DA I DA LO SB E R G S J Ö D A L E N 5 4 B • S E – 4 1 5 2 3 G Ö T E B O R G • 0 3 1 – 4 2 2 0 4 5 • W W W. D A I D A L O S . S E

1—2018

Som

etim

es it

snow

s in

Apr

il

c o r d e l i a f i n e i v a n k r a s t e v o l i v i e r r o y s e n e c a i m m a n u e l k a n t g r o d a h l e s v e i n n y h u s m a u r i z i o f e r r a r i s a n d e r s b o d e g å r d j a n i n a o r l o v j a n s t o l p e k e r s t i n g u s t a f s s o n m i c h e l f o u c a u lt s t å l e h o l g e r s e n d a n i e l s u s s k i n d a n d e r s b u r m a n m f l

2 DAIDALOS

Testosteron rex. Myten om våra könade hjärnor av Cordelia Fine Översättning: Linus KollbergISBN 978-91-7173-525-62018. 302 sidor. InbundenPris c:a 250:–Bokklubbspris inkl. frakt 210:–

Könshormonet testosteron brukar figurera flitigt i debatten om biologins betydelse för människan i allmänhet och könsskillnaderna i synnerhet – så flitigt att man nästan kan börja undra vad man inte skulle kunna förklara med dess hjälp. Psykologen Cordelia Fine kallar sin bok Testo­steron rex just av det skälet. Och syftar på hela den numera välbekanta berättelse om kön och samhälle som väver ihop ett antal påståenden om evolutionen, hjärnan, hormonerna och vårt beteende till en till synes plausibel helhet. Varje gång vi diskuterar könsskillnadernas betydelse eller samhällets brist på jämställdhet menar sig Testosteron rex ha tolkningsföreträde.

Det tolkningsföreträdet finns det emellertid allt starkare vetenskapliga skäl att ifrågasätta.

CORDELIA F INE

Dagens evolutionsbiologiska forskning har nämligen kullkastat grundsatser som tidigare ansågs giltiga i hela djurriket, enligt vilka hårt kämpande, låginvesterande hannar konkurre-rar om skygga, vårdande honor. Den naturliga könsordningen har istället visat sig vara över-raskande mångfacetterad. Våra unikt mänskliga egenskaper komplicerar dessutom berättelsen om den sexuella selektionen. Och inte heller det omtalade sambandet mellan testosteronhalt och manligt riskbeteende håller streck: könsskillna-derna i riskbeteende är små och beror i hög grad på omständigheterna.

Det här är en bok om verkligheten bortom Testo steron rex.

Cordelia Fine är professor i psykologi och verk-sam vid University of Melbourne. Hon har tidi-gare bland annat skrivit den uppmärksammade Delusions of Gender (2010). Testosteron rex belö-nades 2017 med det prestigefyllda Royal Society Science Book Prize för årets bästa vetenskaps-bok.

Röster om boken:Cordelia Fine är en säker vägvisare när det gäller vetenskapen och klarar att skriva om komplexi-tet utan att bli obegriplig. När man har läst färdigt har hon helt och hållet skingrat all ens kvardröjande tillit till att hormoner påverkar vårt beteende på ett enkelt dosrelaterat vis.

– Sarah Ditum i Guardian

Föreställningar om män och kvinnor är lika gamla som mänskligheten själv, men Fines roliga och vassa bok inger en förhoppning om att vi har hört Testosteron rex ryta för sista gången.

– Annie Murphy Paul i New York Times Book Review

Cordelia Fine demonstrerar på ett övertygande och underhållande vis att egenskaper som riskta-gande, tävlingsiver och förmågan att ta om hand inte – alla stereotyper till trots – är mer centrala för det ena könet än för det andra.

– Clara Moskowitzi i Scientific American

Ur boken:För inte så länge sedan köpte jag blommor på vår lokala skolbasar och råkade få höra ett samtal som utspelade sig vid ståndet intill. En kvinna sålde leksaksknivar i plast, som det enligt reklam-skyltarna var 100 procent säkert för små barna-fingrar att leka med. Efter att ha rott i land en affär med en familj som ville köpa två stycken, frågade ståndsinnehavarskan dottern i familjen om hon ville ha en rosa kniv, varpå hon frågade brodern om han ville ha en röd eller en blå kniv. ”Jag vill också ha en rosa kniv”, sa han. Bäst som jag stod där och njöt av scenen lunkade min äldste son in på densamma.

”Om jag lyckas skära av mig ett finger med en av dina knivar, får jag den gratis då?” frågade han. Kvinnan svarade irriterat att han skulle lämna henne ifred eftersom hon faktiskt jobbade. Det är just vad du gör, tänkte jag. Du jobbar med att vidga könsklyftan med ditt värdelösa plastskräp.

Alla som har köpt leksaker någon gång under de senaste årtiondena vet att det finns männi-skor som anser det absolut nödvändigt att med färgernas hjälp könskoda leksaksknivar. Många leksaker är färgkodade på det viset eftersom det tydligen finns två olika sorters barn. Ibland står det uttryckligen vilken sorts barn en leksak är till för: det finns särskilda hyllor i butikerna och webbsidor som uttryckligen är till för pojkar eller för flickor.

Ibland finns också andra ledtrådar som är ännu mindre svårtolkade. En leksaksförpack-

31—2018

TESTOSTERON REX

ning i kraftiga, mörka färger, innehållande ett antal manliga figurer, med en bild av enbart pojkar som roar sig kungligt omgivna av en mur av andra maskulint kodade produkter på temat handling, konkurrens, dominans och konstruk-tion, skickar inte signalen att det här är en leksak för vem som helst, oavsett könsdelar. Inte heller är den ökända ”rosa hyllan” något som upp-funnits av marknadsförare som framförallt har haft för ögonen att inget barn ska få känslan av att just den leksaken inte är till för sådana som honom. […]

De formuleringar som användes till den könskodade leksaksreklamens försvar är talande: ”inneboende preferenser”, ”grundläggande och djupgående olikheter”, ”inbyggda”, ”kromoso-merna med sina XX och XY”, ”könsspecifika”, ”på ett sätt som hyllar olikheterna”, ”låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor”. Det ba-komliggande antagandet är att pojkar av natu-ren, över hela jorden och utan att det går att undvika, dras till ”pojkleksaker”, eftersom det ligger i deras evolutionärt betingade, tidlösa, biologiskt rotade natur att vara risktagande, tävlingsinriktade, dominanta och att styra och ställa här i världen. Av motsvarande anledningar är flickor oemotståndligt lockade av ”flickleksa-ker”, eftersom det ligger i deras natur att ta hand om andra och vara söta.

Vad är i så fall problemet med en marknads-föring som helt enkelt återspeglar och svarar på dessa olika naturer, och vad i hela friden är po-ängen med politiskt korrekt marknadsföring som ignorerar dem? Vad blir nästa steg? Reklam för hockeyklubbor riktad till katter?

Ur Testosteron rex’ perspektiv – där könet är en kraftfull, potent, polariserande kraft i utvecklingen – är detta synsätt logiskt. Men i genus- och samhällsvetenskapernas evolution

har Testosteron rex, som vi har sett, inte klarat kampen om överlevnaden. Som bokens första del visade har det biologiska könet inte några självklara konsekvenser för vad vi ska betrakta som maskulina och feminina roller. Spermapro-duktionen är inte fullt så biologiskt kostnadsfri som många fortfarande tror, och inte heller är konkurrens och socialt dominansbeteende ir-relevant för honor. Batemans principer har inte övergivits helt, men de gäller inte för alla och överallt. En mängd olika sociala, fysiologiska och ekologiska faktorer spelar in och gör könsrollerna dynamiska, för att inte säga reversibla.

Detta blir särskilt tydligt när det gäller vår egen art: under evolutionens gång har vi alldeles uppenbarligen inte nått någon artövergripande konsensus om vad som är det ”riktiga” sättet att avla och uppfostra barn. Alla redogörelser för människans evolution tar med i beräkningen den fysiska, sociala och kulturella miljöns stora inflytande på sexualiteten. Något som kanske är mindre uppmärksammat är att vårt sexualbete-ende på något underligt vis har utvecklats i en unikt oekonomisk riktning – vi ägnar oss åt ma-kalösa mängder icke-reproduktivt sex.

Om mänskligheten vore en barnalstrarfa-brik skulle alla få sparken. Den betydande tid och energi vi lägger på allt detta oproduktiva, icke-reproduktiva sex tyder på att det primära syftet med sex inte längre är fortplantning. Ska vi förstå sexualiteten måste vi alltså ”återförena könsdelarna med personen”, som Carol Tavris uttrycker saken. För oss är inte sex bara det sätt på vilket två lämpliga fortplantningskandidater möts: vi eftersträvar sexuell aktivitet som perso-ner, i hela vår unika, kulturellt betingade indivi-dualitet, med en annan person, som befinner sig inom vår egen kulturella, sociala och ekonomiska kontext. Sannolikt är det därför andra kulturers

och rentav våra bekantas partnerval och preferen-ser kan verka så gåtfulla.

En annan betydelsefull konsekvens av vårt ineffektiva sexualliv är att det motsäger den för-ment universella principen att bara för att män är befriade från graviditetens, barnafödandets och amningens vedermödor, så måste de med nödvändighet känna sig lockade av Maserati-ägande, kvinnotjusande och att överge späd-barn. Det antas ju vara fortplantningens kärva ekonomi som fått män att i större utsträckning än kvinnor eftersträva framgång och vilja ligga runt, men det är lätt att överdriva den förvän-tade avkastningen på en sådan investering. En man som saknar de ekologiska, sociala, ekono-miska och juridiska omständigheter som krävs för att hålla sig med ett harem, måste i själva verket jobba som en tok om han ska lyckas få fler barn än en genomsnittlig trogen make och familjefar. Så varför skulle vi förvänta oss att den reproduktiva potential som har rått för en mini-mal grupp män under några enstaka tillfällen i historien är manlighetens själva essens – att det skulle finnas en liten Djingis Khan i varje mans sexuella strävan?

4 DAIDALOS

Roubaix, Olivier Corel, Djamel Beghal) eller på ett mer jämlikt sätt: flera medlemmar ger sig ut i fält för att göra jihad (Bosnien, Afgha-nistan, Jemen, Syrien) och blir sedan länkar mellan gruppen och ”centrum” (al-Qaida, IS). Gruppstrukturen är alltid densamma: en grupp kompisar eller brorsor, kompisarna kan vara barndomsvänner eller ha mötts i fängelset eller, ibland, på ett träningsläger.

Mängden bröder är imponerande, och om broderskapet inledningsvis skulle saknas, kommer man så småningom att skapa det genom att gifta sig med en kompis syster. Här finner man bland andra bröderna Courtallier, Clain, Granvisir, syskonen Bonte (bror och syster), bröderna Drugeon, Bons, Belhoucine, Kouachi, Abdesalam, Abaaoud, de två bröderna Merah och deras syster, bröderna Banladghem, Aggad, Dahmani, Bakraoui, Abrini, vilket utgör fem brödrapar (sex om man tillägger Abaaoud, som har en bror i Syrien) bara för den cell som genomförde attentaten på Bataclan och i Bryssel, det vill säga hälften av de inblandade.

Överrepresentation för brödraskap är alltför systematisk för att vara anekdotisk, i synnerhet då man inte finner den i någon annan radikali-seringskontext, det må vara inom den yttersta vänstern eller inom andra islamistiska grupper. Den antyder hur viktig generationsdimensionen är för radikaliseringen: man befinner sig bland ”likar” och lyssnar inte till några fäder, i syn-nerhet som man delar samma ungdomskultur, tillspetsad med propaganda från IS.

Generationsdimensionen är central: de ”unga” förkastar såväl sina föräldrars auktoritet som deras islam. Som konvertiten David Vallat skrev kunde de radikala predikanternas diskurs sammanfattas på följande sätt: ”Din faders islam, det är den som kolonisatörerna har lämnat i arv,

Jihad och döden av Olivier RoyÖversättning: Johan ÖbergISBN 978-91-7173-532-42018. 176 sidor. Inbunden. Pris c:a 210:–Bokklubbspris inkl. frakt 190:–

OLIVIER ROY

Terrorism och jihadism är inga nya företeelser. Ända sedan 1800-talet har terrorattentat riktats såväl mot vanliga människor på gatan som mot symboliska mål av olika slag. Det som är nytt, hävdar statsvetaren Olivier Roy i denna bok, är att förena terrorism och jihadism med att med-vetet söka döden. Inom den islamiska traditio-nen kan den som dör i strid för sin tro upphöjas till martyr, men traditionen ser inget värde i att någon söker sin egen död. Den som gör det kränker i själva verket Guds vilja.

Dagens jihadism är dessutom – åtminstone i Väst – något av en ungdomsrörelse med starka band till ungdomskulturen, men har inte nöd-vändigtvis mycket med föräldragenerationens

religion och kultur att göra. Jihad har kort sagt fått ett drag av generationskonflikt. Roy menar att det snarare handlar om en radikalitet som har islamiserats än om religiösa föreställningar som radikaliserats. Men vad betyder detta för kampen mot IS och andra terrororganisationer? Vilka so-ciala och politiska omständigheter är avgörande? Och hur kan man undvika en kontraproduktiv stigmatisering av religiösa föreställningar och sedvänjor?

Olivier Roy är född 1949 och är statsvetare. Han är professor vid The European University Insti-tute (EUI) i Florens.

Röster om boken:En sylvass och bitvis dråpligt formulerad bok där Roy granskat ett hundratal fransktalande terroristers bakgrund och motiv. Individer som 1994–2016 angripit mål i Frankrike eller Belgien och/eller rest till Levanten för att delta i kampen för global jihad […] [Boken] plockar metodiskt isär den konsensus som råder i synen på den is-lamistiska terrorns orsaker.

– Martin Aagård, Aftonbladet

Boken ger en banbrytande sociologisk inblick i IS-terroristernas motiv.

– Evin Ismail, Svenska Dagbladet

[En] djärv utflykt, expressiv, bitsk och under-byggd av författarens globala perspektiv på kun-skap och tankar.

