Anders Lindqvist Karl Lindqvist MÄNNISKANS TEXTER LITTERATUREN · texter”, lyssna på dem och diskutera sedan i hela klassen vad det kan vara i det här rytmiska sättet att berätta

Anders LindqvistKarl Lindqvist

MÄNNISKANS TEXTERLITTERATUREN

Smakprov ur läromedlet

svenska_Henric_Litteraturen.indd 1 2011-02-10 08.54

Studentlitteratur

Skola och vuxenutbildning

Box 141

221 00 Lund

Besöksadress Åkergränden 1

Tel 046-31 20 00

www.studentlitteratur.se

KO P I E R I N G S F Ö R B U D

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering,

utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt

BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas

mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för

utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För

information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens

huvudman eller BONUS-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av

allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till

två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/

rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper

och tryckprocess.

Artnr 33713

ISBN 978-91-44-05982-2

© Författarna och Studentlitteratur AB 2011

Upplaga 1:1

Redaktörer: Malin Kågerman Hansén, Henric Arfwidsson,

Tommy Lundahl


3

Innehållsförteckning

ForntidenDE FÖRSTA KULTURERNA

AntikenSAMHÄLLE OCH KULTUR

Grekland 3600–323 f.Kr.Athen – demokratins födelseGreklands gudarFilosoferna

Hellenistisk tid 323–31 f.Kr.Alexandria

Romarriket ca 750 f.Kr.–476 e.Kr.Den romerska republiken 509–31 f.Kr.Det romerska kejsardömet 31 f.Kr.–117 e.Kr.Mellan hedendom och kristendom (117–476) Kristendomen tar över

Utanför EuropaKina – en orolig tidIndien – kontakterna med västAfrika

ANTIKENS EPIK

GreklandTrojanska krigetHomeros och hans eposVad kännetecknar ett epos?HistorieskrivningI fablernas värld

RomVergilius Historieskrivning och biografiKristendomens texter

Utomeuropeisk epikKina – filosofins tröst Indien – filosofi och kärlek

ANTIKENS LYRIK

Grekland – den personliga lyrikens födelseDen antika lyrikens versmått

Kärlek och hat, sexualitet, fest och glädjeSapfo – antikens främsta lyriker

Rom – imitation och nyskapandeDen personliga lyriken Den objektiva lyriken

Utomeuropeisk lyrikAfrikaKinaIndien

ANTIKENS DRAMATIK

Grekland – regler och improvisationDe dionysiska festspelen Tragedi Den grekiska teaterplatsenSpelstilenAischylos, Sofokles och Euripides – den

grekiska tragedin utvecklasDen grekiska komedin

Den romerska teaternKomedin – Plautus och Terentius Sex och våld: mimarna tar överDet antika dramats undergång

Utomeuropeisk dramatikAfrikaIndienÖstasien

Medeltiden (476-1453)Medeltidens världsbildKulturella världar

MEDELTIDENS EPIK

Kristen epik- att leva i två världarHövisk epik – äventyr och kärlekFolklig epikArabisk epik – helighet och fantasiDen isländska saganSvensk epikUtomeuropeisk epik


4

MEDELTIDENS LYRIK

Medeltiden – kämparnas och våldets tidDen höviska kärlekens tid Smutsens och snuskets tidUtomeuropeisk lyrik

MEDELTIDENS DRAMATIK

Kyrklig dramatik – återuppståndelsenDramatik utanför kyrkanUtomeuropeisk dramatik

Renässansen (1453 - 1600)Förändrade samhällen, förändrad kulturUtanför Europa

RENÄSSANSENS EPIK

Utomeuropeisk epik

RENÄSSANSENS LYRIK

Sonetter av många slag 1500-talets Sverige: psalmer och knittelUtomeuropeisk lyrik

RENÄSSANSENS DRAMATIK

Italien – perspektivscener och pajaskonsterSpanien – dramats guldålderEngland – Shakespeares tid Utomeuropeisk dramatik

BAROCK OCH KLASSICISM

Överdåd, fasa och tuktade former

BAROCKENS OCH KLASSICISMENS EPIK

Utanför Europa

BAROCKENS OCH KLASSICISMENS LYRIK

BAROCKENS OCH KLASSICISMENS DRAMATIK

UPPLYSNING OCH FÖRROMANTIK 1720-1790

Kämpande optimisterUpplyst envälde och riksdagsmaktUtanför Europa

UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS EPIK

Frankrike – upplysningens hjältarEngland- samhällsdebatt och nöjesläsningTyskland – litteraturens återkomstSverige- i upplysningens tjänst

Utanför Europa

UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS LYRIK

Poesin – folkets språkJohann Wolfgang von Goethe – mångsidig kärleksdiktareKvinnliga europeiska 1700-talspoeterSveriges 1700-tal – Bellmans och upplysningspoesins tid

UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS

DRAMATIK

Från franskklassicism till franska upplysningsmänDen upplysta dramatikenJohann Wolfgang von Goethe – teaterchef, nationalförfattare och förromantiker Den nya tidens skådespelare Kvinnlig dramatik under 1700-taletUtanför Europa

ROMANTIKEN 1790 -1830

Vad var romantiken?Reaktion, nationalism - och de första stegen mot en ny tidUtanför Europa

ROMANTIKENS EPIK

Frankrike – främlingskap och popularitetEngland - berättandet tar nya vägarTyskland- sagor och vilda romanerRyssland – patriotism och känslaSverige – en ny prosa växer framÖvriga Norden- sagor och eposUtanför Europa

ROMANTIKENS LYRIK

Den engelska romantiska lyriken – natur, egensinnighet, politik och skönhet Melankoli,natur, saga och hjältarSverige – etablerade romantiker och egensinniga genierUtanför Europa

ROMANTIKENS DRAMATIK

Tyskland – den romantiska dramatikens vaggaFrankrike – Victor Hugos och boulevardteaterns


5

romantikNorden – sagor, längtan och desillusion

MODERNISMEN 1890-1945

Ismernas tidMaskinåldern

MODERNISMENS EPIK

Frankrike – yttre och inre verklighetEngland- gamla och nya världarTyskland – från krig till krigSovjetunionen – att välja sidaSverige- hembygden och världen Övriga Norden Utanför Europa

MODERNISMENS LYRIK

Symbolismen – hur mycket förstår vi?Futurismen – i sällskap mot framtidenApollinaire – modernismens allkonstnärExpressionismen – den desperata lyrikens uttryckDadaism och surrealism – jolifanto bambla och bevingade bläckfiskarT S Eliot och det öde landetSverige kring sekelskiftet Utanför Europa

MODERNISMENS DRAMATIK

Symbolismen – från verklighet till drömExpressionismen - ”skrikdramatiken”Den politiska dramatikenUtanför Europa

EFTERKRIGSTIDEN 1945-2000

”Kalla och varma” krig i en ny världTeknikens underÅngest, ansvar och ungdomsrevoltSverige – världen kommer allt närmare

EFTERKRIGSTIDENS EPIK

Frankrike – över mitt öde bestämmer jagEngland – samhället präglar digTyskland – att gå vidare efter krigetSovjetunionen – författare är opålitligaSverige- och världen

EFTERKRIGSTIDENS LYRIK

Europa – vad gör vi med lyriken?Sverige – modernism och nyenkelhetUtanför Europa

EFTERKRIGSTIDENS DRAMATIK

60-talsavantgardet Sverige – frihet, ångest och barnteaterKvinnliga dramatiker tar plats på scenen Utanför Europa


6

© Författarna och Studentlitteratur


7 Antiken


A N T I K E N

Forntidens högkulturer kunde du läsa om i föregående kapitel. De gav i sin

tur kulturella impulser till den lilla bergiga sydeuropeiska halvö, som sena-

re kom att kallas Grekland. Den låg vid en korsväg för handel och sjöfart,

och med de kringseglande fartygen kunde också idéer och tankar smyga

sig med i lasten. Dessa omformades sedan efter det egna samhällets speci-

ella behov och så växte det antika Grekland fram, som vi brukar kalla ”den

västerländska kulturens vagga.”


44 Antikensamhälleochkultur


SAMHÄLLE O CH KULTURForntidenshögkulturerkundeduläsaomiföregåendekapitel.Degavisinturkulturella impulsertilldenlillabergigasydeuropeiskahalvö,somse-narekomattkallasGrekland.Denlågvidenkorsvägförhandelochsjöfart,ochmeddekringseglandefartygenkundeocksåidéerochtankarsmygasigmedilasten.Dessaomformadessedanefterdetegnasamhälletsspeci-ellabehovochsåväxtedetantikaGreklandfram,somvibrukarkalla”denvästerländskakulturensvagga.”

Hedersbeteckningen kommer av att det är härifrån vi har fått vårt sam-hällsskick och mycket av det vi kallar kultur. Det framgår inte minst av svenskans alla grekiska lånord, från demokrati till olympiad; ord för vårt tänkande som filosofi eller för utforskandet av vårt inre, psykologi. Studiet av världen igår, idag och i morgon: arkeologi, historia, fysik och astronomi. Eller de litterära grundformer vi använder oss av i denna bok: epik, lyrik och drama. (se Inledningen).

Antikens kultur uppstod i Grekland, övertogs sedan av romarna och spreds genom dem vidare, till länderna runt Medelhavet och upp genom Europa. De grekiska och de romerska författarna sågs som klassiker, som senare tiders författare skulle försöka efterlikna. Så började ”det väster-ländska kulturarvet” träda fram, det som vi fortfarande i så hög grad är präglade av även här i Sverige.

Grekland 3600–323 f.Kr.

