppet folkets

vaghet, men man kan även i hans kritik finna resonemang kring det logiska felsteget att ett

tyskt folk, skulle ha existerat före den tyska statsbildningen. Treitschkes fras skulle kunna ha

preciserats genom att han definierat vad han avser med folket. Skulle stycket ha lytt enade

nationen, skulle det möjligen ha stämt bättre, då en nation kan existera utan att en stat gör det,

såsom den samiska nationen existerar i Sverige utan att det för den sakens skull finns en

samisk stat. Vidare påpekar Tingsten att Treitschke använder begreppet folk eller folket i

diverse samanhang, ibland avser han människor av en viss ras, emellanåt en genom skilda

förhållanden formad av en likartad uppfattning om sin nationalitet, ibland syftar begreppet till

de bosatta inom ett visst geografiskt område.22 Vad Tingsten gör ovan, är att han blottlägger brister i Treitschkes logiska konsistens, ett

förfarande han beskriver tydligare i sin bok Idékritik från 1941. Tingsten påpekar i denna bok

att de som skriver ideologi har en bakomliggande verklig avsikt med sin text, vilken är dold

bakom två höljen. Bakom en författares presentation av en teoretisk analys återfinner sig

ideologin och inom denna finns allt som oftast en annan faktor. Det är denna faktor som

Tingsten menar är den egentliga avsikten med arbetet, som det gäller att bringa i ljuset. Den

faktor Tingsten skriver om förefaller i grund och botten vara ett resultat av teoretikerns eller

ideologens emotioner. Mer precist, den som skriver ideologi gör det på grund av dennes

emotionella övertygelse om det goda i sina värderingar och saknar därför inte sällan rationella

argument för dessa. Tingsten menar att man bringar denna faktor i ljuset genom att just

påpeka brister i författarens logiska konsistens. Närmare bestämt via en idékritisk analys av

den aktuella ideologin eller åskådningen, klargör man de tankefel och de nyckfulla

felaktigheter som eventuellt återfinns i den aktuella skriften. Samt studerar vad dessa kan ha

sitt ursprung i.23

22 Tingsten, 1966, 163. 23 Tingsten, 1941, 11-13.

Sammanfattningsvis så här långt är det på sin plats att tydliggöra vilka analysredskap (jag

hitintills kommit fram till), ämnar bruka i nästkommande analys- och resultatkapitlet. Först

och främst vill jag påpeka att den vänstra delen av schemat ovan, som berör oklarhet, normalt

ingår i det man kallar begreppsanalys. Dock har jag valt att låta schemat börja under den

övergripande termen idékritik. Detta på grund av att denna del av begreppsanalysen är en

viktig del av den idékritik som i detta kapitel skall utformas. Samt det faktum att jag finner att

analysen kommer att tillgodogöras en djupare reliabilitet med hjälp av detta verktyg. Oklara kommer de begrepp att anses vara som antingen är mångtydiga eller vaga. Som

mångtydiga kommer att bedömas de begrepp vara vilkas betydelse ej är klar, såsom i fallet

med ”demokrat” ovan. Vaghet är nära besläktat med mångtydighet, dock finns en essentiell

skillnad, jag kommer att anse de begrep såsom vaga då deras tillämpning i ett specifikt

sammanhang kan anses vara tveksam. Samlingstermen logisk konsistens förtjänar en något ytterligare precisering. I den högra rutan

återfinns faktiska felaktigheter, med detta uttryck avser jag främst faktafel av typen; Gustav II

Adolf blev skjuten på en maskeradbal. Den typen av enkla faktafel leder i förlängningen till

en brist i den logiska konsistensen, eftersom även den slutsats man drar av påståendet auto-

matiskt blir felaktig. Dock kan denna typ av felaktigheter få anses vara av mindre betydelse

om de ej leder till någon särskild slutsats, i de fallen är de ej heller intressanta för uppsatsen. Tankefel och felaktiga slutsatser hör ihop, från tankefel dras felaktiga slutsatser, men felaktiga

slutsatser kan även uppstå utan att de för den sakens skull föregås av ett felaktigt resonemang.

Vad är då ett tankefel? Något uppenbart svar går tyvärr ej att ge eftersom termen tankefel

förefaller vara ombytlig till sin natur beroende på sitt samanhang. Men eftersom den över-

Idékritik

Oklarhet Logisk konsistens

Mångtydighet Vaghet Tankefel och felaktiga slutsatser

Faktiska felaktigheter

Paradoxer

Figur 2.1 Idékritiskt schema

gripande boxen har logisk konsistens som sin beteckning, kan man påstå att tankefel i detta

samanhang är motsatsen till ett logiskt riktigt resonemang. Jag skall här ge exempel på hur

logiska resonemang bör vara uppbyggda. Logik kan definieras som ”studiet av giltiga argu-

ment”24, argument å sin sida, består av en rad olika satser av vilka vissa är premisser således

skäl eller grunder för en annan sats, nämligen slutsatsen man drar av premissen.25 Ett

argument som innefattar premisser och slutsatser ser ut enligt följande26:

P1 Alla svenskar är människor

P2 Alla människor är dödliga

S Alla svenskar är dödliga

Argumentationen ovan är logisk konsistent, båda premisserna är giltiga var och en för sig och

de motsäger inte varandra, således föreligger inga paradoxer (vilket är en hjälpvariabel i

schemat ovan). Den slutsats som kan dras av premisserna 1 och 2, alla svenskar är dödliga,

stämmer även den. Argument vilka har brister i den logiska konsistensen kan ha riktiga pre-

misser men felaktiga slutsatser, såsom nedan:

P1 Sverige ligger i Europa

P2 Svenska medborgare är européer

S Alla som bor i Sverige är födda i Europa

Denna argumentation har riktiga premisser, det är ett faktum att Sverige är en stat i Europa

och att medborgarna där därför även kan kallas européer, det finns ingen paradox mellan att

vara europé och att samtidigt vara svensk. Däremot är slutsatsen resultatet av ett tankefel, då

man kan vara svensk medborgare och således europé, men vara född och uppvuxen i Dar es

Salaam. I praktiken är dock den här typen av argumentation inte lika enkel att följa såsom den ovan,

dessutom kan man hos logikerna utläsa en mycket stor mängd tänkbara variationer av giltiga

och ogiltiga argument vilka inte kan återges här. Däremot bör ett exempel på en ogiltig argu-

mentering, hämtad från verkligheten nu ges.

24 Føllesdal, Walløe, 1995, 289. 25 Ibid. 26 Dessa former av argumentationsteori eller syllogismer utvecklades av Aristoteles i Retoriken. Se Aristoteles, The art of Rhetoric, 1991, 191-195.

The commission contends the proliferation of filthy books and plays has no lasting

harmful effect on a man´s character. If that were true, it must also be true that great

books, great paintings and great play shave no ennobling effect on a man´s conduct.

Centuries of civilization and 10 minutes of common sense tell us otherwise.27

Ovan återges ett stycke ur ett tal av USA:s tidigare president Richard Nixon, i vilket han gör en

del tankefel utifrån de premisser han har till godo. Vad han vill föra fram är att den utredning

som fastslagit att pornografi inte är skadlig för en människas karaktär är felaktig. Som mot-

argument påstår han, att eftersom finkultur har välgörande effekter på den mänskliga karak-

tären måste dålig kultur, såsom pornografi ha en destruktiv verkan. Argumenteringen brister på

grund av att premissen; pornografi är ofarlig, inte med nödvändighet utesluter sanningshalten i;

finkultur är bra för människan. Båda kan vara sanna och därför är Nixons slutsats, att porno-

grafi är skadlig, utifrån dessa premisser ogiltig. Det finns en möjlighet att Nixon var fullt

medveten om felen i hans argumentation, men valde medvetet att bortse ifrån dem. Det

retoriska knep han tillgrep är ett effektivare övertalningsinstrument jämfört med om Nixon

skulle ha gett sig in i en långtråkig debatt om fakta med rapportförfattaren, som han dessutom

riskerade att förlora.28 Det är viktigt att vara medveten om att de som skriver ideologi och

politiska texter naturligt nog allt som oftast försöker agitera för sin sak, och i sin strävan tar till

de nödvändiga lister som står till deras förfogande. Före utformandet av det slutgiltiga analysschemat skall det politiska språket, av den anled-

ningen kort att beröras. Dessutom kommer Thomas Anderbergs,29 schema över den ideala

rationella argumenteringen att behandlas och delar från detta kommer att tillfogas mitt eget

analysschema. Det politiska språket skiljer sig från exempelvis det vetenskapliga på så vis att det politiska i

hög grad ofta är normativt, och inte sällan består av satser som försöker uttrycka och påverka

vissa värderingar. Vetenskapsmän såsom professorer och forskare försöker även de påverka

sin omgivning, oftast kollegor och i förlängningen kanske även politiker eller den allmänna

opinionen. Dock är det språk dessa använder sinsemellan inte normativt, då ett sådant språk

inte kommer att övertyga kollegorna, istället försöker de, framförallt med hjälp av empiriskt

inhämtad fakta övertyga om det riktiga i deras synpunkt.

27 Talet finns återgivet i Beckman, 2005, 60. 28 Fredriksson, 1974, 35; Beckman, 2005, 60-61. 29 Fil. Dr i praktisk filosofi.

Det förefaller vara såsom så att bruket av normativt språk är en viktig del i uppkomsten av

bristerna i den logiska konsistensen som Tingsten avslöjade i Idékritik. Somliga politiker har

även stundom erkänt att de inte tar någon hänsyn till logiken då de försöker påverka

massorna, särkilt öppna med detta förefaller de brittiska premiärministrarna tidigare ha varit.

Chamberlain sa 1925 ”jag misstror djupt logiken tillämpad på politik, och hela Englands

historia ger mig rätt.”30 Liknande tankegångar återfinns även hos Stanley Baldwin ”[…] vi har

aldrig rättat oss efter logiken i något som vi gjort, och Englands historia visar vad ett land kan

göra utan hjälp av logik men inte utan det sunda förnuftet.”31 Eftersom politiker och ideologer inte har samma formella krav på sig som vetenskapsmän att

hålla sig till logiska resonemang, skall man vara uppmärksam på hur de går tillväga då de

argumenterar. Anderberg ger i sin bok Konsten att argumentera en rad nyttiga exempel på

vad den skicklige demagogen bör undvika. Den första variabeln Anderberg ställer upp för

rationell argumentering är begriplighet. Inom begriplighet återfinns oklarhet i den form som

är beskriven ovan, innefattande mångtydighet och vaghet. Men Anderberg väger även in vad

han kallar för skensatser, dessa kan vara av grammatisk art såsom när en skribent skriver: och

detta eller gärna varför. En sådan mening blir helt obegriplig för läsaren då det inte går att få

rätsida på vad som menas. Vidare måste logiken hålla, påståendet: jag är en gift ungkarl är ett

exempel på en sats som är helt och hållet logisk ogripbar.32 Från Anderberg skall även tillfogas relevans, som en variabel till det idékritiska analys-

schemat. Relevans får ses som en viktig del att belysa i den kommande uppsatsen. Eftersom

det främst är tidskriftsmaterial som kommer att beröras är det tänkbart att skribenterna tar upp

ting som ej är relevanta för den åsikt som man vill föra fram. Brott mot det relevanta kan

enligt Anderberg vara att man fokuserar på mindre detaljer istället för på huvudfrågan, men

också att man konsekvent lägger bevisbördan på motståndarsidan. Till brott mot relevansen

hör även personangrep, som syftar till att underminera motståndarsidans trovärdighet. Samt

när man tillfogar en personlig värdering såsom: abort är endast ett besinningslöst mördande av

oskyldiga människor.33 Också vad som kallas för guilt by association bör i samanhanget

nämnas. Detta grepp brukas inte sällan genom att man kopplar ihop en erkänt dålig människa

med motståndarsidan, exempelvis kan den som vill baktala katoliker nämna att: i likhet med

