Embed Size (px)
Citation preview
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Betydelsen av en personcentrerad vård för personer med
hjärtsvikt
En litteraturstudie
Författare
Sara Lind
Jessica Puhakka
Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
2019
Handledare
Catrin Henriksson
Examinator
Pranee Lundberg
SAMMANFATTNING
Hjärtsvikt drabbar cirka två procent av befolkningen och sjukdomen påverkar personens
vardag och förmåga till att utföra vardagliga sysslor. Prognosen för hjärtsvikt är allvarlig,
personer som blivit diagnostiserade med hjärtsvikt har en median överlevnadstid på cirka 2 år.
Med hjälp av egenvård kan prognosen och förmågan att utföra vardagliga sysslor förbättras.
Syftet var att undersöka vilken betydelse personcentrerad vård kunde ha för personer med
hjärtsvikt gällande egenvård, livskvalitet och symtombörda.
Metoden som användes var en litteraturstudie som inkluderade tio kvantitativa studier.
Artiklarna valdes från databaserna PubMed och CINAHL. Dorothea Orems omvårdnadsteori
användes som teoretisk referensram i studien.
Resultatet påvisade att en personcentrerad vård kan förbättra egenvården hos personer med
hjärtsvikt. Några resultat visade att personcentrerad vård gav en förbättring gällande
livskvalitet, medan andra resultat inte visade på en signifikant förbättring gällande
livskvalitet. En personcentrerad vård visade ingen förbättring på symtombördan hos personer
med hjärtsvikt.
Slutsatsen var att en personcentrerad vård förbättrar egenvården hos personer med hjärtsvikt.
Personcentrerad vård kan i vissa fall även leda till en förbättrad livskvalitet, men det visade
ingen förbättring gällande symtombördan hos personer med hjärtsvikt.
Nyckelord: hjärtsvikt, personcentrerad vård, egenvård, livskvalitet
ABSTRACT
Heart failure affects circa two percent of the population and the illness affects the person’s
everyday life and the ability to perform everyday tasks. The prognosis for heart failure is
serious, people that have been diagnosed with heart failure have a median survival time of
approximately 2 years. With the help of self care the prognosis and the ability to perform
everyday tasks can be improved.
The aim of this study was to examine what importance person centered care have for people
with heart failure concerning self-care, quality of life and symptom burden.
The method that was used was a literature study which included ten quantitative studies. The
articles were chosen from the databases PubMed and CINAHL. Dorothea Orem’s nursing
theory was used as theory framework in this study.
The results showed that a person centered care may improve self-care in people with heart
failure. Some results showed that a person centered care improved quality of life, while other
results did not show any significant improvement on quality of life. A person centered care
did not show any improvement in symptom burden for people with heart faliure.
The conclusion was that person centered care may improve self-care for people with heart
failure. Person centered care may in some cases also result in an improved quality of life, but
it did not show any improvement in the symptom burden for people with heart failure.
Keywords: heart failure, person centered care, self care, quality of life
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING ...........................................................................................................
ABSTRACT ............................................................................................................................
BAKGRUND ......................................................................................................................... 1
Hjärtsvikt - en allvarlig sjukdom ...................................................................................... 1
Behandling vid hjärtsvikt .................................................................................................. 1
Personcentrerad vård ......................................................................................................... 2
Dorothea Orem ................................................................................................................. 3
Problemformulering .......................................................................................................... 3
Syfte .................................................................................................................................. 4
Frågeställningar ....................................................................................................... 4
METOD ................................................................................................................................. 4
Design ............................................................................................................................... 4
Sökstrategi ........................................................................................................................ 5
Tillvägagångssätt .............................................................................................................. 5
Bearbetning och analys ..................................................................................................... 6
Kvalitetsanalys .................................................................................................................. 6
Forskningsetiska överväganden ...................................................................................... 10
RESULTAT ......................................................................................................................... 10
Den personcentrerade vårdens betydelse för egenvård ................................................... 10
Den personcentrerade vårdens betydelse för livskvalitet................................................ 11
Den personcentrerade vårdens betydelse för symtombördan ......................................... 12
DISKUSSION ...................................................................................................................... 13
Resultatdiskussion .......................................................................................................... 13
Den personcentrerade vårdens betydelse för egenvård ......................................... 13
Den personcentrerade vårdens betydelse för livskvalitet ...................................... 15
Den personcentrerade vårdens betydelse för symtombördan ................................ 15
Sjuksköterskans betydelse gällande personcentrerad vård och egenvård ............. 16
Dorothea Orem och personcentrerad vård ............................................................. 17
Etiska fördelar och utmaningar med personcentrerad vård ................................... 18
Metoddiskussion ............................................................................................................. 18
Begreppet personcentrerad vård ............................................................................ 20
Förslag till vidare forskning ............................................................................................ 20
Kliniska implikationer .................................................................................................... 20
Slutsats ............................................................................................................................ 21
REFERENSER ................................................................................................................... 22
1
BAKGRUND
Hjärtsvikt - en allvarlig sjukdom
Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som idag drabbar cirka två procent av befolkningen. Äldre
personer är en särskilt utsatt grupp där cirka tio procent över 80 år har hjärtsvikt
(Socialstyrelsen, 2015). Grundorsaken till hjärtsvikt är att hjärtats förmåga att pumpa blod är
nedsatt. Då hjärtat är försvagat och inte kan upprätthålla en tillräcklig slagvolym kommer
olika mekanismer i kroppen att aktiveras. Kroppen tolkar att den försämrade perifera
genomblödningen är orsakad av en blödning och kompensationsmekanismer inriktar sig på att
återställa blodvolymen. Detta sker bland annat via endokrina mekanismer, framförallt genom
RAAS-systemet (renin-angiotensin-aldosteronsystemet). Aktivering av hormonsystemet leder
bland annat till att törstcentrum aktiveras och att njurarna stimulerar hormonet renin. Personen
upplever en ökad törst och intar mer vätska och njurarna reabsorberar mer salt och vatten,
vilket resulterar i en ökad blodvolym och kan ge ödem. Detta gör att kroppen hamnar i en ond
cirkel, svikten förvärras då vätskeretentionen ökar och hjärtat får det svårare att pumpa ut blod
i kroppen (Vasko, 2013).
I Sverige är de vanligaste orsakerna till hjärtsvikt ischemisk hjärtsjukdom och hypertoni.
Även andra tillstånd som kardiomyopati och hjärtrytmrubbning samt
ämnesomsättningsrubbningar som diabetes och sköldkörtelsjukdom kan ge hjärtsvikt.
Infektioner är en viktig orsak till hjärtsvikt i andra länder (Vasko, 2013). Symtomen på
hjärtsvikt varierar, vid mild hjärtsvikt kan personen uppleva allmän trötthet och andfåddhet
vid ansträngning, medan svår kronisk hjärtsvikt kan innebära andfåddhet och trötthet även i
vila. Vid svår hjärtsvikt kan personen få svår lufthunger med akut lungödem (Vasko, 2013).
Trötthet är både ett vanligt och besvärligt symtom hos personer med hjärtsvikt. Detta påverkar
vanligtvis personens livskvalitet, då tröttheten kan leda till ett ökat beroende av andra,
minskad funktionell kapacitet och förlust av autonomi (Opasich & Gualco 2007). Den
psykiska hälsan har också visats sig påverkas, cirka 20 % av de personer som lever med
hjärtsvikt har visats leva med depression (Rutledge, Reis, Linke, Greenberg & Mills, 2006).
Behandling vid hjärtsvikt
Personer med hjärtsvikt har en median överlevnadstid på cirka 2 år efter att ha blivit
diagnostiserade (Maclver, Wentlandt & Ross, 2017). Prognosen för hjärtsvikt är allvarlig,
2
men med hjälp av behandling kan prognosen förbättras (Vasko, 2013). Traditionell
behandling vid hjärtsvikt bygger på läkemedelsbehandling, råd om livsstilsvanor och fysisk
aktivitet (Läkemedelsverket, 2017; Segan, Nanayakkara, Mak & Kaye, 2018). Vid hjärtsvikt
används flera olika läkemedel vars syfte är att dämpa de skadliga mekanismerna som
uppkommer då hjärtats pumpförmåga är nedsatt (Läkemedelsverket, 2017). I möjligaste mån
ska personerna rekommenderas att ägna sig åt egenvård, vilket omfattar de dagliga aktiviteter
och beslut som mildrar de typiska symtomen och optimera hälsan. Egenvård inkluderar att ta
medicin, ha kontroll över dagligt vätskeintag och vikt, upprätthålla en kost med lågt saltintag
och regelbunden motion (Francis, 2017). Under senare år har sjukvården kring hjärtsvikt
utvecklats och omorganiserats. Idag finns det sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar för
personer som har huvuddiagnosen hjärtsvikt och tidigare vårdats för detta. Verksamheten ska
bland annat syfta till att öka överlevnad, förbättra livskvaliteten samt minska behovet av
återinläggning på sjukhus. En viktig del av mottagningsbesöken består av utbildning för
personerna med hjärtsvikt och deras anhöriga. Mer utbildning ökar kunskapen om sjukdomen
vilket även ska öka motivation till behandling och förbättra egenvården (Landestedt, 2018).