På den grekiska halvön fanns redan från cirka 7000 f.Kr. en åkerbruks-kultur, men det var under bronsåldern, 3600–1050 f.Kr., som handel och sjöfart växte fram. För utvecklingen av handeln blev två saker avgörande. Med grekerna fick mynten allmän användning och den opraktiska bytes-handeln försvann. Lika viktig blev skriften. Från ett annat handelsfolk, fenicierna, övertog grekerna ett system med stavelseskrift som de i sin tur vidareutvecklade (se Språket).

Välstånd och överbefolkning gjorde att grekerna med bosättningar och handelsstationer började kolonisera områden i Italien, Nordafrika och på Mindre Asiens västkust. Där kom de i konflikt med det väldiga persiska riket som från mitten av 500-talet f.Kr. sträckte sig ända från Egypten till Indien. Under perserkrigen slöt sig alla greker samman och vid Marathon hejdades den persiska invasionen 490 f.Kr. Efter slaget sprang en budbä-rare 42 195 meter till Athen med beskedet att staden var räddad. Sträckan är fortfarande densamma i dagens maratonlopp.

klassiker n författare som skapat verk av bestående värde

demokrati n demos – folk + kratein - vara stark, härska

olympiad n olympiados – tidsrymd på fyra år

filosofi n philos – vän + sophia – vishet

psykologi n psyche – själ + logos – ord, tal, förnuft

arkeologi n arché – början, orsak + logos

historia n historia – efter-forskning, undersökning

fysik n physike – något som avser naturen

astronomi n astron – stjärna + nomos – lag,kunskap

Korinth

Athen

Naukratis

Jerusalem

Karthago

Det grekiska området omkring 700-talet f.Kr.

Områden koloniserade av greker

Kreta Cypern

Korsika

Sardinien

Svarta havet

Donau

Medelhavet

Nil

en

Miletos

Siracusa

Kyrene

Massalia

Byzantion

A N T I K E N

Läs mer om de grekiska staterna i webbdelen


45 Antiken

samhälleochkultur


Athen – demokratins födelseUnder den här tiden var Grekland indelat i stadsstater. De bestod av en stad med tillhörande landsbygd. Mitt i de flesta städerna på en klippa låg akropolis, med de viktigaste templen. Nedanför fanns torg och bostäder skyddade av en mur. En av de mest framstående stadsstaterna var Sparta, som med sina hjältemodiga soldater hade spelat en avgörande roll under perserkrigen. Från 400-talet blev istället Athen hela Greklands domine-rande handels- och kulturcentrum. Under denna klassiska tid utformades den athenska demokratin. Den gällde dock endast fria,vuxna män. Kvin-nor, slavar och inflyttade från andra stadsstater hade inga politiska rät-tigheter. Tidigare hade det funnits många kvinnor som arbetade med lä-kekonst, men de förbjöds nu att studera. Möjligen fick de tjänstgöra som barnmorskor eftersom det hörde ihop med det som sågs som deras vikti-gaste uppgift i samhället: att föda barn.

De fria manliga medborgarna avgjorde genom omröstningar hur staden Athen skulle styras. Det var också nästan uteslutande bland männen som kulturlivet fick sina utövare. Och sina välgörare. En orsak till ett rikt ut-bud av kultur är att i ett välmående samhälle behöver inte alla slita för den dagliga brödfödan. I det klassiska Grekland får vi våra första verkliga kul-turarbetare, som alltså fick betalt för att utöva sitt yrke.

Korinth

Athen

Naukratis

Jerusalem

Karthago

Det grekiska området omkring 700-talet f.Kr.

Områden koloniserade av greker

Kreta Cypern

Korsika

Sardinien

Svarta havet

Donau

Medelhavet

Nil

en

Miletos

Siracusa

Kyrene

Massalia

Byzantion




Trots att skriften nu utvecklats var litteraturen i första hand muntlig. Pro-fessionella underhållare, rapsoder, drog från plats till plats och berättade allt från verkliga krigsäventyr till sagor och myter. Det här blev en littera-tur tillgänglig för alla greker vilken samhällsklass de än tillhörde. Ibland satte rapsoderna ihop egna långa och rytmiska berättelser till det vi kallar epos (se s. 62).

1 BeRÄttAnDetDÅOCHnU

Rapsoden kan jämföras med dagens ”rappare”. Ta i grupper fram några moderna ”rap-texter”, lyssna på dem och diskutera sedan i hela klassen vad det kan vara i det här rytmiska sättet att berätta som är speciellt fängslande

Sånger och uppläsningar av lyrik och körlyrik samlade stora skaror omkring sig. Dramat uppfördes för en väldig publik vid stora fester (se

rapsod n rhapsodos – sam-manfoga + ode – sång


47 Antiken

samhälleochkultur


s. 75). Att litteraturen blivit så populär gjorde att den började skrivas ner för att kunna bevaras för eftervärlden. Från 400-talet f.Kr. börjar det förekomma texter i fler än ett exemplar, inte minst sedan Homeros epos utnämnts till den klassiska grekiska texten.

Greklands gudarVarje grekisk stadsstat kunde ha sin egen favoritgud, men alla tillhörde en gemensam gudavärld. På det grekiska berget Olympen härskade en bro-kig samling ledda av den ständigt otrogne Zeus och hans trogna maka, Hera. Där fanns hans dotter, Afrodite, som hade minst lika många även-tyr som sin far. Apollon understödde diktning och musik, medan Ares var krigskonstens gud. I underjorden härskade Hades, bror till Zeus. En an-nan bror var Poseidon, havets gud. En syster var Demeter, skördekonstens gudinna. Ett undantag bland gudarna var Athena, eftersom hon inte hade någon mor. Hon föddes som en blixt ur sin fader Zeus huvud! Hon var staden Athens speciella skyddsgudinna.

Detta är endast några exempel ur en mycket brokig skara av gudar. Dess-utom växte gudavärlden hela tiden. Genom att gudarna gärna förälskade sig i vackra jordiska människor av båda könen uppstod snart ett myller av halvgudar. Och ett myller av historier. Den grekiska mytologin uppvisar en provkarta på spännande intriger med otrohet, svartsjuka, svek, hämnd eller måttlös åtrå och passion.

Gudarna tillbads genom regelbundet återkommande fester, där de hylla-des med offer och processioner exempelvis vid den årliga Dionysosfesten i Athen. Dionysos var fruktbarhetens och rusets beskyddare och son till Zeus och en jordisk kvinna. Vid festen förekom också dramatikertävlingar (se s. 87).




Gudarna var mycket måna om sin värdighet. Många myter handlar om människor som försöker förhäva sig gentemot gudarna. De som trotsar dem uppvisar hybris och det kan ge fruktansvärda straff som följd. Däre-mot blandade sig gudarna själva gärna in i mänskliga angelägenheter och strider.

Myterna har stor betydelse för alla forntida kulturers litteratur och det gäl-ler verkligen antikens Grekland. Man kan kalla den grekiska gudavärlden en litteraturens väldiga förrådskammare. Ur den hämtade såväl epiker som dramatiker ämnena för det de ville berätta eller gestalta.

2 GUDAVÄRLDARiVÄRLDen

Det finns idag mängder av böcker och sidor på Internet som beskriver gudavärldar från skilda kulturer. Ta reda på vad exempelvis krigsguden eller skördekonstens gudinna heter i Egypten, Mesopotamien, Indien och Grekland och ge exempel på likheter och olikheter mellan dem

Jämför dina exempel med kamraternas och samla en ”gudalista” tillsammans i klassen.

3 DenGRekiSkAGUDAFAMiLJen

Texten ovan beskrev endast en del av den grekiska gudafamiljen. Leta reda på ytterligare några gudar och rita ett släktträd över deras inbördes relationer.

FilosofernaI den här bokens inledning kunde du läsa om hur människan tidigt bör-jade fundera över alltings ursprung och om tillvarons mening och mål. När svaren på dessa frågor inte söktes i skapelsemyter utan i egna speku-lationer om hur världen ser ut lades grunden till den tankeverksamhet vi kallar filosofi.

De äldsta filosoferna beskrev världens uppbyggnad utifrån olika urämnen som vatten, jord, luft eller eld. Med atenaren Sokrates (469–399 f.Kr.) blev filosofin något för den enskilda människan. Han gick omkring på gatorna och förde samtal med alla han mötte om såväl moraliska problem som medborgarens roll i samhällslivet. Det gjorde honom farlig för de styran-de i Athen. Han var ”en ungdomens fördärvare” och dömdes till att välja mellan landsflykt eller döden. Han valde att dö för egen hand. Sina sista timmar tillbringade han tillsammans med sina närmaste vänner och lär-jungar, där de diskuterade om själen var odödlig eller inte. Sedan tömde han giftbägaren.

PlatonSokrates skrev själv ingenting, men hans filosofi är känd genom att hans främste elev Platon (427–348 f.Kr.) låter Sokrates vara huvudperson i de flesta av sina Dialoger. De är ofta uppbyggda så att Sokrates inleder med

hybris n övermod, tro för mycket om sin egen förmåga

Läs mer om tidig grekisk filosofi webbdelen

Läs mer om grekiska my-ter och gudar i webbdelen


49 Antiken

samhälleochkultur


en fråga, exempelvis: Vad är det sköna? Vad är tapperhet? Den som svarar får sedan ge exempel, Sokrates frågar vidare och genom den fortsatta dia-logen börjar vi fundera på om det finns något gemensamt för all tapperhet eller skönhet. Målet är alltså ett slags allmänna begrepp, som har en själv-ständig existens.

4 tAPPeRHetOCHSkÖnHet

Pröva på egen hand Sokrates teknik! Försök att tillsammans med en grupp kamrater, genom diskussion definiera vad ”tapperhet” och ”skönhet” är. Det räcker inte att slå upp ordet i en ordbok – bygg ut era tankar och ge en utförlig definition av begreppen! Skriv sedan ner det ni kommit fram till och jämför med andra grupper, som gjort samma uppgift. Vad finns det för likheter och skillnader mellan era svar?

