En mysig plats i det öppna köket, som är hemmets samlingspunkt.

Femton år, sedan blev drömhuset deras

Text: Mari Gustafsson * Foto: Sanna Eriksson

Sedan familjen köpte huset för två år sedan har det ökat i om-fång i form av en hall med tvättstuga samt sovrum uppe.

Grafiskt i Meyas rum. * Föräldrasovrummet ligger i den utbyggda delen av huset. * Matplatsen ligger i anslutning till både köket och den inglasade verandan.

Hortlax Med den höggravida magen i vädret knackade Erika Holmquist på den gamla yt-terdörren. Hennes förhoppning var att få köpa huset, som låg mitt emot hennes systers. Det är femton år sedan Erika för första gången stod på tröskeln till drömvillan – som inte blev hennes.

Nu har hon och hennes familj skapat sin önske vardag i just det huset.

En promenad i ett nytt kvar-ter, en påhäls-ning hos en vän, ett ärende på lite

okänd mark.Och så står det bara där. Det

som skulle vara det perfekta bo-endet.

Ett hus som plötsligt talar till dig och som du genast möblerar i tanken.

Många är vi som gått vidare, som tänkt posta en snälltrevlig lapp i brevlådan med en ödmjuk önskan om att få köpa, den da-gen huset möjligen skulle bli till salu.

Erika Holmquist gjorde pre-cis så.

Ändå skulle det ta femton år innan hennes dröm gick i upp-fyllelse.

Återvändsgatan ligger lite dold, som en grusavstickare till Hortlaxvägen. Sex hus finns här, omgivna av ängar och lite längre bort, skogen.

Familjen Holmquist / Hort-lunds vita hus ligger på en stor

gård där det ryms både ladu-gårdslänga, sommarstuga och en grillplats med utekök.

Från köksfönstret ser man över till den ena av Erikas två systrar. Där leker just nu famil-jens minstig, Meya 3 år, med sin ett och ett halvt år äldre kusin Ellen.

Och från första början var det när Erika hälsade på sin syster Petra som hon började drömma om att köpa kråkslottet mitt emot.

– Det var en äldre dam som bodde här, hennes föräldrar hade byggt huset en gång i ti-den. Jag knackade på, men fick aldrig komma över tröskeln och hon var inte intresserad av att sälja. Jag lämnade en lapp i brevlådan senare, men fick ald-rig något svar, säger Erika.

Satt med ritningar

Istället köpte familjen Erikas barndomshem i Bergsviken. Och tiden gick.

– Vi hade precis bestämt oss för att bygga om huset i funkis-

stil. Men när vi satt där med rit-ningarna – som var jättefina – så kände jag ”nej”. Jag ville inte bo i ett funkishus, jag vill ha det mer ombonat och mysigt.

I samma veva blev kråkslottet efter Markvägen till salu.

Hon studerade mäklarbilder-na med intresse.

Och femton år efter första lilla titten fick Erika äntligen komma in i huset hon drömt om så länge.

– Det var mörkt och orenove-rat med små rum. Övervåning-en var helt igenbommad. Men jag såg potentialen och anade timmerväggar och takbjälkar, säger Erika.

Hennes sambo Micke hade börjat känna sig mätt på kvar-terskänslan och ville gärna komma ut och få mer öppna ytor.

Så blev huset deras.

Betong, gasol och järn

Troligen är det byggt i slutet av 1800-talet, men inga origi-nalritningar finns sparade.

Något som däremot finns kvar är husets själ.

– För mig är det viktigt, att huset har en historia. Många tyckte att vi skulle riva och byg-ga nytt, men det var aldrig ett alternativ för oss.

Köksön med den tjocka be-tongskivan är husets centrum. Här finns järnspisen som flyt-tats ner från övervåningen. På andra sidan murstocken vär-mer braskaminen. Här finns också den stora gasolspisen och kolstålsknivarna från Masahiro.

– Jag gillar att pyssla och gre-ja, det här är ett sådant hus. Vi trivs hemma och bjuder gär-na hem folk på middagar, säger Erika.

Under renoveringstiden – beräknad till ett halvår, men som som faktiskt gick på fem månader – bodde familjen i en hyreslägenhet i stan.