Egenvård förutsätter att personen är delaktig i sin vård, vilket också främjar en
personcentrerad vård (Socialstyrelsen, i.d.; Little et al., 2001; Svensk sjuksköterskeförening,
2016).
Personcentrerad vård
Personcentrerad vård definieras som respektfull vård som är mottaglig för varje individs
preferenser, behov och värderingar och där andliga, existentiella, sociala och psykiska behov
prioriteras i lika stor utsträckning som de fysiska behoven (The American Geriatrics Society
Expert Panel on Person-Centered Care, 2016; Svensk sjuksköterskeförening, 2016).
Begreppet personcentrerad vård växte först fram inom vården av äldre och personer med
intellektuella funktionshinder, men spred sig sedan till andra delar av vården och har blivit allt
mer välkänt inom hälso- och sjukvård internationellt (McCance & McCormack, 2013; Svensk
sjuksköterskeförening, 2016). I andra sammanhang kan patientcentrerad vård användas som
begrepp, men det är mer vanligt att begreppet personcentrerad vård används i sammanhang
inom vården då det omfattar hela personen och dennes behov och önskemål (The American
Geriatrics Society Expert Panel on Person-Centered Care, 2016). Enligt Socialstyrelsen
(2016) är personcentrerad vård en vidareutveckling av patientcentrerad vård som tydliggör att
varje patient är en person som lever större delen av sitt liv utanför hälso- och sjukvården.
3
Målet för personcentrerad vård är att synliggöra hela personen och främja hälsa samt att
personen ska känna välbefinnande. Personcentrerad vård syftar även till att personen ska finna
egna lösningar på sina problem (Bergbom, 2013; Socialstyrelsen, i.d.; Little et al., 2001;
Svensk sjuksköterskeförening, 2016).
Att arbeta personcentrerat går även hand i hand med Patientlagen (SFS 2014:821), som enligt
§1 syftar till att “inom hälso- och sjukvårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens
ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet” (SFS
2014:821). Det handlar alltså om att vården ska grundas på en gemensam respekt för den
kunskap som personen och hälso- och sjukvårdspersonal har. I §5 beskrivs personens
delaktighet i sin vård och hur hälso- och sjukvårdspersonal ska utforma vården i samråd med
personen så mycket som möjligt samt att behandlingsåtgärder ska utgå från personens
önskemål och förutsättningar. Denna del ligger i linje för hur personcentrerad vård ska
fungera (SFS 2014:821).
Dorothea Orem
Inom omvårdnad har begreppet personcentrerad vård ofta förknippats med
omvårdnadsteorier. Många av de tidiga omvårdnadsteoretikerna som till exempel Dorothea
Orem använder bokstavligen inte uttrycket “personcentrering”, men många av
omvårdnadsteoretikerna har begrepp som “person”, “miljö”, “sjuksköterska” och “hälsa” som
grund i sina teorier (McCance & McCormack, 2013). Enligt Dorothea Orems modell är
egenvård viktig för varje individ för att upprätthålla liv, hälsa och välbefinnande. Förmågan
att genomföra egenvård är beroende av yttre faktorer, individens egna funktionsförmåga och
attityd (i Lindell & Olsson, 1993). De inre faktorerna kan vara ålder, könstillhörighet,
utvecklingsnivå samt fysisk och psykisk status. Den vården som individen tar emot ska sträva
efter att vara en stödjande och undervisande omvårdnad. Personen är aktiv och delaktig i sin
egen omvårdnad och får stöd och undervisning av exempelvis sjuksköterskan.
Utgångspunkten i Orems egenvårdsmodell är alltså att människan är självständig och aktiv (i
Lindell & Olsson, 1993).
Problemformulering
Hjärtsvikt är ett vanligt förekommande tillstånd där personens livsstil påverkas och
förändringar måste ofta göras för att underlätta det vardagliga livet. Vården behöver därför
4
cirkulera kring personens värderingar och önskemål, vilket blir möjligt om personcentrerad
vård bedrivs eftersom personcentrerad vård är mottaglig för varje individs preferenser, behov
och värderingar (The American Geriatrics Society Expert Panel on Person-Centered Care,
2016; Svensk sjuksköterskeförening, 2016). I den personcentrerade vården ingår också
egenvård. I vården idag tenderar personen som vårdas att bli en passiv deltagare, vilket kan
leda till att personen inte uppnår den självständighet och förståelse som är nödvändig för att
kunna utföra egenvård. Detta kan även påverka personens livskvalitet och symtombörda.
Personcentrerad vård är ett bra arbetssätt för sjuksköterskan att arbeta kring för att göra
personen mer självständig i sin vård. Det är därför viktigt att sjuksköterskan förstår vilken
betydelse personcentrerad vård har gällande egenvård, livskvalitet och symtombörda.
Sjuksköterskan kan då applicera detta i vården och göra personen som vårdas mer delaktig i
sin vård, vilket kan hjälpa personen att självständigt kunna leva med sin sjukdom genom
egenvård och uppnå en god livskvalitet. Detta är ett högst intressant ämne att studera för att
undersöka huruvida personcentrerad vård har någon betydelse för personer med hjärtsvikt och
om det kan leda till en bättre följsamhet till egenvård och om det kan förbättra livskvaliteten
och minska symtombördan.
Syfte
Syftet var att undersöka vilken betydelse personcentrerad vård kunde ha för personer med
hjärtsvikt gällande egenvård, livskvalitet och symtombörda.
Frågeställningar
• Vilken betydelse kan personcentrerad vård ha för personer med hjärtsvikt gällande
utförandet av egenvård?
• Vilken påverkan kan personcentrerad vård ha på livskvaliteten hos personer med
hjärtsvikt?
• Vilken påverkan kan personcentrerad vård ha på symtombördan hos personer med
hjärtsvikt?
METOD
Design
5
En litteraturöversikt valdes som metod då det sammanställer resultatet från flera olika
vetenskapliga studier på ett systematiskt sätt. Detta gjordes för att få en bild av det nuvarande
forskningsläget och kan på så sätt vara till grund för en evidensbaserad vård (Forsberg &
Wengström, 2016).
Sökstrategi
De databaser som användes för att finna vetenskapliga artiklar var PubMed och CINAHL. De
sökord som användes var: patient centered care, person centered care, heart failure, self care,
disease management, health-related quality of life. Studierna som användes var referee-
granskade originalartiklar. Inklusionskriterier var kvantitativa originalartiklar publicerade
mellan år 2008 och 2018 samt artiklar som handlade om personer som hade hjärtsvikt och den
personcentrerade vården kring dessa personer. Exklusionskriterier var artiklar skrivna på
andra språk än engelska eller svenska.
Tillvägagångssätt
För att få fram relevanta artiklar översattes nyckelorden i syftet till engelska MESH-termer.
Olika kombinationer av sökorden användes för att få fram artiklar som svarade på syftet. En
översikt av de sökningar som genomfördes presenteras i tabell 1. Några av sökningarna
angränsades efterhand till endast originalartiklar för att specificera sökningen ytterligare. De
artiklarna med relevanta rubriker valdes ut och deras abstracts lästes igenom. De artiklar som
baserat på detta ansågs vara relevanta för det valda syftet lästes sedan noggrant igenom.
Tabell 1. Översikt av litteratursökningen.
Databaser Sökord Avgränsning Träffar Lästa
abstracts
Utvalda
PubMed Heart failure AND patient
centered care
357 4 1
PubMed Heart failure AND patient
centered care AND self
care.
77 5 1
6
PubMed Person centered care AND
heart failure
202 6 1
PubMed Heart failure AND Self care
AND Person centered care
Clinical trial 11 8 4
PubMed Heart failure AND disease
management AND health-
related quality of life
Clinical trial 607 2 1
CINAHL Person centered care AND
Heart failure
33 5 1
CINAHL Person centered care AND
heart failure AND self care
8 3 1
Bearbetning och analys
Kvalitetsanalys
Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av kvalitetsmallar. De granskningsmallar som
användes hämtades från Forsberg och Wengström (2016) och Statens beredning för medicinsk
och social utvärdering [SBU] (2014). Artiklarna lästes och deras relevans gentemot projektets
syfte granskades. De artiklar som valdes ut och uppfyllde inklusionskriterierna
kvalitetsgranskades med hjälp av granskningsmallarna för att bedöma om artiklarna var av
hög, medel eller låg kvalitet. Kvaliteten bedömdes med hjälp av ett poängsystem där varje ja-
svar gav ett poäng och varje nej-svar gav noll poäng. Dessa poäng omvandlades sedan till
procentsatser där hög kvalitet var 80–100%, medel 60–79% och låg kvalitet under 60%.