Avsluta med en klassdiskussion där ni ringar in begreppen tillsammans.

Staten och idéernas världDen dialog som har fått störst betydelse för eftervärlden är Staten, med den kända bilden av ”grottan”. Platon menar här att vår egen verklighet är svår att begripa endast med våra sinnen, eftersom vi sitter fjättrade i en underjordisk grotta med ansiktena vända mot väggen längst in i grottan. Bakom oss brinner en stor eld och det enda vi kan uppfatta är skuggorna av figurer som rör sig bakom våra ryggar. Figurerna belyses av elden och kastar sina skuggor på grottväggen framför oss. Vår verklighet är alltså bara är en skugga av den egentliga verkligheten: idéernas rike. Enda sättet att få insikt om denna högre verklighet är genom filosofin. (se även Anto-login)

Sammanfattande brukar man kalla de här tankarna för Platons idealism. Den fick ett oerhört inflytande på europeiskt tänkande. Under 200-talet e. Kr. fördes Platons tankar samman med kristendomen i nyplatonismen. Den förenade tankarna om det godas idé med en hemlighetsfull (mys-tisk) längtan efter Gud. Denna längtan efter idéernas rike nådde sedan sin höjdpunkt under romantiken från 1700-talets slut till 1800-talets mitt.

På 390-talet f.Kr. återvände Platon efter långa resor till Athen. Där grun-dade han en egen skola för undervisning och forskning. Skolan låg nära en olivlund helgad åt sagohjälten Akademos och fick därför namnet Aka-demi. Platons akademi blev modell för senare kulturella och vetenskapliga sammanslutningar runt om i världen.

5 MeninGenMeDLiVet

Vi människor lever här och nu. Behöver vi då fundera över meningen med livet? Vad är din åsikt i denna fråga? Fundera först på egen hand och skriv ner några av

dina egna reflektioner. Diskutera sedan frågan gemensamt i klassen: behöver vi dessa funderingar, eller är det bäst att låta bli?




AristotelesEn av Platons elever var Aristoteles (384–322 f.Kr.), som efter sin lärares död grundade en egen akademi där han försökte systematisera alla veten-skaper som fanns i antikens Athen. Han skrev och föreläste bland annat om logik, estetik, pedagogik, psykologi och fysik. Många av hans skrifter finns bevarade och under medeltiden blev Aristoteles världsbild ledande i Västeuropa.

Aristoteles mest kända enskilda verk är Om diktkonsten. Enligt honom ska konsten efterbilda och återge verkligheten. Begreppet kallas mimesis. Främst ägnade han sig åt tragedin (se s. 96). Om diktkonsten fick efter-hand oerhörd betydelse både för det franskklassiska dramat på 1600-talet och för 1800-talets realistiska roman.

Hellenistisk tid 323–31 f.Kr.

Greklands politiska storhetstid tog slut med Alexander (356–323 f.Kr.), senare kallad ”den store”. Under långa fälttåg erövrade han inte bara Grek-land utan också Perserriket och Egypten. Riket sträckte sig ett tag till och med en bit in i Indien. Därmed spreds den grekiska kulturen långt ut i världen. Samtidigt påverkades den av inslag från de länder som erövrades. Denna blandkultur kom senare att kallas hellenismen, och blev en förmed-lande länk mellan Grekland och Rom.

Efter Alexanders tidiga död delade hans generaler efter ett antal krig upp väldet mellan sig. Jätteriket föll snabbt isär och de flesta av dess olika delar erövrades så småningom av romarna. Men kulturen fanns kvar.

AlexandriaUnder sina segertåg grundade Alexander nya städer i sitt eget namn. Den mest kända är Alexandria som anlades i i Egyptens Nildelta 331 f.Kr. Det blev en mycket modern stad med snörräta gator och ett stort lärdomscen-trum, Museion. Därifrån har vi fått ordet museum. Alexandria var under hellenismens tid världens största stad med över en miljon invånare. Fyr-tornet utanför Nilens mynning var ett av världens sju underverk.

I Alexandria lät Alexanders efterträdare Ptolemaios II (308–246 f.Kr.) byg-ga ett bibliotek där han placerade hela den då kända grekiska litteraturen. Museion växte snabbt och lär till sist ha omfattat 700 000 bokrullar. Här utvecklades så småningom en avancerad textkritik (filologi), där man ge-nom studiet av olika upplagor försökte finna fram till den ursprungliga texten.

logik n läran om det ”det riktiga” tänkandet

estetik n vetenskapen om det sköna och konstenmimesis n härma, imitera, efterbilda


51 Antiken

samhälleochkultur


Här utvecklades också Aristoteles tankar om mimesis (se s. 114), genom att vissa författare och verk utsågs till föredömen som borde efterbildas. Så uppstod en litterär kanon. Alltsedan dess pågår en ständig diskussion om vilka böcker man framför allt ska läsa för att få en god bild av all världens litteratur.

Biblioteket plundrades flera gånger och försvann helt år 389 e.Kr. Det åter-uppfördes 2001 i ett samarbete mellan den egyptiska staten och UNESCO. Den officiella invigningen ägde rum 16 oktober 2002. För den som vill veta mer har biblioteket en officiell hemsida på tre språk.

6 VÄRLDSLitteRAtURenSStÖRStA

Gör en lista på de fem författare du anser är de viktigaste i hela världslitteraturen. Jämför sedan din lista med någon klasskamrats lista och diskutera varför ni valt just dessa författare.

Därefter skriver var och en i klassen upp sina tre viktigaste författare på tavlan. Sammanställ vilka tre som finns med flest gånger, och röstar sedan bland dessa tre för att se vem som ”vinner”. Diskutera därefter, utifrån resultatet, vad som krävs för att en författare ska bli kallad klassiker. Är det popularitet, många läsare, språket och innehållet, tidlösheten och så vidare?

Läs om Hypatia och se-nare grekiska filosofer i webbdelen

Biblioteket och fyrtornet i Alexandria




Romarriket ca 750 f.Kr.–476 e.Kr.

Enligt traditionen grundades Rom 753 f.Kr. av bröderna Romulus och Re-mus. Staden låg på sju kullar intill floden Tibern. Mot slutet av 600-talet f.Kr. hade Rom växt till en stadsstat styrd av en kung, som hade den hög-sta civila, militära och religiösa makten.

Den romerska republiken 509–31 f.Kr.Den siste romerske kungen avsattes 509 och hela makten övergick till ett råd av äldste, senaten. Den tillsatte två konsuler, valda på ett år. Alla vuxna fria män var romerska medborgare med rösträtt i en folkförsam-ling. Republikens principer för maktfördelning mellan konsuler, senat och folkförsamling blev sedan vägledande för många styrelsesätt, exempelvis det i USA.

Under ständiga strider med grannfolken växte romarnas makt och år 270 f.Kr. styrde man över hela den italienska halvön. Genom en skicklig kom-bination av erövringskrig och förmåga att skaffa bundsförvanter fortsatte sedan expansionen. Till sist var hela Medelhavet omgivet av romerska be-sittningar och kallades ”Mare nostrum”, vårt hav.

Rom

Ravenna

MilanoLugdunum

(Lyon)

Lutetia Parisiorum

(Paris)

Massilia(Marseilles)

Burdigala(Bordeaux)

Corduba(Cordoba)

Colonia Agrippina (Köln)

Moguntiacum (Mainz)

Teutoburgerskogen

Actium(31 f.Kr.)

Vindobona(Wien)

Aquincum (Budapest)

Singidunum(Belgrad)

Ostia

Pompeji

SiracusaKarth

ago

Byzantium

EfesosAthen

Korinth

Londinium(London)

Damaskus

JerusalemAlex

andr

ia

Hadrianus mur122 e.Kr.

Donau

Dnjepr

Don

Rhe

n

Rhône

Elbe

Ebro

Eufrat

Tigris

GALLIEN

EGYPTENSahara

Medelhavet

Svarta havet


53 Antiken

samhälleochkultur


Vembesegrarvem?Med erövringarna spreds romersk lag och statsförvaltning ut över hela det nya världsriket. Romarna var skickliga soldater och ingenjörer. Deras kanske mest imponerande byggnadsverk blev deras vägar, som från Rom sträckte sig ända till rikets yttersta utkanter i nuvarande England eller Tyskland. Många av dessa vägar finns kvar än i dag. Romarna var också mästare i att bygga brovalv, som också användes som akvedukter, det vill säga de bar upp ledningar som fraktade färskvatten från bergen ner till städerna. För en förmögen romare var det dagliga livet ganska behagligt.

Romarnas praktiska sinnelag visade sig också när det gällde kulturen. När de med erövringen av Syditalien kom i kontakt med den välutvecklade grekiska kulturen tog de helt enkelt över den och gjorde den till sin! Man började med alfabetet som var en direkt överföring av det grekiska även om bokstäverna blev latinska (se Språket). De tre genrerna epik, drama och lyrik var redan etablerade så det behövdes inga nya. Romarna tog över i stort sett hela den grekiska gudavärlden, med alla dess myter. De bytte bara ut namnen: Zeus blev Jupiter, Hera blev Juno och dottern Afrodite fick heta Venus och så vidare.

Samtidigt som Grekland blev en del av det romerska riket fortsatte alltså den grekiska kulturen sitt segertåg. Den romerske poeten Horatius uttryckte se-nare detta med orden: ”Det besegrade Grekland besegrade sina besegrare.”

ettuppdelatsamhälleI likhet med tidigare samhällen fanns i romarriket fria medborgare och slavar. Medborgarna var i sin tur uppdelade i patricier och plebejer,. Alla manliga medborgare hade rösträtt, men det var bara patricierna som kun-de nå de högsta posterna i samhället.