– Vi hade renoverat tidiga-re och var helt på det klara med att vi inte skulle göra det själva den här gången. Jag och Micke har dessutom varit separera-

Ljuspunkter i trappen. Till murstocken hör både järnspis och bras kamin som värmer skönt.

En vikvägg skärmar av föräldrasovrum-met om kvällarna när Kevin har kompisar. Det är också nära till Meyas rum.

Den smarta, lilla byggsats-bastun blir snabbt varm.

FaktaNamn: Anna Erika HolmquistÅlder: 42.Familj: Sambo Mikael Hortlund, 42, Kevin, 15, Meya, 3.Gör: Gymnasielärare på Strömbacka, svenska och engelska.Intressen: Familjen, inredning, trädgård och träning. Mat och bak gillar jag också! Stolt över: Våra fina barn. Och mitt yrke.Roligaste huspysslet: Nya projekt. Gärna egenpåkomna grejer. Fixa möbler, måla, skapa.Vad längtar du efter i ditt hus: Efter en lång dag i en kall ishall är det värmen från braskaminen i vardagsrummet. Och gärna ett bastubad på det.Skäms för: Att komma försent. Det gör jag aldrig. Skulle aldrig ha hemma: En sån där bakmaskin som gör allt, till och med gräddar brödet. Varför? Om du fick ett extrarum: Fråga Micke och han säger ett whiskeyrum. Fråga mig; ett hobbyrum. För kreativitet och fix. Vilken dröm! Senast använda maskin: Min gräsklippa-re. En sån utan motor.

Läsplats framför kaminen. ”Det är härligt att komma hem och elda efter en dag vid hockeyrinken”, säger Erika.

de en gång och hittat tillbaka till varandra, därför kändes det ex-tra viktigt att inte hamna i att vi skulle renovera sönder vårt för-hållande.

Bra kontakt Byggfirman som fick jobbet rensade i stort sett ut hela inn-anmätet, bilade upp golvet och gjöt ny sula med golvvärme.

– Det är alltid en chansning att börja röra i gamla hus, men det har gått bra utan större missö-den. Under hela tiden hade vi otroligt bra kontakt med bygg-

firman. De var så positiva och hade inställningen att ”allt går”. Det var viktigt att det klickade med byggarna – det är ju vårt livsprojekt och hem det handlar om. Sedan har jag ingen tendens att fastna i detaljer, jag har bara sagt ”ta standardlisterna över-allt” och det underlättar ju, sä-ger Erika.

Löpning och hockey

In i hallen – som byggdes när familjen flyttade in för ett och ett halvt år sedan – stormar små-

kusinerna Ellen och Meya.Under lek och bus intar de

Meyas rum på övre plan.Efter en stund smyger de förbi

det öppna föräldrasovrummet, som skärmas av en med en vik-vägg om kvällarna, och in i sto-rebror Kevins rum.

På hans väggar speglas hock-eyintresset, i form av affischer och puckar.

Även Erika tränar en hel del, främst löpning. Senast deltog hon i Björkliden artic mountain marathon.

– Men jag tränar på morgonen när alla andra i familjen sover, när de kliver upp vid sju är jag färdig-duschad. Och även om vi gärna skjutsar till träningar och ser de flesta hockeymatcher Kevin spe-lar tycker jag att det finns gott om tid att pyssla på i huset. Har man ett stort intresse ser man till att hinna med och prioritera det. Och Meya älskar att vara med och pyssla och fixa.

Mari Gustafssonmari.gustafsson@pitea-tidningen.se

0911–645 14

Meyas rum är ombonat och mysigt. Här ritar hon tillsammans med sin kusin Ellen.

Soffhörnan är en del av den öppna planlösningen.Lätt att hitta i Meyas sov- och lekrum.

Huset börjar få en fin inramning av grus och planteringar. Tidigare var största delen av tomten skog.

c Vi har varit separerade och hittat tillbaka. Därför

kändes det extra viktigt att inte renovera sönder förhållandet. Erika Holmquist

Betongskivan på köksön är grov och härligt rå.

Hos Kevin märks isintresset. Puckarna ligger samlade på en tavellist.

Rymligt skåp istället för överskåpar i köket. * Den nybyggda hallen släpper in en hel del ljus.

Köksredskapen hänger framme, enkla att hitta och använda.