Kvalitetsanalysen sammanfattas i tabellform (se tabell 2). Endast artiklar med hög eller
medelgod kvalitet inkluderades i studien.
Tabell 2. Sammanfattning av kvalitetsanalys
Förfat-
tare,
Land, År
Syfte Metod Design Under-
söknings-
grupp
Bort-
fall
Intervention Resultat Kva-
litet
Ekman, I.,
Wolf, A.,
Olsson,
Studera om
personcentrerad
vård kortar
Kvan-
titativ
metod
Kvasi-
experi-
248
deltagare
25
personer
Personcentrerad
vård som var
designad för att
Personcentrerad vård
ledde till kortare
sjukhusvistelse och
Hög
7
LE., Taft,
C., Dudas,
K.,
Schaufelbe
rger, M. &
Swedberg,
K. (2012)
Sweden
vårdtiden, för-
bättrar förmågan
till dagliga
aktiviteter samt
dess påverkan
på livskvaliteten
och återinlägg-
ningar på
sjukhus.
mentell
studie
avbröt
studien.
identifiera varje
persons resurser
för återhämtning
och för att hjälpa
planeringen och
utförandet av
vården.
upprätthöll fysisk
förmåga hos personer
med försämrad kronisk
hjärtsvikt utan att
äventyra personens
livskvalitet.
Bekelman,
D., Allen,
L.,
McBryde,
C., Hattler,
B.,
Fairclough,
D.,
Havranek,
E., …,
Meek, P.
(2018)
USA
Studera om
symtom och
psykosocial vård
kan förbättra
hälsostatus,
depression och
symtombördan
hos personer
med hjärtsvikt.
Kvan-
titativ
metod
Random-
iserad
kontroll-
erad
studie
(RCT)
med en
kontroll-
och en
experi-
ment-
grupp
317
deltagare
3 bortfall Sjuksköterskor
behandlade
symtom vars
fokus valdes av
deltagaren.
Socialarbetare
erbjöd psyko-
social vård. Möten
med ett vårdteam
hölls en gång i
veckan där
personen och dess
vidare vård
diskuterades.
Det fanns ingen
skillnad i livskvalitet
och symtombörda
mellan grupperna efter
sex månader.
Depressiva symtom och
fatigue var förbättrade i
interventionsgruppen
efter sex månader, men
övergripande symtom
som ångest, smärta och
andfåddhet hade inte
förbättrats.
Hög
Brännströ
m, M. &
Boman, K.
(2014).
Sweden
Utvärdera
resultaten av en
personcentrerad
och integrerad
avancerad
palliativ
hemvård och
hjärtsviktsvård
med tanke på
symtom, hälso-
relaterad
livskvalitet och
sjukhusin-
läggningar
jämfört med
sedvanlig vård.
Kvan-
titativ
metod
Pro-
spektiv
RCT-
studie
72 deltagare,
36 i kontroll-
gruppen och
36 i inter-
ventions-
gruppen
12
deltagare
fullföljde
inte
studien
pga.
dödsfall
Ett samarbete med
ett vårdteam och
personen, samt en
strukturerad
personcentrerad
vård i hemmet. En
hälsounder-
sökning gjordes
på personen för att
identifiera olika
behov. Detta
följdes av möten
med sjuk-
sköterska och
möten inom
vårdteam samt
telefonsamtal till
personen.
Det fanns en signifikant
förbättring gällande
hälsorelaterad livs-
kvalitet, graden av
hjärtsvikt och
sjuklighet, med ett
minskat antal dagar till-
bringade på sjukhus i
interventionsgruppen.
Hög
Hansson,
E., Ekman,
I.,
Swedberg,
K., Wolf,
A., Dudas,
K., Ehlers,
L. &
Olsson,
LE. (2015).
Sweden
Studera
kostnadsnyttan
av person-
centrerad vård
hos personer
med kronisk
hjärtsvikt samt
effekterna på
tiden på sjukhus
och livskvalitet.
Kvan-
titativ
metod
Pro-
spektiv
kvasi-
experi-
mentell
studie.
248
deltagare,
123 i
kontroll-
grupp och
125 i inter-
ventions-
gruppen
56
personer
avbröt
studien
Den person-
centrerade vården
var designad för
att identifiera
varje persons
resurser och
hinder och för att
stötta och guida
vården.
Effekten av
personcentrerad vård
förkortade
sjukhusvistelsen och
därmed också
kostnaderna för
sjukvården i
interventionsgruppen.
De positiva effekterna
på livskvaliteten var
marginella.
Hög
Goodman,
H., Firouzi,
A., Banya,
Beskriva
associationen
mellan
Kvan-
titativ
metod
Pro-
spektiv,
longitu-
Personer
med
hjärtsvikt
38
interna
bortfall
Frågeformulär
skickades till de 3
deltagande
Efter sex månader hade
personernas egenvård,
livskvalitet och
Medel
8
W., Lau-
Walker, M.
& Cowie,
M. (2012).
UK
hjärtsvikts-
personers
uppfattning om
deras sjukdom
och hur de
upprätthåller
egenvård efter
utskrivning från
sjukhus.
dinell
studie.
från de tre
deltagande
sjukhusen.
88 deltagare
fullföljde
studien
sjukhusen
där personer med
diagnostiserad
hjärtsvikt svarade
på dessa.
Uppföljning
skedde efter sex
månader.
symtomkontroll
förbättrats. Trots att
egenvården förbättrades
var det inte kopplat till
en större sjukdoms-
hantering, vilket
inkluderade kontroll på
vikt, kost, fysisk
aktivitet, symtom-
kontroll och följa
läkemedelsbehandling.
Meng, K.,
Musekamp
, G.,
Schuler,
M.,
Seekatz B.,
Glatz, J.,
Karger, G.,
…, Faller,
H. (2016).
Germany
Utvärdera
effekten av ett
personcentrerat
självhanterings-
program genom
grupputbildning
för personer
med kronisk
hjärtsvikt i
jämförelse med
sedvanlig vård.
Kvan-
titativ
metod
RCT-
studie
475
deltagare,
248 i inter-
ventions-
gruppen och
227 i
kontroll-
gruppen.
38
deltagare
avbröt
studien
Ett program med
flera olika
interventioner för
rehabilitering i
olika former.
Personerna fick
genom aktivt
deltagande
egenvårds-
utbildning i små
grupper där de
också diskuterade
om sjukdoms-
relaterad
problematik i
vardagen.
Det fanns förbättringar
i symtombörda och
mängd fysisk aktivitet
efter sex månader för
båda grupperna. Det
fanns en liten
signifikant skillnad
mellan grupperna på
självhanterings-
kompetensen
(övervakning och
insikt) på kort sikt. Det
fanns ingen signifikant
skillnad mellan
grupperna gällande
livskvalitet.
Hög
Smith,
C.E.,
Piamjariya
kul U.,
Dalton
K.M.,
Russell C.,
Wick J.,
Ellerbeck,
E.F. (2016)
USA
Beskriva själv-
hantering och
vård av
hjärtsvikt genom
gruppträning
och olika
inlärnings-
strategier.
Kvan-
titativ
metod
RCT-
studie
198
deltagare.
Inter-
ventions-
grupp= 92
Kontroll-
grupp=106
Riktlinjer om
egenvård
illustrerades i
DVD-skivor och
stödjande grupp-
faciliteter för att
engagera
deltagarna i
personcentrerade
diskussioner
relaterade till
daglig hantering
av hjärtsvikt,
utvärdera sina
symtom och
etablera en
självhanterings-
förmåga.
En större andel i
interventionsgruppen
hade förbättrat
egenvården i form av
att minska saltintag, ta
medicin och utföra
regelbunden fysisk
aktivitet jämfört med
kontrollgruppen. Efter
12 månader visade
interventionsgruppen
även en signifikant
skillnad på att följa upp
sin dagliga vikt. Livs-
kvaliteten förbättrades i
båda grupperna, men
det fanns ingen
signifikant skillnad
mellan grupperna.
Hög
Hägglund,
E., Lungå,
P., Frie, F.,
Ullman, B.,
Persson H.,
Melin, M.,
Hagerman
I. (2015).
Sweden
Undersöka om
ett hem-
interventions-
system
förbättrar
egenvården hos
personer med
hjärtsvikt, samt
om person-
centrerad vård
Kvan-
titativ
metod
Pro-
spektiv
RCT-
studie
72 deltagare.