En annan skiljelinje var förmågan att läsa. Den fanns i stort sett bara hos överklassen och diktarna själva. Kvinnorna var underställda sin far eller sin make och att gifta sig och föda barn var kvinnans viktigaste uppgift. Rika romerska kvinnor hade ändå ganska stora möjligheter att bestämma över sina liv. Kvinnor ur lägre samhällsgrupper kunde ha yrken och be-stämma över sin ekonomi. Det finns även kvinnor som varit kulturellt verksamma. Ett exempel är Cornelia (200–120 f.Kr.), som sägs ha varit en bildad och respekterad kvinna.

Den romerska republikens mest berömde gestalt var Gajus Julius Caesar (100–44 f.Kr.). Hans arméer erövrade det nuvarande Frankrike (Gallien). Caesar är känd för sina bevingade ord. År 49 utropade han sig till enväl-dig kejsare, men blev fem år senare mördad av dem som ville återinföra den tidigare republiken. Ledare för upproret var Brutus, en av Caesars närmaste vänner. När Caesar märkte det gav han upp allt motstånd; hans sista ord innan han dog blev: ”Et tu Brute” (Även du, min Brutus).

patricier n medlem av gam-mal och förnäm släkt

plebej n medlem av lägre samhällsklass

bevingade ord n berömt ut-tryck som många känner till, som ”fått vingar” och sedan spridits vidare

Rom

Ravenna

MilanoLugdunum

(Lyon)

Lutetia Parisiorum

(Paris)

Massilia(Marseilles)

Burdigala(Bordeaux)

Corduba(Cordoba)

Colonia Agrippina (Köln)

Moguntiacum (Mainz)

Teutoburgerskogen

Actium(31 f.Kr.)

Vindobona(Wien)

Aquincum (Budapest)

Singidunum(Belgrad)

Ostia

Pompeji

SiracusaKarth

ago

Byzantium

EfesosAthen

Korinth

Londinium(London)

Damaskus

JerusalemAlex

andr

ia

Hadrianus mur122 e.Kr.

Donau

Dnjepr

Don

Rhe

n

Rhône

Elbe

Ebro

Eufrat

Tigris

GALLIEN

EGYPTENSahara

Medelhavet

Svarta havet

Läs mer om det romerska samhället i webbdelen




7 BeVinGADeORD

Det finns flera samlingar med bevingade ord på svenska. Du kan lätt hitta dem på nätet. Slå upp några bevingade ord från antikens Grekland eller Rom och diskutera varför just dessa ord blivit ”bevingade”.

Försök också hitta på några egna bevingade ord, som skulle kunna sägas av kända personer idag. Samla era exempel på tavlan och diskutera.

Det romerska kejsardömet 31 f.Kr.–117 e.Kr.Efter mordet på Caesar följde en tid av inbördeskrig innan Octavianus (63 f.Kr.–14 e.Kr.) tog makten 31 f.Kr. och utropade sig till enväldig kejsare med namnet Augustus. Under den följande kejsartiden gjorde romarna nya erövringar och lade under sig hela Gallien, Britannien, Alpländerna, nuvarande Rumänien och Bulgarien. Medborgarnas politiska inflytande var nu borta, men å andra sidan fick folket uppleva ”den romerska freden” som varade i nästan 200 år.

Augustus insåg betydelsen av lojala medarbetare. Det gällde också förfat-tarna. De hade språket i sin makt och kunde bli farliga om man inte hade dem på sin sida. Hans rådgivare Maecenas (70–8 f.Kr.) fick idén att de främsta författarna skulle understödjas. Sedan dess brukar den som per-sonligen ger bidrag till vetenskap och kultur kallas för mecenat.

Författarna fick alltså betalt för att skriva det makten ville ha. Om man inte gjorde det blev man avskedad och landsförvisad till någon av romar-rikets yttre regioner, i värsta fall mördad. När det gäller kejsartidens litte-ratur blev den därför främst en hyllning till såväl kejsarens som det egna landets storhet.

8 FÖRFAttARenOCHMAkten

Genom Maecenas idé väcktes diskussionen om hur författarna ska förhålla sig till dem som betalar för deras konst, en viktig frågeställning än idag.

Vad tycker du? ska författarna blunda för orättvisor och smickra dem som har makten, eller ska de våga vara kritiska trots att de då kanske mister sin inkomst, sin frihet att skriva eller än värre: livet. Diskutera i helklass.

Mellan hedendom och kristendom (117–476) Under den senare delen av kejsartiden härjades det romerska riket av inre strider. Först med Konstantin (kejsare 306–337) återinfördes ordningen, men han insåg att riket var för stort för att kunna hålla ihop. Han flyt-tade därför maktens centrum österut till inloppet av Svarta havet där han grundade staden Konstantinopel, dagens Istanbul.

Efter Konstantins död kom uppdelningen i ett västromerskt och ett öst-romerskt rike. I väster anföll allt fler gränsfolk och Rom erövrades 410 och


55 Antiken

samhälleochkultur


ytterligare en gång 455 av vandalerna, som plundrade och brände staden. Än idag kallar vi människor som förstör och ödelägger för vandaler. 476 avsattes den siste västromerske kejsaren av germankungen Odoakar. Väst-roms tid var definitivt slut, medan det östromerska riket fortsatte att exis-tera i nära tusen år tills Konstantinopel erövrades av turkarna 1453.

kristendomentaröverOmkring år 30 korsfästes en judisk upprorsmakare som kallade sig Jesus. Han påstod att han var Guds son, som stigit ner från himlen för att frälsa människorna på jorden. I Gamla testamentet (se s. 16) hade det talats om en sådan frälsare, en Messias, men skillnaden var att Jesus riktade sig till alla,inte bara till judarna. Messias blir i grekisk översättning Christos. Den nya läran fick senare namnet kristendom.

De kristna såg Gud, inte kejsaren, som den högste och därför försökte de romerska kejsarna med olika medel utrota den nya läran. Förföljelserna blev efterhand allt grymmare. På den väldiga amfiteatern Colosseum (in-vigd år 80 e.Kr.) med plats för närmare 50 000 åskådare var ett av ”folk-nöjena” att se hur hungriga lejon kastade sig över försvarslösa kristna män, kvinnor och barn.

Kristendomen gick ändå inte att hejda. På 300-talet insåg kejsar Konstan-tin att den kunde användas som en enande kraft i ett romarrike på väg att falla sönder. Förföljelserna upphörde och omkring 380 blev kristendomen statsreligion.

Colosseum i Rom hade plats för ca 50 000 åskå-dare.




Vid gudstjänsterna användes de kristna bibeltexterna flitigt, men de var många att hålla reda på. Under 200- och 300-talen utvecklades därför ett system där skrivna blad av pergament häftades ihop till en skrift där läsaren kunde slå upp det ställe som behövdes. Så skapades den bundna boken.

Utanför EuropaAntiken är den allmänna benämningen på de grekiska och romerska kultu-rerna. Men naturligtvis fanns också på andra håll i världen ett rikt kulturliv.

Kina – en orolig tid Kina var ett utpräglat klassamhälle. Kejsarna omgavs av lyx och överflöd, medan de fattiga levde i svält, sjukdomar och slaveri. Kultur betraktades med misstänksamhet. Kejsaren Shi Huang-di (260–210 f.Kr.) har gått till historien, därför att han lät bränna upp alla böcker han ansåg farliga.

9 AttBRÄnnABÖCkeR

Vad tänker du om Shi Huang-di och hans försök? Skriv ner några reflektioner?Ta därefter reda på mer: Känner du till liknande exempel med brännande av böcker från

modern tid? Hur ser det ut i dagens diktaturer?Diskutera med en kamrat utifrån det du tagit reda på: Går det att hindra människor från

att ta del av kultur?

Pergament n behandlat får-, get- eller kalvskinn

Läs mer om Kinas tidiga historia i webbdelen

Shi Huangdis terrakot-taarmé upptäcktes 1974 och består av ca 8 000 soldater i full storlek som skulle försvara härskaren efter döden.


57 Antiken

samhälleochkultur


Indien – kontakterna med västNär den persiske kungen Dareios I (522–485 f.Kr.) först erövrade Indien och sedan stred mot Grekland fick alla tre ländernas kulturer kontakt med varandra. Kontakten blev än större genom Alexander den stores eröv-ringar.. Efter Alexanders död föll väldet snabbt sönder. Indien blev åter ett självständigt rike med en egen och blomstrande kultur.

Afrika Under det sista årtusendet f.Kr. ägde ingen större politisk eller kulturell utveckling rum i det forna Egypten. På 700-talet hade handelsfolket feni-cierna grundat staden Karthago och därifrån utgick sedan karavaner för handel med folken söder om Sahara. De medförde också redskap av järn, jordbruket utvecklades och nya stater bildades. Under den afrikanska järnåldern 500 f.Kr. –1 000 e.Kr. talades i dessa områden upp mot 1 000 språk och varje språk tycks ha haft sin egen muntliga litteratur. Det mesta av den har försvunnit men spår av den finns kvar, främst inom lyrik och dramatik.

10 VADGÅRAtttAReDAPÅ?

Vi vet mycket om den äldsta grekiska och romerska kulturen? Vilka källor finns det? Gör i grupper upp en lista på vilka typer av kulturyttringar som sammantaget ger oss en bild av den europeiska antiken. Diskutera därefter i gruppen vad som är möjligt att ta reda på om samtida kulturer utanför Europa. Hur ser ”forskningsläget” ut när det gäller dessa kulturer? Diskutera sedan detta i hela klassen.