– Christopher de Bellaigue, Guardian

Ur boken:Processerna då en radikal grupp skapas är mer eller mindre identiska. Grupperna bildas ibland runt en stark personlighet (Christophe Caze i

51—2018

J IHAD OCH DÖDEN

det är de krökta ryggarnas och de lydigas islam. Vi, vårt islam, det är kämparnas islam, det blodi-gas islam, motståndsmannens islam.” De radikala är dessutom ofta föräldralösa (bröderna Kouachi) eller uppvuxna i en dysfunktionell familj (brö-derna Tsarnajev levde långt från sina föräldrar). De revolterar inte nödvändigtvis mot sina föräld-rar som personer, utan mot vad de representerar: förödmjukelsen, eftergifterna mot samhället och vad de uppfattar som deras religiösa okunnighet.

I praktiken kastar de om relationen mellan generationerna. De ”vet bättre” än sina föräldrar, det är i alla fall vad de påstår. De blir innehavare av sanningen och de försöker till och med åter-omvända sina föräldrar. De dör före dem men genom att göra detta skänker de dem frälsning och evigt liv, ty genom sitt offer inskrider de för sina närståendes räkning, så att också dessa kan komma till paradiset, trots sitt syndiga liv. Ter-roristerna avlar sina föräldrar.

Ett annat karakteristiskt drag är att många är gifta och blir fäder under månaderna innan de skrider till handling, som den brittiska konverti-ten Jermaine Lindsay eller Omar Mostefaï (Ba-taclan, 2015). Fenomenet blir systematiskt hos de jihadister som dör i strid, och som alltså lämnar tiotals ”svarta änkor” och unga ”lejonungar” kvar ute i fält. De skänker på så sätt sina barn till organisationen.

I samtliga fall är familjegruppen ”modern”: det är fråga om ett par med ett till tre barn. Makarna väljer varandra (eller föreslås av sina ”likar”), vilket betyder att det inte finns något utbrett traditionellt familjeschema där hustrun utses av familjen. Mohammed Siddique Khan (London 2005) hade till exempel brutit med sin familj på grund av ett kusinäktenskap. Makorna är mycket ofta konvertiter. Parförhållandena till-kommer utanför den närmaste relationskretsen,

med utgångspunkt i ett gemensamt ideologiskt projekt.

Den enda märkbara förändringen i radika-lernas profil sedan 1995 är ökningen av antalet kvinnor, ofta mycket unga sådana. De utsätts ingalunda för någon psykologisk påverkan och de flesta av dem är anhängare av det jihadistiska projektet.

Den karismatiska kvinna som inkarnerar alla dessa jihadistiska kvinnor, Malika el-Aroud (vars make sprängde sig själv i samband med att han dödade krigsherren Massoud i september 2001) har skrivit en av de mest populära böckerna på det jihadistiska internet (fransk titel: Les Soldats de lumière). Att jihad drar till sig kvinnor kan förefalla paradoxalt: de kan bara uppleva döden genom ombud. Men deras brevväxlingar visar hur de inrättar sig i en logik där militantism och träldom går hand i hand.

Denna ökning av antalet kvinnor har gjorts möjlig, eller framprovocerats av att IS (tvärtemot al-Qaida) uppmuntrar familjevis jihad. Här finns verkligen en vilja, som funnits där ända sedan den jihadistiska rörelsen startade, att skapa en ny typ av Homo islamicus, som saknar all tillhö-

righet till nation, stam, ras eller etnisk grupp, ja som också saknar familjeband och känslomässiga

band, en genuint rotlös människa, för att göra det möjligt att skapa ett nytt samhälle ur ingenting. Ikonoklasm (förstörelse av kultur-föremål) och familjeinriktning går som vi ser här hand i hand.

Denna självtillräcklighet hos gruppen är viktig, eftersom den tydliggör dess marginalitet i rela-tion till det verkliga muslimska samhället. Man lever helt och hållet i ett mot-samhälle som är virtuellt i Väst och reellt på kali-fatets jord.

Denna ”själv-uteslutning” hos gruppen blir tydlig i den ofta förekommande hänvisningen till hijra, som också den är en separation: genom att lämna det land där han lever renar sig hjäl-ten. Ofta gör han det genom att ta med sig sin lilla familjegrupp; det är parförhållandet med barn som räknas, aldrig den utvidgade famil-jen. Därför måste också kvinnor engagera sig. Inte heller här handlar det för de troende om att hitta texter som kan motivera handlandet: om kvinnorna plötsligt har kommit att spela en nyckelroll – de aldrig nämndes i de jihadistiska texterna från 1980-talet – så beror det helt enkelt på att den samtida jihadisten lever i ett samtida samhälle.

Han delar inte dess värderingar, men han delar dess sociologi: parförhållandet är viktigt, därför att jihadistens sociologi och hans förhål-lande till samhället har förändrats. Han kommer alltså ofta att företa färden in i sin ”de-socialisa-tion” tillsammans med sin maka för att skapa ett mikrosamhälle tillsammans med sina vapenbrö-der och vapensystrar.

6 DAIDALOS

SENECA

Den romerske filosofen Seneca (ca 4 f Kr–65) kan på många sätt kännas som en samtida – till exempel när han resonerar om hur vi bör förhålla oss till de påfrestningar livet ovillkorligen stäl-ler oss inför i form av sjukdomar, åldrande och död. Den stoiska filosofiskola som han bekände sig till betonade vår förmåga att hålla distans till de egna känslorna och inte låta sig påverkas av impulser. Seneca menar inte att man ska vara oengagerad i sin omgivning eller känslokall, bara vara medveten om vad som är rimligt i en viss situation och alltid se till att bevara ett mått av självkontroll. Han kan låta som en kognitiv psy-kolog av det mer besjälade slaget.

När han inte låter som en sträng romersk moralist, vill säga, och två tusen år av kulturella

Breven till Lucilius av SenecaÖversättning: Magnus WistrandISBN 978-91-7173-504-12018. 620 sidor. Inbuden. Utkommer i mars.Pris c:a 300:–Bokklubbspris inkl. frakt 266:–

mentalitetsförändringar resolut ställer sig mellan honom och oss. Hans humanitet har sina tydliga begränsningar. Gladiatorspel har han till exempel ingenting emot, de är pedagogiska uppvisningar i dygd. Slarvigt arrangerade sådana däremot, när människor slaktas utan mening och finess, upp-fattar han som en styggelse. Hans syn på slaveri skiljer sig för all del från den gängse romerska genom att den betonar slavarnas grundläggande mänsklighet, men han ifrågasätter inte för ett ögonblick slaveriet som samhällsinstitution. De paralleller som finns mellan hans människosyn och den tidiga kristna är just paralleller och in-tressanta som sådana. Men mild mot sina med-människor ska man vara av rena förnuftsskäl och inte på grund av någon religiös tro.

Fast det är just blandningen av sådant man lätt kan känna igen sig i och sådant som ter sig främmande för i alla fall de flesta av oss som gör Seneca så spännande och lärorik att läsa; hans resonemang rör sig fritt mellan filosofins eviga eller inte så eviga sanningar och den romerska vardagens förtretligheter och man vet ibland inte riktigt var man har honom och till slut kanske inte heller var man har sig själv. I Breven till Lu­cilius (som kan bestå av verkliga brev eller i varje fall ha verkliga brev som utgångspunkt) kommer vi Seneca och hans romerska värld närmare än någon annanstans. Vi får följa med honom in på skräniga badhus och på tålamodsprövande och dammiga resor. Och dela hans vindlande fun-deringar över hur ett rimligt liv och en rimlig död kan se ut.

Det är första gången som hela verket har översatts till svenska, tidigare har det bara fun-nits i urval. Och det vi möter är alltså Seneca i helfigur. Han kan vara omständlig och repetitiv, det ska inte förnekas. Men han både utmanar och frigör genom att envisas med att tala om

våra grundvillkor. Genom att påminna oss om att vi faktiskt dör varje dag vi lever.

Magnus Wistrand, som har översatt Breven till Lucilius, har för Daidalos tidigare översatt de fyra dialoger av Seneca som samlats i volymen Om livets korthet. Han är professor emeritus i latin vid Göteborgs universitet.

Ur boken:Seneca hälsar sin vän LuciliusEfter lång tid återsåg jag ditt kära Pompeji. Jag fördes direkt tillbaka till min ungdom; allt vad jag hade gjort där som ung man tyckte jag att jag fortfarande kunde göra och att jag hade gjort det alldeles nyss. Vi har seglat förbi livet, Lucilius, och det är som på havet: ”länder och städer för-svinner akterut” som vår Vergilius säger.

På samma sätt har vi under vår färd där tiden rusat förbi i ilfart först lagt vår barndom bakom oss, därefter vår ungdom, därefter den tid […] som ligger emellan den unge mannen och gubben och gränsar till båda och därefter själva ålder domens bästa år; till sist börjar vi skönja människosläktets gemensamma slutmål.

I vår galenskap tror vi att det är ett farligt grund: men det är en hamn som vi någon gång måste uppsöka och aldrig tacka nej till och om någon förs dit under sina första år så bör han inte klaga mer än en som fått segla snabbt. Ty som du vet leker loja vindar med somliga sjöfa-rare och håller kvar dem och tröttar ut dem i leda över den sega stiltjen, medan andra mycket snabbt bärs fram till målet av en ihållande vind. Var så säker på att samma sak händer oss: somli-ga har livet väldigt snabbt fört till den hamn som de skulle komma till även om de sölade medan andra har plågats och pinats av livet. Som du vet skall man inte alltid hålla kvar livet; ty att leva är inte något gott, utan att leva väl.

71—2018

sistnämnda? När jag skall göra en sjöresa väljer jag ett skepp och när jag skall ha någonstans att bo väljer jag ett hus och på samma sätt väljer jag en död när jag skall lämna livet. […]

Du har ingen anledning att tro att bara stora män haft den styrka som lät dem spränga det mänskliga slaveriets bojor; du behöver inte mena att detta kan utföras enbart av en Cato – Cato som med sina bara händer drev ut den själ som svärdet inte lyckats befria; människor som fått den simplaste livslott har genom en ofantlig an-strängning satt sig i säkerhet och fastän de inte haft möjlighet att dö bekvämt eller att efter fri vilja välja medel för sin död, så har de rafsat åt sig vad som helst som hamnat i deras väg och av en egen kraft förvandlat ett av naturen harmlöst ting till ett vapen. När nyligen i djur-fäktarskolan en av germanerna för bereddes för förmiddagsföreställningen gick han åt sidan för att uträtta sina behov – det var bara där han var obevakad – och tog en käpp som fanns där, med en svamp fastbunden i ena änden för att man skulle kunna torka sig där bak, och körde ner den helt och hållet i halsen och kvävdes efter-som luftvägarna täpptes igen. Detta var att håna döden. Ja, just det, inte särskilt snyggt och inte särskilt anständigt: men vad är mera dåraktigt än att vara snobbig när man dör? Vilken hjälte, värd att få välja sitt öde! Hur modigt skulle han inte ha brukat sitt svärd, hur djärvt inte ha kastat sig djupt ned i havet eller ned i en tvärbrant ravin! Utblottad på allt upptäckte han hur han enbart hade sig själv att tacka för döden och för vapnet; av detta kan man förstå att vår vilja är det enda som kan fördröja vår död. Var och en må tycka vad han vill om vad denne oerhört beslutsamme man gjort, så länge som vi är överens om en sak: den smutsigaste död är att föredra framför det prydligaste slaveri.

BREVEN TILL LUCILIUS

Alltså kommer den vise leva så länge som han bör, inte så länge som han kan. Han kommer att vara observant på var, med vilka och hur han lever och på vad han gör. Han tänker alltid på hur hans liv är, inte hur långt det är. Om det dyker upp många besvär som stör hans lugn, be-friar han sig. Detta gör han inte bara i en extrem nödsituation utan så snart han börjar misstro sitt öde överväger han noggrant om det inte är dags att sluta där och då.

Han anser inte att det spelar någon roll för honom om han själv eller någon annan sätter punkt för livet, om det sker senare eller tidigare. Han är inte rädd som om det gällde en stor för-lust – ingen kan förlora mycket på småskvättar. Att dö tidigare eller senare har ingen betydelse, men att dö väl eller illa har med saken att göra; och att dö väl är att undfly risken att leva illa. Därför menar jag att den berömde rhodierns uttalande är fullständigt omanligt. Han hade ju kastats i en bur av sin tyrann och matades där som ett slags vilddjur och när någon rådde honom till att avstå från föda svarade han: ”Så länge människan lever måste hon hoppas på allt.”

Låt vara att detta är sant, men livet får ändå inte köpas för vilket pris som helst. Oavsett hur stora och säkra vissa fördelar kan vara, så vill jag inte vinna dem till priset av ett skamligt erkän-nande av egen svaghet; skulle jag hellre tänka på att ödet har all makt över den som lever, än att det inte har någon makt alls över den som vet hur man skall dö?

Men även om en säker död hotar och den vise vet att tortyr väntar honom, så finns det ändå tillfällen då han inte kommer att lämna en hjäl pande hand till sitt eget straff; men sig själv skulle han hjälpa. Det är dårskap att dö av fruktan för döden: han som skall döda dig har kommit, invänta honom. Varför gå händelserna

i förväg? Varför tar du på dig att utföra någon annans grymma uppgift? Är du avundsjuk på din bödel eller skonar du honom?

Sokrates hade kunnat avsluta sitt liv genom fasta och dö av svält hellre än av gift. Ändå till-bringade han trettio dagar i fängelse i väntan på döden, men inte i tanken att allt skulle kunna inträffa under den tiden, att en sådan tidsrymd skulle kunna ge plats för många förhoppningar, utan för att underkasta sig lagarna, för att er-bjuda sina vänner att få glädja sig åt Sokrates in i det sista. Vad hade varit mera dåraktigt än att förakta döden men frukta giftet?

Den strängt allvarliga Scribonia var faster till Drusus Libo, en ung och lika enfaldig som hög-ättad ung man som hyste större förhoppningar än någon skulle kunna ha haft under det tidevar-vet eller han själv hade kunnat ha under något annat. När han hade burits hem sjuk i sin bär-stol från senaten utan att särskilt många följde honom (ty alla hans vänner och bekanta hade svekfullt övergivit honom när han inte längre var en anklagad utan en levande död) så började han fundera på om han skulle begå självmord eller avvakta. Scribonia sade då till honom: ”Vad har du för nöje av att gå någon annans ärenden?” Hon lyckades inte övertyga honom: han bar hand på sig själv och det inte utan orsak. Ty om den som enligt sin fiendes gottfinnande är dömd att dö inom ett par tre dagar ändå lever vidare, så går han någon annans ärenden.