Inter-
ventions-
grupp= 32
Kontroll-
grupp= 40
10
bortfall
Basal information
gavs samt ett
hemsystem
installerades där
vitala parametrar,
vikt och diuretika-
mängden fylldes i.
Systemet var
förberett med
egenvårdsråd och
Efter tre månader hade
interventionsgruppen
fått en dramatisk
förbättring i
egenvården.
Interventionsgruppen
fick även en förbättrad
fysisk begränsning och
minskat antal
hjärtsviktsrelaterande
Hög
9
kan öka egen-
vårdsbeteende,
hälsorelaterad
livskvalitet och
kunskap om
hjärtsvikt.
information om
hjärtsvikt.
sjukdomsdagar. Det
fanns ingen skillnad
mellan grupperna
gällande kunskap om
sjukdomen.
Bekelman,
D.,
Plomondon
, M.,
Carey, E.,
Sullivan,
M.,
Nelson, K.,
Hattler, B.,
…,
Rumsfeld,
J. (2015).
USA
Undersöka
effekten av en
samarbetsvård
med ett person-
centrerat
vårdsystem av
sjukdoms-
hantering kan
förbättra hälso-
tillståndet hos
personer med
hjärtsvikt.
Kvan-
titativ
metod
RCT-
studie
392
deltagare.
187 i inter-
ventions-
gruppen, 197
i kontroll-
gruppen.
Totalt 34
bortfall
Interventionen
inkluderade tre
komponenter;
multidisciplinär
samarbetsvård
med sjukdoms-
hantering,
screening och
behandling av
depression och
telemonitorering
med egenvårds-
stöd.
Livskvaliteten
förbättrades i båda
grupperna efter ett år,
men det fanns ingen
signifikant skillnad
mellan grupperna.
Medel
Kalter-
Leibovici,
O.,
Freimark,
D.,
Freedman,
L.,
Kaufman,
G., Ziv, A.,
Murad, H.,
…, Silber.,
H. (2017)
Israel
Undersöka
effekten av ett
omfattande
sjukdoms-
hanterings-
program jämfört
med sedvanlig
vård bland
personer med
kronisk
hjärtsvikt.
Kvan-
titativ
metod
RCT -
studie
775
deltagare,
388 i inter-
ventions-
gruppen och
387 i
kontroll-
gruppen
121
bortfall
Personer fick en
sjuksköterska
tilldelad till sig
som de hade
regelbunden
kontakt med
mellan planerade
besök till hjärt-
sviktsmottagning.
Sjuksköterskorna
gav stöd och
egenvårds-
utbildning.
Personerna fick
fylla i vitala
parametrar och
vikt i programmet
och värdena var
transmitterade till
journalen.
Personerna i
interventionsgruppen
hade en signifikant
förbättrad hälso-
relaterad livskvalitet
och lägre depressions-
status jämfört med
kontrollgruppen.
Hög
Resultatanalys
Artiklarnas relevans för studiens syfte analyserades under studiens gång. Artiklarnas resultat
delades upp i mindre delar för att kunna undersöka delarna enskilt (Forsberg & Wengström,
2016). Fokuset låg i de delar av resultatet som stämde överens med det valda syftet och dess
frågeställningar. Resultaten översattes till svenska och tre huvudkategorier identifierades;
egenvård, livskvalitet och symtombörda. Artiklarna lästes igenom och granskades på ett
strukturerat sätt för att utifrån dessa tre kategorier identifiera likheter och olikheter mellan de
olika studiernas resultat.
10
Forskningsetiska överväganden
Det är viktigt att kritisk granska den litteratur som använts. I de artiklar som användes
genomfördes noggranna etiska överväganden av författarna till respektive artikel. Alla artiklar
som inkluderades i litteraturstudien redovisades. Alla resultat presenterades objektivt i studien
oavsett om de stödde syftet eller inte (Forsberg & Wengström, 2016).
RESULTAT
Resultatet av litteraturstudien är framställt av originalartiklar där de flesta av studierna
använde sig av experimentella undersökningar med eller utan randomiserad kontrollerad
(RCT) design (Bekelman et al., 2018; Hägglund et al., 2015; Brännström & Bokman, 2014;
Ekman et al., 2012; Smith et al., 2016; Hansson et al., 2015, Bekelman et al., 2015; Meng et
al., 2016; Kalter-Leibovici et al., 2017). En av studierna använde sig av en prospektiv
observationsstudie med frågeformulär som metod (Goodman, Firouzi, Banya, Lau-Walker &
Cowie, 2012).
Den personcentrerade vårdens betydelse för egenvård
Goodman och medarbetare (2012) använde sig av frågeformulär där 88 deltagare med
hjärtsvikt inkluderades. Studien visade att egenvården hos den grupp som fick en
personcentrerad vård förbättrades redan efter två månader och upprätthölls även efter sex
månader (P<0,0001). Det visade dock inte på en förändring i beteendet kring egenvård eller
att självtilliten till att utföra egenvård förbättrades. De beskrev även att de personer som var
mer emotionellt påverkade av sin sjukdom hade en sämre tillit till sin förmåga till egenvård,
men tvärtemot hade de personer som lärt känna sin sjukdom och som anpassat sig till den ett
större självtillit gentemot egenvård (Goodman et al., 2012). Detta påvisades även i en studie
av Hägglund och medarbetare (2015). Studien använde sig av personcentrerad vård i hemmet
i form av ett specialiserat datorprogram där personen dagligen fick registrera vitala
parametrar, vikt och diuretikamängd. Utifrån denna registrering fick personen information om
hur personen kunde förbättra sin vardag. I studien deltog 72 personer och uppföljning gjordes
efter tre månader. Resultatet visade att interventionen med det specialiserade
datorprogrammet ökade egenvårdsbeteendet (P<0,05) (Hägglund et al., 2015).
11
En annan studie med 475 deltagare använde ett personcentrerat självhanteringsprogram där
personerna genom grupputbildning och gruppdiskussioner fick information om hjärtsvikt,
behandlingar och läkemedelsföljsamhet (Meng et al., 2016). Studien visade att
personcentrerad vård ledde till en större kontroll och förståelse över sin sjukdom för
personerna i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen (P=0,039). Det fanns dock
ingen skillnad mellan grupperna gällande kunskapen att hantera symtom, båda grupperna fick
förbättrade resultat (Meng et al., 2016). Däremot visade Brännström och Boman (2014) att
interventionsgruppen hade en större förbättring i kunskapen att hantera symtom (P=0,041)
efter sex månader. Studien inkluderade 60 personer med hjärtsvikt där deltagarna i
interventionsgruppen fick en strukturerad och personcentrerad vård i hemmet (Brännström &
Boman, 2014).
En studie som inkluderade 198 personer med hjärtsvikt undersökte om egenvård och vård av
hjärtsvikt genom gruppträning kunde öka egenvårdsbeteendet (bl.a. ta mediciner, följa
vätskerestriktioner och hantera symtom) (Smith et al., 2015). Alla gruppdeltagare hade
erhållit information i förväg om specifik egenvård vid hjärtsvikt via en DVD, denna
information diskuterades sedan i grupperna. På uppföljningen vid sex och 12 månader hade en
större andel av personerna i interventionsgruppen förbättrat egenvården i form av att minska
saltintaget, ta medicin mot hjärtsvikt och utföra regelbunden fysisk aktivitet jämfört med
kontrollgruppen (P=0,03). Interventionsgruppen visade även en signifikant ökning (P=0,04)
att följa sin dagliga vikt efter 12 månader (Smith et al., 2015).
Den personcentrerade vårdens betydelse för livskvalitet
En studie av Bekelman och medarbetare (2015) undersökte om personcentrerad vård i form av
ett specialiserat datorsystem (som författarna kallade hemsystem) kunde öka följsamheten och
hälsostatusen. Personerna fick dagligen fylla i vitala parametrar, symtom, vikt och
läkemedelsmängd. Undersökningen visade att både interventionsgruppen och kontrollgruppen
fick en förbättrad livskvalitet under studietiden (Bekelman et al., 2015). Hägglund och
medarbetares (2015) studie använde sig också av ett personcentrerat hemsystem, som
fungerade på liknande sätt som Bekelman och medarbetares (2015) metod, med skillnaden att
personerna utifrån registrering fick information om hur individen kunde förbättra sin vardag.