30 Fredriksson, 1974, 9. 31 Ibid. 32 Anderberg, 2001, 84. 33 Anderberg, 2001, 86.

dig tillhörde Hitler den romersk katolska kyrkan, och motståndaren kan påstå: du är inte bättre

än Stalin, även han var ateist. Slutligen bör till analysschemat tillföras undvikandet av cirkel-

resonemang, dessa resonemang som går ut på att man bevisar att en sats är sann därför att den

är sann och så vidare, är inte bara förvirrande, de är även ohållbara bevis. Figur 2.2 Analysschema, Det rationella samtalet Semantik Logik Retoriska konstgrepp

Begriplighet Oklarhet Logisk konsistens Cirkelresonemang

Mångtydighet Tankefel Vaghet Felaktiga slutsatser Skensatser Faktiska felaktigheter

Relevans Argument utan bety- Guilt by association

delse för sakfrågan Personangrepp Detaljfokusering

Analysschemat ovan är det som kommer att ligga till grund för analysen i kapitel fyra - det

idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen. Schemat visar vilka faktorer dema-

gogen bör undvika om han vill föra ett rationellt samtal. Från begreppsanalysen har oklarhet

och dess undervariabler infogats tillsammans med skensatser under kategorin semantik.

Semantik innebär betydelselära, vilket stämmer väl in på begreppet oklarhets innebörd.

Skensatser har placerats här på grund av att den som försöker förstå betydelsen av en sådan

inte kommer att lyckas, då skensatser till sin natur är felaktigt grammatiskt uppbyggda. Under

logik har logisk konsistens med dess andemeningar placerats samt argument utan betydelse

för sakfrågan. Den senare variabeln får räknas till logiken eftersom en definition av logik är

konsten att tänka rätt, hävdar man argument som inte har med frågan att göra tänker man

följaktligen inte rätt. Under retoriska konstgrepp har vissa variabler placerats som utifrån

ovanstående definition av logik skulle kunna ha placerats under föregående rubrik. Detta

gäller cirkelresonemang och guilt by association, ändock har de placerats under denna rubrik

eftersom dessa argumentationstekniker kan vara en medveten strategi från debattörens sida.

Särskilt cirkelresonemang är logiskt ohållbara eftersom de är resultat av ett feltänkande. Vidare har analysschemat delats upp i begriplighet och relevans. Variablerna under semantik

faller utan tvivel under begripligheten då innebörden av begreppet oklarhet inte har något att

göra med om argumentet är relevant för framställningen eller ej. Förutom argument utan

betydelse för sakfrågan har alla variabler under logiken bedömts att höra hemma inom begrip-

ligheten. Bryter man mot den logiska konsistensen och begår tankefel blir resonemanget

obegripligt. Faktiska felaktigheter finns även i rutan logik – begriplighet eftersom författaren

förmodligen omedvetet har delgivit sina läsare felaktiga uppgifter, vilket skadar textens

begriplighet. Cirkelresonemang återfinns vid begriplighet – retoriska konstgrepp på grund av

att dylika resonemang inte är begripliga att förstå. I övrigt återfinns de andra variablerna

under retoriska konstgrepp inom relevansen eftersom personangrepp, guilt by association och

detaljfokusering just inte har någon relevans för vad man vill framhäva.

2.1 Avgränsningar av tid och material

Då Förbundet Humanisterna har verkat i Sverige sedan 1979 är det tänkbart att deras argu-

mentation har förändrats sedan dess. Eftersom en analys av tjugonio års argumentation skulle

medföra en alltför stor uppgift på denna nivå, har uppsatsen avgränsats till att endast beröra

argumentationen under 2000-talet. Avgränsningen har även tillkommit på grund av att en

eventuellt annorlunda argumentering under 1980- och 1990-talen inte är lika intressant att

studera som den nutida. Detta eftersom det är den i samtiden förda argumenteringen som kan

komma att påverka framtida förändringar i samhället, dessutom är det inte uppsatsens

ambition att genomföra en komparation mellan dåtida och nutida synsätt. För att effektivt ge

en heltäckande bild av argumentationen under 2000-talet kommer tre nedslagspunkter att

göras i materialet. Var och en av dessa innefattar en hel årgång av Humanisten- Tidskrift för

humanistisk idé- och kulturdebatt, nedslagen består av följande årgångar; 2000, 2003 och

2006. Ytterligare avgränsningar är nödvändiga att göra i materialet, eftersom endast

Humanisternas argumentation är relevant kommer insändare och intervjuer att sorteras bort.

Detsamma gäller även eventuella gästkrönikörer som kan komma att figurera i tidskriften,

även om dessa sympatiserar med Humanisterna är det trots allt inte förbundets officiella åsikt

dessa delger. Således kommer särskild fokus att riktas mot tidskriftens ledare, eftersom

ledaren med all säkerhet företräder förbundets officiella ståndpunkter samt mot de artiklar där

författaren medger att han är medlem i förbundet. Vidare kommer analysen av materialet att

avgränsas till de frågor som Humanisterna själva anser vara de väsentligaste för sin ideologi,

vilket innebär de viktigaste grunderna i sin ideologi såsom den fria viljan samt kritiken mot

religionen.

3 Presentation av Förbundet Humanisterna och den vetenskapliga

humanismen

Med detta kapitel ämnas, vilket rubriken avslöjar, förbundet Humanisterna och deras

verksamhet kort att presenteras. Fokus kommer här att ligga på förbundets egen beskrivning

av sin verksamhet, även en historisk orientering över förbundets ursprung kommer att ges.

*

3.1 Förbundet Humanisterna och dess internationella paraplyorganisation

Humanisterna i Sverige är ett nationellt förbund som grundades 1979 under namnet Human-

Etiska Förbundet. Det nuvarande namnet tillkom efter beslut om namnbyte 1999, syftet med

bytet innebar ingen förändring av vare sig policy eller verksamhet. Däremot ville man

tydligare visa samhörighet med den internationella paraplyorganisationen International

Humanist and Ethical Union (IHEU), som grundades i Amsterdam 1952. Därutöver har

Humanisterna i Sverige antagit IHEU:s symbol Happy human såsom sin egen. Totalt finns

förbund liknande Humanisterna i Sverige i drygt fyrtio andra länder, gemensamt för dem är

att alla har kopplingar till IHEU och sympatiserar med paraplyorganisationens mål, även om

nationella åsiktsskillnader mellan förbunden säkert förekommer.34 Paraplyorganisationen IHEU skriver på sin hemsida att de är en samanslutning som väl-

komnar alla föreningar i världen, vilka har en humanistisk, ateistisk, rationalistisk, sekulär,

fritänkare, skeptisk och etiskkulturella åsikter eller intressen. Deras verksamhet syftar till att

skapa något som får liknas vid ett utopiskt samhälle, byggd på deras uppfattning om vad

humanism är, de skriver: ”Our goal is a Humanist world in which human rights are respected

and all can live a life of dignity”.35

Citatet sammanfattar deras strävan att skapa en värld där

Förenta Nationernas konvention om de mänskliga rättigheterna en gång för alla skall omfatta

alla världens människor och att människan skall kunna leva ett värdigt liv. Detta skall

åstadkommas genom ett universellt omfamnande av den humanistiska livsåskådningen, viken

kommer att beröras längre fram. Vad som kan fastslås här är dock att de i likhet med flertalet

världsreligioner bemödar sig, utifrån tron på den egna livsåskådningens förträfflighet, sprida

sina värderingar och sin syn på livet till de icke samstämmiga.

34 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32 ; www.iheu.org. Avläst 14/11-2007. 35 www.iheu.org. Avläst 14/11-2007.

Till minne av IHEU:s femtio årsdag gav man ut jubileumsskriften International Humanist and

Ethical Union 1952-2002: Past present and future. I denna skrift beskrivs hur världen skall

inmundiga deras livsåskådning, som en essentiell primär faktor för detta ses bekämpandet av

religioner i alla des former. Men även starka auktoritära stater ses som ett hot mot huma-

nismen, då IHEU och Humanisterna i Sverige vill att mänskligheten slutligen börjar opponera

sig mot alla föreställningar som kräver att individen blir ett instrument som följer ett högre

syfte såsom Gud eller en nation.36 Det är påtagligt då man studerar denna skrift att formandet av en sekulär värld är det över-

gripande målet. Bland annat skriver man att om; det är nödvändigt måste humanismen

förstöra och bryta ner, endast då kan vägen mot det nya och bättre byggas. Denna passus följs

av meningen ”Why should religion be spared from our critical gaze”37 att man särskilt

nämner religion visar på var premisserna för IHEU ligger, då inte diktaturer nämns i

sammanhanget. På samma sida framkommer det även att man ser det som sitt uppdrag att,

som man skriver, skydda mänskligheten från religiös fanatism. De svenska Humanisterna är som antytts lika IHEU i sina uppfattningar om det goda livet.

Deras främsta uppgift är spridandet av den humanistiska livsåskådningen, som enligt dem

själva innebär en kritisk inställning till religionen och vad man uppfattar såsom övriga icke-

vetenskapliga föreställningar i samhället. Vidare framhåller man en positiv människan och

gör en sak av att denna inställning skiljer sig från religionernas människosyn, vilken man

anser är dogmatisk till sin natur. I likhet med IHEU bemödar sig Humanisterna för att skapa

ett sekulariserat samhälle, vilket delvis innebär att man omkullkastar, vad man menar är

kyrkans monopol på livets högtider. Detta ser man som ett sätt för att få loss människan ur

religionens grepp om livet. Då man anser att individen har behov av högtidliga glädjestunder

såsom bröllop och konfirmation anordnar man sekulära alternativ.38 Ett sekulärt alternativ till bröllop har länge existerat i Sverige genom det borgerliga alter-

nativet, dock ser Humanisterna att övriga högtider såsom dop och konfirmation saknar

alternativ för ateister. Av den anledningen har man med stöd av kulturdepartementet givit ut

Den svenska högtidsboken som erbjuder sekulära sånger och alternativa former för

ceremonier.39 Mest intressant av de ceremonier man erbjuder torde alternativet till

36 Gasenbeek, Gogineni, 2002, 106. 37 Gasenbeek, Gogineni, 2002, 110. 38 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=29. Avläst 14/11-2007. 39 Ibid.

konfirmation vara, då dessa inbegriper ungdomar i femtonårsåldern. Dessa läger, vilka man

kallar livssynsläger, liknar till stora delar liknar den konfessionella motsvarigheten, förutom

avsaknaden av religiösa inslag. Ungdomarna får vid dessa läger diskutera frågor som berör de

mänskliga rättigheterna, etik och moral, kärlek, et cetera. Man poängterar att mentorerna ger

mycket utrymme för det egna tänkandet under diskussioner och diverse grupparbeten.40 Humanisterna vill även främja vetenskap som belyser mänsklighetens livssituation och som