Därför torde man inte kunna uttala sig ge-nerellt i frågan om man skall föregripa eller invänta döden när en makt som ligger utanför ens kontroll hotar med den. Det finns nämligen många omständigheter som kan driva en männi-ska i båda riktningarna. Om den ena döden hör ihop med tortyr medan den andra är enkel och lätt, varför skall man då inte lägga beslag på den

8 DAIDALOS

ANDERS BODEGÅRD, KERSTIN GUSTAFSSON, JANINA ORLOV & JAN STOLPE

”När språket man översätter till saknar ett ord eller begrepp man behöver använda ställs upp-finningsförmågan på prov”, skriver Anders Bodegård i en av de texter om det litterära över-sättandets utmaningar och vederkvickelser som har samlats i volymen Andras ord och våra. ”Men minst lika krävande är det när språket man över-sätter från saknar en egenskap som man måste tillämpa i målspråket. Ett svenskt substantiv måste uppträda i en bestämd eller obestämd ge-stalt – det slipper det polska. Översätter jag från polska måste jag tvinga in varje substantiv i an-tingen bestämd eller obestämd form.”

Och som Bodegård mycket riktigt påpekar är ”liv”, ”krig” och ”hus” inte riktigt detsamma som ”livet”, ”kriget” och ”huset”. Väljer man obestämd form håller man saker och ting på ett

visst avstånd, håller dem mer öppna, mer (just det) obestämda, medan den bestämda formen konkretiserar och förankrar det man berättar om, det handlar ju om det livet, det kriget, det huset. Tempot dras ner. Omgivningen kliver närmare och möter ens blick. Språkligt finlir, kan man kanske tycka. Men sådant finlir är ju på sätt och vis hela poängen med litteraturen vare sig den är översatt eller inte och det som gör att litterära texter fungerar som en sorts inre filmer som väcker känslor och tankar utan att man under läsningen funderar över hur. Utan språkligt finlir börjar den där filmen hacka. Blir den en räcka ensamma ord. Trycksvärta.

Texterna i Andras ord och våra har samtliga varit publicerade som krönikor i Språktidningen och har fyra av våra främsta översättare som upphovsmän och upphovskvinnor – den ovan-nämnde Anders Bodegård, Kerstin Gustafsson, Janina Orlov och Jan Stolpe. Läsaren blir så att säga inbjuden till verkstaden, eller rättare sagt till fyra olika verkstäder, och får följa det konkreta översättningsarbetet med verk från olika språk-områden och tidevarv och traditioner. Joyce Carol Oates ställer förstås översättaren inför andra slags utmaningar än (till exempel) Michel de Montaigne. Bara att få allting rätt i sak – föremål, maträtter, fåglar, växter – kan ju vara knepigt nog. Och till och med ett personnamn som Rapunzel (från bröderna Grimms berömda saga med samma namn) visade sig allt annat än lätthanterligt när finska Sofi Oksanens roman Norma (som bygger på sagan) skulle försvenskas. Och om författaren har råkat begå ett misstag i originalet, ska man som översättare korrigera det misstaget då eller låta det stå?

Finlir, som sagt, och åter finlir. Som samti-digt är en dialog med litteraturen och läsaren och tillvaron som sådan. Jan Stolpe skriver på

tal om en äldre översättning av Albert Camus klassiska roman Främlingen: ”Alla glosor var rätt men det blev ändå fel. En hel livstolkning hängde på satsfogningen.”

Kerstin GustafssonOates måneEn mystisk måne vakar över jorden, lyser med sitt allseende öga över människomyllret där nere. En inte ovanlig bild i litteraturen – månen är en mångbesjungen himlakropp – men i Joyce Carol Oates verk är den gåtfullare än någonsin.

Den nämns bara sällan, men när det sker, i korta, pregnanta meningar, inträffar en hisnande perspektivförskjutning och en distans skapas till huvudpersonernas kaotiska tillvaro. En blick upp mot natthimlen, och där skymtar den, som ett öga, rentav ”Guds öga”. Eller ett ansikte, kon-spiratoriskt blinkande eller leende, eller som en platt skinande skiva. En sammansvuren, ett likgiltigt vittne som iakttar oss från evighetens horisont, eller bara en chimär?

I Mörkt vatten, där vi följer en ung kvinna från en för väntansfull bilfärd tillsammans med den beundrade ”senatorn” till hennes drunk-ning, in i döden, beskrivs månen i början som romantisk, och därtill med en dragningskraft som påverkar både tidvattnet och människornas passioner och svallande blod. Efterhand som ka-tastrofen närmar sig framstår den som blek och bister, ”så underligt platt, som ett mynt”. Och kvinnan konstaterar: ”Man kunde tro att den lystes upp inifrån och inte bara var reflekterat ljus.”

Månen hos Oates verkar avspegla huvud-personernas sinnesstämning, samtidigt som den utgör en kontrast till jordelivets kamp och känslo kaos. Den är föränderlig och svekfull, ömsom deltagande, ömsom avvisande, för att

Andras ord och våra. Fyra översättare om sitt arbete av Anders Bodegård, Kerstin Gustafsson,Janina Orlov & Jan StolpeISBN 978-91-7173-537-92018. 182 sidor. Danskt band. Utk. i mars.Pris c:a 220:–Bokklubbspris inkl. frakt 192:–.

91—2018

ANDRAS ORD OCH VÅRA

ibland ingripa i skeendena, ibland demonstrativt ställa sig utanför. Och vem tittar på vad, jorde-varelserna på månen eller tvärtom? Vart blicken är riktad har en viss betydelse för översättningen, liksom kopplingen mellan månens utseende och handlingen.

I Våld (som rätteligen borde heta ”Våldtäkt” på svenska, efter originalets Rape) funderade jag länge på hur jag skulle översätta You see the bruised face of the moon. Den som betraktar må-nansiktet (du-et) är en tolvårig flicka, strax innan hon själv blir ”bruised”, svårt misshandlad och vittne till en våldtäkt.

Det är inte lätt att föreställa sig hur denna måne ser ut. Verbet bruise är ett besvärligt ord som oftast syftar på hud (skada genom slag eller tryck, utan att huden spricker), eller i överförd betydelse på känslor (såra). Ofta översätts per-fektparticip-formen bruised med blåslagen – men en blåslagen måne skulle låta konstigt, överdri-vet konkret. Jag såg någonting mörkfläckigt och lätt tillbucklat fram för mig, men bestämde mig slutligen för en lösning som kanske kan tyckas en aning drastisk: månens mörbultade an­sikte. Även mörbultad är ett konkret ord, men av någon anledning inte lika handgripligt som blåslagen. En fördel var också att det allittererar med måne.

Skulle jag ha använt ett mer neutralt ord? Mitt val kom sig av att jag såg månens roll som förebådande, en förvarning om den misshan-del som väntar. Å andra sidan berättas scenen ur minnet, långt efteråt, av flickan som vuxen. Vems är bilden av månen som bruised, flickans eller den vuxna kvinnans – eller författarens? Berättarperspektivet är alltid komplicerat hos Oates, olika röster växlar och blandas samman. Och vem vet vad månen har råkat ut för där uppe i sin fjärran atmosfär?

Janina OrlovDen ryska cigarrettenVad gör man som översättare när företeelser eller föremål i originaltexten väcker bestämda asso-ciationer som man inte kan förutsätta att den presumtiva läsaren förnimmer?

Hur ska man förmedla dem utan att göra intrång på originalet, ska man överhuvudtaget bemöda sig om det och istället kväva den goda viljan i dess linda? Eller ska man förklara, skriva till eller förändra?

I översättning av barnlitteratur föreligger en praxis som förordar förtydligande. Det främ-mande domesticeras, för att inte stöta bort läsa-ren från texten. Följaktligen är varje översättning också resultatet av en förhandling om vad som kan passera – och framförallt hur. I vuxen litte-raturen är det friare. Eventuell obegriplighet kan till och med ses som ett värde i sig.

Trots friheten inträffar det paradoxalt nog ibland att jag gärna skulle berätta mer än origi-nalet gör. Låt mig ge ett exempel. Rosa Liksoms järnvägsepos Kupé nr 6 skildrar hur ett omaka par, en ung kvinnlig student och en råbarkad sov-jetisk man delar kupé på transsibiriska järnvägen. Första gången vi får se mannen har han precis tagit farväl av sin familj och vänt ryggen mot den kalla vinden för att tända en Belomorkanal, som han kniper om, lyfter till läpparna och röker girigt. Sedan fimpar han cigarretten och går in i vagnen. Varför kniper han om cigarretten? Jo, för att Belomorkanal är en papyross. Den skiljer sig från den vanliga cigarretten genom att den saknar filter, inte är fullmatad med tobak, har tjockare papper och är ledad. I värsta fall är den fylld med ”mahorka”, billigaste tänkbara tobak gjord på knaster vars lukt känns vida omkring.

När tåget efter ett antal dagar gör ett uppehåll i Irkutsk, beger sig reskamraterna, mannen och

flickan, ut för att köpa något att röka:”Efter långa förhandlingar lyckades flickan köpa

Prima­cigarretter och Bajkal­papirosser. Av någon anledning ville försäljaren inte sälja henne Belo­morkanal, trots att det fanns en hel hyllmeter av dem. Efter att han fått cigarrettpaketen snurrade mannen ett ögonblick på asken med Prima som pryddes av en rymdfarkost.

– Bajkal luktar hundpiss. Prima smakar häst­skit och Brezjnev, Belomorkanal i sin tur äkta Pappa­Stalin.”

När mannen kommenterar de olika märkena öppnar han samtidigt dörren till den ryska och sovjetiska historien. Bajkal är billiga papyrosser (i transkription av ryskan stavas de papiross) medan Prima är ett cigarrett märke präglat av Brezjnevs era av stelhet och stagnation. Den tredje sorten, som flickan av någon anledning inte får köpa, Belomorkanal eller Vitahavskanalen, anknyter andras ord och våra direkt till Stalin. Kanalen, som invigdes 1933, var ett resultat av Gulag-fångarnas bokstavliga handarbete där hundra-tals miste livet. Den har beskrivits som Stalins stolthet. Projektet involverade även samtidens ledande kulturpersonligheter, som inviterades till ett besök för att se under verket och besjunga kroppsarbetets helande inverkan.

Papyrossen Belomorkanal är fortfarande po-pulär i Ryssland och säljs numera även i askar av plåt.

Men trots att all denna vetskap i själva verket skulle bidra till ett fördjupat porträtt av, och för-ståelse för, mannen på tåget och hans liv, liksom för det ryska samhället, måste jag utelämna den i min översättning. Den ges inte i originalet, den bara antyds via smått roande ingredienser: romanrekvisita och exotiska inslag för den oftast ovetande läsaren. Alltmedan översättaren går upp i rök.

10 DAIDALOS

IMMANUEL KANT

Om den eviga freden av Immanuel KantÖversättning: Alf W. JohanssonISBN 978-91-7173-539-32017. 132 sidor. Inbunden. Utkommer i mars.Pris c:a 220:–Bokklubbspris inkl. frakt 170:–

Hösten 1795 utkom i Königsberg (som i dag heter Kaliningrad och är en rysk stad) en liten skrift författad av stadens mest berömde son, filosofen Immanuel Kant (1724–1804). Skriften hette Zum ewigen Frieden, om den eviga freden. Den omedelbara anledningen var freden i Basel i mars samma år mellan Preussen och det revo-lutionära Frankrike, en strategisk uppgörelse av det slag som Kant omtalade som endast ett upp-skjutande av fientligheterna, till skillnad från ett fredslut som innebär ett slut på alla fientligheter. Om den eviga freden är emellertid ingen tillfällig-hetsskrift, utan en av Kants viktigaste politiska skrifter. Grundtanken är rättens fredsskapande funktion. Såsom rätten har skapat en ordnad samlevnad inom staterna, föreställer sig Kant möjligheten av en ny form av kosmopolitisk rätt

och en federation av alla jordens folk. Förnuf-tet, säger Kant, ”fördömer kriget helt och hållet och framhåller freden som en omedelbar plikt”. Det finns en moralisk måttstock för mänsklig-hetens moraliska framåtskridande, och det är i vilken grad den lyckas övervinna fientligheterna mellan stater och etablerar en bindande global rättsordning.

Om den eviga freden är översatt och försedd med en inledande essä om Kant och fredstankens his-toria av Alf W. Johansson, professor emeritus i historia.

Ur boken:Man kan begripa om ett folk säger: ”Bland oss kan intet krig råda, ty vi vill forma oss till en stat och ge oss själva den högsta lagstiftande, regerande och dömande makten för att fredligt lösa våra tvister.” Men om samma folk säger: ”Det skall inte bli krig mellan mig och andra stater, även om jag erkänner att det inte finns någon lagstiftande makt som säkrar min rätt och som jag i min tur garanterar”, då är det svårt att förstå varpå jag skulle grunda min rättssäkerhet om jag inte kan falla tillbaka på den ersättning för det borgerliga samhällets ”förbund” som den fria federalismen utgör. Denna fria federalism måste förnuftet nödvändigtvis binda samman med folkrättens idé – om detta begrepp över huvud taget skall ges en mening. Om folkrät-tens idé tolkas som en rätt att gå i krig blir be-

greppet meningslöst. Den vore då en rätt att bestämma vad som var rätt, inte i enlighet med universellt giltiga lagar, utan genom ensidiga maximer stödda av våld. Det skulle då innebära att de människor som tänker på detta sätt får vad de förtjänar, när de inbördes förgör varandra och finner den eviga freden i den vida grav som täcker våldets alla ohyggligheter jämte dess upp-hovsmän. För stater som existerar tillsammans, kan det därför inte finnas något annat sätt att komma ur det laglösa tillstånd som leder till ständiga krig än att – precis som enskilda män-niskor – avstå från sin vilda och laglösa frihet och bekväma sig att underkasta sig offentliga lagar – och bilda en (helt visst ständigt växande) folkens stat (civitas gentium) som till slut skall omfatta jordens alla folk. Men eftersom detta är något nationerna, utifrån sin tolkning av folkrät-ten, absolut inte vill – och således en tes som är riktig förkastas för en by – kan istället för den positiva idén om en världsrepublik (om inte allt skall förloras) endast sättas en negativ ersättning i form av en varaktig och stegvis växande fede-ration. Denna kan fungera som en fördämning mot människans rättsbrytande och antagonis-tiska böjelser, dock med en ständig risk för att fördämningen skall brytas igenom.