Studien visade att hälsorelaterad livskvalitet ökade med personcentrerad vård, då det fanns en
signifikant skillnad efter tre månader mellan den grupp som fick vanlig vård och den grupp
12
som fick personcentrerad vård (P<0,05). Tvärtom visade Smith och medarbetare (2016) att
personcentrerad vård i form av gruppträning inte hade någon signifikant skillnad på
livskvaliteten mellan de två grupperna, men båda grupperna fick en ökad livskvalitet av de
olika typerna av vård (Smith et al., 2016). Detta påvisades även av Bekelman och medarbetare
(2018) som inkluderade 314 deltagare där interventionsgruppen fick vård som var designad
för att vara personcentrerad och förbättra symtom. Resultatet visade att det inte fanns någon
skillnad på livskvaliteten mellan kontroll- och interventionsgruppen efter sex månader, men
att medelvärdet i de båda grupperna förbättrades en aning (Bekelman et al., 2018).
En studie (Kalter-Leibovici et al., 2017) med 775 deltagare undersökte vård i form av ett
sjukdomshanteringsprogram. Detta program inkluderade utbildning och stöd till personerna
samt övervakning av sjukdomssymtom och följsamheten till läkemedelsbehandling.
Personerna fick även i denna studie självständigt registrera vitala parametrar, vikt och
symtom. Studien visade att interventionsgruppen fick en högre hälsorelaterad livskvalitet
jämfört med de som fick sedvanlig vård (Kalter-Leibovici et al., 2017). Ekman och
medarbetare (2012) påvisade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan grupperna
gällande livskvalitet, medan Brännström och Boman (2014) visade att efter sex månader hade
interventionsgruppen en förbättrad livskvalitet som skattades högre än kontrollgruppens
(P=0,02). Brännström och Boman (2014) visade även att det inom interventionsgruppen fanns
en signifikant förbättring i livskvaliteten (P=0,047). Detta påvisades även av en annan studie
gjord av Goodman och medarbetare (2012) där livskvaliteten för personerna som fick
personcentrerad vård förbättrades efter sex månader (P<0,001), medan en studie av Hansson
och medarbetare (2015) visade att de positiva effekterna på livskvaliteten av en
personcentrerad vård var marginella. Studien inkluderade 192 personer där
interventionsgruppen fick strukturerad vård som var designad att identifiera varje persons
resurser (Hansson et al., 2015).
Den personcentrerade vårdens betydelse för symtombördan
Enligt Meng och medarbetare (2016) fanns det ingen skillnad gällande symtombördan för de
personer som fick personcentrerad vård och de personer som fick sedvanlig vård. Studien
bestod av ett självhanteringsprogram där personerna genom ett aktivt deltagande även fick
undervisning om hjärtsvikt (Meng et al., 2016). Även Bekelman och medarbetare (2015)
påvisade att det inte fanns någon signifikant skillnad i hälsostatus gällande symtombörda
13
mellan grupperna, men att symtombördan förbättrades i både interventionsgruppen och
kontrollgruppen under studiens gång. Detta påvisades även av Bekelman och medarbetare
(2018) där resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad på symtombördan
mellan kontrollgruppen och interventionsgrupp efter sex månader, men båda grupperna fick
en förbättrad symtombörda. Brännström och Boman (2014) visade inte heller på en
förbättring mellan kontroll- och interventionsgrupp, men de visade däremot att det inom
interventionsgruppen fanns en signifikant förbättring i den totala symtombördan (P=0,035).
DISKUSSION
Som framkommit av litteraturgenomgången ovan visar flera av studierna att en
personcentrerad vård kunde förbättra egenvården hos personer med hjärtsvikt. Några resultat
visade att personcentrerad vård gav en förbättring gällande livskvalitet, medan andra resultat
inte visade på en signifikant förbättring gällande livskvalitet. En personcentrerad vård visade
ingen förbättring på symtombördan hos personer med hjärtsvikt.
Resultatdiskussion
Den personcentrerade vårdens betydelse för egenvård
Egenvården ökade av personcentrerad vård, vilket kunde ses i flera studier (Goodman et al.,
2012; Meng et al., 2016; Hägglund et al., 2015; Smith et al., 2015). Detta kan bero på att
personcentrerad vård fokuserar på hela personen och dess resurser (Svensk,
sjuksköterskeförening, 2016). Personcentrerad vård gör det möjligt för personen att vara
delaktig i sin vård och på så sätt möjliggör det en ökad kontroll och förståelse om sin hälsa.
Om personen känner sig sedd som den individ den är med dess styrkor kan intresset för att
påverka sin vård och hälsa ökar. På så sätt kan personcentrerad vård möjligen förbättra
egenvården hos personer med hjärtsvikt. Om personer med hjärtsvikt utövar mer egenvård
kan livskvaliteten och symtombördan indirekt påverkas då åtgärder tidigt kan sättas in vid
tecken på en förvärrad hjärtsvikt och att vardagen underlättas då personernas mående
förbättras.
Personcentrerad vård är inte bara av betydelse för personer med hjärtsvikt. Effekten och
betydelsen av personcentrerad vård för personer med andra kroniska tillstånd har också
14
studerats (Schmittdiel et al, 2008; Williams, Walker, Smalls, Hill & Egede, 2016; Boer,
Delnoij & Redamakers, 2013). En studie av Schmittdiel och medarbetare (2008) undersökte
vilken betydelse personcentrerad vård har angående egenvård för personer med olika kroniska
tillstånd som bland annat diabetes, kronisk smärta och astma. Studien visade i likhet med
denna studies resultat att en personcentrerad vård gav en signifikant ökning av alla
egenvårdsbeteenden och en högre livskvalitet (Schmittdiel et al., 2008). En annan studie
(Williams, Walker, Smalls, Hill & Egede, 2016) undersökte om personcentrerad vård
påverkade egenvården hos personer med diabetes typ två. Även de kunde visa i likhet med
resultaten av denna studie att en personcentrerad vård ökade personernas egenvård, då
gällande medicinering (P<0,001), kost (P<0,0001), fysisk aktivitet (P<0,001) och fotvård
(P=0,01) (Williams et al., 2016). Betydelsen av personcentrerad vård hos personer med olika
sjukdomstillstånd har studerats av Boer och medarbetare (2013). Resultatet i deras studie
visade att personcentrerad vård hade större betydelse för personerna än andra aspekter i deras
vård som medicinering, integritet och eftervård. Dessa studier visar i likhet med denna studie
att personcentrerad vård har betydelse och kan öka egenvården och livskvaliteten hos
personer som erhåller en personcentrerad vård oavsett sjukdomstillstånd. Det visar även att
personcentrerad vård är viktig, både för personer med hjärtsvikt och för personer med andra
tillstånd.
Människor lever längre idag vilket innebär att fler lever med långvariga sjukdomstillstånd
med ökade kostnader inom hälso- och sjukvården som följd. Det finns idag många effektiva
behandlingsmetoder, den bristande delen har dock visats vara personens medverkan och
delaktighet i sin vård (Durkan, 2017). Då fler människor lever med långvariga
sjukdomstillstånd är det nödvändigt att sjukvården hjälper personen att kunna självständigt
leva med sin sjukdom utanför sjukhuset. Detta kan göras genom en ökad kontroll och
förståelse samt högre förmåga att hantera symtom och hitta svar och hjälp. Meng och
medarbetare (2016) kom fram till att personcentrerad vård i form av grupputbildning och
diskussioner ökade förmågan till att hantera symtom men inte kontrollen och förståelsen i
jämförelse med traditionell vård. Grupputbildning och diskussioner kan ha ökat förmågan till
att hantera symtom då personerna fick själv diskutera kring sjukdomen och tillsammans
komma fram till olika strategier och lösningar att hantera dessa på. De kan genom
grupputbildning inspirera och motivera varandra till olika metoder och därmed öka förmågan
till hantering av symtom.
15
Den personcentrerade vårdens betydelse för livskvalitet
Personcentrerad vård hade olika påverkan på livskvaliteten hos personer med hjärtsvikt. I
vissa fall ökade livskvaliteten hos personerna. Många av de studier som kommit fram till detta
använde sig av någon form av vård hemma hos deltagarna (Brännström & Boman, 2014;
Hägglund et al., 2015; Kalter-Leibovici et al., 2017). Detta kan ha betydelse för resultatet då
personerna hemma får hjälp med att självständigt känna igen och registrera symtom och
tecken på hjärtsvikt samt medicinering, blodtryck och vikt. Hälso- och sjukvården är därmed
inte lika kontrollerande, utan personen får ett eget ansvar att analysera över vad till exempel
ett högt blodtryck eller en ökad vikt kan bero på. Utifrån de registrerade vitala parametrarna
och egenvårdsråd från sjuksköterska kan personen själv bestämma egenvårdsåtgärder i
vardagen för att hantera symtomen. Detta kan vara anledningen till att livskvaliteten
förbättrades, då personen hade bättre kontroll över sjukdomen och kunde själv påverka sin
hälsa och symtomens påverkan på livskvaliteten.