även ger individen impulser till att leva ett gott humanistiskt liv. Som ett led i denna tanke har

man instiftat Hedeniuspriset till filosofiprofessorn och religionskritikern Ingemar Hedenius

minne. År 2007 års pris tillföll författaren P C Jersild med motiveringen:

Han har med ett humanistiskt patos behandlat filosofiska frågor, etiska dilemman

och forskningens och teknikens framsteg med dess konsekvenser för individ och

samhälle. Inte minst har han under många år verkat för att den medicinska etiken ska

vara sekulärt baserad. Ofta har han även […] avslöjat irrationalitet, humbug och

övertro, inte minst den så vanliga sammanblandningen av religion och politik. […]

Han utmanar ingrodda tankemönster, samtidigt som han ger intressanta inblickar i

nya rön och den växande kunskap som är humanismens framtida grund.41

Motiveringen ovan tydliggör Humanisternas negativa inställning till religioner då man

särskilt trycker på Jersilds engagemang för en sekulär läkaretik och att han har för vana att

avslöja vad man bedömer som humbug. Kriteriet för att komma på fråga för priset är att man

har befrämjat ett kritisk nagelfarande av religion, pseudovetenskap irrationella föreställningar

och traditioner.42 Vid sidan av detta har man även ett visst politiskt engagemang, man hjälper

aktivt de medlemmarna som är politiskt aktiva att sprida humanismen inom respektive

parti.43 Därtill är IHEU, enligt Humanisterna, officiellt representerade i FN, UNESCO,

UNICEF, EU och Europarådet.44

40 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=34&Itemid=47. Avläst 14/11-2007. 41 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=296&Itemid=77. Avläst 14/11-2007. 42 Ibid. 43 Idé och handlingsprogram för Humanisterna, 2006, (2004) 3. 44 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32. På vilket vis man är officiellt representerade i dessa organisationer framgår ej. Avläst 14/11-2007.

3.2 Den vetenskapliga humanismen

Då uppsatsens ambition är att utföra en idékritisk analys av den vetenskapliga humanistiska

ideologin är det nödvändigt att närmare skärskåda denna, innan analysen kan påbörjas.

Särskilt viktigt är detta eftersom begreppet humanism är synnerligen mångtydigt, här

kommer därför att ges en sammanfattning av vad denna livsåskådning, utifrån Humanisterna,

innebär. Samt för att undvika missuppfattningar, skilja den från andra former av humanism.

För det senare syftet har beslutats att den formen av humanism Humanisterna praktiserar

härifrån kommer att benämnas såsom vetenskaplig humanism. Detta är dock inget begrepp

som Humanisterna själva använder sig av. Humanism kan såsom begrep syfta till de samhällsvetenskapliga, historiska och språk-

vetenskapliga disciplinerna, men även andra ämnen som studerar människan som kultur-

varelse. Humanism kan även vara, såsom det är i detta samanhang, en bestämd hållning till

frågor om livet som inte har en vetenskaplig grund, men som jämväl kommer an på ett

kritiskt och förnuftsmässig syn på verkligheten.45 Även om det finns olika uppfattningar om

vad humanism är går det att urskilja ett par kriterium som synes vara signifikanta för alla som

vill kalla sig för humanister. Den framlidne professor Alf Ahlberg menar att tron på

människans höga värde är den mest fundamentala åsikten inom en humanistisk livs-

åskådning. Detta innebär dock ej att man naivt håller för sant att alla människor är goda,

däremot bör humanisten äga en tro på människans på människans möjlighet till det goda som

spirar ur en positiv grundsyn på människan.46 Dock finns det en essentiell skillnad i den, låt oss kalla den mainstreamhumanism, som

Ahlberg företräder. Skillnaden består i hur man väljer att förklara ursprunget till människans

höga värde, mainstreamhumanisternas version förefaller ha ett religiöst inslag då man pla-

cerar människan ovanför naturen.47 De vetenskapliga humanisterna å sin sida ser människan

som en del av densamma, men inom naturen är människan det värdefullaste väsendet. Vidare

menar de vetenskapligt inriktade humanisterna att tvåvärldsteorier såsom den av Platon

utformade tanken om en sinnesvärld och en idévärld, eller tron inom kristendomen på ett

jordeliv och ett himmelskt rike har haft en destruktiv inverkan på humanismen. Man är av

den åsikten att dylika tankar ej har någon plats i ett modernt samhälle.48

45 Wright, 1977, 7-8. 46 Ahlberg, 1992, 28. 47 Ahlberg, 1992, 29. 48 Åberg, 1969, 68. Huruvida denna har haft en destruktiv inverkan framgår ej. Man anger endast att dessa tankar har hindrat ett humanistiskt folkbildningsprogram.

Även om Humanisterna anser att de kan spåra sin livsåskådning till Sokrates och andra antika

tänkare,49 tycks den vetenskapliga humanismen ha utvecklats till sin moderna form 1946.

Den dåvarande generalsekreteraren för UNESCO50, Julian Huxley presenterade detta år i ett

tal vad han kallade för en vetenskaplig humanism. 51 Denna var profan till sin natur och

skulle härledas ur evolutionsteorin. Huxley menar att omfamnandet av den vetenskapliga

humanismen är en vital pusselbit om mänsklighetens folk skall kunna förenas och inte skiljas

åt av religion, som givit upphov till talrika konflikter. Man kan fråga sig hur Huxley lyckades

implementera tron på människan som det högsta väsendet i naturen, samtidigt som hon skulle

vara en del av denna? Detta dilemma löstes genom att han ställde upp vetenskapliga kriterier

för vilka livsformer som är lägre respektive högre, en apa är högre än en fisk då den tidigare

är mer komplex än den senare. På så vis säkrades människans upplyfta plats i naturen. Läser man Idé- och handlingsprogram för Humanisterna finner man att den vetenskapliga

härkomsten spelar en speciell roll inom denna form av humanism, då den istället för

religionen skall verka som ledstjärna för människan. Under rubriken Mänskliga värden:

filosofi och humaniora skriver Huxley om att denna livsåskådning är en vidareutveckling av

de förlegade religionerna, vilka endast syftar till att: ”härleda Skaparens egenskaper ur

egenskaperna hos hans verk”52 Avsikten med att lägga religionerna bakom sig förklarar

Huxley med att humanismen har förmågan att skänka mänskligheten de bästa

förutsättningarna för att utvecklas i önskvärd riktning.53 Sammanfattningsvis kan man urskönja de vitalaste delarna i Humanisternas livsåskådning.

Man hyser förhoppningen att mänskligheten skall lämna alla uppfattningar om Gud och magi

bakom sig, för att istället förenas med hjälp av den universella vetenskapen. Humanisterna

har en positiv människosyn och människan ses som en fri tänkande varelse som inte bör

underställas någon form av överhöghet. Som övergripande mål kan man se en önskan om

världsfred som kontrolleras av ett universellt världsmedvetande.54

49 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32. Avläst 14/11-2007. 50 United Nations Educational Scientific Organization. 51 Finns återgivet på svenska i boken Människornas rike på jorden, 1947 av Julian Huxley. 52 Huxley, 1947, 114. 53 Huxley, 1947, 114-115. 54 Ibid.

4 Det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen

I följande kapitel kommer Humanisternas definition av vad humanism är och innebär, att

kritiskt granskas utifrån ovan beskrivna analysschema. Att påbörja analysen med att granska

just detta är av stor betydelse då Humanisterna gör anspråk på ett begrepp som varit i bruk

långt före den ateistiska rörelsens tillblivelse. Kapitel fyra som helhet syftar till att svara på

huvudfrågeställningen.

*

4.1 Den vetenskapliga humanismens ideologi

Vad Humanisterna avser med begreppet humanism är till stora delar oklart. Som visades i

föregående kapitel råder det inte någon konsensus om vad begreppet innebär och säkerligen

går det att finna ytterligare definitioner och tolkningar av vad humanism är. Den humanism

Humanisterna representerar förefaller till stora delar ha sitt ursprung i den livsåskådning

Julian Huxley presenterade efter andra världskriget.55 Dock föreligger vissa problem, Huxley

preciserade och skilde sin livsåskådning från andra former av humanism genom att benämna

den såsom vetenskaplig humanism.56 Förbundet Humanisterna använder sig inte av denna

precisering varför det blir oklart vad man egentligen avser på grund av begreppets mång-

tydighet. I Idé- och handling program för Humanisterna försöker man beskriva närmare vad

förbundet avser med begreppet humanism. De preciserar begreppet genom att hänvisa till,

vad man menar är en anglosaxisk tradition, i vilken begreppet används för att beskriva en

sekulär syn på livet.57 Denna definition av humanism leder till att alla som har en sekulär syn

på livet kan tillåta sig att kalla sig humanister, vilket förbundet ej kan avse med definitionen.

Detta eftersom även den vetenskapliga humanismen i likhet med mainstreamhumanismen ser

människovärdet som något okränkbart.58 Det är den här typen av ickekomplexa och simpli-

fierande definitioner som leder till att liknelser mellan Hitlers läkare och Humanisterna blir

möjliga. Hade förbundet istället valt att ge sin humanism en mer komplex definition som

innefattade det okränkbara människovärdet skulle en dylik jämförelse ha tett sig synnerligen

fel, och man hade haft lättare att försvara sig mot liknande guilt by association angrepp. ’

55 Huxley nämns påfallande ofta på www.humanisten.se som en förgrundsgestalt till Humanismen. 56 Huxley, 1947, 22. 57 http://www.humanisterna.se/hTexter.asp?f=s&t=47 Avläst den 27/12-07. ; Humanisten, 2003, nr 2, 34. Vilken anglosaxisk tradition man avser är oklart, man skriver ej om man exempelvis avser en språklig eller någon form av ideologisk tradition. 58 Ahlberg, 1992, 26 ; Kurtz, 1999, 7.

Förbundet hävdar dessutom, i högsta grad på vag grund, att humanismen bland annat

härstammar från Konfucius filosofi.59 Detta påstående gör man utan att på något vis försöka

att förklara eller precisera vilka likheterna mellan konfucianismen och humanismen är.

Faktum är att påståendet i själva verket är tämligen tveksamt. Konfucius filosofi syftade

ytterst till att ena de inbördes stridande kinesiska staterna, århundradena före Kristus födelse.