*Jordens folk har nu nått så långt (i trängre och vidare mening) i sin samhörighet, att en rätts-kränkning på en plats på jorden upplevs av alla. Därför är idén om ett världsmedborgarskap ingen fantastisk eller bisarr rättsföreställning utan en nödvändig komplettering av såväl stats- som folkrättens oskrivna lagar. Den blir på så sätt till en universell människorätt. Det är blott under denna betingelse, som vi kan smickra oss med att vi bit för bit närmar oss den eviga freden.

111—2018

menar, tvärs emot den vanliga uppfattningen, att det stora hotet mot unionen snarare är ett uppror i centrum (Tyskland, Frankrike) än en fortskridande upplösning i periferin. I bokens uppslagsrika framtidsdiskussion – en diskussion som i hög grad också beaktar östeuropeiska er-farenheter – betonar han samtidigt de historiska processernas öppna karaktär och att framsteg inte nödvändigtvis behöver vara linjära. ”Den som en gång varit åsyna vittne till en historisk omvälvning vet att historisk determinism är en illusion.”

Statsvetaren Ivan Krastev föddes 1965 i Bul-garien. Han är verksam vid Centre for Libe-ral Strategies i Sofia och Institute for Human Sciences i Wien.

Röster om boken:Att läsa den här boken är att möta en av dagens skarpaste europeiska hjärnor. Med en karakte-ristisk blandning av inlevelse och klarsyn ger oss Krastev i denna lärda essä just det vi behöver för att förstå Europas kris ...

– Timothy Snyder

Ivan Krastevs underbart pregnanta Efter Europa rymmer mycket visdom.

– Raymon Tallis, TLS Books of the year

Ur boken:Ambitionen med denna bok är varken att rädda eller att sörja EU. Den är inte en i raden av skrifter om den europeiska krisens etiologi eller en stridsskrift riktad mot de europeiska eliternas korruption och kraftlöshet. Och den är abso-lut inte en euro skeptikers bekännelser. Den är helt enkelt en betraktelse över någonting som sannolikt kommer att inträffa och en analys av

Efter Europa av Ivan KrastevÖversättning: Svenja HumsISBN 978-91-7173-533-12017. 176 sidor. Danskt band. Pris c:a 210:–Bokklubbspris inkl. frakt 190:–

IVAN KRASTEV

”Den europeiska unionen har alltid varit en idé på jakt efter en verklighet.” Det påpekar den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev en smula ironiskt i inledningen till denna bok om ett in-tegrationsprojekt som har hamnat i allt större praktiska svårigheter och förlorat mycket av sin politiska lyskraft. Det Europa som formades av andra världskriget och det kalla kriget finns egentligen inte längre. Nationalismen växer sig starkare över hela kontinenten samtidigt som välfärdsstaten, grundvalen för efterkrigstidens politiska tänkande, ifrågasätts. Eurokrisen och migrationsfrågan kunde ha lett till en europeisk samling, men har istället fördjupat misstroendet och splittringen inom unionen.

Krastev har inga särskilt höga tankar om unionens hittillsvarande krismedvetenhet. Och

hur våra personliga erfarenheter av omvälvande historiska förändringar formar våra nuvarande handlingar. Vad som fascinerar mig är den po-litiska kraften i vad jag vill kalla ett ”déjà vu- tillstånd” – där vi har en krypande känsla av att det som vi upplever i dag är en upprepning av en tidigare punkt eller händelse i historien. I detta avseende delar sig Europa inte bara mellan vänster och höger, mellan nord och syd, mellan stora och små stater och mellan dem som vill ha mer Europa och dem som vill ha mindre (eller inget Europa alls), utan också mellan dem som själva har upplevt desintegration och dem som bara känner den från läroböckerna. Det rör sig om splittringen mellan dem som själva genomlevde kommunismens sammanbrott och desintegrationen av det en gång så mäktiga kommunistblocket och de västerlänningar som kom helskinnade ur dessa traumatiska händelser.

Det är de skilda erfarenheterna som betingar de mycket olika tolkningarna av dagens europe-iska kris i Budapest och Paris. Östeuropéer grips av ängslan eller rentav fruktan inför sakernas tillstånd, medan västeuropéer håller fast vid att allting kommer att lösa sig till det bästa.

12 DAIDALOS

Manifest för en ny realism av Maurizio FerrarisÖversättning: Ida AndersenISBN 978-91-7173-436-52014. 146 sidor. Danskt bandPris c:a 190:–Bokklubbspris inkl. frakt 168:–

MAURIZIO FERRARIS

Maurizio Ferraris lilla bok Manifest för en ny rea­lism väckte stor uppmärksamhet när den kom ut i Italien för ett par år sedan. Ferraris vänder sig här mot det postmodernistiska tänkandet, som introducerade citattecknen i filosofin: verk-ligheten blev till ”verklighet”, sanningen till ”sanning”, objektiviteten till ”objektivitet”, rätt-visan till ”rättvisa”, kön till ”kön” etc. De som försökte ta bort citattecknen utförde i själva verket en oacceptabel våldshandling eller var barnsligt aningslösa när de gjorde anspråk på att behandla som verkligt det som i bästa fall bara är ”verkligt” osv. Den emancipation som post-modernismen utlovade under valspråk som ”det finns inga fakta bara tolkningar”, ”ingen värld utanför texten” var i själva verket inget annat än en invitation till ett intellektuellt och kulturellt självmord, hävdar Ferraris i sin temperaments-fulla uppgörelse.

Postmodernismen har nu ebbat ut, och Fer-raris ser en ”ny realism” växa fram som ett slags

gravitationspunkt för filosofin sedan sekelskiftet. Han drar en gräns mellan ontologi och episte-mologi, allt är inte beroende av våra begrepps-scheman, även om vissa delar av verkligheten är det. Sociala objekt som pengar, till skillnad från naturliga objekt som berg, existerar inte obero-ende av oss, men om båda typerna kan vi likväl ha objektiv kunskap.

Genom att på detta sätt tilldela konstruktio-nismen sitt behörighetsområde ser Ferraris sin skrift som en ”traktat för evig fred” mellan kon-struktionism och realism. Avgörande för honom är att utan en gemensam verklighet som männi-skors handlande och uppfattningar förhåller sig till och som gör det möjligt att skilja sant från falskt, fakta från illusioner, är heller inte mora-liskt ansvar och moraliskt handlande möjligt.

För mig, säger Ferraris i förordet, ”innebär intresset för realism inte att stoltsera med ett filosofiskt monopol på verkligheten, något som skulle vara lika löjeväckande som anspråket på att privatisera vattnet. Snarare handlar det om att vattnet inte är en social konstruktion och att kallet att dekonstruera, som ligger varje filosof värdig namnet varmt om hjärtat, måste kon-fronteras med verkligheten för att inte bli en poänglösa lek, varje dekonstruktion utan rekon-struktion är ansvarslös.”

Maurizio Ferraris är professor i filosofi vid universitetet i Turin. Han har ett stort förfat-

tarskap och är också skribent i La Repubblica. Manifest för en ny realism är en summering av hans arbete under de senaste decennierna inom kunskapsteori, ontologi och estetik.

Röster om boken:Pålitliga förlaget Daidalos står för höstens vikti-gaste utgivning för den som vill hålla sig à jour med det allra senaste inom den senaste intellek-tuella diskussionen, när de kvickt har översatt Maurizio Ferraris post-postmodernistiska traktat Manifest för en ny realism.

– Jonas Thente i DN

Ferraris projekt är jordnära och ödmjukt, ingen ny metafysik ser här dagens ljus, utan han obdu-cerar den postmodernism han dödförklarat och drar sedan nya streck på kartan: nyrealismens avgränsningar angående vad vi kan veta och inte. Tolkningar spelar roll, den rimliga delen av postmodernismen behålls, men det ger inte att sanningen alltid är ”sanning”, eller att sanning går att byta mot solidaritet eller andra godsaker i kampen mot det förtryck som objektivismen kan orsaka. Ferraris var Jacques Derridas lärjunge och efter det hans kompis, men ifrågasatte tidigt den skola han själv fostrats i. Det nyrealistiska manifestet är en uppgörelse inifrån och i boken sammanfattas vad han tänkt på och argumente-rat för i snart 30 år.

Postmodernism är en ism, menar den italien-ske filosofen, som förstärker det olyckliga och slentrianmässiga förakt vi har för ”bokstaven”, för det intellektuella, de restriktioner och regler som etablerats för att hantera tänkandet. Vi anser oss större än så, vi är sådana rebeller (läs låtsasrebeller) och föredrar ”anden” som repre-senterar tanke och vilja.

– Jenny Maria Nilsson i SvD

131—2018

I sina tre volymer om sexualitetens historia – av vilka den första har blivit något av en modern klassiker – belyser Michel Foucault det kom-plexa förhållandet mellan makten, vetandet och våra sexuella praktiker. I del 1, ”Viljan att veta”, diskuterar han den moderna förställningen om att sexualiteten är och länge har varit förtryckt, i de båda övriga volymerna går han tillbaka till antiken och undersöker bland annat den klas-siska grekiska synen på sexualitet och stoikernas och epikuréernas form av självdisciplinering.

Ur del 1:Kanske kommer man en dag att förvåna sig. Man kommer att ha svårt att förstå att en ci-vilisation som i övrigt varit så inställd på att utveckla enorma apparater för produktion och förstörelse har haft tid och oändligt tålamod att med ängslig omsorg fråga sig hur det för-håller sig med könet; man kommer kanske att småle när man eninrar sig att dessa människor,

alltså vi, trodde att det där fanns en lika vär-defull sanning som den de tidigare har avkrävt jorden, stjärnorna och tankens rena former; man kommer att förvåna sig över den lidelse vi har lagt ner på att ur dess natt låtsas befria en sexualitet som – genom vårt tal, våra vanor, våra institutioner, våra reglementen – producerade allting i full dager och fullföljde allt detta med buller och bång.

Och man kommer att fråga sig varför vi så gärna ville upphäva den tystnadens lag som vilade över det som var den mest bullrande av våra sysselsättningar. Bullret kommer nog i ef-terhand att anses överdrivet, men ändå inte fullt ut så underligt som vår envishet att där endast utläsa vägran och ordet att tiga.

Man kommer kanske att fråga sig vad som gjort oss så förmätna; man kommer att söka orsaken till att vi stoltserar med att vara de första som – mot en moral med tusenåriga anor – tillskrivit könet den betydelse som vi påstår att det har, och hur vi har kunnat skryta med att äntligen, vid slutet av 1900-talet, ha befriat oss ur en tid av långt och hårt förtryck – en tid av föråldrad, inkrökt kristen asketism, som snålt och småaktigt utnyttjades av det borgerliga näringslivets oeftergivliga krav.

Och där vi idag ser historien om en censur som varit svår att häva, kommer man snarare att känna igen ett komplicerat mönster, som bildats under långa sekel och vars syfte är att få könet att tala, fästa vår uppmärksamhet och vår omsorg vid det, för att få oss att tro på suverä-niteten i dess lag, fast vi i själva verket är påver-kade av sexualitetens maktmekanismer.

Man kommer att skoja om den förebråelse för pansexualism som ett tag riktades mot Freud och psykoanalysen. Men de som kommer att fö-refalla mest blinda är kanske inte de som har

formulerat den, utan i stället de som viftat bort den, som om den bara var ett genljud av gam-malt fromleri.

För de förra hade, när allt kommer omkring, bara överraskats av en process som hade börjat mycket tidigare, och som redan omgav dem på alla sidor, fastän de inte hade märkt det; de hade givit Freuds onda genius ensamt skulden för något som hade förberetts länge; de hade tagit fel på datum för anbringandet av ett all-mänt sexualitetsmönster i vårt samhälle. Men de senare däremot misstog sig ifråga om processens natur; de trodde att Freud, genom en plötslig omkastning, äntligen gav könet det som könet tillkom och som så länge hade förvägrats det. […]

Man påminner ofta om alla de metoder den forna kristendomen använde för att få oss att avsky vår kropp; men låt oss tänka lite på alla dessa knep man har använt sedan flera århund-raden för att få oss att älska könet, göra oss lystna på att lära känna det och få allt det som sägs om det att framstå som värdefullt; för att få oss att utveckla all vår skicklighet för att över-raska det och känna det som en plikt att dra ur sanningen ur det; för att få oss att känna skuld för att vi så länge misskänt det. Det är alla dessa knep man idag borde förvåna sig över.

Och vi bör tänka på att man kanske en dag, i en annan kropparnas och njutningarnas eko-nomi, inte längre riktigt kommer att förstå hur sexualiteten och den som upprätthåller dess mönster lyckats att med så många knep få oss att underkasta oss denna stränga könets mon-arki och ägna oss åt den oändliga uppgiften att avslöja dess hemlighet och avtvinga denna skugga de sannaste bekännelser. Ironin hos detta mönster består i att inbilla oss att det gäller vår ”befrielse”.