Egenvård och livskvalitet är kopplade till varandra vilket även kan ses i en studie av Liu och
medarbetare (2014). De visade att ett ökat egenvårdsbeteende hade ett samband med en ökad
livskvalitet för personer med hjärtsvikt. Studien visade också att den fysiska funktionen och
självständigheten i det vardagliga livet påverkade livskvaliteten för personerna (Liu et al.,
2014). Att utföra egenvård kan vara ett sätt att vara självständig och att vara självständig gör
att personer upplever en högre livskvalitet. Denna studie visade att personcentrerad vård i
form av ett hemsystem kunde öka den hälsorelaterade livskvaliteten, där personer med
hjärtsvikt självständigt fick utföra egenvård bland annat genom att registrerade vitala
parametrar, symtom och vikt (Hägglund et al., 2015; Bekelman et al., 2015). Slutsatsen som
författarna gjort är att personer med hjärtsvikt kan med hjälp av olika hemsystem upplevde sig
vara mer självständiga och därför uppnådde en ökad livskvalitet.
Den personcentrerade vårdens betydelse för symtombördan
Enligt en kvalitativ undersökning (Horne & Payne, 2004) fanns det tre dominerande områden
om personers erfarenhet av att leva med hjärtsvikt i det dagliga livet; ’’kan inte göra’’,
’’svårigheter att gå’’ och ’’att vara beroende av andra’’. Det grundar sig bland annat på att
inte kunna utföra enkla uppgifter och komma utanför hemmet då redan korta gångsträckor
runt om i hemmet blir allt svårare på grund av de olika symtomen. Personen blir alltmer
beroende av andra, då förmågan att både kunna sköta sig själv och hushållet försämras, vilket
16
leder till en svårighet att kunna leva det vardagliga livet och kunna upprätthålla en god
livskvalitet (Horne & Payne, 2004). Denna studiens resultat visade att symtom påverkar
livskvaliteten hos personer med hjärtsvikt. Slutsatsen av detta kan vara att typiska symtom
som ofta förekommer vid hjärtsvikt kan leda till att personer med hjärtsvikt får en annan
vardag att anpassa sig till, blir beroende av hjälp från andra och på så vis får en sämre
livskvalitet.
Resultatet i denna studie visade inte att personcentrerad vård kunde förbättra symtombördan.
Däremot kunde den förbättras i både interventionsgruppen och kontrollgruppen hos några av
de inkluderade studierna (Bekelman et al., 2018; Bekelman et al., 2015). Några av studierna
visade även på en bättre hantering av symtom (Meng et al., 2016; Brännström & Boman,
2014). En bättre hantering av symtom kan tänkas ha en koppling till en lägre symtombörda,
men det visade inte resultaten i denna studie på. En spekulation kring varför personcentrerad
vård inte hade någon betydelse för symtombördan kan vara att en personcentrerad vård inte
direkt påverkar symtomen då fokuset ligger mycket på att se personen som den är och inte på
att behandla sjukdomen och de symtom som hjärtsvikt kan leda till. Personcentrerad vård
kunde däremot leda till en bättre hantering av symtom och till grund för detta kan möjligen
information om sjukdomen och kunskap om hur man kan hantera dessa ligga, men det i sig
behöver inte betyda att symtombördan blir lägre vilket resultatet visar i denna studie.
Två av artiklarna som studerade den personcentrerade vårdens betydelse för bland annat
symtombördan hade även med mental hälsa eller depression/ångest som ett symtom på
hjärtsvikt (Brännström & Boman, 2014; Bekelman et al., 2018). Den psykiska hälsan
påverkas hos personer med hjärtsvikt och cirka 20 % i denna patientgrupp har visats leva med
depression (Rutledge, Reis, Linke, Greenberg & Mills, 2006). Författarna till denna studie
valde dock att se depression och ångest som en konsekvens av hjärtsvikt och inte ett symtom
och har därför inte inkluderat detta i resultaten.
Sjuksköterskans betydelse gällande personcentrerad vård och egenvård
De flesta studierna som inkluderades i litteraturstudien använde sig av sjuksköterskeledda
interventioner (Bekelman et al., 2018; Brännström & Boman, 2014; Hägglund et al., 2015;
Meng et al., 2016; Bekelman et al., 2015; Kalter-Leibovici et al., 2017; Hansson et al., 2015;
Smith et al., 2016: Ekman et al., 2012). International Council of Nurses’ (ICN) etiska kod för
17
sjuksköterskor skriver i kodens första område: ”I vårdarbetet främjar sjuksköterskan en miljö
där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar hos enskilda personer,
familjer och allmänheten respekteras“ (Svensk sjuksköterskeförening, 2014, s.4).
Sjuksköterskor är ansvariga för omvårdnaden (Svensk sjuksköterskeförening, 2014) och deras
etiska förhållningssätt liknar definitionen av personcentrerad vård. Därför är det bra att
sjuksköterskan varit involverad i de interventioner som givits för att den personcentrerade
vården ska bli så personcentrerad som möjligt och där personerna kan vara självständiga och
aktiva. Sjuksköterskorna fanns nästan jämt tillgängliga för personerna om de hade frågor eller
funderingar och på så sätt kunde ett tätt samarbete kring personens vård bildas. Detta kan
möjligen ha lett till att egenvården ökade hos personerna då de kände sig tryggare och
tillräckligt kunniga för att vara självständiga och ta hand om sin sjukdom på egen hand
utanför hälso- och sjukvården.
Dorothea Orem och personcentrerad vård
Enligt Francis (2017) ska egenvård i möjligaste mån alltid rekommenderas till personer med
hjärtsvikt. För att kunna utföra egenvård krävs att personen har förmågan att utföra den, vilket
Dorothea Orem nämner i sin modell. Dorothea nämner också att förmågan till egenvård är
påverkad av bland annat ålder, funktionsförmåga samt den fysiska och psykiska statusen (i
Lindell & Olsson, 1993). Ekman och medarbetare (2012) visade i sin studie att den fysiska
funktionen mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen var liknande efter sex månader,
men att en personcentrerad vård upprätthöll den fysiska funktionen under vårdtiden. Samma
studie visade även att funktionen att utföra dagliga aktiviteter var bättre i
interventionsgruppen än i kontrollgruppen vid utskrivning från sjukhuset (Ekman et al.,
2012). Samtidigt visade resultatet i denna studie att en personcentrerad vård förbättrade
egenvården hos personer med hjärtsvikt. Med tanke på detta och på det Dorothea nämner i sin
omvårdnadsmodell kan paralleller dras mellan egenvård och den fysiska funktionen. Med en
bibehållen eller förbättrad fysisk funktion kan förmågan till egenvården öka och därmed kan
även utförandet av egenvård öka. Detta kan i sin tur, som tidigare nämnts, påverka både
livskvaliteten och symtombördan.
Enligt Dorothea Orems egenvårdsmodell är förmågan att genomföra egenvård även påverkad
av personens attityd (i Lindell & Olsson, 1993). Detta kan ses i studien av Goodman och
medarbetare (2012). De nämner att de personer som i större grad var emotionellt påverkade av
18
sin sjukdom och negativa tankar om sjukdomen hade en sämre tillit till sin förmåga att utföra
egenvård medan de som accepterat och anpassat sig till sin sjukdom hade högre självtillit till
förmågan att utföra egenvård och kunde därmed även påverka sin livskvalitet (Goodman et
al., 2012). Detta kan bero på att den personcentrerade vården arbetar utifrån personens
önskemål och resurser och därmed kan leda till en större förståelse och acceptans till
sjukdomen och på så sätt ge en högre självtillit till egenvård.
Etiska fördelar och utmaningar med personcentrerad vård
Det finns flera etiska fördelar till personcentrerad vård jämfört med traditionell vård.
Delaktighet grundar sig på en humanistisk människosyn där människan ses som kompetent att
fatta beslut som handlar om sitt egna liv. Vikten av personcentrerad vård läggs därför på
autonomi, då det utgår från personens förmåga att fatta beslut och ha inflytande över sitt liv.
För att personcentrerad vård ska vara etisk försvarbar bör det finnas en vilja hos personen att
vara delaktig, varför det är viktigt att delaktigheten är frivillig (SBU, 2017).
Det finns även etiska utmaningar kring den personcentrerade vården. En av de centrala
delarna i personcentrerad vård är personens berättelse. Risken med detta är att det kan uppstå
problematik kring integriteten, då personen möjligen inte vill dela med sig av det
vårdpersonalen frågar om eller upplever sig utlämnad (SBU, 2017). I vår studie var syftet att
undersöka vad personcentrerad vård har för betydelse för bland annat egenvård. Det finns
etiska utmaningar även inom detta område. Det handlar framförallt om hur vården ska möta
de personer som inte har förmåga att hantera sin egna vårdsituation (SBU, 2017).