58 Antikenantikensepik


ANTIKENS EPIKiantikensGreklandutveckladesnyaepiskaformersomfilosofiochhisto-rieskrivning.Denepiksomframföralltlevtkvarärändåberättelsernaomstorahjältedåd,medgrekenHomeroseposIliadenochOdysséensomfräm-staexempel.DessaeposinspireraderedanunderantikenromarenVergi-liustillhansverkAeneiden.

GreklandTrojanska krigetAntikens greker skilde inte så noga mellan myt, saga och historia. Staden Troja på Mindre Asiens kust (se karta s. 44) konkurrerade med grekerna om handeln på Medelhavet och erövrades och förstördes flera gånger. Kring dessa historiska händelser byggdes sedan en mängd mer eller min-dre sannolika berättelser upp.

Allt börjar som en saga. Till ett bröllop har man glömt att bjuda in tve-dräktens gudinna, Eris. Mitt under festen kastar hon in ett guldäpple med inskriften: ”Till den skönaste”.

Prins Paris av Troja blir utsedd att vara domare mellan gudinnorna Hera, Athena och Afrodite. Alla tre försöker muta honom. Paris väljer Afrodite, som lovat honom jordens vackraste kvinna. Tillsammans rövar de bort den sköna Helena.

Men Helena är redan gift med kung Menelaos av Sparta och han uppbå-dar nu en mängd grekiska furstar och hjältar för att hämta tillbaka henne.

tvedräkt n oenighet

Läs mer om antikens epik i webbdeklen.

Paris som domare, med guldäpplet i handen.


59 Antiken

antikensepik


Där finns bland annat hans bror, den mäktige Agamemnon, och hjältar som Akilles och Odysseus. Med en väldig flotta seglar grekerna mot Troja. Efter tio års belägring intar de staden.

Trojanska kriget gav stoff till en mängd dramer (se s. 71), men framför allt till två av litteraturens mest kända berättelser: Iliaden och Odysséen.

Homeros och hans eposHomeros är den förste kände grekiske författaren. Han var en rapsod (se s. 65) som levde kring 750 f.Kr. Hans mest kända epos, Iliaden och Odysséen. är väldigt långa. Att en ensam person verkligen kunnat lära sig Iliadens 16 000 och Odysséens 12 000 versrader utantill är förstås en oerhörd bedrift. I övrigt vet vi inte mycket om honom.

iLiADen

Grekernas namn på Troja var Ilion och därför heter det stora eposet om kriget Iliaden. Men det som skildras är endast en episod från slutskedet av grekernas tio år långa krig mot trojanerna. Berättelsen börjar med ett vredesutbrott:

Vreden, gudinna, besjung som brann hos peliden Akilles,den som sänt tusen kval över olycksfödda achajer!

Akilles deltar inte längre i kriget. Han sitter i sitt tält och tjurar eftersom den mäktige kung Agamemnon, har lagt beslag på hans favoritslavinna. Nu har han bett sin mor att se till att Zeus hjälper trojanerna i kriget. Akhaierna lider stora förluster och till sist ber Akilles vän Patroklos, att få låna den store hjältens rustning. Han går med på det och till att börja med flyr trojanerna förfärade. De tror att Akilles har återvänt till striden. Men

kungasonen Hektor, trojanernas främste kämpe, vågar ändå gå emot Patroklos och dödar honom.

Där står nu Akilles. Han är fortfarande arg, men hans bäste vän har dödats i striden och på sätt och vis är det hans fel. Han sväljer sin vrede och ger sig ut på slagfältet. I slutstriden mellan honom och Hektor är även gudarna inblandade. Vid Akilles sida står Athena. När Hektor slungar sitt spjut ser Athena till att det vänder av åt fel håll och mis-sar. Akilles träffar däremot rätt och så går det som det går.

I triumf släpar Akilles Hektors lik runt Patroklos grav. När Hektors far, den gamle kung Priamos, uppsöker Akilles och bönfaller honom att få tillbaka sin döde son, ger ändå Akilles efter. Hans vrede har svalnat. Eposet är slut.

Iliaden är en spännande berättelse men inte bara det. Eposet skildrar tidlösa mänskliga känslor, som Akilles sårade stolthet och vänskapen mellan honom och Pa-troklos. De är båda beredda att gå i döden för varandra, och när Patroklos dödats följer hämnden och grymheten. Akilles visar även andra sidor av hjälterollen, när han kan leva sig in i en faders sorg över sin döde son.

11 VReDeOCHVÄnSkAP

Vrede och vänskap är två av de starkaste känslorna när det gäller manliga hjältar i litteraturen. Kan den kombinationen också gälla kvinnliga hjältar?

Leta reda på några exempel från böcker, filmer, TV-serier. Jämför med några kamrater.

peliden n ”Peleus son”; Akil-les var son till havsgudinnan Thetis och den jordiske hjäl-ten Peleus

akhaier n grekerna




ODYSSÉen

Odysséen utspelas under längre tid än Iliaden. Eposets huvudperson, Odysseus, hade egentligen helst stannat hemma i lugn och ro på sin ö Ithaka, men har motvilligt gett sig ut i kriget för att hjälpa sina landsmän. Han har varit borta i tio år och det ryktas om att kriget äntligen är slut. Men Odysseus kommer inte hem. Sonen Telemachos ger sig iväg för att leta efter sin far. Kvar på ön sitter Odysseus trogna maka Penelope och för-söker hålla ett antal efterhängsna friare ifrån sig. De hoppas att Odysseus är död.

Ena halvan av eposet beskriver Telemachos sökande och Penelopes väntan. Den andra halvan handlar om Odysseus själv. Trojanska kriget slutade med att grekerna i sin segeryra gick för långt och för detta straffades de av gudarna. Odysseus straff blev att i tio år tvingas irra omkring på Medelhavet. När vi första gången möter honom är alla hans män döda och han själv är fånge hos nymfen Kalypso, som förälskat sig i honom. Gudarna börjar nu tycka synd om Odysseus och tvingar Kalypso att släppa honom. Odysseus bygger en flotte och ger sig iväg, men en gud är fortfarande arg, havsguden Poseidon. Han framkallar en storm, flotten förliser och Odysseus kastas upp på fajaker-nas ö. Hos fajakerna är han en främling, men eftersom gästvänlighet är en dygd bland alla greker ställer de till ett gästabud. De vill ändå veta vem främlingen är.

Odysseus börjar berätta om alla sina äventyr. En av historierna handlar om hur Troja erövrades genom en list som Odysseus kom på. Grekerna byggde en stor trähäst och ställde den utanför stadsmuren och låtsades sedan segla iväg. I triumf drog trojanerna in trähästen innanför murarna, men den var ihålig och inuti satt grekerna. Under natten smög de sig ut och blodbadet var igång.

I ett annat äventyr lyckas den listige Odysseus besegra den enögde cyklopen. Ty-värr visade han sig vara en av Poseidons söner. Sedan berättar Odysseus hur han fast-bunden vid masten har lyssnat till sirenernas sång, hur hans skepp har seglat mellan sjöodjuren Skylla och Karybdis. Han har till och med besökt dödsriket.

Fajakerna lyssnar och lyssnar. Och lika fascinerande är dessa historier för oss som i över tvåtusen år fått ta del av dem! Odysseus är en hjälte, men han är framför allt en god berättare. Vi måste inte tro på alla hans skepparhistorier men vi tycker om dem. Vi blir som fajakerna. När han väl har satt igång vill vi höra mer. Till sist är festen över, och som tack ger fajakerna Odysseus ett nytt skepp så att han äntligen kan segla hem. Kan-ske var detta avsikten med alla hans historier.

Sonen Telemachos kommer hem ungefär samtidigt som Odysseus. Tillsammans gör de upp planer för hur de ska besegra friarna och Odysséen slutar i en blodig slakt på dem. Ingen skonas, inte ens de slavinnor som friarna har lagt beslag på. Här liksom i Iliaden flyter mycket blod. Slutstriderna är ett frossande i detaljerade avrättningar. Det fanns underhållningsvåld redan i antikens Grekland!

De båda makarnas trogna kärlek belönas av gudinnan Athena, som har funnits i bakgrunden hela tiden. Hon gör Odysseus och Penelope lika vackra som de var i sin ungdom (re-make skulle vi säga idag) och tillsammans med sin son kan de sedan leva fredligt på sin ö i alla sina dar.

Odysséen är en berättelse som vänder sig till en bred publik. Där finns mängder av spännande och fantastiska historier. Ändå är huvudpersonen Odysseus ingen enkel-spårig hjälte. Han är inte ens snygg, visserligen bredaxlad men ganska sliten och satt i kroppen. Men han har ett stort hjärta och en skarp hjärna. Kanske är det därför alla dessa havsnymfer och prinsessor blir förälskade i honom. Odysseus vågar visa känslor, han gråter ofta när han sörjer sina döda kamrater. Egentligen vill han inte vara en hjälte. Han vill hem. Och om allt det kan han berätta.

cyklop n här: mytologisk varelse; jätte med ett öga.

siren n här: mytologisk var-else; vacker kvinna som lurar sjöfarare att förlisa


61 Antiken

antikensepik


12 ODYSSÉenSVÄRLD

Odysséen är en fängslande berättelse om äventyr, trogen kärlek mellan man och hustru och om längtan hem. Men den väcker också frågor.

Varför är det så viktigt att Penelope ska vara trogen när Odysseus inte är det? Hur kommer det att gå för Telemachos, alltid i skuggan av sin listige far? Diskutera dessa frågor med några kamrater och skriv ner era reflektioner.Bygg sedan ut era förslag till texter, skrivna ur Telemachos och Penelopes

perspektiv. Använd Odysséen som inspirationskälla, men ta även chansen att skapa fritt! Ta hjälp av läraren om du behöver.