Sexualitetens historia Del 1: Viljan att veta av Michel FoucaultÖversättning: Britta GröndahlISBN 978-91-7173-155-52002. 160 sidor. HäftadPris c:a 185:–Bokklubbspris inkl. frakt 165:–

MICHEL FOUCAULT

Köp alla tre delarna för 400:–

Ange ”sex” vid köp så drar vi av vid fakturering

14 DAIDALOS

RICHARD SUSSKIND & DANIEL SUSSKIND

Hör professionerna det förflutna till? Utmanas till exempel läkarnas exklusiva roll som förval-tare och utövare av medicinsk expertis av den teknologiska utvecklingen? Finns det andra sätt att förvalta och använda medicinsk kunskap än genom läkarprofessionen? Richard och Daniel Susskind hävdar i denna bok att professionerna, vid sidan av läkare, jurister, lärare, arkitekter med flera har spelat en central roll i förmed-lingen och tillgängliggörandet av expertis i det de kallar ett ”tryckbaserat industrisamhälle”. Mellan professsionerna och allmänheten har det förelegat ett slags samhällskontrakt: olika lagar och regler har givit professionerna sär-skilda befogenheter i utbyte mot att de leve-rerar och garanterar tillförlitliga tjänster. I ett ”teknologibaserat internetsamhälle” förutspår Susskind och Susskind att villkoren för detta kontrakt kommer att förändras i grunden. Ett framtidscenario är en mer effektiv version av vad

Professionernas framtid. Hur teknologin kommer att förändra experters arbete av Richard Susskind & Daniel SusskindÖversättning: Joel NordqvistISBN 978-91-7173-503-42017. 480 sidor. Danskt band. Pris c:a 260:–Bokklubbspris inkl. frakt 235:–

vi redan har i dag. Professionsutövarna fortsät-ter att arbeta på i huvudsak samma sätt som de har gjort sedan mitten av artonhundratalet men med kraftigt standardiserade och systematiserade rutinuppgifter. De rationaliserar sina gamla sätt att arbeta. Ett andra framtidsscenario inbegriper helt nya sätt att göra professionsutövarnas exper-tis tillgänglig för samhället. Ett brett utbud av allt mer kapabla system kommer, helt på egen hand eller hanterade av icke-specialiserade an-vändare, att ta över många av de uppgifter som historiskt har varit förbehållna professionerna. Susskinds och Susskinds tes är att vi kommer att få se dessa två utvecklingslinjer konkurrera med varandra – och professioner som strävar efter att upprätthålla sina privilegier – men i slutändan kommer teknologin att transformera expertarbetet så genomgripande att det innebär de traditionella professionernas slut.

Richard Susskind är jurist. Han arbetar som konsult och är författare till The End of Lawyers (2008) och The End of Lawyers? (2013). Daniel Susskind undervisar i nationalekonomi ved Bal-liol College i Oxford och har också varit rådgi-vare till den brittiska regeringen.

Röster om boken:I samband med den tekniska utvecklingen för-svinner en hel del jobb, samtidigt som det dyker upp nya yrken som ingen hade kunnat föreställa sig. I den pågående debatten om arbetets fram-tid varvas prognoser om hur många procent av jobben som kommer att försvinna när robotar kan göra dem med exempel på helt nya jobb som kommer till. Långsamt växer också insikten att artificiell intelligens inte automatiskt behöver innebära ett substitut för mänsklig kompetens, utan att den fungerar bäst som komplement till

människans förmågor, som den på olika sätt kan förstärka. En läkare som har tillgång till mjuk-vara som hjälper till att analysera röntgenbilder kan till exempel fatta bättre beslut. Kort sagt: datorerna kommer inte att ta ditt jobb, så länge det inte är farligt, tråkigt eller meningslöst.

Men vad innebär den tekniska strukturom-vandlingen för alla de yrken som alltså inte på samma sätt hotas av robotarna, de som kräver särskild expertis och traderad kompetens, som läkar-, arkitekt-, advokat-, journalist- eller präst-yrket? Den frågan ställs av juristen Richard Sus-skind och hans son nationalekonomen Daniel Susskind i Professionernas framtid. Det är en grundlig och rik undersökning av både vad dessa uråldriga professioner är och hur de förändrats med tekniken – med särskilt fokus på hur de nu kan komma att förändras de kommande årtiondena.

– Nicklas Lundblad i SvD

Frågan är vem som vinner i framtiden. Kommer läkare – men också andra professioner som ju-rister, journalister, lärare, präster, arkitekter – att ersättas av den sortens kunskap som redan finns tillgänglig (och än mer kan komma att finnas) via maskiner? Den frågan ligger i botten av Ric-hard och Daniel Susskinds bok Professionernas framtid. Och jag kan säga att det är en ganska utmanande läsning.

Å ena sidan målar författarna upp ett fram-tida samhälle där experter inte längre kan lägga beslag på viss kunskap, utan den blir en sorts gemensam tillgång. Å andra sidan erbjuder de rikligt med exempel på att maskiner, vad vi än tänker om våra unika mänskliga förmågor, redan har eller är på väg att utmana mänsklig expertis på område efter område.

– Ingrid Bossedal i GP

151—2018

STÅLE HOLGERSEN

Städer förändras av kriser och vi lever i en kri-sernas tid. Ekonomisk och social turbulens i stor skala och globala miljö- och klimatproblem kommer att påverka städernas manöverutrymme på både kort och långt sikt. I Malmö fortsätter man emellertid bygga som om också framtiden kommer att handla om shopping, turism, kon-gresser och oupphörligt stigande bostadspriser. Den nyliberala agendan ligger kort sagt fast. Tanken är att man genom att attrahera entre-penörer och kapital ska få pengar att sippra ner genom inkomstskikten och gynna alla stadens invånare. Men i själva verket har arbetslöshet och fattigdom bara fortsatt växa i skuggan av skryt-byggena Turning Torso och Malmö Live.

Ståle Holgersens bok stiger ned i Malmös so-ciala och ekonomiska historia sedan mitten på artonhundratalet och närgranskar fenomen som tillväxt, segregation, polarisering och nyliberal politik i ett marxistiskt perspektiv. Vilken verk-

Staden och kapitalet. Malmö i krisernas tid av Ståle HolgersenISBN 978-91-7173-508-92017. 402 sidor. Danskt band Pris c:a 250:–Bokklubbspris inkl. frakt 217:–

lighet döljer sig under dessa? Och hur ekologiskt hållbar är egentligen staden trots alla vackra ord om hållbarhet? Boken gör ekonomisk teori lätt-tillgänglig och tankeväckande och stadshistoria politiskt relevant. Men den pekar också framåt i det stora och det lilla och ställer den viktiga frågan hur våra städer bäst ska kunna hantera nuvarande och kommande kriser.

Röster om boken:[Holgersens] dom över socialdemokraternas hit-tillsvarande stadsutvecklingspolitik i Malmö, efter den fordistisk-keynesianska perioden, är hård men rättvis: när det har byggts i fattigare stadsdelar har kommunen varit tämligen passiv och låtit utförsäljningar i form av privatiseringar finansiera byggandet. Besluten har föregåtts av minimal diskussion med, och inkludering av, de berörda. Dessa har huvudsakligen bara haft att förhålla sig till redan fattade beslut. När det däremot har byggts för de rika – nya bostads-områden såväl som symboliska prestigebygg-nader – har kommunen varit ytterst aktiv med subventioner och månat om dialog och samför-stånd.

Ståle Holgersen beskriver de ekonomiska kriserna på 1990-talet och 2000-talet och hur socialdemokraterna i Malmö har motiverat och försvarat sin politik med retorik om kreativa och innovativa omvandlingar av den existerande staden. I praktiken har kriserna emellertid hante-rats med en nybyggande motkonjunkturpolitik. Den allt mer postindustriella staden har på så sätt byggts i linje med en liberal urban regim med tilltagande inslag av åtstramningspolitik och segregering, fast med en byggiver inspirerad av den fordistisk-keynesianska periodens industri-ella stad.

– Fredrik Holmqvist i Arbetaren

Staden och kapitalet är en viktig, och förvånans-värt lättillgänglig, bok av flera skäl. Den kan hjälpa forskare som enögt betraktar samhället genom det egna ämnesområdets lins att höja blicken; den kan ge redskap åt aktivister som vill studera den egna stadens utveckling och situa-tion; den kan få politiker och tjänstemän som okritiskt slutit upp bakom nyliberal gentrifiering att se nyktrare på möjligheterna och riskerna med en sådan strategi.

– Johan Örestig i Opulens

Det postindustriella Malmö är i dag lika omtalat för spektakulära arkitekturprojekt och ekologisk hållbarhet i Västra Hamnen som för fattigdom, segregation och social oro. Hur hamnade staden där? Staden och kapitalet gör en hyperaktu-ell djupdykning i det samtida stadsbyggandet med nyliberala premisser och mekanismer, men också i dess legender, myter och önsketänkan-den. Malmö med sina tydliga motsättningar och hanterbara skala visade sig vara ett perfekt studieobjekt för en marxistiskt orienterad urban-forskare. Boken är en lättläst [...] och tonen är på en gång engagerad och indignerad, hoppfull och lätt ironisk.

– Katarina Rundgren i Arkitektur

Och jag inser att jag faktiskt fått en fördjupad bild av staden jag bor i. Samma dag som jag av-slutar läsningen publicerar Sydsvenskan en inter-vju med en av stadens arkitekter som berättar om den nya översiktsplanen. Det stora numret är att man planerar tre nya öar i anslutning till Västra hamnen. De kan ”ge Malmö nya unika havsnära boendemiljöer” säger arkitekten.

Nu förstår jag vad han säger, och vem han vänder sig till.

– Petter Larsson i Aftonbladet

16 DAIDALOS

BILDNING

Under de senaste tvåhundra åren har det pågått en kamp om bildningen. Den har handlat om hur begreppet bör förstås och vad det innefattar, för vilka människor bildningen är en angelägen-het och hur den på bästa sätt kan främjas. I den här boken har 24 texter om bildning samlats. De äldsta texterna är från tidigt 1800-tal, den sista är skriven på 2000-talet. Även till form och innehåll skiljer de sig från varandra. Här samsas akademiska uppsatser med skoltal, riksdagsanfö-randen, tidningsartiklar och essäer. Vissa texter är utpräglat politiska till sin karaktär, andra är pedagogiska, filosofiska eller idéhistoriska. En del har fokus på den institutionaliserade, i synnerhet högre utbildningen medan andra utgår från arbe-tarrörelsen och andra folkrörelser. Men samtliga texter handlar om bildning. Bland bokens text-författare återfinns bland annat: Esaias Tegnér, Gustaf Reinhold Rabe, August Palm, Karl Johan Gabrielsson, Ellen Key, Kata Dalström, Alva Myrdal och Gunnar Myrdal, Emilia Fogelklou.

Bildning. Texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman av Anders Burman & Per Sundgren (red.)ISBN 978-91-7173-328-32010. 400 sidor. Hft.Pris c:a 250:–Bokklubbspris 220:– inkl. frakt.

Ur Sven-Eric Liedmans bidrag ”Bildning, frihet och motstånd”:»Våren 2004 beslöt jag mig för att försöka lära mig lite arabiska. Jag skulle snart fylla 65 år och skulle enligt en klassiskt välgrundad uppfattning befinna mig bortom all läraktighet. Säger inte redan Sokrates i Platons Staten att ”gamlingar är till och med bättre på att springa än på att lära sig något nytt”? Han tillbakavisar därmed den vise Solons tanke att ”man kan lära sig mycket medan man åldras” och inskärper gentemot detta att det är ”när man är ung som man ska ge sig i kast med många och tunga mödor”.

Arabiska språket kräver många och tunga mödor redan från första stund. Alfabetet är vackert som en andalusisk lustgård och några av bokstäverna är lätta att identifiera när man läser, som de olika s-ljuden och det monumentala k:et. Men alla de där bokstäverna som inne i orden bara blir som en hake med en eller två prickar över eller under blir så lätt förväxlade av den ivrige nybörjaren. Vokaltecknen är enkla att lära sig men å andra sidan bara ledstänger för den som ännu inte kan. I riktig text försvinner de. Skall jag någonsin kunna gå utan stöd?

Uttalet är nästa prövning. Man måste bli härmapa. Ändå gyttrar de ovana ljuden ihop sig i munnen och blir till ett oskönt vrövel. Men glad blir jag när jag upptäcker att det beryktat svåra ljudet ”ghain” är så likt mitt eget alldeles för djupa östskånska r-ljud. Och därpå gramma-tiken! Och ordförrådet! Jag hör Sokrates röst så snart orden inte vill fastna i mitt minne och än mer när de som jag trodde satt bergfast försvin-ner spårlöst efter några veckor.

Det är Solon som är min ledstjärna: jag ägnar mig åt vad som på byråkratprosa kallas ”livslångt lärande”. Men jag föredrar att säga att jag är inne i en bildningsprocess. Eller: Jag försöker forma

om mig själv en smula.De traditionella orden för inlärning och

skolning bygger på en bestämd föreställning om människans utveckling. Några av dem säger att hon åtminstone till en början behöver vägled-ning. Så är det till exempel med det latinska educatio som lever vidare i franska, engelska och många andra språk och som bokstavligen bety-der att någon visar varthän man skall gå. Andra ord tar fasta på att människan genom kunska-pen utvecklas från ett mer substanslöst tillstånd till ett fastare och innehållsrikare. Så är det med latinets ”formatio”, franskans ”formation” och italienskans ”formazione”, och så är det med tys-kans ”Bildung” och därmed vårt eget ”bildning”. Ja, ”utbildning” hör förstås också dit. När orden ”bildning” och ”utbildning” gjorde sitt inträde i svenska språket kring sekelskiftet 1800 användes de ofta som synonymer och kunde alltså beteck-na både en process som syftade till ett bestämt resultat, till exempel en examen, och den friare kunskapsinhämtning av det slag som senare re-serverats för ordet ”bildning”.

I dag behandlas ofta utbildning och bildning som motsatser. I utbildningen är målet och van-ligen också vägen till målet bestämda av diverse regler, och den som genomgår en utbildning måste anpassa sig efter dessa regler för att få det eftertraktade betyget eller legitimationen. Det är en process styrd utifrån; individen anpassar sig efter en yttre form. En utbildningsanstalt kan tala vackra ord om originalitet och personlig egenart, men dess mål, retoriken till trots, är att skapa färdiga produkter som lätt kan jämföras med varandra.

Den som bildar sig är däremot fri enligt den gängse föreställningen. Processen är styrd ini-från, av intresse, av kunskapshunger, av lust att förändra den person som man blivit.»