Metoddiskussion
Resultaten i denna studie var objektivt presenterade oberoende om de stödde syftet eller inte
för att få med en så bred bild som möjligt av ämnet. All litteratur som användes granskades
kritiskt. De kvalitetsgranskningsmallar som användes valdes ut då de var designade för
kvantitativa artiklar med eller utan RCT-design samt observationsstudier. Dessa tog upp
relevanta delar i artiklarna som kan ha påverkat utfallen av studierna. Poängsystemet satte
författarna upp själva då detta inte fanns beskrivet i mallarna. Poängsystemet baserades på
författarnas tidigare erfarenheter och studier som gjorts på liknande sätt.
19
Resultaten på denna studie hade kunnat blivit annorlunda om andra sökord användes samt
andra inklusions- och exklusionskriterier. De sökord som användes förutsatte att orden
användes någonstans i de inkluderade studiernas titel eller bland nyckelorden, vilket kan vara
en svaghet. Om inte de sökord som användes i denna undersökning förekom i titeln eller
bland nyckelorden kan relevanta studier som använde sig av en personcentrerad vård ha
missats. Artiklar som undersökt egenvård, livskvalitet eller symtombörda hos personer med
hjärtsvikt, men har haft ett annat primärt syfte kan också ha blivit förbisedda på grund av
söktermerna. Ett av inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara publicerade mellan
2008 och 2018, vilket gör att relevanta studier som publicerats tidigare kan ha missats. Det
kan ha möjliggjort en jämförelse på hur personcentrerad vård sett ut över tid.
Endast kvantitativa artiklar inkluderades, vilket kan ses som en svaghet då det försvårade
sökningen och resultatet blev inte baserat på lika bred data som den skulle ha gjort om både
kvalitativa och kvantitativa studier inkluderats. Alla artiklar fanns inte tillgängliga i fulltext
och alla artiklar fanns inte tillgängliga via Uppsala universitet vilket försvårade urvalet
ytterligare. På grund av detta hittades inte tillräckligt många studier som använde sig av
experimentella metoder, vilket gjorde att en observationsstudie inkluderades. Författarna är
medvetna om att evidensstyrkan i observationsstudier är begränsad, men artikeln bedömdes
vara av medelgod kvalitet och uppfyllde inklusionskriterierna. En styrka är att endast artiklar
av hög eller medelhög kvalitet har inkluderats i studien, vilket gjorde att resultatet blir
tillförlitligt.
Artiklarna var genomförda i flera olika länder, vilket kan ses som en styrka. Det ger ett
bredare perspektiv och visar att personcentrerad vård kan vara av nytta även i andra länder än
i Sverige, trots att hälso- och sjukvårdssystemet skiljer sig åt mellan länderna. En annan
styrka var att studierna hade blandat personer med olika demografiska data i kontroll- och
interventionsgrupp vilket ger ett bredare perspektiv och gör att ett mer generaliserbart resultat
framkommer.
En av svagheterna var att studien endast inkluderade tio originalartiklar i resultatet. Kvaliteten
och trovärdigheten för resultaten hade möjligtvis blivit större om fler studier inkluderades. En
annan svaghet var att de valda artiklarna var genomförda i höginkomstländer och kan
möjligen därför inte vara representativa för personer i medel- och låginkomstländer, där
personcentrerad vård skulle kunna vara av stor betydelse.
20
Begreppet personcentrerad vård
Då begreppet personcentrerad vård är en relativ ny vårdmetod är de flesta studier från 2010-
talet och framåt. Detta kan vara betraktas som en styrka då dessa fortfarande är aktuella och
ökar trovärdigheten och betydelsen för studiens resultat. Några av studierna som inkluderades
använde sig av begreppet personcentrerad vård, medan andra använde sig av patientcentrerad
vård eller beskriver vården på ett sådant sätt att författarna för denna studie likställer det med
personcentrerad vård, där liknande värderingar och mål användes. Detta kan ha påverkat
resultatet och kvaliteten på studien och ses som en svaghet då missförstånd i tolkningen kan
ha gjorts. Dock kräver både en personcentrerad och en patientcentrerad vård en delaktig
person, varför det kan ses som en fördel att personen har varit det på olika sätt i de studier
som inkluderades.
Förslag till vidare forskning
Som tidigare nämnts är personcentrerad vård ett relativt nytt begrepp inom vården, vilket kan
motivera behovet av mer forskning kring ämnet för att bevisvärdet för denna vårdform ska
stärkas. Datasökningen där sökordet ”person centered care” användes gav artiklar där
majoriteten av studierna är gjorda i höginkomstländer. Enligt författarna är ytterligare
forskning inom detta ämne av därför betydelse för att få ett bredare perspektiv av ämnet,
framförallt i medel- och låginkomstländer där personcentrerad vård eventuellt kan ha större
betydelse. Denna studie visade att det finns flera olika metoder att utföra personcentrerad vård
på. Det är därför möjligt att det finns ytterligare metoder att utföra detta på, vilket möjliggör
att personcentrerad vård kan anpassas efter de resurser som finns i vården.
Kliniska implikationer
Som tidigare nämnts lever befolkningen längre, vilket leder till att fler lever med långvariga
kroniska sjukdomar. Det kan även vara en förklaring till att antalet personer med hjärtsvikt
förväntas öka under de kommande årtionden (Greenberg, 2016; Segan et al., 2018). Detta
sätter krav på att hälso- och sjukvården ska ansvara för fler människor med kroniska
sjukdomar och att dessa får den vård och utbildning som är nödvändig för god hälsa. För att
så många som möjligt ska uppnå god hälsa är det viktigt att personen är en aktiv deltagare i
sin vård. I den traditionella vården tenderar personen att vara en passiv deltagare, där hälso-
21
och sjukvårdspersonal styr vården, och personen uppnår inte den kontroll över sin sjukdom
som är nödvändig för att klara av vardagen i hemmet. Reflektioner som gjordes var att hälso-
och sjukvården därför bör vara personcentrerad då det främjar personens aktiva roll och ska
leda till att personen själv ska finna lösningar och ta kontroll över sin hälsa.
För att personcentrerad vård ska vara möjlig tror författarna det är viktigt att vårdpersonal får
utbildning om detta. Det är viktigt att vårdpersonal förstår vad personcentrerad vård är och
hur det kan användas i vården. Personcentrerad överlämning, PCÖ, är ett exempel på en ny
modell som går ut på att överrapportering till kvällspersonal sker tillsammans med personen
som tar emot vården. Införande av personcentrerad vård blir därmed också en ledningsfråga,
så att ledningen inom vården förstår och möjliggör ett sådant arbetssätt, och även följer upp
dess effekter på personer som får vård och personal som ger vård.
Slutsats
Resultatet visar att en personcentrerad vård förbättrar egenvården hos personer med hjärtsvikt.
Personcentrerad vård kan i vissa fall även leda till en förbättrad livskvalitet, men det visade
ingen förbättring gällande symtombördan hos personer med hjärtsvikt. Då fler personer lever
längre med långvariga sjukdomstillstånd är det nödvändigt att sjukvården hjälper personen att
självständigt kunna leva med sin sjukdom utanför sjukhuset, vilket kan göras med
personcentrerad vård. Studien visade att ytterligare forskning kring vilken betydelse
personcentrerad vård har gällande egenvård, livskvalitet och symtombörda är nödvändig.
22
REFERENSER
Bekelman, D., Allen, L., McBryde, C., Hattler, B., Fairclough, D., Havranek, E., …, Meek, P.
(2018). Effect of a Collaborative Care Intervention vs Usual Care on Health Status of Patients
With Chronic Heart Failure. The CASA Randomized Clinical Trial. JAMA Internal Medicine,
178(4), 445–589. doi: 10.1001/jamainternmed.2017.8667
Bekelman, D., Plomondon, M., Carey, E., Sullivan, M., Nelson, K., Hattler, B., …, Rumsfeld,
J. (2015). Primary Results of the Patient-Centered Disease Management (PCDM) for Heart
Failure Study: A Randomized Clinical Trial. JAMA Internal Medicine, 175(5), 725–732. doi:
10.1001/jamainternmed.2015.0315
Bergbom, I., (2013). Vårdande kompetens, personcentrerad vård och organisationer. J.
Leksell & M. Lepp (Red.). Sjuksköterskans kärnkompetenser (ss. 111–134). Stockholm:
Liber.