13 VÅLDSSkiLDRinGARiLitteRAtURen

Våldsskildringar är vanliga i litteraturen. Jämför med de medeltida eposen (se s. 26). Försök hitta fler exempel, både från äldre och nutida litteratur.

Jämför dina exempel och fundera. Vilka likheter och skillnader finns? Vilka våldsskildringar tycker du är bäst?

Odysseus har surrat sig vid masten för att kun-na lyssna på sirenernas sång utan att lockas iväg av den.




Vad kännetecknar ett epos?Alla forntida epos är uppbyggda med en särskild rytm. Det gäller också Iliaden och Odysséen, som är skrivna på versmåttet hexameter (se Språ-ket). Men den bundna rytmen har också med själva berättandet att göra. När rapsoderna framförde texterna muntligt gav rytmen en särskild tyngd åt framförandet. Den stadiga, framåtskridande rytmen blir dessutom en effektfull kontrast till alla de starka känslor och händelser berättelsen skildrar. Personerna kan gripas av besinningslös åtrå eller mordlust, men berättaren behåller sitt lugn. Det finns en särskild andning, en vågrörelse i hexameterns rytm. Någon har sagt att den liknar havets dyning, som ex-empelvis i slutraden i Odysséens andra sång: ”Natten gick hän, och det grydde till dag, och de seglade ständigt.”

Episka berättelser i versform har levt kvar långt in i modern tid. De ho-meriska eposen berättade för grekerna om deras hjältar. När nya stater eller välden uppkom ville de ha sina egna nationalepos. Det gäller långt in i modern tid, exempelvis när Portugal och Finland blev självständiga. Långt in på 1800-talet skrevs hexameterepos av exempelvis Esaias Tegnér, Johan Ludvig Runeberg – och August Strindberg.

Utöver rytmen är två andra stildrag i de homeriska eposen värda att näm-na. Det första är de så kallade stående epiteten. Personerna, ibland även föremål och platser, introduceras med benämningar som sedan hela tiden återkommer: Den ”strålögda” Athena, den ”liljearmade” Hera, den ”snabb-fotade” Akilles, den ”mångförslagne” Odysseus, det ”silvernaglade” svärdet eller den ”kopparportade” staden Thebe.

De stående epiteten var ett stöd för rapsodens minne, men blev också en hjälp för åhöraren. I myllret av spännande händelser blev det ibland svårt att hålla reda på vem som var vem. Ett stående epitet som exempelvis ”mångförslagne” blev då en signal till lyssnarna: Just det! Det var ju han.

Ett annat stildrag är ”de homeriska liknelserna”. Berättaren stannar upp mitt i det våldsamma händelseförloppet, men genom den målande bilden inledd med ett ”som” eller ”liksom” kommer vi närmare händelserna. Föl-jande liknelse från Iliadens elfte sång är en beskrivning av en av de många striderna:

Liksom när mejande skördefolk på en rikemans åkernalkas varann från var sitt håll och den frodiga säden,korn eller vete, tätt faller ned till marken i strängarså drog achaier och troer fram och nedhögg varandra,och inte minsta tanke på flykt hade någon av männen.Länge stod striden jämn och de slogs som rasande vargar.(Översättning: Ingvar Björkeson)


63 Antiken

antikensepik


HistorieskrivningI takt med att det antika Grekland växte i makt uppstod behovet av att för både samtid och eftervärld dokumentera det som hände i riket. Så upp-stod historieskrivningen.

Grekernas störste historieskrivare var Herodotos (ca 485–425 f.Kr.). Han ville få fram en så sanningsenlig bild som möjligt av det han beskrev. Där-för reste han omkring i stora delar av den värld han kände till: Grekland, Mindre Asien och Syditalien, men också Egypten, Mesopotamien och området kring Svarta havet.

Man brukar säga att den som gjort en resa alltid har något att berätta. Det hade Herodotos. Han är kritisk mot sanningshalten i många myter men han återberättar dem, han berättar om krig och politik men också om de olika ländernas folkliv och geografi. Han kryddar gärna sin framställ-ning med dialoger och missar aldrig en god historia. Han har förmågan att framställa fakta på ett levande sätt. Redan under sin livstid blev han mycket populär och därför har stora delar av hans verk bevarats till efter-världen.

Herodotos blev tidigt kallad ”historieskrivningens fader” men har är också en förebild för journalister och reseskildrare. Ett exempel ger den polske världsreportern Ryszard Kapuściskis (1932–2007) På resa med He-rodotos.

14 AttSkRiVAHiStORiA

Att läsa om gångna tiders historia är idag mer populärt än någonsin. Ständigt kommer nya böcker om det gamla Egypten, renässansens Italien eller andra världskriget. Varför tror du att det är så? Diskutera i klassen.

I fablernas världOrdet fabel kommer från latinets fabula och betyder liten (uppdiktad) berättelse. En fabel har djur med mänskliga egenskaper i huvudrollen och någon form av budskap. Ofta handlar fablerna om hur den som är svag och liten ändå genom sin list kan överleva i en farlig värld. Som i fabeln om hästen och lejonet. För att kunna smyga sig på hästen låtsas lejonet vara läkare. Hästen genomskådar detta, börjar halta och säger att han har ont i höger bakben. När lejonet tittar efter sparkar hästen ihjäl honom (se även Antologin).

Man tror att fablerna berättades av människor som stod långt ned på den sociala skalan. Fablernas mästare var slaven Aisopos, som levde under 500-talet f.Kr. De äldsta bevarade fabelsamlingarna är från första århund-radet efter Kristus. Fabler användes gärna i den tidens skolor eftersom de

Läs mer om grekisk his-torieskrivning och om talekonst




var enkel nybörjarläsning och dessutom lärde ut goda seder. Idag lever fa-blernas djur kvar i serier som Bamse eller Kalle Anka.

RomNär romarna gjorde den grekiska kulturen och till sin egen fortsatte de att berätta med hjälp av de tidigare episka mönstren. Något nytt kom däre-mot med kristendomen, som utvecklade egna typer av berättelser.

Vergilius Publius Vergilius Maro (70–19 f.Kr.) skrev till en början herdedikter efter grekisk förebild. Dikterna föll både kejsaren Augustus och patriciern Ma-ecenas (se ovan) i smaken och så var Vergilius lycka gjord. Hans första större verk blev en lärodikt om jordbruket, Georgica. Mest känd är han för nationaleposet Aeneiden.

AeneiDen

Vergilius förebild var Homeros och på hans versmått, hexameter, fortsätter Aeniden be-rättelsen efter Trojas fall. Gudarna har bestämt att hjälten Aeneas, son till Afrodite och kungasonen Anchises, ska bli den som grundar ett nytt världsrike. Likt Odysseus seglar Aeneas omkring på Medelhavet innan han efter ett skeppsbrott hamnar i Karthago, där drottning Dido härskar.

De båda blir förälskade, men Aeneas måste följa sitt uppdrag och drar vidare. Dido tar sitt liv. På samma sätt som i Homeros epos har Aeneas en del gudar på sin sida, medan andra försöker hindra honom. När han når Italien frågar han Sibyllan (spåkvin-nan) om råd och kan med hennes hjälp besöka underjorden där han träffar sin döde far. Av honom får han veta vad han ska göra och drar vidare norrut. Efter många även-tyr gifter han sig med en konungadotter och blir far till Roms grundare Romulus. Ge-nom en annan son blir han också stamfar till Augustus. Därmed har Vergilius uppnått syftet att på samma gång hylla sitt fosterland och sin kejsare.

Men Aeniden är inte bara ett beställningsverk utan också stor litteratur. Aeneas är en hjälte men också en människa som motvilligt åtar sig ett uppdrag som han egent-ligen inte har bett om. Antagligen skulle han hellre stanna hos Dido. Avskedet mellan de båda älskande är eposets höjdpunkt. Att vara tvungen att offra sin egen lycka för en idé är ju ett av de vanligaste motiven i litteraturen. Och olycklig kärlek är alltid tacksamt att skriva om; av någon anledning vill vi gärna läsa om det.

Kanske var Vergilius beundran inför den väldige föregångaren Homeros alltför stark. Han blev aldrig riktigt nöjd med sitt verk, slipade och slipade på sina verser och på sin dödsbädd bad han att alltihop skulle brännas upp! Kejsar Augustus ingrep då och räd-dade romarnas nationalepos till eftervärlden.


65 Antiken

antikensepik


Historieskrivning och biografiDe mäktiga romerska kejsarna ville att eftervärlden skulle minnas deras storhet. Därför fylldes Rom med statyer, monument och triumfbågar ef-ter lyckade krigståg. Det blev också viktigt att skriva ner det väldiga rikets historia. Titus Livius (59 f.Kr.–17 e.Kr.) började från början med det väldi-ga verket Från stadens grundläggning.

Publius Cornelius Tacitus (55–120 e.Kr.) var en mäktig politiker och vågade därför uttrycka sina åsikter. I Germania ställer han de germanska folkens kraftfullhet mot romarnas moraliska förfall och i sina Årsböcker kritiserar han enväldet. Plutarchos (46-120 e.Kr.) skrev biografier över berömda per-soner, där han låter dem framstå antingen som föredömen eller avskräck-ande exempel. Biografin som en speciell genre har funnits sedan dess. Det har genom tiderna varit populärt att få läsa om berömda personer. I be-rättelserna om deras liv får vi själva vara med på ett hörn.