Bärande tankar var att samhället skulle bygga på en hierarki där förhållandet mellan son och

far skulle likna det mellan undersåte och härskare. Enligt Konfucius logik skulle undergivna

söner bli goda härskare, i kombination med att man brukade en viss måttfullhet, inte hyrde in

för många danserskor och dyrkade vissa bergstoppar och dylikt, skulle staten enas och

moralen höjas. Kvinnor var inget värda inom konfucianismen.60 Det är svårt att se vad

humanisterna i denna filosofi anser sig ha tagit fasta på och hur den ligger till grund för

humanismen. En möjlighet är att Humanisterna har tagit fasta på att man inom

konfucianismen ser människan som en god varelse, i motsats till den legalism som var

rådande under Konfucius livstid.61 Vagheten då man försöker ge den vetenskapliga

humanismen en lämplig historisk härkomst fortsätter med att man jämte Konfucius även

hänvisar till diktarna i antikens Grekland och Rom och Carvaka rörelsen i det klassiska

Indien.62 Dessa vaga härkomståsyftningar förefaller endast syfta till att ge förbundet en stolt

historia och övertyga om det kloka i förbundets åsikter. Eftersom man använder sig av begreppet humanism på ett oklart vis och utan att precisera

det, gör man direkt anspråk på begreppet, utan att ta hänsyn till dem som exempelvis kallar

sig religiösa humanister. Faktum är att man emellanåt förnekar att någon form av kristen

humanism kan existera överhuvudtaget och påpekar att ”kristen humanism ter sig som en

livsåskådningarnas fyrkantiga triangel”.63 I en artikel skriver man att kombinationen kristen

humanism endast har tillkommit som ett bevis på att kristendomen saknar vad den behöver,

nämligen en humanism. Man nämner även att det finns en motsägelse mellan att vara

humanist och kristen att detta är en orimlig ekvation.64 Här finner man ett väsentligt tankefel,

59 Kurtz, 1999, 1 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1. Konfucius, kinesisk moralfilosof 551- 479 f.Kr. 60 Lovell, 2006, 53 -55. 61 Ibid. Legalismen i Kina vid denna tid utgick från att människan var allt igenom ond, och skulle kontrolleras hårt av staten. 62 Kurtz, 1999, 1 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1 Enligt NE var denna rörelse ateistisk medlemmarna motsade sig Shivas auktoritet, vilket visar på Humanisternas syn att humanism innebär ateism. 63 Humanisten, 2003, nr 2, 34. 64 Ibid.

den kristna humanismen existerade som idé långt innan de ateistiska rörelserna uppstod65,

motsägelsen man i själva verket syftar på är den mellan att vara vetenskapligt inriktad

humanist och att vara kristen. När man skall bemöta kritiken, att man lagt beslag på huma-

nismen, försvarar man sig med att hävda ”IHEU representerar den humanistiska livs-

åskådningen över hela världen. Så det svenska förbundet har knappast stulit humanismen”.66

Detta resonemang brister eftersom det inte har någon relevans, i själva verket erkänner man

mer eller mindre att det är paraplyorganisationen som lagt beslag på begreppet. Vidare

bevisar det inte att man har rätt till begreppet endast för att IHEU representerar ett antal

humanistiska förbund i världen. Inom denna oklara definition av vad humanism är, menar man att de allra högsta etiska

värden skall rymmas, humanisternas manifest slår nämligen tydligt fast att humanismen

innehar dessa. Man skriver; ”Förverkligandet av de högsta etiska värdena är grundläggande

för den humanistiska livssynen.”67 Att förbundet anser sina etiska värderingar vara de högsta

är inte märkvärdigt, i likhet med de traditionella ideologierna, finns det naturligt nog en stark

tro på det rätta i det man förespråkar. Intressant är däremot att man ej tycks argumentera för

det rätta i sina etiska värderingar. Istället förefaller man närmast att ägna sig åt motsatsen till

Guilt by association, då man försvarar sin etik genom att hänvisa till att värderingarna

överensstämmer med Aristoteles, Kants, Mills och Deweys människo- och livssyn.68 Att

dessa fyra herrar är erkända tänkare medför inte per automatik att de etiska värderingar man

står för är de högsta. Detta argument (vilket förefaller vara det huvudsakliga) är därför inte

rationellt. Studerar man etiken närmare finner man att inspirationen till stora delar har

hämtats från liberalismen. Kurtz skriver att den humanistiska etiken syftar till att maximera

friheten att välja,69 dock inskränks rätten med vissa förbehåll. För att gardera sig mot dem

som eventuellt kan tänka sig att utnyttja rätten att välja, till att skada sina medmänniskor har

Kurtz formulerat en paragraf som förhindrar detta. Rätten att välja och den fria viljan är ett återkommande tema i Humanisten, paradoxalt nog

förefaller inte denna rätt att sträcka sig särskilt långt i praktiken. Argumentationen förs på ett

vis som leder till att rätt val i livet är synonymt med ett humanistiskt val. Rätten till att välja

frivillig eutanasi är en hjärtefråga för Humanisterna, varje människa bör ha rätten till själv-

65 Ahlberg, 1992, 75-89. Ahlberg visar i detta kapitel hur humanismen utvecklades under den tidiga medeltiden utifrån den helige Augustinus bok, De civitate Dei. 66 Humanisten, 2006, nr 3, 23. 67 Kurtz, 1999, 5 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 3. 68 Kurtz, 1999, 5. 69 Kurtz, 1999, 7.

bestämmande över sitt eget liv menar man. Problemet är att förbundet inte för någon egentlig

argumentation för sin ståndpunkt, rätten till eutanasi försvaras med det svaga cirkel-

resonemanget; människan bör ha rätt att avsluta sitt liv då denna rättighet överensstämmer

med den humanistiska etiken.70 För den människa som till fullo har erkänt sig till den human-

istiska livsåskådningen kan detta argument te sig giltigt, dock är det inte det. Eftersom hela

argumentationskedjan för eutanasi går i en ologisk cirkel vilkens logiska konsistens brister då

den börjar med den ogiltiga satsen, att humanismens etik är den högsta. Vidare till konsta-

terandet, att tanken på eutanasi går hand i hand med humanismens etik, till slutsatsen, att

detta bör tillåtas. Argumentationen för aktiv dödshjälp blir därför i inledningsskedet endast

en ståndpunkt byggd uppå ett tankefel. För att ytterligare förstärka rätten till eutanasi tillför man ett socioekonomiskt argument.

Humanisterna menar att eutanasi bör brukas inom den offentliga sjukvården av rättviseskäl,

då den rike kan betala för att låta sig mördas, en möjlighet den fattige saknar.71 Vad de i

själva verket förefaller avse med denna mening är att den rike kan betala för att få hjälp med

sitt självmord, alternativt betala ett sjukhus i Nederländerna där eutanasi är lagligt. Men man

väljer att använda sig av det mycket kraftfulla ordet mord av retoriska skäl. Detta rätt-

viseargument är mycket intressant. I realiteten påstår man att eftersom vissa har råd att kring-

gå förbudet mot aktiv dödshjälp i Sverige, bör denna verksamhet för rättvisans skull, bed-

rivas inom den offentliga sjukvården. Här uppstår två problem, dels problematiserar man inte

hur långt den fria viljan skall sträcka sig. Den fria viljan kan ligga till grund för självmord,

men det är mer tveksamt om den fria viljan kan utvidgas till att man kan begära att någon

annan skall ta ett liv. Dels kan man fråga sig hur långt Humanisterna vill tillämpa den ovan

beskrivna rättvisepraktiken? Eftersom det inte står att finna några förbehåll mot hur långt den

ekonomiska rättvisan skall sträcka sig72, kan man tänka sig att den mindre ekonomiskt

lyckligt lottade skall få lika tillgång allt annat den inte kan unna sig, såsom kosmetisk kirurgi.

Det är dock tveksamt om man avser detta, eftersom man vid upprepande tillfällen i mani-

festet framhåller marknadsekonomi som välgörande för människans utveckling. Dock

nämner man vid ett tillfälle att man inte skall ha en övertro till att marknadsekonomin skall

lösa världens problem.73

70 Humanisten, 2000, nr 4, 5. 71 Humanisten, 2000, nr 4, 4-5. 72 Exempelvis skulle man kunna tänka sig ett förbehåll som inskränker den ekonomiska rättvisan till att endast gälla lika rätt till liv och hälsa. 73 Kurtz, 1999, Den senare meningen kan vara en rest från tidigare manifest som rekommenderade planekonomi. Se Humanistiskt manifest II.

Vidare menar man att eftersom mord är olagligt, måste begreppet självmord tolkas som så att

denna handling alltid sker gentemot offrets vilja och till följd därav krävs en omformulering

av begreppet.74 Denna tolkning av begreppet självmord förefaller vara resultatet av en

felaktig slutsats, argumentationen slår fast, i enlighet med lagen, att mord är olagligt och att

mord alltid sker mot offrets vilja. Dessa två premisser är giltiga, men att utifrån dessa anta att

självmord (eftersom eutanasi är förbjudet i Sverige) i praktiken i nuläget är likställt med

mord är felaktigt. Ordet själv är vare sig mångtydigt eller vagt, dess innebörd ihop med ordet

mord kan inte tolkas såsom att självmord är en handling som alltid sker gentemot den

drabbades vilja. Slutsatsen och poängen man vill göra, att eutanasi bör bli lagligt går därför

inte att dra utifrån dessa premisser. Humanisterna betonar kraftfullt människans fria val, men då debatten om aktiv dödshjälp

problematiseras förefaller denna rätt inte längre vara riktigt lika helig. När det gäller svårt

sjuka barn som inte kan tala för sig själva anser Humanisterna att dess förmyndare bör ha

rätten att ge dem eutanasi.75 Denna åsikt står i paradox till de värderingar som återfinns i

manifestet och i idé- och handlingsplanen, här kan man tydligt läsa att även små barns åsikter

skall bemötas med respekt och att människans liv är okränkbart. I detta resonemang förlorar

den sjuke sin fria vilja av det tveksamma skälet att denne inte kan delge sin vilja.76 Vidare

kan man i texterna om eutanasi finna ytterliggare brott mot tron på människans fria vilja.

Humanisterna försöker försvara rätten att välja med en sådan frenesi att resultatet återigen

blir simplifierande och logiken i resonemangen brister. Förbundet hävdar att eftersom alla

har rätt att välja om man vill avsluta sitt liv, bör den som finner en person som försökt begå

självmord, men ännu inte avlidit avstå från att försöka hjälpa denna tillbaka till livet.77

Således försvarar man passiv dödshjälp med hänvisning till den fria viljan. Dock skulle ett

dylikt handlande snarast (säkert i åtskilliga fall) leda till att man hjälper någon att istället ge

upp sin fria vilja, eftersom man inte funderar över om den som lider av någon form av

patologisk sjukdom verkligen handlar av fri vilja?78

74 Humanisten, 2000, nr 4, 4-5. 75Humanisten, 2000, nr 4, 7. 76 Kurtz, 1999, 7. 77 Humanisten, 2000, nr 4, 7. 78 För att reda ut missförstånd på frågan om personen vill bli återupplivad eller inte föreslår man att den som tänker begå självmord skall fylla i en standardiserad blankett, som han exempelvis fäster synligt på sina kläder. På så vis blir det klart vad personen vill, menar man. Man kan ändock fråga sig om det inte är sjukdomen som egentligen fyller i blanketten? Ibid.

Värt att påpeka är att den fria viljan aldrig försvaras eller förklaras, vare sig i manifestet eller

i övriga källor uppsatsen behandlar. Istället tas den förgivet, något självklart som inte

behöver diskuteras och som varje humanist bör tro på. Denna inställning förefaller stå i skarp

strid med den ifrågasättande tonen humanisterna har gentemot företeelser som ej faller dem i

smaken och som de även säger sig skall hålla i allmänhet. I manifestet skriver man att;

[…] bland kriterierna för denna höga kvalitet märks förmågan till självständiga val,

kreativitet, etisk bedömning, genomtänkt motivering, rationalism och en förpliktelse att

förvärkliga sina bästa talanger.79

Man skriver även;

Humanister rekommenderar att vi använder förnuftet när vi formar våra etiska

omdömen. De påpekar att kunskap är viktig när det gäller att formulera etiska val. I

synnerhet behöver vi engagera oss i en process, som bygger på samtal om vi ska kunna

lösa etiska dilemman. Mänskliga värderingar och principer kan bäst rättfärdigas i ljuset

av ett genomtänkt studium. Där olikheter finns behöver vi dryfta dem överallt där vi

kan i en förnuftig dialog.80

Vilken är då den genomtänkta och rationella motiveringen till att människan har en fri vilja?