171—2018

Bläckfisken av Gro Dahle & Svein NyhusÖversättning: Nils-Aage LarssonISBN 978-91-7173-520-12017. 40 sidor. Inbunden. Pris c:a 160:–Bokklubbspris inkl. frakt 130:–

GRO DAHLE & SVEIN NYHUS

de är nödvändiga. Han måste ju rita som det är. Som det står i boken. Som en del barn har det, på riktigt. […]

Huvudbudskapet i Bläckfisken är universellt: alla människor kommer någon gång att möta en situation som verkar olöslig, omöjlig – och sedan upptäcka att det kanske ändå finns en framtid. Ett hopp. Jag önskar även barn som inte har någon Bläckfisk i sina liv att få prova den här boken, följa Gullet en bit på vägen, lära känna henne. 

Dahle och Nyhus lyckas förmedla Gullets smärta, och hennes räddning, utan att det nå-gonsin blir beskäftigt eller förljuget. Det gör Bläckfisken till en konstnärligt fulländad, och mycket, mycket viktig bok.»

I Gro Dahles och Svein Nyhus Bläckfisken för-vandlas Gullets bror till en bläckfisk som för-griper sig på henne.

Martina Montelius i Expressen:»Gro Dahles språk är alldeles klart, som en liten blomma inkapslad i en isbit. Radbryt-ningarna är många, som i poesi, så att vi hinner smälta varje tanke innan vi går vidare till nästa. Lugnt och enkelt, utan omskrivningar, berättar Dahle om det som ett barn lätt kan tro att man bara inte kan, inte får,  berätta om. 

Svein Nyhus illustrationer är nästan out-härdliga för en vuxen, men för ett barn tror jag

18 DAIDALOS

TITELURVAL – PRISER SOM ANGES ÄR MEDLEMSPRISER INKL. FRAKT

Andersson, Lars:Uppenbarelser 312 sidor 196:–

Binet, Laurent:HHhH 364 sidor 203:–

Hansson, Gunnar D.:Lomonosovryggen 174 sidor 170:–

Kafka, Franz:Dagböcker 1910–1923 454 sidor 188:–

Lowry, Lois:Den gyllene stjärnan 160 sidor 100:–

Melberg, Arne & Melberg, Enel:Det var på Capri … 149 sidor 126:–

Meyer, Clemens:Natten och ljusen 224 sidor 190:–

Meyer, Clemens:Våld. En dagbok 186 sidor 168:–

Serge, Victor:Fallet Tulajev 410 sidor 200:–

Söderblom, Staffan:Knittlar 110 sidor, inb. 110:–

Söderblom, Staffan:Nu nyss 232 sidor 192:–

Dahle, Gro & Nyhus, Svein:Bläckfisken 40 sidor, illustr. inb. 130:–

Dahle, Gro & Dahle Nyhus, Kaia:Hoppas, sa gåsen 48 sidor, illustr. inb. 120:–

Dahle, Gro & Dahle Nyhus, Kaia:Kriget 56 sidor, illustr. inb. 130:–

Dahle, Gro & Nyhus, Svein:Den Arge 40 sidor, illustr. inb. 120:–

Dahle, Gro & Nyhus, Svein:Roy 32 sidor, illustr. inb. 120:–

Dahle, Gro & Nyhus, Svein:God natt, natt 76 sidor, illustr. inb. 130:–

Skönlitteratur

Barn- och allåldersböcker

Dahle, Gro & Nyhus, Svein:Mammas hår 40 sidor, illustr. inb. 125:–

Dahle, Gro & Nyhus, Svein:Snäll 32 sidor, illustr. inb. 120:–

Dahle, Gro & Nyhus, Svein:Akvarium 48 sidor, illustr. inb. 130:–

Gombrich, Ernst H.:En liten världshistoria 328 sidor, illustr. inb. 190:–

Goethe, J. W.:Den unge Werthers lidanden. Återberättad av Oskar K. Illustrationer: Lilian Brøgger 133 sidor, illustr. inb. 145:–

K. Oscar & Karrebæck Dorte:Idiot 40 sidor, illustr. inb. 120:–

K. Oscar & Karrebæck Dorte:Lägret 80 sidor, illustr. inb. 145:–

Nyhus, Svein:Sånt som är 42 sidor, illustr. inb. 123:–

Shakespeare, William:Hamlet. Återberättad av Oskar K. Illustrationer: Dorte Karrebæk 110 sidor, illustr. inb. 145:–

Torseter, Øyvind:Hålet 64 sidor, illustr. inb. 130:–

Voltaire, François:Candide. Återberättad av Oskar K. Illustrationer: Dorte Karrebæk 90 sidor, illustr. inb. 145:–

Ørrebeck-Nilssen & Duzakin:Inte alldeles ensam 40 sidor, illustr. inb. 135:–

Agamben, Giorgio:Homo sacer. Den suveräna makten och det nakna livet 223 sidor 189:–

Agnafors, Marcus (red.):Universitet AB 176 sidor 190:–

Agrell, Beata:Romanen som forskningsresa. Forskningsresan som roman 608 sidor 232:–

Agrell, Beata & Nilsson, Ingela (red.):Genre och genreproblem: teoretiska och historiska perspektiv 524 sidor, inb. 295:–

Alexander, Jeffrey C.:Kulturell sociologi 266 sidor 210:–

Alexy, Robert:Rätten och rättvisan 160 sidor 144:–

Amin, Samir:Kapitalism i globaliseringens tid 192 sidor 155:–

Anderson, Benedict:Den föreställda gemenskapen. Reflexio-ner kring nationalismens ursprung … 256 sidor 165:–

Anderson, Perry:Postmodernitetens ursprung 150 sidor 148:–

Andersson, Magnus & Jansson, André:Landsbygdens globalisering190 sidor 196:–

Andersson, Mette m. fl.:Youth, Otherness and the Plural City 368 sidor 193:–

Andersson, Sten:Om vetenskapens gränser 260 sidor 180:–

Apel, Karl-Otto:Etik och kommunikation 160 sidor 125:–

Apelmo, Elisabet:Som vem som helst274 sidor 210:–

Archer, David:Töväder 190 sidor 200:–

Arendt, Hannah:Den banala ondskan. Eichmann i Jerusalem 288 sidor 170:–

Arendt, Hannah:Mellan det förflutna och framtiden 295 sidor 200:–

Arendt, Hannah:Människans villkor. Vita activa 424 sidor 200:–

Arendt, Hannah:Om våld 104 sidor 135:–

Arendt, Hannah:Totalitarismens ursprung 640 sidor, inb. 266:–

Aristoteles:Den nikomachiska etiken 300 sidor 165:–

Aristoteles:Om själen 123 sidor 95:–

Aristoteles:Politiken 243 sidor 238:–

Arrighi, Giovanni:Det långa 1900-talet 480 sidor 195:–

Asplund, Johan:Ord för ord 212 sidor 268:–

Assmann, Jan:Monoteism och våldets språk70 sidor 98:–

Backéus, Maud:När Erik bär förklä är han Anders 318 sidor 196:–

Bachtin, Michail:Det dialogiska ordet 291 sidor 180:–

Bachtin, Michail:Dostojevskijs poetik 355 sidor 203:–

Bachtin, Michail:Författaren och hjälten i den estetiska verksamheten 256 sidor 180:–

Bachtin, Michail:Rabelais och skrattets historia 476 sidor 225:–

Bacon, Francis:Essäer 205 sidor 60:–

Bale, Kjersti:Estetik 200 sidor 182:–

Balibar, Étienne & Wallerstein, Immanuel:Ras, nation, klass 298 sidor 180:–

Bartlett, Jamie:Det mörka nätet 296 sidor 210:–

Bauman, Zygmunt:Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen 143 sidor 125:–

Bauman, Zygmunt:Auschwitz och det moderna samhället 270 sidor 170:–

Bauman, Zygmunt:Collateral damage 202 sidor 190:–

Bauman, Zygmunt:Det individualiserade samhället 304 sidor 188:–

Bauman, Zygmunt:Döden och odödligheten i det moderna samhället 316 sidor 155:–

Bauman, Zygmunt:Europa – ett oavslutat äventyr 160 sidor 144:–

Bauman, Zygmunt:Flytande rädsla 204 sidor 160:–

Bauman, Zygmunt:Konsumtionsliv 174 sidor 150:–

Bauman, Zygmunt:Postmodern etik 320 sidor 180:–

Bauman, Zygmunt:På konsumtionsindutrins soptipp136 sidor 140:–

Bauman, Zygmunt:På spaning efter politiken 230 sidor 165:–

Bauman, Zygmunt:Samhälle under belägring 316 sidor 188:–

Bauman, Zygmunt:Skärvor och fragment. Essäer i postmodern moral 304 sidor 188:–

Beck, Ulrich:Att uppfinna det politiska. Bidrag till en teori om reflexiv modernisering 256 sidor 170:–

Beck, Ulrich:Den kosmopolitiska blicken eller:krig är fred 292 sidor 180:–

Beck, Ulrich:Risksamhället 400 sidor 200:–

Beck, Ulrich:Vad innebär globaliseringen? Missupp-fattningar och möjliga politiska svar 212 sidor 165:–

Beck, Ulrich & Grande, Edgar:Det kosmopolitiska Europa 424 sidor 205:–

Bengtsson, Jan:Den fenomenologiska rörelsen i Sverige 365 sidor 165:–

Bengtsson, Jan:Fenomenologiska utflykter 276 sidor 170:–

Bengtsson, Jan:Sammanflätningar. Husserls och Merleau-Pontys fenomenologi 160 sidor 100:–

Benhabib, Seyla:Autonomi och gemenskap 338 sidor 200:–

Facklitteratur

191—2018

TITELURVAL – PRISER SOM ANGES ÄR MEDLEMSPRISER INKL. FRAKT

Benhabib, Seyla:Jämlikhet och mångfald 266 sidor 180:–

Benjamin, Walter:Språkfilosofiska texter 164 sidor 189:–

Benjamin, Walter:Bild och dialektik 304 sidor 196:–

Berglund, J. & Svanberg, Ingwar:Hunden i kult och religion 163 sidor 170:–

Björk, Micael:Den engagerade polisen 130 sidor 154:–

Björk, Ulrika & Folkmarson Käll, Lisa (red.):Stil, kön, andrahet. 288 sidor 200:–

Blanchot, Maurice:Katastrofens skrift 216 sidor 160:–

Bobbio, Norberto:Liberalism och demokrati 96 sidor 78:–

Bolz, Norbert & van Reijen, Willem:Walter Benjamin – en introduktion 128 sidor 78:–

Bommert, Wilfried:En värld utan bröd 280 sidor 210:–

Bossius, Thomas:Med framtiden i backspegeln 302 sidor 188:–

Bourdieu, Pierre:Den manliga dominansen 143 sidor 132:–

Bourdieu, Pierre:Kultur och kritik 300 sidor 170:–

Bourdieu, Pierre:Praktiskt förnuft 202 sidor 170:–

Braudel, Fernand:Kapitalismens dynamik 90 sidor 102:–

Broder, Melissa:So sad today 252 sidor 168:–

Bruner, Jerome:Kulturens väv. Utbildning i kulturpsykologisk belysning 242 sidor 188:–

Brynjolffsson, Erik & McAfee, Andrew:Den andra maskinåldern 344 sidor 210:–

Bunar, Nihad & Sernhede, Ove (red.):Skolan och ojämlikhetens urbana geografi 210 sidor 196:–

Burg, Avraham:Förintelsen är över och vi måste resa oss ur askan 264 sidor, inb. 210:–

Burke, Peter:Annales-skolan – en introduktion 192 sidor 78:–

Burke, Peter:Renässansen – en introduktion 120 sidor 60:–

Burke, Peter:Samtalskonstens historia 192 sidor 125:–

Burman, Anders & Lennerhed, Lena (red.):Samtider 354 sidor 217:–

Burman, Anders & Sundgren, Per (red.):Bildning. Texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman 400 sidor 220:–

Burman, Anders; Lettevall, Rebecka & Liedman, Sven-Eric:Löftet om lycka 356 sidor 168:–

Burman, Anders & Sundgren, Per (red.):Svenska bildningstraditioner 340 sidor 200:–

Butler, Judith:Genustrubbel. 254 sidor 172:–

Calkins, Lucy; Hartman, Amanda & White, Zoë:Berätta mer! 210 sidor 189:–

Calkins, Lucy:Färdplan för klassrummets läsunder-visning 210 sidor 182:–

Calkins, Lucy:Skriv mer! 90 sidor 105:–

Calkins, Lucy & Tolan, Kathleen:Att gå i huvudpersonens skor del 1 164 sidor 210:–

Calkins, Lucy & Tolan, Kathleen:Att gå i huvudpersonens skor del 11 240 sidor 210:–

Callinicos, Alex:Samhällsteori 460 sidor 210:–

Carlgren, Ingrid:Kunskapskulturer och undervisnings-praktiker 276 sidor 196:–

Carlsson, Eric; Nilsson, Bo & Lindgren, Simon:Digital politik 212 sidor 180:–

Castells, Manuel:Nätverkssamhällets framväxt 592 sidor 256:–

Castells, Manuel:Identitetens makt 445 sidor 256:–

Castells, Manuel:Millenniets slut 453 sidor 256:–

Chaib, Mohamed & Orfali, Birgitta:Sociala representationer. 224 sidor 165:–

Christensen, Jan:Liberalernas stad. 336 sidor, inb. 200:–

Claesson, Silwa (red.):Undervisning och existens 245 sidor 200:–

Clunies Ross, Margaret:Hedniska ekon. Myt och samhälle i fornnordisk mytologi 384 sidor 200:–

Cohen, Jean L. & Arato, Andrew:Det civila samhället och den politiska teorin 640 sidor, inb. 265:–

Collstedt, Christopher:I begynnelsen var dådet 284 sidor 210:–

Connell, R. W.:Maskuliniteter 296 sidor 180:–

Connell, Raewyn:Om genus. Andra upplagan 220 sidor 190:–

Crispin, Jessa:Därför är jag inte feminist 156 sidor 168:-

Crouch, Colin:Postdemokrati 136 sidor 168:–

Debord, Guy:Skådespelssamhället 160 sidor 140:–

Delanty, Gerard:Europa – idé, identitet, verklighet 256 sidor 165:–

Deleuze, Gilles & Guattari, Fèlix:Kafka. För en mindre litteratur 202 sidor 160:–