15 kÄnDiSARUnDeRAntiken

Skriv ett kändisreportage kring någon historisk eller litterär person från antiken. Exempelvis: ”Hemma hos Penelope” eller ”Kejsar Nero talar ut.”Leta först rätt på fakta – eller skvaller -om personerna i böcker eller på nätet. Skriv sedan i samma stil som i en modern kvällstidning eller skvallertidning.

biografi n levnadsteckning, från grekiskans bio - liv + graphe - skrift

Läs mer om romersk historieskrivning och om talekonst i webbdelen




Kristendomens texterevangeliernaNästan direkt efter Jesus död började hans anhängare samla vittnesbörd om hans gärningar. Mellan åren 70–100 skrevs berättelserna om honom ner i evangelierna. Fyra författare – Matteus, Markus, Lukas och Johannes – berättar var och en på sitt sätt om Jesus födelse, hans vandringar runt om i Palestina med sina lärjungar, det växande hotet mot honom och hur han till sist fängslades och dömdes att dö på korset. Inlagda i berättelsen finns också Jesus predikningar, som han höll för stora människomassor. Mest känd är hans ”Bergspredikan” med regler för hur man bör leva.

När Jesus träffade enskilda personer uttryckte han sig gärna i liknelser, som var små berättelser där han på ett pedagogiskt sätt framställde sin lära (se Antologin). Berättelsen om Jesus liv har alltsedan dess inspirerat romanförfattare, lyriker, dramatiker, kompositörer, konstnärer, filmare. De fyra evangelierna tillhör världens mest citerade verk.


67 Antiken

antikensepik


epistlarnaEfter Jesus död började de kristna bygga upp små församlingar på olika platser i romarriket. Kontakterna mellan dem blev viktiga och därför skrev flera av Jesus lärjungar epistlar (brev) till dem. De flesta av epist-larna skrevs av Paulus (död o. 67). Epistlarna är oftast råd om hur man ska förstå kristendomen, och i detta sammanhang återfinns det mest väl-kända Paulus-citatet, ”Kvinnan tige i församlingen”. Hans ord har använts av kvinnoprästmotståndare in i vår tid och har gett Paulus stämpeln som kvinnofientlig och konservativ. Men Paulus har även andra sidor som författare, som i ”Kärlekens lov” (se Antologin) Den har levt vidare inte enbart som religiös text utan också som en hyllning till kärleken överhu-vudtaget.

UppenbarelsebokenDe kristna texterna i Bibeln samlades så småningom till det vi idag kall-lar det Nya testamentet. Den avslutande texten, Uppenbarelseboken, är an-norlunda än de övriga. Det är en berättelse om något fasansfullt, nämligen jordens framtida undergång.

Framställningen är mycket dramatisk. De onda och de goda krafterna kämpar mot varandra. Änglar strider mot fruktansvärda odjur till ljudet av dånande dombasuner. Till sist besegras ändå ”ormen från urtiden som är Djävulen och Satan” och kastas ner i avgrundens djup. Men om tusen år kommer han tillbaka. Det gäller att vara beredd.

Ett annat ord för uppenbarelse är apokalyps. I det här fallet gäller det en varning inför den framtid vi ännu inte vet något om. Den här typen av framtidsvisioner återkommer sedan inte bara i religiösa framställningar utan också långt senare i det vi kallar skräckromaner, science fiction eller dystopier. Uppenbarelseboken får alltså betydelse långt utöver den direkt religiösa.

16 FRAMtiDSSkiLDRinGARiLitteRAtUROCHFiLM

Leta reda på några framtidsskildringar i litteratur och film, som är tänkta som en varning till nutidens människor. Har du själv läst eller sett någon sådan? Vad tycker du om dem? Diskutera med dina kamrater.

enkristenröstAurelius Augustinus (354–430) från den romerska kolonin Nordafrika (da-gens Algeriet) levde i sin ungdom ett glatt och bekymmersfritt liv, men i trettioårsåldern fick han en religiös uppenbarelse som helt förändade hans liv. Om detta skriver han i sina Bekännelser (397) Som framgår av titeln berättar Augustinus mycket öppet om sitt liv fram till omvändelsen. Vi möter en sökande ung man, som redogör för sina synder och sitt tvivel inför vad livet kan ge. Här finns en personlig röst, en av de första i litte-

apokalyps n undergångslik-nande framtidsvision; grekiska apo - bort från + kalyptein - täcka

dystopi n negativ framtidsvi-sion. Jämför med utopi som betyder föreställning om (ouppnåeligt) idealtillstånd




raturen. Det märkliga är att trots att Augustinus levde för så länge sedan är han i många stycken lik var och en av oss idag. När den psykologiskt inriktade romanen på 17- och 1800-talen söker sin form blir Augustinus Bekännelser en av förebilderna.

Utomeuropeisk epikKina – filosofins tröst Under Kinas våldsamma historia var det kanske sökandet efter något mer beständigt att hålla sig till som gav en guldålder för filosofin. Vid de så kallade ”hundra skolorna” utvecklade de olika furstehoven egna intel-lektuella miljöer med skrivare, diktare och lärda. En av dem var Lao Zi, som enligt traditionen levde omkring 570 f.Kr. Från honom utgår ”Läran om vägen” eller Daoismen. Den uttrycker stark misstro mot alla försök att med förnuftet beskriva, förklara eller ordna den yttre världen. I stället ska vi slå vakt om det inre livet och erfara balansen i hela tillvaron. Männis-kans längtan efter sinnesro har inte blivit mindre med tiden. Dao de jing (Boken om Dao) är en av Kinas mest översatta böcker.

En annan av de hundra skolornas filosofer står däremot mitt i verkligheten. Kon-fu-tse (ca 551–479 f.Kr.) var en fattig adelsman, som började undervisa i moraliska och politiska frågor. Han var framför allt intresserad av hur man bör leva sitt liv här och nu. Han ville hos den enskilda människan inpränta dygd och personlig integritet, men också lojalitet mot staten och familjen. Sådana människors goda


69 Antiken

antikensepik


exempel skulle förändra samhället till det bättre. Genom sina lärjungar fick Konfucius tankar ett oerhört inflytande som lever kvar i Kina även i våra dagar.

Indien – filosofi och kärlekPå 400-talet f.Kr. uppstod i Indien vid sidan av hinduismen en annan lära, buddhismen. Siddharta Gautama, eller Buddha, var enligt sägnen en prins som efter att ha prövat både njutningens och askesens väg kom till klarhet om att den enda vägen till vishet är att att avsäga sig alla sina önskningar.

Buddhismen söker alltså inte efter någon speciell gud utan varje enskild människa ska följa vägen in i sig själv. Som alla läror om hur vi bör leva vårt liv har buddhismen haft stor betydelse också för författare och konst-närer in i våra dagar.

Det fornindiska eposet Mahâbhârata (se s.20) brukar ibland jämfö-ras med Iliaden medan Odysséen sägs likna Indiens mest älskade epos, Râmâyana.

RÂMÂYAnA

Râmâyana skildrar starka känslor. Den unge kungasonen Râma blir förvisad ut i skogen. Tillsammans med sin trogna hustru Sita upplever han mängder av äventyr. När Sita blir bortrövad av den guldskimrande kung Ravana med de tio huvudena, finner Râma bundsförvanter i apornas och björnarnas kung och hans kloke minister apguden Ha-numan. Râma förvandlar sig själv till en apa när han besöker Sita. Efter att han besegrat Ravana och alla hans män grips Râma ändå av förtvivlan. Han tror att Sita i fängelset tvingats ge efter för demonkungens närmanden. Hon får därför bo ensam i ett kloster, men sedan en mängd gudar och gudinnor ingripit blir Râma övertygad om Sitas trohet och de båda älskande återförenas.

Râmâyana är fylld av fantasi och spännande äventyr, men inom hinduismen ses den också som den stora berättelsen om kärleken, bhakti, som frälser och försonar allt. Redan tidigt utsmyckades tempel med bilder på Râma, Sita och Hanuman och alla de andra figurerna. Idag har episoderna i Râmâyana gett material till oräkneliga indiska filmer och man kan i javanesiska städer se dem som skuggspel, wajang. Läs om afrikansk epik i

webbdelen


70 Antikenantikenslyrik


ANTIKENS LYRIKDetgrekiskaordetlyrikbetyder”sångtillstränginstrumentetlyra”.Underantikenframfördeslyrikenavenensamsångare,oftasomunderhållningföretthovavförmögnamänellerenannanprivatpublik.Detintimaidettaförhållande–enförfattaresomutlämnarsigsjälvtillenpublik–finnskvarävenidagenspoesi.

De flesta av antikens diktare var män. Den främsta grekiska diktaren ärdock en grekisk kvinna,Sapfo. Hon har påverkat generationer av lyrikermedsinpersonligaton.DetsammagällerromarenCatullus.Hanshatiskaochkärleksfulladikterärfylldaavnågotsomärviktigtävenfördagenspo-esi–förmedlandetavenstarkkänslaellerupplevelse.

Grekland – den personliga lyrikens födelseTrots att den grekiska lyriken skrevs för länge sedan, finns det många dik-ter som känns aktuella än idag. Sånglyriken är den av antikens lyriska for-mer som har högst status idag. Här hade författaren en personlig ton och ett jag-perspektiv som gör att dikterna känns intressanta även för dagens läsare.

Jamben har också en personlig ton. Här är dock innehållet ofta ett annat – diktaren vill kritisera, håna eller driva med något eller någon i sin dikt. Jamben liknar en litterär form som finns kvar idag, satiren.

Elegin är ofta en sorgeskildring, och är mer högtidlig än jamben och sång-

satir n en förlöjligande, över-driven litterär form


71 Antiken

antikenslyrik


lyriken. De grekiska folken befann sig ofta i krig, och att skriva en elegi var ett vanligt sätt att sörja de döda – men också ett sätt att hylla krigandet som ett ädelt hantverk.