Svaret är, som antydes ovan, att det inte existerar någon. Kurtz argumenterar för denna

främst genom att påpeka att de befintliga religionerna inte erkänner den fria viljan och menar

att religionerna präglas av en dogmatisk inställning till människan.81 Detta argument är märk-

ligt eftersom man använder vad man tycker är fel hos religionerna för att motivera vad man

själva anser är bra. Dock motiverar denna anledning inte att tron på den fria viljan bör ha en

framträdande roll inom humanismen. Detta sätt att argumentera går igen i Humanisten, under

rubriken: Fri vilja – En humanistisk ickefråga, agiterar man för den fria viljan, inte genom att

framlägga sakliga sekulära argument, istället hänvisar man till de motsägelser som finns

inom kristendomen. Humanisten menar att Gud skapade människan och allt annat under

himlen, samtidigt som han oansvarigt överlät allt ansvar på människan, som Gud betraktar

som oförmögen att ta hand om sig själv. Detta argument har ingen relevans för sakfrågan, om

kristendomen är ambivalent i sin hållning till den fria viljan medför det inte att humanismen

kan förklara eller rättfärdiga sin hållning på grund av oklarhet inom kristendomen.

79 Kurtz, 1999, 7. 80 Ibid. 81 Kurtz, 2000, 4.

Man ifrågasätter rakt ut huruvida det överhuvudtaget angår vare sig humanisterna eller någon

annan människa att söka klargöra om människan är fri eller inte. På detta följer ett reso-

nemang där man funderar över nyttan i att försöka förklara något som man inte vet något om

och att kravet på förklaringar från Humanisternas sida är en eftergift för en skolastisk in-

ställning till bevisförning. Författaren avslutar med att deklarera att debatten inte angår

Humanisterna det ringaste.82 Denna inställning stämmer inte alls med vad som deklareras i

manifestet, (se citat sidan 26). I synnerhet brister den logiska konsistensen när man försöker

skriva bort frågan genom att påstå att den inte angår humanister, samtidigt som man hävdar

att människan har en fri vilja med rätten och förmågan att begå fria handlingar. Vad gäller bevisförning får läsaren genom denna text uppfattningen att Humanisterna inte

stödjer hårda krav på bevis, i själva verket är de i hög grad evidenskrävande i andra

samanhang. I idé- och handlingsprogrammet lyfts kraven på vetenskapliga bevis fram som

något mycket viktigt, om inte helt avgörande för mänsklighetens framtid. Kraven på bevis i

andra samanhang visar sig i Humanisten då man kräver hållbara bevis för Guds existens av

kristna, samt i tävlingen Kristallen som ger ett hundra tusen kronor till den som lyckas bevisa

att paranormala företeelser existerar.83

I och med att frågan om människan har en fri vilja eller ej är metafysisk till sin natur, blir det

givetvis svårt att frambringa bevis som är omöjliga att falsifiera. Däremot bör man, om man

säger sig vara ett förbund som står för upplysning och rationalitet, inte godta vissa vär-

deringar enbart på grundvall av att man anser att idén stämmer med sina åsikter i övrigt.

Christer Sturmark skriver i Humanisten om begreppen vet och tro, han poängterar att en

viktig skillnad mellan kristna och humanister är att de senare vet med hjälp av empiriska

erfarenheter, de kristna däremot, de tror på grund av att de saknar bevis.84 Detta resonemang syftar till att övertyga om det klokare i att vara humanist än kristen. Men

om tro är tro på grund av bristen på bevis, ägnar sig Humanisterna själva åt ickeempirisk tro

när man utan någorlunda hållbara argument tror på den fria viljan, vilket är en aktivitet man

absolut inte bör ägna sig åt inom denna form av humanism. Sturmark är av den åsikten att det

finns gradskillnader inom begreppet vet. Han menar att inom vet existerar det två nivåer, en

svagare och en starkare, när man använder den starkare versionen krävs en vattentät bevis-

förning. Påstår man att man vet att jorden just nu kretsar kring solen, använder man sig av

denna starkare version av vet. 82 Humanisten, 2000, nr 3, 7. 83Humanisten, 2000, nr 1, 27 ; www.humanisten.se Avläst 21/11-2007. 84 Humanisten, 2006, nr 4, 2.

Den svagare versionen är mer erfarenhetsbaserad, den som säger jag vet att solen går upp i

morgon, vet detta på grund av sina erfarenheter, dock finns det en risk att solen exploderar

under natten. Med hjälp av denna svagare version av vet, menar Sturmark att han kan påstå

att han vet att Jesus inte gick på vattnet, då alla erfarenheter talar för att människor inte kan

gå på vatten.85 Om man försöker tillämpa detta resonemang på frågan om människan har en fri vilja eller

inte, eftersom det är tänkbart att Humanisterna anser sig bruka denna svagare form av vet, då

man påstår att man vet att människan har en fri vilja, finner man att det ändock inte håller.

Man visar inga rationella erfarenhetsmässiga kunskaper som visar på att den fria viljan

existerar hos människan, den tas istället för givet och försvaras med hjälp av irrationella och

ickerelevanta argument. Avslutningsvis om den fria viljan, förefaller man 2006 ha uppmärk-

sammat att den vetenskapliga humanismen har problem med att försvara denna. Ledaren

skriver att filosoferna ännu inte är överens om exempelvis världen är deterministisk eller ej,

och han hoppas att framtida neurologisk forskning skall ge svar.86 Detsamma gäller faktiskt en annan av Humanisternas grundtankar, nämligen den som säger

att människan är den värdefullaste varelsen i tillvaron. Huxleys argument, vilket ska fungera

som en ersättning till det religiösa som kan hävda att människan är skapad av Gud för att

härska på jorden, är även det oklart. Han menar att även om människan är en del av naturen

är han mer värdefull på grund av att han är mer komplicerad än övriga varelser.87 Huxley

klargör aldrig vad han avser med komplicerad, avser han förmågan till problemlösning,

abstrakt tänkande eller kanske hjärnans anatomi. Oavsätt vad, får man inom detta synsätt en

sjunkande värdeskala där det mångtydiga och odefinierade begreppet komplicerad bestä-

mmer på vilken nivå naturens varelser skall placeras. Detta diskuteras inte nämnvärt i

Humanisten, utan tas istället för givet. Dock väcks frågan vid ett enstaka tillfälle, om man

inom humanismen där människan ses som en del av evolutionen, verkligen kan placera sig

över djuren. Svaren mynnar ut i det något kufiska cirkelresonemanget ”vi är humanister

därför att vi placerar människan i centrum”88. Vilka är då de sakliga, vetenskapliga och

rationella argumenten som leder förbundet fram till denna slutsats? Tyvärr existerar det inga,

vare sig rationella eller irrationella, istället förefaller man även ta denna åsikt för given.

85 Ibid. 86 Humanisten, 2006, nr 3, 2. 87 Huxley, 1947, 88 Humanisten, 2000, nr 3, 8.

4.2 Humanisten och religionen

I detta kapitel ställs frågan om tidskriften Humanisten bedriver ett rationellt samtal i de

ledare och debattartiklar som diskuterar kristendomen och andra religioner.

*

Av de ledare uppsatsen analyserar handlar drygt sextio procent helt eller delvis om religion i

någon form, detta är ett intressant fenomen eftersom förbundet anser sig ha en sekulär

inställning. Man kan fråga sig vad dessa ledare och artiklar fyller för funktion, eftersom

tidskriftens läsare rimligtvis redan bör vara övertygade ateister. Artiklarna handlar inte sällan

om kristendomens tillkortakommanden eller om felaktigheter och motsägelser i bibeln, vilka

enligt Humanisten, får man förmoda, skall tala för att man stället bör hänge sig åt den

vetenskapliga humanismen. Enligt en ledare infördes år 2000 ett statligt bidrag till trossamfund. Humanisten menar att

detta är ett ”tomtebidrag” och att övriga världen måste göra sig lustiga över att Sverige ger

bidrag till samfund som tror ”trots all evidens som tyder på motsatsen, på ett övernaturligt

väsen”.89 Oavsätt vad man anser om lagen förefaller upprördheten i tidskriften ha sin upp-

rinnelse av en paradoxal anledning, förbundet Humanisterna har nämligen sökt bidraget men

fått avslag med motiveringen att man inte är ett trossamfund. Denna anledning anser

Humanisten inte vara fullgod eftersom buddisternas förbund tilldelas bidrag, som man menar

inte tror på någon Gud.90 Menar Humanisten här att den vetenskapliga Humanismen och

Buddismen är likvärdiga samfund eftersom de inte tror på någon Gud? Nej det kan man inte

mena eftersom övernaturliga fenomen är frekvent förekommande inom Buddismen, som

bland annat innefattar tron på Dalai Lamas reinkarnation och Nirvana. Dessutom räknas

buddismen till de stora världsreligionerna oavsett om man anser det vara en livsfilosofi eller

inte. Ändock fortsätter jämförelserna med buddismen, enligt ledaren har SST:s91 utredning

visat att bidrag skall ges till dem som bedriver gudstjänst eller liknande. I liknande anser

ledaren att seminarier om Voltaire och Diderot bör passa in, om verksamhet om Buddha

anses göra det. Denna slutsats når man genom att kalla Buddha för filosof, vilket stämmer,

men Humanisten bortser från de övernaturliga elementen inom buddismen som gör att denna

skiljer sig från seminarier om upplysningsfilosofer.

89 Humanisten, 2006, nr 2, 2. 90 Humanisten, 2006, nr 2, 2 ; Humanisten, 2006, nr 6, 22-23. 91 Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund.

Slutsatsen Humanisten drar av det faktum att man inte fick bidrag var att den social-

demokratiska regeringen hellre tror på ”tomtar på loftet än på jämställdhet och mänskliga

rättigheter”.92 Vilket förefaller vara en synnerligen felaktig slutsats eftersom den endast

bygger på premissen att man inte tilldelades ett bidrag. Varför förbundet överhuvudtaget har

sökt detta bidrag som så öppet riktar sig till religiösa samfund är intressant. Hade man

tilldelats bidraget hade Humanisterna varit ett trossamfund, vilket man garanterat inte vill

vara då förbundets inställning till kristendomen och andra religioner är fientlig. Vid ett

tillfälle pekar man exempelvis på att likheten mellan vampyren och humanisten är att de båda

skyr krucifixet och fräser om de får vigvatten stänkta på sig.93 I och med detta förefaller man

vara villig att bryta mot den logiska konsistensen om pengar finns att tjäna, vilket antyds då

man påpekar att humanisterna i Norge har över 60 000 medlemmar gentemot Sveriges 3 500

på grund av att det norska förbundet får statsbidrag. Ovan nämndes att artiklarna inte sällan behandlar felaktigheter inom kristendomen, dessa kan

bestå av motsägelser eller behandla vad man anser vara den förkastliga moral som kristen-

domen står för. Gunnar Lundh, ordförande för Humanisternas lokalavdelning i Göteborg

försöker göra det senare genom att gå igenom Guds elva bud. Han kallar dem elva eftersom

han påstår, citat ”Här återger jag ett saknat bud som finns inskrivet i originalversionen av 2:a

Mosebok men som i vardagslag helt enkelt råkat försvinna.”94 Om inte Lundh egentligen

avser en äldre bibelöversättning, måste han ha gjort en revolutionerande upptäckt när han

återfann originalversionen av de tio budorden. Om han avser en äldre översättning, vilket är

det troliga, har det bud han kallar 1b95 ingen relevans då nya översättningar har gjorts sedan

Gustav I (Wasa) lät översatta bibeln till svenska på 1500-talet. Lundh borde ha studerat Bibel

2000 som var den gällande när han skrev sin artikel 2006. Här kommer nu att följa en analys av vissa delar av Lundhs nagelfarande av budorden. Första

budet lyder, Du skall inga andra gudar hava jämte mig. I dessa ord läser Lundh in vad han

anser vara en paradox nämligen att Gud erkänner att det finns andra gudar, vilket förefaller

vara en delvis felaktig slutsats. Vad som lika gärna kan avses är att man inte skall konstruera

fiktiva gudar såsom israeliterna gjorde då de dyrkade guldkalven i Sinai.