Descartes, René:Valda skrifter 312 sidor 210:–

Detering, Heinrich:Bob Dylan 198 sidor 163:–

Dewey, John:Demokrati och utbildning 416 sidor 210:–

Dewey, John:Människans natur och handlingsliv 292 sidor 180:–

Didi-Huberman, Georges:Gruvgas 116 sidor 168:–

Doust, Dariush Moaven:Om de andra som inte finns 128 sidor 160:–

Dworkin, Ronald:En fråga om jämlikhet. Rättsfilosofiska uppsatser 320 sidor 180:–

Dworkin, Ronald:Religion utan gud 150 sidor 168:–

Eagleton, Terry:En essä om kultur 160 sidor 140:–

Eder, Klaus:Natur och samhälle. 352 sidor 188:–

Egan, Kieran:Från myt till ironi 400 sidor 200:–

Einstein, Albert:Den speciella och den allmänna relativitetsteorin 159 sidor 60:–

Ekelund, Alexander:Kampen om vetenskapen 662 sidor 266:–

Ekholm, Christer:Läs mig som läser er: texter om Lars Ahlin (1943–2009) 310 sidor, inb. 182:–

Eliade, Mircea:Heligt och profant 170 sidor 150:–

Engdahl, Emma:Depressiv kärlek 262 sidor 182:–

Englund, Tomas (red.):Föreställningar om den goda läraren 306 sidor 200:–

Englund, Tomas:Läroplanens och skolkunskapens politiska dimension 416 sidor 200:–

Englund, Tomas (red.):Utbildning som kommunikation. Deliberativa samtal som möjlighet 424 sidor 220:–

Englund, Tomas (red.):Utbildning som medborgerlig rättighet 387 sidor 220:–

Englund, Tomas & Ann Quennerstedt (red.):Vadå likvärdighet? Studier i utbildningspolitisk språkanvändning 224 sidor 180:–

Eriksen, Erik Oddvar:Kommunikativt ledarskap. 304 sidor 180:–

Eriksen, E. O.; Fossum, J. E. & Menéndéz, A. J.:En författning för Europa? 258 sidor 170:–

Eriksson, Lisbeth & Winman, Thomas:Learning to Fly 249 sidor 196:–

Eriksson, Lisbeth; Nilsson, Gunilla & Svensson, Lars A.:Gemenskaper 340 sidor 196:–

Erixon, Per-Olof & Pennlert, Julia (red.):Digital humaniora 230 sidor 203:–

Essen, Johan von & Gunnar Sundgren (red.):En mosaik av mening318 sidor 220:–

Freud, Sigmund:Leonardo da Vinci 125 sidor 60:–

Furberg, Mats:Den första stenen. 262 sidor 170:–

Furedi, Frank:Vart har alla intellektuella tagit vägen? 160 sidor 145:–

Gadamer, Hans-Georg:Förnuftet i vetenskapens tidsålder 111 sidor 78:–

Gadamer, Hans-Georg:Sanning och metod (i urval) 214 sidor 170:–

Giddens, Anthony:Modernitet och självidentitet 277 sidor 180:–

Gilje, Nils & Grimen, Harald:Samhällsvetenskapernas förutsättningar 320 sidor 174:–

20 DAIDALOS

TITELURVAL – PRISER SOM ANGES ÄR MEDLEMSPRISER INKL. FRAKT

Gorz, André:Arbete mellan misär och utopi 192 sidor 155:–

Graeber, David:Skuld. De första 5000 åren 531 sidor, inb. 252:–

Graeber, David:Reglernas utopi 272 sidor, inb. 210:–

Graves, Donald H.:Att undersöka världen 120 sidor 112:–

Graham, Stephen:Belägrade städer 302 sidor 210:–

Gripsrud, Jostein:Mediekultur – mediesamhälle 423 sidor 220:–

Groopman, Jerome:Hur läkare tänker 284 sidor, inb. 196:–

Grünbaum, Anita:Lika och unika. 200 sidor 182:–

Guérot, Ulrike:Det nya inbördeskriget 330 sidor 193:–

Gulyga, Arsenij:Immanuel Kant. En biografi 320 sidor, inb. 165:–

Gustavsson, Bernt (red.):Bildningens förvantlingar 224 sidor 160:–

Gustavsson, Martin; Börjesson, Mikael & Edling, Marta:Konstens omvända ekonomi 348 sidor 217:–

Gustavsson, Michael; Österman, Tove & Hållén, Elinor:Vad ska en svensk kunna 244 sidor, inb. 196:–

Gustafsson, Madeleine:Påminnelser 354 sidor 210:–

Gustafsson, Rolf Å.:Politisk styrning och demokrati 204 sidor 210:–

Gustafsson, Rolf Å.:Välfärdstjänstearbetet 252 sidor 170:–

Gustafsson, Rolf Å.:Från ämbetsmannastat till välfärdsstat 500 sidor 224:–

Haag, Karl-Heinz:Filosofins väg 192 sidor 117:–

Habermas, Jürgen:Den moraliska synpunkten 288 sidor 185:–

Habermas, Jürgen:Den mänskliga naturens framtid 144 sidor 140:–

Habermas, Jürgen:Den postnationella konstellationen 122 sidor 125:–

Habermas, Jürgen:Samhällsvetenskapernas logik 256 sidor 170:–

Hadot, Pierre:Vad är antikens filosofi? 394 sidor 217:–

Haglund, Magnus (red.):Musikens frihet och begränsning 274 sidor 196:–

Hallerstedt, Gunilla (red.):Diagnosens makt. Om kunskap, pengar och lidande 128 sidor 145:–

Ihde, Don:Experimentell fenomenologi 152 sidor 125:–

Hansen, Phillip:Hannah Arendt. Politik, historia och medborgarskap 336 sidor 170:–

Hansson, Anders:Aristoteles etik 404 sidor 217:–

Heard, Georgia:Allt gott på jorden och i solen. Om dikt och diktskrivning 198 sidor 145:–

Hegel, G. W. F.:Inledning till estetiken 144 sidor 138:–

Heidegger, Martin:Vara och tid 528 sidor, inb. 252:–

Heidegger, Martin:Konstverkets ursprung 124 sidor 110:–

Heidegren, Carl-Göran:Antropologi, samhällsteori och politik 384 sidor 220:–

Heidegren, Carl-Göran:Positivismstrider 201 sidor 192:–

Heidegren, Carl-Göran:Det moderna genombrottet i nordisk universitetsfilosofi 1860–1915 560 sidor 255:–

Held, David:Demokratimodeller. Från klassisk de-mokrati till demokratisk autonomi 480 sidor 200:–

Held, David:Kosmopolitism. Ideal och verklighet 250 sidor 200:–

Hellesnes, Jon:Från Aten till Pompeji. Filosofiska essäer 151 sidor 125:–

Hentig, Hartmut von:Bildning eller utbildning? 158 sidor 125:–

Hilton (red.) & Dobb & Sweezy, m. fl.:Övergången från feodalism till kapitalism 260 sidor 70:–

Hobbes, Thomas:Leviathan 540 sidor 256:–

Holgersen, Ståle, Michael:Staden och kapitalet 402 sidor 217:–

Horkheimer, Max & Adorno, Theodor W:Upplysningens dialektik 290 sidor 180:–

Hornborg, Alf:Myten om maskinen 278 sidor 196:–

Hornborg, Alf:Nollsummespelet 352 sidor 210:–

Horster, Detlev:Ernst Bloch – en introduktion 120 sidor 66:–

Howson, Alexandra:Kroppen i samhället 308 sidor 210:–

Hultberg, Ralf:Vedergällningstanken 476 sidor 210:–

Husserl, Edmund:Cartesianska meditationer. En inledning till fenomenologin 160 sidor 140:–

Husserl, Edmund:Fenomenologins idé 128 sidor 140:–

Hägerström, Axel:Socialfilosofiska uppsatser 162 sidor 168:–

Illouz, Eva:Israel 210 sidor 196:–

Högberg, Britta:Pudelns kärna 358 sidor 210:–

Ignatieff, Michael:Det virtuella kriget 192 sidor 155:–

Ignatieff, Michael:Krigarens heder. Etniska krig och det moderna samvetet 203 sidor 148:–

Illouz, Eva:Israel 210 sidor 196:–

Illouz, Eva:Därför gör kärlek ont 335 sidor 210:–

Israel, Joachim:Språk och kunskap 208 sidor 125:–

Israel, Lena:Filmdramaturgi och vardagstänkande. En kunskapssociologisk studie 255 sidor 150:–

Jacobs, Jane:Den amerikanska storstadens liv och förfall 496 sidor 248:–

James, William:Pragmatism 176 sidor 140:–

Janson, Ulf:Vägen till verket. Studier i arkitekt Jan Gezelius arbetsprocess 260 sidor, färgillustr. 170:–

Janss, C.; Melberg, A. & Refsum, C.:Lyrikens liv 320 sidor 210:–

Jenkins, Henry:Konvergenskulturen 312 sidor 177:–

Jenkins, Henry; Ford, Sam & Green, Joshua:Spridbar media 375 sidor 210:–

Joas, Hans:Tro som alternativ 200 sidor 196:–

Johansson, Ingvar & Liedman, Sven-Eric:Positivism och marxism 304 sidor 165:–

Johansson, Per Magnus:Freuds psykoanalys. Band I: Utgångspunkter. 272 sidor 188:– Band II: Arvtagare i Sverige. 480 sidor 200:– Band III: Arvtagare i Sverige. Del 2. 504 sid. 200:–

Band IV: Inblickar i psykiatrins och den psykodynamiska terapins historia i Göteborg 1945–2009 571 sidor 260:–

Johansson, Per Magnus:Psykoanalys och humaniora 280 sidor 196:–

Johansson, Thomas:Faderskapets omvandlingar 188 sidor 170:–

Johansson, Thomas (red):Manlighetens omvandlingar 246 sidor 165:–

Johansson, Thomas & Lalander, Philip (red.):Sexualitetens omvandlingar 281 sidor 188:–

Johansson, Thomas & Sernhede, Ove (red.):Urbanitetens omvandlingar 234 sidor 170:–

Jónasdóttir, Anna G.:Kärlekskraft, makt och politiska intressen 308 sidor 188:–

Jordheim, Helge:Läsningens vetenskap 291 sidor 188:–

Kajfes, Arijana:Occular Witness 120 sidor 170:–

Kaldor, Mary:Det globala civilsamhället. Ett svar på krig 206 sidor 155:–

Kaldor, Mary:Nya och gamla krig. Organiserat våld under globaliseringens era 208 sidor 165:–

Kant, Immanuel:Grundläggning av sedernas metafysik 96 sidor 82:–

Kant, Immanuel:Om pedagogik 83 sidor 125:–

Karlsohn, Thomas:Originalitetens former 256 sidor 210:–

Karlsohn, Thomas (red.):Universitetets idé 526 sidor 245:–

Keene, Ellin Oliver & Zimmermann, Susan:Tankens mosaik. Om mötet mellan text och läsare 270 sidor 188:–

211—2018

TITELURVAL – PRISER SOM ANGES ÄR MEDLEMSPRISER INKL. FRAKT

Kildal, Nanna (red.):Den nya sociala frågan. Om arbete, inkomst och rättvisa 256 sidor 170:–

Kittler, Friedrich:Maskinskrifter. Essäer om medier och litteratur 330 sidor 200:–

Koselleck, Reinhart:Erfarenhet, tid och historia. Om historiska tiders semantik 200 sidor 155:–

Kukathas, Chandran & Pettit, Philip:John Rawls – en introduktion 192 sidor 78:–

Landahl, Joakim:Stad på låtsas366 sidor 210:–

Laing, Olivia:Den ensamma staden 316 sidor 210:–

Langer, Judith A.:Litterära föreställningsvärldar 243 sidor 190:–

Leggewie, Claus & Welzer, Harald:Slutet på världen så som vi känner den 223 sidor 190:–

Lessing, G. E.:Laokoon228 sidor 180:–

Levander, Ulrika:Utanförskap på entreprenad 296 sidor 210:–

Lewens, Tim:Vetenskapens mening 247 sidor 203:–

Lidskog, Rolf:Staden, våldet och tryggheten 330 sidor 193:–

Liedman, Sven-Eric:Mellan det triviala och det outsägliga 165 sidor 145:–

Liljeroth, Ingrid m. fl.:Verksamma verksamheter 182 sidor 168:–

Lindensjö, Bo:Perspektiv på rättvisa 314 sidor 188:–

Locke, John:Andra avhandlingen om styrelseskicket 190 sidor 140:–

Lorenz, Walter:Socialt arbete i ett föränderligt Europa 235 sidor 165:–

Luhmann, Niklas:Förtroende 224 sidor 165:–

Lukes, Steven:Maktens ansikten 208 sidor 163:–

Lundgren-Gothlin, Eva:Kön och existens. Studier i Simone de Beauvoirs Le Deuxième Sexe. 365 sidor 180:–

Lunneblad, Johannes & Odenbring, Ylva:Brottsoffret i skolan 158 sidor 189:-

Mandel, Ernest:Långa vågor i den kapitalistiska utvecklingen 125 sidor 65:–

Marcuse, Herbert:Den estetiska dimensionen 95 sidor 50:–

Margalit, Avishai:Det anständiga samhället. För en värdighetens politk 261 sidor 170:–

Martinson, Mattias:Postkristen teologi 272 sidor 152:–

Marx, Karl & Engels, Friedrich:Ekonomiska skrifter 720 sidor, inb. 194:–

Marx, Karl & Engels, Friedrich:Filosofiska skrifter 640 sidor, inb. 194:–

Marx, Karl:Människans frigörelse 210 sidor 140:–

Mattick, Paul:Marx och Keynes 300 sidor 65:–

Mattsson, Matts:Status Quo? 228 sidor 190:–

Matz, Richard:En god led för världen. Sju uppsatser 176 sidor 65:–

Mazower, Mark:Den mörka kontinenten. Europas nittonhundratalshistoria 528 sidor, hft. 220:–

Melberg, Arne:Resa och skriva. En guide till den mo-derna reselitteraturen 248 sidor 165:–