Boer, D., Delnoij, D. & Rademakers, J. (2013). The importance of patient-centered care for
various patient groups. Patient Education and Counseling, 90(3), 405–410. doi:
10.1016/j.pec.2011.10.002
Brännström, M. & Boman, K. (2014). Effects of person-centred and integrated chronic heart
failure and palliative home care. PREFER: a randomized controlled study. European Journal
of Heart Failure, 16(10), 1142–1151. doi: 10.1002/ejhf.151
Durkan, J.T. (2017). Personcentrerad vård. Göteborg: GPCC - Centrum för personcentrerad
vård. Hämtad 18 december, 2018, från https://gpcc.gu.se/om-gpcc/personcentrerad-vard
Ekman, I., Wolf, A., Olsson, LE., Taft, C., Dudas, K., Schaufelberger, M. & Swedberg, K.
(2012). Effects of person-centred care in patients with chronic heart failure: the PCC-HF
study. European Heart Journal, 33(9), 1112–1119. doi: 10.1093/eurheartj/ehr306
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering,
analys och presentation av omvårdnadsforskning. (4. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.
23
Francis J. (2017). Heart Failure and Exercise: A Narrative Review of the Role of Self-
Efficacy. Heart, Lung and Circulation, 27(1), 22–27. doi: 10.1016/j.hlc.2017.08.012
Goodman, H., Firouzi, A., Banya, W., Lau-Walker, M. & Cowie, M. (2012). Illness
persception, self-care behaviour and quality of life of heart failure patients: A longitudinal
questinnaire survey. International Journal of Nursing Studies, 50(7), 945–953. doi:
10.1016/j.ijnurstu.2012.11.007
Greenberg, B. (2016). A Treatment Approach for Patients With Chronic Systolic Heart
Failure. Cardiovascular Medicine, 17(1), 22-29. doi: 10.3909/ricm17S1S0003]
Hansson, E., Ekman, I., Swedberg, K., Wolf, A., Dudas, K., Ehlers, L. & Olsson, LE. (2015).
Person-centred care for patients with chronic heart failure - a cost-utility analysis. European
Journal of Cardiovascular Nursing, 15(4), 275–284. doi: 10.1177/1474515114567035
Horne, G. & Payne, S. (2004). Removing the boundaries: palliative care for patients with
heart failure. Palliative Medicine. 18(4), 291–296. doi: 10.1191/0269216304pm893oa
Hägglund, E., Lyngå, P., Frie, F., Ullman, B., Persson, H., Melin, M. & Hagerman, I. (2015).
Patient-centred home-based management of heart failure: Findings from a randomised clinical
trial evaluating a tablet computer for self-care, quality of life and effects on knowledge.
Scandinavian Cardiovascular Journal, 49(4), 193–199. doi:
10.3109/14017431.2015.1035319
Kalter-Leibovici, O., Freimark, D., Freedman, L., Kaufman, G., Ziv, A., Murad, H., …,
Silber, H. (2017). Disease management in the treatment of patients with chronic heart failure
who have universal access to health care: a randomized controlled trial. BMC Medicine,
15(90). doi: 10.1186/s12916-017-0855-z
Landestedt, C. (2018). Hjärtsviktsmottagning. Uppsala: Region Uppsala. Hämtad 21
november, 2018, från https://www.regionuppsala.se/sv/Vard-
halsa/Sjukvard/Sjukhus/Lasarettet-i-Enkoping/Avdelningar--
mottagningar/Medicinmottagning/Hjartmottagning/Hjartsviktsteamet/
24
Lindell, M. & Olsson, H. (1993). Modeller för omvårdnad; Teoretiska aspekter och exempel.
Stockholm: Liber.
Little, P., Everitt, H., Williamson, I., Warner, G., Moore, M., Gould, C., …, Payne, S. (2001).
Preferences of patients for patient centered approach to consultation in primary care:
observational study. British Medical Journal, 322, 468–475. doi: 10.1136/bmj.322.7284.468
Liu, M-H., Wang C-H., Huang Y-Y., Cherng W-J., Wang K-W. (2014). A Correlational
Study of Illness Knowledge, Self-Care Behaviors, and Quality of Life in Elderly Patients
With Heart Failure. Journal of Nursing Research, 22(2), 136–145. doi:
10.1097/JNR.0000000000000024.
Läkemedelsverket. (2017). Diagnostik och behandling av kronisk hjärtsvikt. Stockholm:
Läkemedelsverket. Hämtat 20 november, 2018, från
https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Behandlingsrekommendationerna/Behandlin
gsrekommendationer-A-O/Behandlingsrekommendationer---listan/Hjartsvikt/
Maclver, J., Wentlandt, K. & Ross, H-J. (2017). Measuring quality of life in advanced heart
failure. Current Opinion in Supportive & Palliative Care, 11(1), 12–16. doi:
10.1097/SPC.0000000000000250
McCance T. & McCormack, B. (2013). Personcentrerad omvårdnad. Leksell, J. & Lepp, M.
(Red.). Sjuksköterskans kärnkompetenser (ss. 81–110). Stockholm: Liber.
Meng, K., Musekamp, G., Schuler, M., Seekatz, B., Glatz, S., Karger, G, …, Faller H. (2016).
The impact of a self-management patient education program for patients with chronic heart
failure undergoing inpatient cardiac rehabilitation. Patient Education and Counseling, 99(7),
1190–1197. doi: 10.1016/j.pec.2016.02.010
Opasich, C. & Gualco, A. (2007). The complex symptom burden of the aged heart failure
population. Current Opinion in Supportive and Palliative Care, 1(4), 255–259. doi:
10.1097/SPC.0b013e3282f33f98.
25
Rutledge, T., Reis, A., Linke, S., Greenberg, B. & Mills, P. (2006). Depression in heart failure
a meta-analytic review of prevalence, intervention effects, and associations with clinical
outcomes. Journal of the American College of Cardiology, 48(8), 1527–1537. doi:
10.1016/j.jacc.2006.06.055
Schmittdiel, J., Mosen, D., Glasgow, R., Hibbard, J., Remmers, C. & Bellows, J. (2008).
Patient Assessment of Chronic Illness Care (PACIC) and Improved Patient-centered
Outcomes for Chronic Conditions. Journal of General Internal Medicine, 23(1), 77–80. doi:
10.1007%2Fs11606-007-0452-5
Segan, L., Nanayakkara, S., Mak, V. & Kaye, D. (2018). Enhancing self-care strategies in
heart failure through patient-reported outcome measures. Internal Medicine Journal, 48(8),
995–998. doi: 10.1111/imj.13977
SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
Smith, C.E., Piamjariyakul, U., Dalton, K.M., Russell, C., Wick, J. & Ellerbeck, E.F. (2015).
Nurse-led Multidisciplinary Heart Failure Group Clinic Appointments: Methods, Materials
and Outcomes Used in the Clinical Trial. The Journal of Cardiovascular Nursing, 30(4S), 25–
34. doi: 10.1097%2FJCN.0000000000000255
Socialstyrelsen. (2016). En mer tillgänglig och patientcentrerad vård. Stockholm:
Socialstyrelsen. Hämtad från
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20115/2016-3-22.pdf
Socialstyrelsen. (i.d.). Jämlik hälsa, vård och omsorg. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 19
november, 2018, från https://www.socialstyrelsen.se/jamlikhalsa-vardochomsorg
Socialstyrelsen. (2015). Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. Stockholm: Socialstyrelsen.
Hämtad från https://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nr-hjarta-hjartsvikt.pdf
26
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU]. (2014). Granskningsmall för
observationsstudier och icke-randomiserade kontrollerade studier. Stockholm: Statens
beredning för medicinsk och social utvärdering. Hämtad från
https://www.sbu.se/contentassets/d0652d7bec104438a6051a842a2249ed/Bilaga-2B-OBS-
mall.pdf
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU]. (2017). Patientdelaktigheten i
hälso- och sjukvården. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.
Hämtad från
https://www.sbu.se/contentassets/4065ec45df9c4859852d2e358d5b8dc6/patientdelaktighet_i_
halso_och_sjukvarden.pdf
Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm:
Svensk sjuksköterskeförening.
Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Personcentrerad vård. Stockholm: Svensk
Sjuksköterskeförening. Hämtad från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-
publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_2016.pdf
The American Geriatrics Society Expert Panel on Person-Centered Care, (2016). Person-
Centered Care: A Definition and Essential Elements. Journal of the American Geriatrics
Society 64(1), 15–18. doi: 10.1111/jgs.13866
Vasko, P. (2013). Hjärt-kärlsjukdomar. Grefberg, N. (red.). Medicinboken: orsak, symtom,
diagnostik, behandling (5. rev. uppl. ss. 69–159). Stockholm: Liber.
Williams, J., Walker, R., Smalls, B., Hill, R. & Egede, L. (2016). Patient-Centered Care,
Glycemic Control, Diabetes Self-Care, and Quality of Life in Adults with Type 2 Diabetes.
Diabetes Technology & Therapeutics, 18(10), 644–649. doi: 10.1089/dia.2016.0079