92 Humanisten, 2006, nr 2, 2. 93 Humanisten, 2000, nr 4, 3 94 Humanisten, 2006, nr 2, 18. 95 Bud 1b ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden.” Humanisten, 2006, nr 2, 18.

Lundh är också av den åsikten att budet bör förkastas eftersom det bryter mot svensk grund-

lag, då denna stadgar religionsfrihet. Också detta är ett tankefel som leder Lundh till en fel-

aktig slutsats, det förekommer ingen paradox mellan grundlagen och budordet då de invånare

i landet som inte är kristna har rätt till detta tack vare lagen. De enda som berörs är faktiskt

de som erkänner sig till den kristna läran vilket de i Sverige gör frivilligt. Det femte budet, du

skall icke dräpa, har Lundh vissa svårigheter att förkasta, vilket leder honom till vissa brott

mot vad man hävdar i manifestet. Han väcker frågan om det inte vore ha varit moraliskt

riktigt att dräpa Hitler, därefter skriver han: ”Det är i det ambitiösa, kritiska och grundliga

bearbetandet av en problemställning som lösningen finns, inte i absoluta, förenklade

livssyner.”96 I denna passus antyder författaren att man bör ha en pragmatisk inställning till

dödstraffet, vilket står i motsats till manifestet som deklarerar: ”Dödsstraff är en oacceptabel

strafform. Den bör ersättas av andra avskräckande medel, till ex livstids fängelse. De flesta

civiliserade länder har redan avskaffat dödsstraffet.”97 Hur avskyvärda Hitlers brott än må ha

varit kan man inte anse att ens han förtjänade dödsstraff om man skall vara konsekvent

gentemot manifestet. Vidare begår författaren en rad tankefel då han helt bortser från att dessa budord är drygt

2 400 år gamla, och efterfrågar moderna värderingar i dem såsom kampen för handikappade

barns rättigheter. Han bortser helt från den historiska kontexten när han efterlyser jäm-

ställdhet i budet: Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru. Lundh menar att budet är

kvinnofientligt eftersom mannen utgör subjektet, dock har budet förmodligen aldrig tolkats

som att kvinnor är fria att begå äktenskapsbrott, vilket skulle bli ett resultat av Lundhs

tolkning. Liknande märkliga resonemang finner man då Lundh diskuterar: Du skall icke hava

begärelse till din nästas hus, här anmärker Lundh ”Begärelse kan man mycket väl ha. Kåken

kanske är till salu!”98 I själva verket syftar budordet till att man skall undvika avundsjuka. I slutet av Lundhs långa artikel finner man att syftet med den är att få läsaren att överge dess

eventuella tro på de tio budorden, för att i stället hänge sig åt FN:s deklaration om de mänsk-

liga rättigheterna. Man menar att detta dokuments anda är att verka mot gammal och unken

religiös moral. Dock verkar det inte finnas någon direkt motsägelse mellan att både följa de

tio budorden och samtidigt vara anhängare av de mänskliga rättigheterna, vilket Lundh vill

göra gällande.

96 Humanisten, 2006, nr 2, 19. 97 Kurtz, 1999, 9. 98 Humanisten, 2006, nr 2, 21.

Argumenten om fördelarna med den vetenskapliga humanismen är till stora delar uppbyggda

kring bristerna inom kristendomen, denna typ av argumentation har egentligen ingen som

helst relevans för trovärdigheten i förbundets åsikter. Tanken att den upplevda motståndaren

är ambivalent, omoralisk eller faktiskt har fel leder inte till att man själva har rätt, vilket man

antyder genom denna typ av argumentering. Bitvis antar tonen i argumenteringen en hätsk

ton som gränsar till personangrepp (om man kan gå till personangrepp mot en hel religion)

särskilt när man påstår att katoliker är kannibaler, på grund av nattvardens natur. Man

beskriver muslimers ilska över Benedictus XVI citering av den bysantinske kejsaren Manuel

II Paleologos som skenhelig, trots att Humanisten anser att utlandet var kränkande och

hycklande.99 För att vidare understryka det orimliga i religionen angriper man även agnosticismen.100

Denna lära ligger bitvis ganska nära ateismen, dock är man inte lika tvärsäker på att det inte

existerar någon Gud som ateisten är. Agnostikerna framställs av Humanisten närmast som

femtekolonnare, både gentemot kristendomen och mot ateismen. Man menar att de som

övergår från kristendomen till denna tro gör detta, inte sällan efter att de fått kännedom om

den vetenskapliga humanismens argument. Agnostiker blir den religiöse när han möter

ateisten, vad som sker vid detta möte är att den religiöse drabbas av vad som man närmast

beskriver som ett uppvaknande ur en falsk föreställningsvärld. De rena angreppen mot

agnostikerna består av påståenden om att de har dunkla syften, egentligen är de religiösa men

försöker framträda som mer toleranta genom att maskera sin religiositet med hjälp av att

kalla sig agnostiker. På så vis menar Humanisten att dessa försöker ”tillskansa sig sköna

poäng”. 101 Även om man till vis del förefaller anse att agnostikerna är något av bedragare ser

man dessa som potentiella medlemmar i den ateistiska rörelsen, två huvudsakliga argument

för att övertyga dem om att bli ateister går att finna. Det minst rationella av dem går ut på att

man angriper agnostikernas självkänsla och helt enkelt kallar dem fega och genom att

nedvärdera deras uppfattning genom att kalla den för en truism.102 Det andra argumentet är

en utveckling av feghetsargumentet, Humanisten menar att de som är agnostiker är detta på

grund av att de uppfattar ordet ateist som något aggressivt och därför inte vågar ta klivet över

till ateismen.

99 Humanisten, 2006, nr 5, 13. 100 Agnosticismen innebär att man inte anser sig kunna bevisa eller motbevisa guds existens. www.NE.se ”agnosticism” Avläst 2008-01-08. 101 Humanisten, 2003, nr 3, 26. 102 Ibid.

Denna påstådda feghet försöker Humanisten hjälpa agnostikerna att överkomma med hjälp

av att hänvisa till svenska akademins definition av ateism.103 Enligt Humanisten förklarar

denna definition att ateism är varje åskådning som förnekar Guds existens. Därefter gör man

en liknelse som syftar till att mildra agnostikernas oro över vad de uppfattar som aggressivt

med begreppet ateism. Låter det aggressivt om man förnekar sin tro på älvor, tomtar och troll

frågar Humanisten.104 Möjligen instämmer flertalet svenska agnostiker i att det inte är agg-

ressivt att förneka att man tror på tomten, men det är förmodligen inte själva förnekelsen i

allmänhet agnostikerna oroar sig över, istället är det förnekelsen av Gud man invänder mot.

Humanisten visar i diskussionen om agnosticism upp en bristfällig förståelse i de essentiella

skillnaderna mellan att tro på Gud och tomtar och troll. De senare anses allmänt vara sago-

figurer utan någon särskild ställning i samhället. Kristendomen var däremot statsreligion i

Sverige fram till separationen från staten år 2000. Humanisten vill framhäva att det finns en tydlig koherens mellan att en stat tillåter ateism

och dess välmående. Detta gör man genom att påpeka att ickereligiösa länder har lägre späd-

barnsdödlighet än vad de religiösa har.105 Denna teori verkar innefatta en ändlös lista ad hoc

hypoteser. För det första menar författaren att man måste undantaga totalitära stater från

teorin, såsom Sovjetunionen, Nordkorea, Kina och Vietnam där kommunismen har lett till en

påtvingad ateism. Det är, menar man den frivilliga ateismen som man återfinner i länder som

Sverige, Nederländerna och Japan som har lett till att dessa länder idag är ytterst välmående.

Att ge ateismen credo för dessa länders välstånd och att påpeka en koherens mellan ateismen

och välstånd är en felaktig slutsats. Vilket enkelt kan påvisas genom att Humanisten inte kan

visa vilka element inom den frivilliga ateismen som leder till välstånd. Att det skulle finnas

ett samband, visar man med statistik som avslöjar att de sjuttiofem länder med högst

spädbarnsdödlighet också är de där man är mest religiösa, samt påpekar man, att allra mest

religiös är man i de fyrtio fattigaste länderna.106 Man funderar inte över den möjliga tanken

att man är mer religiös i vissa länder som ett resultat av fattigdom och bristande utbildning,

vilket förefaller vara mer troligt än att religiositet leder till fattigdom. Andra undantag från

hypotesen infinner sig när man anmärker att de länder med högst inkomst per capita och

utbildningsgrad också är de minst religiösa, då måste man (vilket påpekas i artikeln) bortse

från Irland och USA. 103 Humanisten, 2003, nr 2, 29. 104 Ibid. 105 Humanisten, 2006, nr 5, 13-14. 106 Ibid

Detsamma gäller även när man hävdar att det sker fler mord i religiösa länder, bortsett från

Estland och Taiwan där man inte är religiösa, vidare påstår man att det sker färre mord i

sekulära länder, bortsett från Irland och Kuwait där man är religiösa. Dessa komparationer

och påvisade samband blir än mer orealistiska då man ger religionen skuld för den pågående

HIV-epidemin, man menar att det är de religiösa länderna i Afrika som också har det högsta

antalet smittade och man jämför med antalet smittade i det sekulariserade Sverige.107 Detta

argument försöker man underbygga genom att påpeka att man i Sverige har

sexualundervisning i skolan, samt genom att understryka det påvliga förbudet mot

preventivmedel. Den senare faktorn bidrar säkerligen till det höga antalet HIV infekterade i

vissa katolska länder, men man kan inte stirra sig blind på detta utan att uppmärksamma de

berörda ländernas ekonomiska och politiska historia, som bör vara den avgörande faktorn till

utvecklingsländernas fattigdom. Frivillig ateism tillskrivs ytterligare positiva fördelar då man

hävdar att länderna bakom järnridån idag har högre frekvens av självmord, en troligare

förklaring torde vara att livet är svårare i dessa länder än i väst. Slutligen bryter man mot den egna logiska konsistensen då författaren plötsligt medger att

dessa siffror inte ovedersägligt bevisar att frivillig ateism leder till välstånd, vilket man

hävdar tidigare. Men Humanisten markerar särskilt att om man söker ett land där det råder

socialt välstånd bör man söka bland de där frivillig ateism praktiseras.108 Denna koherens är

resultatet av en felaktig slutledning och verkar vara gripen ur luften, med syfte att övertyga

om ateismens fördelar. Detta sätt att argumentera bryter mot den vetenskapliga humanismens

egna principer som slår fast att man alltid skall ägna sig åt ett kritiskt tänkande och rationella

argument. Om det finns en verklig koherens mellan frivillig ateism och välstånd måste man

kunna visa vilka element det är inom ateismen som leder till välstånd, vilket man inte gör.