Melberg, Arne:Essä 500 sidor 243:–

Melberg, Arne:Litteratur i tid 214 sidor 182:–

Melberg, Arne:Läsaren Lagercrantz 280 sidor 210:–

Merleau-Ponty, Maurice:Kroppens fenomenologi 184 sidor 155:–

Milanovic, Branko:Global ojämlikhet 316 sidor 217:–

Mill, John Stuart:Utilitarism 96 sidor 78:–

Mitander, Tomas; Säll, Line & Öjehag-Petterson, Andreas:Det regionala samhällsbyggandets praktiker 256 sidor 196:–

Mitterauer, Michael:Ungdomstidens sociala historia 200 sidor 95:–

Molander, Bengt:Kunskap i handling 286 sidor 170:–

Molander, Bengt (red.):Mellan konst och vetande 150 sidor 125:–

Molander, Bengt & Thorseth, May:Framsteg, myt, rationalitet. Med en in-ledande uppsats och repliker av Georg Henrik von Wright 172 sidor 125:–

Molin, Martin:Meningsskapande och delaktighet. Om vår tids socialpedagogik 272 sidor 180:–

Müller, Jan-Werner:Demokratins tidsålder 376 sidor 210:–

Müller, Jan-Werner:Vad är populism? 190 sidor 189:–

Münkler, Herfried:De nya krigen 248 sidor 170:–

Münkler, Herfried:Imperier. Herraväldets logik från Ro-marriket till Förenta staterna 294 sidor 180:–

Månson, Per:Från Marx till marxism 508 sidor 110:–

Månson, Per:Karl Marx – en introduktion 128 sidor 78:–

Nehls, Eddy:Kung alkohol och andra drogaktörer 245 sidor 176:–

Nortvedt, Per & Grimen, Harald:Sensibilitet och reflektion. Filosofi och vetenskapsteori för vårdprofessioner 300 sidor 185:–

Nove, Alec:Teori för en möjlig socialism 434 sidor 95:–

Nussbaum, Martha C.:Kvinnors liv och social rättvisa. Ett försvar för universella värden 356 sidor 210:–

Nylund, Katarina (red.):Perferin i centrum 384 sidor, färgillustr., inb. 215:–

Olofsson, Per Olof:Den avklädda människan 208 sidor 78:–

Olofsson, Per Olof:Urfantasin och ordningen. Om begäret, det heliga och det mo-derna samhället 320 sidor 95:–

Ong, Walter J.:Muntlig och skriftlig kultur 224 sidor 144:–

Patočka, Jan:Kätterska essäer om historiens filosofi 208 sidor 160:–

Pauen, Michael & Roth, Gerhard:Frihet, skuld och ansvar 144 sidor 196:–

Plutarchos:Levnadsteckningar 394 sidor 252:–

Polanyi, Michael:Den tysta dimensionen 100 sidor 168:–

Popper, Karl:Historicismens elände 160 sidor 140:–

Porter, Roy:Upplysningen – en introduktion 128 sidor 60:–

Postman, Neil:När skolans klocka klämtar 165 sidor 125:–

Quarfood, Christine:Montessoris pedagogiska imperium500 sidor 245:-

Qvarsell, Birgitta; Hällström, Catha-rina & Wallin, Annika:Den problematiska etiken 144 sidor 180:–

Rappe, Axel & Nygård, Mikael (red.):Politikens villkor i den globali- serade världen 219 sidor 196:–

Rasmusson, Petter:Strömningar i matematikens filosofi 492 sidor 240:–

Rawls, John:En teori om rättvisa 576 sidor 255:–

Rawls, John:Folkens rätt 210 sidor 155:–

Rawls, John:Vad rättvisan kräver. Grunddrag i en politisk liberalism 288 sidor 186:–

Redin, Johan § Ruin, Hans (red.):Mellan minne och glömska 454 sidor 226:–

Reese-Schäfer, Walter:Karl-Otto Apel – en introduktion 144 sidor 78:–

Reese-Schäfer, Walter:Jürgen Habermas – en introduktion 160 sidor 78:–

Reis, Mikael van:Den siste poeten 610 sidor 266:–

Rickert, Heinrich:Kulturvetenskap och naturvetenskap 164 sidor 189:–

Ricœur, Paul:Homo capax 300 sidor 210:–

Ricœur, Paul:Minne, historia, glömska 640 sidor 271:–

Rorty, Richard:Hopp i stället för kunskap 96 sidor 125:–

Rosa, Hartmut:Acceleration, modernitet och identitet 154 sidor 196:–

Rosdolsky, Roman:Kapitalets tillkomsthistoria. Bd 1 & 2 575 sidor 125:–

Rousseau, Jean-Jaques:Kulturen och människan 172 sidor 140:–

Rüsen, Jörn:Berättande och förnuft. Historieteoretiska texter 268 sidor 188:–

Safranski, Rüdiger:Tid 200 sidor 196:–

Sager, Maja; Holgersson, Helena & Öberg, Klara (red.):Irreguljär migration 462 sidor 226:–

22 DAIDALOS

TITELURVAL – PRISER SOM ANGES ÄR MEDLEMSPRISER INKL. FRAKT

Sahlin, Ingrid (red.):I trygghetens namn 376 sidor 210:–

Sandel, Michael:Vad som inte kan köpas för pengar 248 sidor 196:–

Sartre, Jean-Paul:Egots transcendens 62 sidor 65:–

Sartre, Jean-Paul:Skiss till en känsloteori 62 sidor 65:–

Sassen, Saskia:Gäster och främlingar 245 sidor 170:–

Saul, Ralston John:Den omedvetna civilisationen 160 sidor 125:–

Scanlon, T. M.:Vad vi är skyldiga varandra 387 sidor 230:–

Schelling, F. W. J.:Föreläsningar om metoden för akademiska studier 160 sidor 66:–

Schlichter, Detlvev:Papperspengarnas kollaps 288 sidor 200:–

Schmidt, Wolfgang (red.):Pengarnas frihet. Om finanskrisens politiska ekonomi 250 sidor 175:–

Schmitt, Carl:Det politiska som begrepp 170 sidor 200:–

Schneier, Bruce:Data och Goliat 400 sidor, inb. 217:–

Schopenhauer, Arthur:De båda grundproblemen i etiken 337 sidor 210:–

Schuster, Marja:Profession och existens 184 sidor 145:–

Schütz, Alfred:Den sociala världen fenomenologi 288 sidor 188:–

Schwartz, Shanna:Få det att fastna 110 sidor 130:–

Searle, John R.:Konstruktionen av den sociala verkligheten 256 sidor 165:–

Selwyn, Neil:Skolan och digitaliseringen 203 sidor 190:–

Sen, Amartya:Identitet och våld 184 sidor 150:–

Sen, Amartya:Utveckling som frihet 432 sidor 220:–

Seneca:Om livets korthet 165 sidor 189:–

Sernhede, Ove:Ungdom och kulturens omvandlingar 332 sidor 190:–

Sernhede, Ove:Förorten, skolan och ungdomskulturen 232 sidor 196:–

Sernhede, Ove & Johansson, Thomas:Storstadens omvandlingar. Postindustrialism, globalisering och migration. Göteborg och Malmö 342 sidor 185:–

Singer, Wolf:Från hjärna till medvetande 72 sidor 79:–

Skeggs, Beverley:Att bli respektabel 310 sidor 188:–

Skirbekk, Gunnar m. fl.:Striden om sanningen 218 sidor 155:–

Solheim, Jorun:Den öppna kroppen 140 sidor 140:–

Solnit, Rebecca:Alla frågors moder 295 sidor 190:–

Solnit, Rebecca:Gå vilse. En fälthandbok 210 sidor 50:–

Solnit, Rebecca:Det avlägset nära 264 sidor 196:–

Solnit, Rebecca:Män förklarar saker för mig 182 sidor 50:–

Solnit, Rebecca:Wanderlust 500 sidor 235:–

Ihde, Don:Experimentell fenomenologi 152 sidor 125:–

Standing, Guy:Prekariatet 282 sidor 196:–

Stensson, Britta:Mellan raderna. Strategier för en tolkande läsundervisning 160 sidor 150:–

Stiglitz, Joseph E.:Fungerande globalisering 328 sidor 200:–

Streeck, Wolfgang:Köpt tid 219 sidor 196:–

Streeck, Wolfgang; Habermas, Jürgen m.fl:Demokrati eller kapitalism 168 sidor 168:–

Sturlarsson, Snorre:Snorres Edda 300 sidor 210:–

Sundström, Per:Sjukvårdens etiska grunder 224 sidor 140:–

Sunstein, Cass:Knuffandets politik 210 sidor 189:–

Susskin, Richard & Daniel:Professionernas framtid 480 sidor 235:–

Sveen, Karin:Det kultiverade lidande. En bok om kropp och samhälle 135 sidor 125:–

Svenbro, Håkan:Det biografiska persektivet 168 sidor 137:–

Svensson, Lennart G & Everts, Julia:Sociology of Professions 209 pages 196:–

Taylor, Charles:Det mångkulturella samhället och er-kännandets politik 176 sidor 140:–

Taylor, Charles:Hegel och det moderna samhället 220 sidor 78:–

Taylor, Charles:Identitet, frihet och gemenskap 340 sidor 180:–

Tetlock, Philip & Gardner, Dan:Konsten att förutsäga framtiden 380 sidor 210:–

Tjäder, Per-Arne:Nattens mask. Teater från a till ö 184 sidor 155:–

Tjäder, Per Arne:Gare d’Austerlitz 224 sidor 180:–

Thomas, Douglas & Brown, John Seely:Den nya lärandekulturen 140 sidor 112:–

Thompson, John B.:Medierna och moderniteten 352 sidor 188:–

Thorson, Staffan & Ekholm, Christer (red.):Främlingskap och främmandegöring 544 sidor, inb. 275:–

Tomasello, Michael:Därför samarbetar vi 150 sidor 150:–

Torsvik, Gaute:Människonatur och samhällsstruktur. En kritisk introduktion till ekonomisk teori 250 sidor 170:–

Turkle, Sherry:Tillbaka till samtalet 500 sidor 235:–

Uhnoo, Sara:Våldets regler 312 sidor. 210:–

Vattimo, Gianni:Friedrich Nietzsche – en introduktion 192 sidor 78:–

Vattimo, Gianni:Utöver tolkningen. Hermeneutikens betydelse för filosofin 208 sidor 170:–

Veyne, Paul:När världen blev kristen 312–394 224 sidor 196:–

Vygotskij, Lev S.:Fantasi och kreativitet 112 sidor 110:–

Vygotskij, Lev S.:Tänkande och språk 480 sidor 220:–

Wagner, Betty Jane:Drama i undervisningen. En bok om Dorothy Heathcotes pedagogi 304 sidor 165:–

Wahlström, Ninni:Mellan leverans och utbildning 250 sidor 210:–

Walzer, Michael:Pluralism och jämlikhet. En teori om rättvis fördelning 416 sidor 188:–

Warnke, Georgia:Hans-Georg Gadamer. Hermeneutik, tradition och förnuft 256 sidor 165:–

Whler, Hans-Ulrich:Nationalsocialismen 342 sidor 210:–

Welin, Stellan:Från nytta till rättigheter. En politisk-filosofisk odyssé 270 sidor 170:–

Welzer, Harald:Gärningsmän. Hur helt vanliga människor blir massmördare 312 sidor, inb. 186:–

Welzer, Harald:Klimatkrig 268 sidor, inb. 177:–

Wilhelm, Jeffrey D.:Text och drama 190 sidor 170:–

Winberg, Christer:Varför skriver vi inte historiska romaner i stället? 397 sidor 200:–

Winckelmann, Johann Joachim:Tankar om imitationen av de grekiska verken inom måleriet och skulpturen 196 sidor 160:–

Wittrock, Jon (red.):Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp 256 sidor 196:–

Wittrock, Jon & Falk, Hjalmar (red.):Vän eller fiende? 226 sidor 196:–

Wolf, Maryanne:Proust och bläckfisken 280 sidor 200:–

Wolff, Jonathan:Robert Nozick – en introduktion 220 sidor 78:–

Wolff, Jonathan:Varför läsa Marx idag 182 sidor 195:–

Wright, Moira von:Vad eller vem? En pedagogisk rekonstruktion av G H Meads teori om människors intersubjektivitet 236 sidor 180:–

Zudeick, Peter:Djävulens bakdel. Ernst Blochs liv och verk 365 sidor 165:–

Zukin, Sharon:Naken stad. Autenstiska urbana platsers liv och förfall 350 sidor 210:–

Østerberg, Dag:Émile Durkheims samhällsteori 224 sidor 155:–

Kan

sän

das

ofra

nker

adin

om N

orde

n

Dai

dalo

sbe

tala

r po

rtot

BO

KF

ÖR

LA

GE

T D

AID

AL

OS

AB

Svar

spos

tK

un

dn

um

mer

410

06

920

0S

E–4

15 0

0 G

öte

bo

rgS

veri

geDaidalos bokklubb utkommer med fyra medlemsböcker per år. För medlemskap i bokklubben gäller följande regler:

1) Om du inte svarar på kvartalsutskicket, dvs. avbeställer kvartalsboken eller beställer någon annan bok före sista svarsdag, anses du ha beställt kvartalsboken.

2) Du betalar de beställda böckerna inom 14 dagar.

3) Du har rätt att lämna klubben när som helst.

Avsändare:Bokförlaget DaidalosBergsjödalen 54BSE–415 23 GöteborgTel: 031-42 20 45Fax: 031-42 64 33www.daidalos.see-post: kundservice@daidalos.seBegränsad eftersändningNotera ny adress ovanför den gamla

B

PERIODENS BOK: TESTOSTERON REX (CORDELIA FINE) (medlemspris inkl. frakt 210:– )Är du medlem i Bokklubben Daidalos får du boken automatiskt på posten om du inte väljer någon alternativbok eller avstår från köp denna gång. Sista svarsdatum är 27 februari. Stryk gärna över din adress (men inte medlemsnr.) så att talongen kommer rätt.

Jag beställer följande titlar:

Jag anmäler mig samtidigtsom medlem i bokklubben(se regler på sidan 23)

Namn

Gatuadress

Postadress

Författare Titel

Min e-postadress:

Jag önskar löpande information via e-post:

Svara helst via mail till kundservice@daidalos.se Glöm inte att ange medlemsnummer.

Jag avstår från köp denna gångInklusive Fine: Testosteron rex