Framförallt är det obegripligt varför den påtvingade ateismen inom kommunismen inte leder

till välstånd, vilka faktorer inom denna gör att ett socialt framgångsrikt välfärdssamhälle inte

kan byggas? Tittar man på Kinas nuvarande ekonomiska utveckling förefaller det att gå

alldeles utmärkt. Detsamma gäller även Botswana som artikeln lyfter fram som ett särskilt

exempel på en misslyckad religiös stat. Den senaste statistiken talar dock mot att Botswana

skulle vara en stat i samanfallande misär, i själva verket har den ekonomiska utvecklingen

107 Ibid 108 Humanisten, 2006, nr 5, 14.

gått bra och staten ligger nu i mitten av BNP ligan, med sina 10 900 US Dollar per capita.

Vidare är landet ett av de mest progressiva länderna i Afrika vad gäller kampen mot HIV.109

4.3 Jesus, Hitler och Dan Brown

I samband med att Humanisterna försöker förfäkta åsikten att det existerar en Gud110 ägnar

man sig åt en del tveksamma associationer. Framförallt förekommer artiklar om Adolf Hitler

i vilka språkbruket påminner om det som råder i dem som handlar om Gud och Jesus. I vissa

fall görs dessutom direkta samankopplingar. Framförallt artikeln; Redan führern dömde ut

nazismen,111 förefaller ha ett dolt syfte. Artikeln i sig är harmlös, den tillför inga nya teorier

om Hitler och gör inga kopplingar till religion eller exempelvis att humanister måste kämpa

mot framtida nazistiska tankegångar. I de tre årgångar denna uppsats behandlar är detta den

enda artikeln i sitt slag som berör ett ämne utan att på något vis koppla till humanismen. Av

den anledningen kan man fråga sig om artikeln inte i själva verket är ett subtilt guilt by

association inlägg med syfte att väcka associationer till den religionsdebatt som återfinns i

tidskriften. Mindre subtil är artikeln ”Från Jesus till Hitler- 2000 år av kristen antijudaism och dess poli-

tiska omsättning i nazistisk antisemitism”.112 Syftet med dessa artiklar är att demonisera

kristendomen, genom att samankoppla den med nazismen och i slutändan övertyga om att

den vetenskapliga humanismen därför är ett bättre alternativ. Metoden är signifikant för

Humanisten, istället för att lyfta egna argument söker man ständigt svärta ned eller förlöjliga

motståndarsidan. I ingressen till nämnda artikel står det att läsa att det är det nya testamentet

som lägger den moraliska grunden som möjliggör förintelsen. Genom att hänvisa till citat i

bibeln som framställer judar i dålig dager och hänvisningar till medeltida antisemitisk lag-

stiftning, försöker man övertyga om det onda i kristendomen. Vidare hänvisar man till de

tidigmedeltida kyrkofäderna Chrysostomos, Tertullianus och Hippolytos, vilka alla beskrev

judarna som kriminella och hävdade att synagogan var ett horhus. Det är svårt att se

relevansen i detta för den vetenskapliga humanistiska rörelsen, då dessa tankar knappast

lever kvar inom den nuvarande svenska kyrkan. 109 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bc.html#Econ. Avläst 10/01-2008. Enligt CIA har Botswana de fyra årtiondena efter självständigheten 1966 haft ett oavbrutet civilt ledarskap vilket har resulterat i att landet byggt en välfungerande dynamisk ekonomi. BNP siffran avser PPP dollar. 110 Förbundet kämpar mot alla former av övernaturliga fenomen och vad man bedömer vara pseudovetenskap såsom psykologi, dock är det kampen mot kristendomen som är mest framträdande i Humanisten. 111 Humanisten, 2000, nr 2, 28-29. 112 Humanisten, 2006, nr 5, 8-12.

Dessutom kan man finna direkta felaktigheter i de fakta man lyfter fram. Man hävdar att

judarna förföljdes i Rom på grund av att kristendomen utgjorde grunden för lagstiftningen,

vilket är en sanning med modifikation. De romerska legionerna slog ned det stora judiska Bar

kochba upproret åren kring 70 e.Kr under kejsaren Vespasianus och hans general Titus,

därmed inleddes början till den judiska diasporan. Rom hade även gått hårt fram mot judarna

tidigare på grund av deras ovilja att offra till kejsaren. Detta hade dock inget med kristen-

domen att göra, den första kristna kejsaren var Konstantin den store som lät döpa sig på sin

dödsbädd under 300-talet e.Kr.113 Med tanke på att den siste västromerske kejsaren föll från

sin tron år 476 efter germanen Odovakars angrepp, hade kristendomen ingen lång politisk

ställning, i vart fall inte i det västliga imperiet. Humanisten nämner även att under det första

korståget skulle ha ägt rum en kristen massaker på judarna i det Heliga Tyskromerska

riket.114 Vad man underlåter att nämna är att påven Urban II år 1096 förbjöd dylika

aktiviteter och att biskoparna i flera städer i Rhendalen där massakrerna ägde rum, försökte

att skydda de judiska invånarna (på påvens befallning) genom att öppna sina katedraler för

dem. De skaror som begick dessa massakrer var visserligen kristna, men det handlade främst

om personer som utnyttjade läget för att plundra, utan kyrkans tillåtelse.115 Ytterligare

felaktigheter kan påpekas, det numera ökända dokumentet Sions Vises protokoll sägs vara ett

kristet dokument, i själva verket författades det av den ryska tsaristiska hemliga polisen

Ochranan. Dess chef, Ratjkovskij fick i slutet av 1800-talet i uppdrag av ultrakonservativa

och antisemitiska grupper i Ryssland att fabricera detta dokument.116 Man hävdar även att Hitler och Gud har en gemensam politisk historia, Humanisten menar

att Hitler beundrade Martin Luther och att Luthers antijudiska skrifter skall ha fungerat som

en karta för Hitlers utrotningsprogram. Avslutningen är det tydligaste exemplet på guilt by

association och är värd att citera:

Den svåra uppgiften för humanismen blir framöver att ifrågasätta hur ett kristet

samfund kan existera, som vilar på en kraftfull och förnedrande antijudisk propaganda,

som av de kristna tros vara utfärdad av de kristnas egen Gud. Att dyrka Jesus skulle här

kunna jämföras med att dyrka Hitler. 117

113 Goldsworthy, 2006, 311. 114 Humanisten, 2006, nr 5,9. 115 Wibeck, 2005, 82-87. 116 Thurén, 2003, 14. 117 Humanisten, 2006, nr 5,11.

Det är framförallt den sista meningen som är intressant, jämförelsens logik förefaller att

brista om man tänker på att det var Hitler som utnyttjade texter (egentligen av en

schismatiker inom kyrkan) från 1400 och 1500-talen. Kyrkan kan knappast ställas till svars

för förintelsen på grund av att Hitler refererade till dessa skrifter. Inte heller blir

kristendomen skyldig på grund av att Hitler enligt Humanisten skall ha yttrat ”som en kristen

inställde han sig hos sin Herre och Frälsare som en krigare”118. Författaren menar att Hitler i

denna fras jämförde sig med Jesus, ett påstående som är aningen svårt att se, men även om

han gjorde det har det ingen betydelse. Slutsatsen att en mans missbruk och jämförelser blir

detsamma som en annan organisations åsikt, enbart för att mannen refererar till den, är inget

annat än ett tankefel. Om den stämde skulle det betyda att personer som verkat inom kyrkan

såsom moder Theresa var nazister, en tanke som förmodligen de flesta skulle finna absurd.

Därtill brister den logiska konsistensen om man tillämpar detta slutledningsförfarande på

Humanisten. Tidskriften hyllar exempelvis de ateistiska ceremoniernas uppsving i Den Tyska

Demokratiska Republiken och man beklagar att utvecklingen inte gick åt samma håll i

Förbundsrepubliken.119 Varför dessa ceremonier fick en snabb utveckling i DDR är inte svårt

att förstå med tanke på kommunismens inställning till religion i allmänhet. Skall man

tillämpa samma resonemang i detta samanhang skulle man kunna komma fram till att

Humanisten sympatiserar med SED:s120 politik, en lika fel slutledning som bortser från att

den vetenskapliga humanismen stödjer marknadsekonomi och de mänskliga rättigheterna. I den skönlitterära boken Da Vinci koden av Dan Brown, drivs tesen att Jesus skulle ha fått

barn med Maria Magdalena och att de tillsammans flydde till Frankrike. Deras gemensamma

son skulle därefter ha gett upphov till den Merovingiska kungaätten, som styrde Frankrike till

dess att Pippin den lille och Karolingerna tog över i slutet av 700-talet. Humanisten tar upp

de man kallar rätt-troendes kritik av boken.121 Begreppet rätt-troende är oklart, begreppets

användning vagt, kristendomen är knappast enhetlig, vilka är det man avser, protestanter,

katoliker ortodoxa eller kanske nestorianer? Författaren, som är forskare i zoologisk ekologi

vid Stockholms Universitet, behandlar dessa rätt-troende som om de faktiskt existerade som

en enhetlig grupp och antyder att dessa hårt bevakar en sanning, som tydligen framträder i

Dan Browns roman.

118 Ibid. 119 Humanisten, 2000, nr 3, 13-19. 120 Sozialistische Einheitspartei Deutschlands. 121 Humanisten, 2006, nr 4,36.

Denna sanning ”avslöjar” författaren och den visar sig bestå av de trovärdighetsproblem som

återfinns i Bibeln. Artikelns rubrik är Da Vinci – koden och bibeln – vilken bok har

egentligen trovärdighetsproblem? Bibelns trovärdighetsproblem avslöjas genom att

författaren radar upp några underverk och därefter konstaterar ”och så påstår dom att Dan

Brown har trovärdighetsproblem?”122 Om man återgår till det ursprungliga problemet,

författaren ville bemöta kritik av Da Vinci koden som skall ha bestått i att man påpekat

brister i bokens trovärdighet. Citatet ovan ter sig ha som syfte att visa att det i själva verket är

det Nya Testamentet som lider av dessa problem, må så vara, men det är inte relevant och har

ingen betydelse för sakfrågan.

122 Ibid.

5 Slutsatser

Utifrån det analysschema som presenterades i teori- och metodkapitlet kan det ej påstås att

Humanisterna och dess tidskrift Humanisten för ett rationellt samtal kring sina viktigaste

frågor. Först och främst är det synnerligen anmärkningsvärt, att man å ena sidan säger sig stå

för en vetenskaplighet, öppenhet och saklighet samtidigt som man vägrar godta att det exi-

sterar andra former av humanism än den man själv företräder. Faktum är att man snarast

frenetiskt förnekar den andra sidans existensberättigande utan att delge några sakliga och

rationella argument till varför det inte kan existera någon kristen humanism. Det främsta

brottet mot det rationella samtalet, angående hur man använder begreppet humanism, består

av att man bortser från begreppets mångtydighet. Man avstår frekvent från att precisera vad

precist man avser med begreppet vilket leder till att begripligheten blir lidande. Emedan det

existerar en mängd olika betydelser går det inte endast utifrån begreppet det oklara humanist

förstå att förbundet avser ateism. Det är denna påfallande ovilja att precisera förbundets form av humanism som leder till att

det uppstår en kamp om begreppet, då man hävdar att förbundet står för den sanna

humanismen måste man bekämpa motståndarsidan. Detta har man stora svårigheter att göra,

dels på grund av att man måste bortse från att den ateistiska vetenskapliga humanismen som

livsåskådning inte är särskilt gammal i jämförelse med den religiösa. Dels på grund av den

taktik man väljer för att vinna slaget. Istället för att påpeka och lyfta upp de sidor man finner

tilltalande i den vetenskapliga humanismen väljer man att rikta sina vapen mot motsägelser i

bibeln för att på så vis övertyga de religiösa om att de har fel. Denna form av argumentation

är som visat vare sig rationell eller ändamålsenlig, den leder inte till syftet; att framhäva den

vetenskapliga humanismens fördelar, på grund av att den är irrelevant för detta ändamål. Tingsten menar att politiska teorier är emotionella verk och de som skriver dessa drivs av sin

övertygelse och sin vilja för att få fram resultat, vilket leder till ologiska resonemang.123

Detta verkar stämma väl in på Humanisten, upprinnelsen till de irrelevanta argumenten om

kristendomen ter sig vara sprungna ur en vrede gentemot religionen. Denna leder till att man

glömmer bort att göra vad man säger att man skall göra, nämligen att föra en förnuftig dialog

där det finns meningsskiljaktigheter. Istället fastnar man i en oförnuftig demoniserande

retorik som man inte vinner något på och de resultat man når blir ologiska och irrationella.

123 Tingsten, 1941, 19.

Ytterligare en bakomliggande emotion i förbundet Humanisternas fall är övertygelsen om det

rätta i ateismen. Till ateismen lägger man vissa värderingar som är hämtade ur vad man

menar är humanismen, på grund av att man har byggt sin ideologi illa vet man vad man står

för, men man tycks inte veta varför man står för vissa saker. Istället ser man till motståndarna, de religiösa, och försöker framstå som en motpol till dessa.

Detta blir särskilt tydligt när man diskuterar den fria viljan, inom den vetenskapiga

humanismen anser man att människan har en fri vilja delvis på grund av att man finner att det

inom kristendomen inte existerar en sådan eller på grund av kristendomens ambivalens i

frågan. Både i fråga om hållningen till den fria viljan och till åsikten att människan är det

högsta väsendet råder det brist på rationella argument eftersom man inte vet varför man tror

på dessa. Inom just den vetenskapliga humanismen blir ovetskapen ett väsentligt problem. På

grund av att man definierar sig som rationella och kritiska till allt som inte går att förklara

vetenskapligt kan man inte, såsom inom andra ideologier och livsåskådningar, förklara

metafysiska åsikter som givna av Gud eller som resultat av en naturrätt. När man istället

försöker förklara sin positiva inställning till människans fria vilja hamnar man i resonemang

om att denna åsikt överens-stämmer med den humanistiska livsåskådningen. Det är möjligt

att så är fallet, men inom den vetenskapliga humanismen kan man inte resonera på detta vis,

eftersom man då förefaller hänge sig åt en tro på ett visst värde som inte går att empiriskt

bevisa. Därmed bryter man mot den logiska konsistensen i sin egen ideologi. Tron på människan som det högsta väsendet i naturen är en grundpelare inom humanismen

oavsett om man är vetenskapligt eller religiöst inriktad, kan man inte kalla sig för humanist

om man inte är av denna åsikt. Julian Huxley försökte lösa denna fråga genom att ur evolu-

tionsteorin hävda att människan är den mest komplexa varelsen i naturen. Oklarheten i detta

resonemang har redan avhandlats, men man kan ändå tänka att denna förklaringsmodell

skulle leva kvar hos Humanisterna. I det material uppsatsen behandlar återfinns dock inte

längre denna tanke, istället har man fått problem även med detta och man väljer därför att

begå konsistensbrott genom att helt enkelt godta denna åsikt. I not sju på sidan tre nämndes att det är diskuterbart huruvida man kan kalla den veten-

skapliga humanismen för en ideologi eller inte, i manifestet benämns humanismen och

ateismen vid åtminstone ett tillfälle som en form av ideologi. Dock förefaller det svenska

förbundet vilja tala om humanismen som en livsåskådning istället för det kanske mer

brännande begreppet ideologi.

Kan man kalla den vetenskapliga humanismen och behandla den som en ideologi, vilket har

gjorts i denna uppsats? Studerar man de båda begreppen livsåskådning och ideologis

betydelser finner man att dessa i hög grad är lika, livsåskådning är synonymt med filosofi och

tro, ideologi å sin sida är synonymt med tro och åskådning. Tingsten menar att det inom alla ideologier finns moment av utsagor som omedelbart

framkallar en värdering av bestämd art.124 Uppsatsen har visat att det inom den vetenskapliga

humanismen existerar denna typ av utsagor som leder till en bestämd uppfattning i vissa

värdefrågor. Dessa uppfattningar om verkligheten står inom den vetenskapliga humanismen

på en vag grund eftersom man inte för ett rationellt samtal kring dessa. Enligt Tingsten är det

uppfattningen om verklighetens beskaffenhet som ger en ideologi dess karaktär, inom denna

form av humanism kan man skönja en tydlig verklighetsuppfattning som innefattar ateism,

tron på människans höga värde och den fria viljan. Likheterna med de allmänt vedertagna

ideologierna125 är att dessa uppfattningar, vilket uppsatsen har visat, är allmänt givna utan att

man egentligen har något annat fundament att stå på än sin egen övertygelse.

124 Tingsten, 1941, 12. 125 Ibid, Tingsten menar att det är karaktäristiskt för ideologier att de principerna som återfinns inom dessa består av allmänt givna värderingar.

Sammanfattning

Uppsatsens ambition är att utföra en idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen,

främst studerar uppsatsen hur denna ideologi framträder i Förbundet Humanisternas egen

tidskrift Humanisten även om också annat väsentligt material berörs. Som huvudsaklig fråge-

ställning har uppsatsen: För Förbundet Humanisterna ett rationellt samtal? Frågeställningen

innebär att det i uppsatsens teori- och metodkapitel har utarbetats ett analysschema som skall

visa vad som gäller för ett rationellt samtal. Den demagog som har intresse i att föra ett

rationellt samtal bör undvika brister i sin logiska konsistens, använda begrepp på ett ickevagt

vis samt precisera begrepp för att undvika mångtydighet. Vidare bör den skicklige demagogen

inte ägna sig åt personangrepp och akta sig för att uppehålla sig vid irrelevanta spörsmål.

Detta analysschema ligger till grund för det idékritiska studiet av den vetenskapliga huma-

nismen. Uppsatsen visar att Humanisten inte för ett rationellt samtal kring sina viktigaste frågor,

förbundet lägger beslag på begreppet humanism genom att bortse från begreppets

mångtydighet och sin ovilja till precisering av det. Humanisterna skall vara ett förbund där

man har en kritisk och empirisk inställning till verkligheten. Denna inställning visar sig främst

genom att man definierar sig som ateister, eftersom man anser att tron på Gud och tro i

allmänhet inte hör hemma i det moderna samhället. Vissa av de värderingar förbundet står för,

såsom tron på människans fria vilja, medför att man ändock ägnar sig åt tro på värderingar

som inte går att bevisa empiriskt. Man för även ett ickerationellt samtal om religion och i synnerhet när man skriver om

kristendomen brister logiken. Framförallt lägger man stor vikt vid att påpeka vad man

upplever som motsägelser och brister i religionen. För att ytterligare förstärka den

vetenskapliga humanismens fördelar ägnar man sig åt demonisering av kristendomen,

framförallt för man ett ickerationellt samtal då man tar till guilt by association. Genom att

man påpekar en koherens mellan religion och fattigdom samt liknelser mellan nazismen och

kristendomen försöker man övertyga om det rätta i att vara ateist. Dock är dessa argument

inte rationella eftersom det inte verkar existera något reellt bevis för att det är religionen som

gör att stater blir fattiga. Liknelserna mellan Hitler och kristendomen är inte heller de

rationella eftersom de argument man använder, inte har någon relevans eller saklig grund.

Litteratur- och materialförteckning

Litteratur

Ahlberg, Alf. 1992. Humanismen: Historiska perspektiv och nutida synpunkter. Falun: Dualis

Förlag AB.

Anderberg, Thomas. 2001. Konsten att argumentera. Falun: Bokförlaget Nya Doxa.

Aristoteles. 1991. The art of Rhetoric. England: Penguin Group. Beckman, Ludvig. 2005. Grundbok i idéanalys: Det kritiska studiet av politiska texter och

idéer. Stockholm: Santérus. Bergström, Göran, Boréus, Kristina. 2005. Textens mening och makt: Metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur. Esaiasson, Peter (red). 2004. Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och

marknad. Stockholm: Norstedts juridik. 2004.

Fredriksson, Gunnar. 1974. Det Politiska språket. Lund: Bo Cavefors Bokförlag.

Føllesdal, Dagfinn, Lars, Walløe, Elster, Jon. 1995. Argumentationsteori: Språk och

vetenskapsfilosofi. Norge: Bokförlaget Thales.

Gasenbeek, Bert, Gogineni, Babu (red). 2002. International Humanist and Ethical Union

1952-2002: Past, Present and future. Utrecht: De Tijdstroom uitgeverij.

Gilje, Nils, Grimen, Harald. 2004. Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Uddevalla:

Daidalos AB.

Goldsworthy, Adrian. 2006. Kejsare och generaler: Männen bakom Roms framgångar. Falun:

Historisk Media.

Huxley, Julian. 1947. Människornas rike på jorden: Ett framtidsprogram. Stockholm:

Kooperativa förbundets förlag.

Lovell, Julia. 2006. Den stora muren: Kinas historia under 3000 år. Nørhaven: Nordstedts

Förlag.

Mc Leod, Hugh, Ustorf, Werner. 2003. The Decline of Christendom in western Europe, 1750-

2000. Cambridge: Cambridge University Press.

Thurén, Torsten. 2003. Källkritik. Fallköping: Almqvist & Wiksell.

Tingsten, Herbert. 1941. Idékritik. Stockholm: Bonniers Förlag

Tingsten, Herbert. 1966. De konservativa idéerna. Stockholm: Aldus/Bonniers Förlag.

Vedung, Evert. 1977. Det rationella politiska samtalet: Hur politiska budskap tolkas, ordnas

och prövas. Stockholm: Aldus/Bonniers Förlag.

Wibeck, Sören. 2005. Västerlandets heliga krig. Lund: Historisk media.

Wright von, Georg Henrik. 1977. Humanismen som livshållning. Lund: Tegnérsamfundet.

Åberg, Thorsten. 1969. Livsåskådningar. Örebro: Liber.

Tidskrifter

Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 1. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 2. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 3. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 4. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 1. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 2. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 3. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 4.

Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 1. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 2. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 3. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 4. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 5. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 6. Otryckt material

Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004). Kurtz, Paul. 1999. Humanist Manifesto 2000.

Internet

www.iheu.org www.NE.se http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=133419 http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_208323.svd http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=378595 www.humanisten.se http://www.humanisten.se/omhumanisten.php http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=29 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=34&Itemid=47 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=296&Itemid=77 http://www.humanisterna.se/hTexter.asp?f=s&t=47 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bc.html