Körlyriken skiljde sig från de tre ovanstående lyriska formerna. Den fram-fördes av en kör vid ett officiellt tillfälle, för att hylla en segrare vid en täv-ling eller när de styrande ville skapa en högtidlig stämning vid fester.

Epigrammen var från början korta verser på gravar och minnesstenar över personer eller händelser. Under den hellenistiska tiden (300-talet f.Kr.) blev epigrammet en egen lyrisk form. Här gällde det att vara kortfattad och träffsäker – ett epigram skulle uttrycka författarens budskap i några korta rader.

Den antika lyrikens versmåttTill de lyriska formernas ”regler” hörde att diktaren skulle använda ett visst versmått. Detta innebär att texten ska passas in i ett färdigt schema av stavelser. En särskild rytm i texten gavs sedan olika versfötter – jamber, trokéer, daktyler och anapester.

17 VeRSMÅttOCHVeRSFÖtteR

Ta reda på mer om de olika versmåtten och versfötterna (se Språket). Skriv sedan en egen dikt utifrån något av de olika versmåtten. Fundera – tycker du att versmåtten begränsar din dikt, eller blir den bättre av att du rättar dig efter ”reglerna”?

Kärlek och hat, sexualitet, fest och glädjeArchilochos–jagformochsexskildringarArchilochos (kring 650 f.Kr.) har beskyllts för både det ena och det andra. Han sägs ha drivit en hel familj i döden med sina dikter. Å andra sidan tycks han under en period ha dyrkats som en gud! Lika splittrad är bilden av hans diktning. Han har skrivit bländande kärleksskildringar, men har även gett hatiska och oförsonliga bilder av svekfulla vänner. Archilochos var en av de första som använde jagform i sin diktning. Så här skildrar han ett kärleksmöte med en ung kvinna:

[J]ag följde henne utbland ängens blommor, jag lade hennener på marken och täckte henne med min manteloch höll min arm om hennes skuldror, hon darradesom hinden men blev lugn av mina händersom rörde hennes bröst – hon öppnade för migsitt unga väsen och jag rörde henne varsamt och lät den vita kraften kommasmekande hennes ljusa hår.

hind n namn för honan bland hjort- och antilopdjur

Läs mer om antik lyrik i webbdelen

Läs mer om versformer och versmått i webbdelen




AlkaiosochAnakreon–enhyllningtillvinet,festenochlivetAlkaios (ca 600 f.Kr.) är idag främst berömd för sina dryckesvisor, som han tros ha framfört för politiker och adelsmän. En av dikterna inleds med att han talar om vinet som en tröstande gudagåva – kanske för att stå ut med det grymma livet:

Drickom, vänner! Ty vi skulle vi nu vänta på lampors sken?Blott en strimma av dag lyser nu mer. Väldiga skålar hit!Zeus’ och Semeles son gav oss till tröst vinets förlösande skänk.

Alkaios dikter säger att vi ska dricka, festa och leva nu, eftersom livet är kort. Det har påverkat många senare diktare, från Horatius till Carl Mi-chael Bellman.

Anakreon (sent 500-t f.Kr.) skrev lyrik vars budskap påminde starkt om Alkaios. Hans poesi är avsedd som underhållning för de grekiska hoven. Även när han själv är gammal har lusten efter kvinnor inte avtagit:

Åter Eros med gyllne hårträffat mig med sin purpurboll,manar mig att i leken gå med den skönskodda ungmön.

Men den stolta – hon kommit frånLesbos’ härliga bygder – ser med förakt på mitt vita hår gapar efter en annan.

18 enPeRSOnLiGDikt

Skriv en kortare dikt (4-10 rader) i jagform. Försök göra den så personlig som möjligt. Diskutera den gärna med några kamrater och läraren. Välj själv ämnet för din dikt. Ta hjälp av läraren om du behöver inspiration.

Gör nu om din dikt genom att överföra den från jagform till han/hon-form. Fundera: hur tycker du att dikten förändrades?

Fortsätt gärna experimentet genom att förändra dikten till du-form.Om du inte vill skriva en dikt själv, leta reda på en jag-dikt och ändra den till han/hon-

form. Ta hjälp av läraren om du behöver.

vi n här: varför

Semeles son n Dionysos, den grekiska vinguden

Eros n kärleksguden i den grekiska gudavärlden

Lesbos n en grekisk ö


73 Antiken

antikenslyrik


19 kÄRLekOCHRUS

De antika grekiska poeterna skildrade ofta kärlek och alkoholrus i sina dikter. Diskutera i grupp: är detta vanliga ämnen även för dagens diktare? Leta reda på några nutida dikter – eller använd musiktexter – och försök hitta exempel på sådan poesi.

Om du/ni vågar och vill: skriv några dikter själva i de manliga grekiska lyrikernas stil! Använd ett modernt språk, men försök skriva om liknande ämnen.

Om ni har möjlighet: ta reda på mer om de grekiska lyrikernas versmått och skriv era dikter utifrån dem.

Sapfo – antikens främsta lyrikerKunskapen om kvinnliga lyriker från det antika Grekland är väldigt be-gränsad. Några av dem vi känner till är Kleobuline (slutet av 500-talet f.Kr.), Korinna (400-talet, ev. 200-talet, f.Kr.), och Erinna (300-talet f.Kr.). Korinna är bland annat berömd för sitt uttalande ”Du ska så med handen och inte med hela säcken”, som syftar på att en författare inte ska överdriva när hon eller han skriver dikt.

Om Sapfo (kring 630 f.Kr.) som person vet vi väldigt lite. Hon antas ha varit verksam vid någon form av utbildning för unga flickor, eftersom många av hennes dikter är utformade som råd eller riktade till någon av dem. Detta har gett upphov till tolkningen att Sapfo skulle ha varit lesbisk – ett ord som skapats av namnet på hennes hemö, Lesbos. Men om detta vet vi egentligen ingenting.

Kanske har all mystik kring Sapfos person bidragit till att göra hennes poesi extra intressant. Men det som framför allt gör hennes lyrik läsvärd även i vår tid är den starka känsla som skapas av hennes lyriska bilder, till exempel i följande fragment:

Här kring källans sorlande våg en vindilssvala viskning drar genom apelkronan,och från bladens sövande prassel duggaröver oss dvalan.

Sapfo är främst känd för sina innerliga kärleksdikter, av vilka flera är rik-tade till en särskild flicka. De behöver ändå inte vara uttryck för verklig kärlek. Dikterna kan vara rolldikter, där Sapfo som författare spelar rol-len av en person som hyllar den unga flickan. Ett exempel på detta är ”En gudars like...”

apelkrona n äppelträdets krona

dvala n sömnliknande tillstånd




GUDARS

Den mest kända av Sapfos dikter är det fragment som brukar kallas ”En gudars like...” Den är riktad till en ung kvinna, som älskar en annan (en man). Hela dikten genomsy-ras av att diktjaget skulle vilja vara denna okände man, som får vara tillsammans med kvinnan. En gudars like tycks mig den mannen vara som sitter framför dig och nära intill kan höra din ljuva röst och ditt underbara skratt

som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet, ty när jag ser på dig, om så bara en stund, blir det omöjligt för mig att tala, min tunga brister [...]

Sapfo skulle kunna skriva: ”Jag vill sitta bredvid dig och höra ditt underbara skratt”, men skriver istället ”En gudars like tycks mig den mannen vara/som sitter framför dig...”. Diktjaget använder sig av sin rival, mannen, och kombinerar sina egna starka känslor med att framställa honom som en gud! Först därefter övergår diktjaget till skildringen av sina egna känslor, hur hjärtat bultar i bröstet och tungan brister – klassiska bilder av stark kärlek.

Enbart på svenska finns minst tiotalet översättningar av denna tidlösa dikt, riktad till en ung kvinna på 600-talet f.Kr.

En analys av Sapfos dikt finns i Språket

Sapfo, avbildad på en mosaik i Pompeji.


75 Antiken

antikenslyrik


20 AttSÅMeDHAnDeni

Den grekiska lyrikern Korinnas berömda uttalande ”Du ska så med handen och inte med hela säcken” syftar på att författare inte ska överdriva i onödan.

Diskutera Korinnas ståndpunkt med några kamrater, och hämta exempel från litteratur, film och TV-serier. Vad är ”överdrifter” för er? Håller ni med om att det gäller att inte ta i för mycket när man skapar någonting? Gäller Korinnas ideal även för vår tid?

21 AttSÅMeDHAnDenii

Ta en text (dikt, musiktext) som ni tycker är ett exempel på litteratur som inte är överdriven. Gör sedan om den till ett bli så överdriven som möjligt. Diskutera tillsammans efteråt – hur bar ni er åt för att överdriva? Vilka är de värsta ”fällorna” en författare kan falla i vad gäller överdrifter?

22 DeAntikAGRekiSkALYRikeRnA

Jämför Sapfos dikter med Archilochos, Alkaios och Anakreons. Vilka likheter och skillnader finner du? Vad beror detta på,tror du?

Rom – imitation och nyskapandeDe romerska författarna imiterade ofta de grekiska mästarna (se s. 58), men på lyrikens område finns dock ett antal nyskapande namn: Catullus, Horatius, Vergilius, Ovidius och Sulpicia. Den romerska lyriken kan delas in i två huvudgrupper: den personliga lyriken som påminner om den gre-kiska sånglyriken, samt en mer objektiv lyrik som betraktar eller berättar snarare än återger en stark känsla.

Den personliga lyriken Flera romerska författare följde i Archilochos och Sapfos spår och använ-de lyriken som ett sätt att ge uttryck för personliga känslor av lust, kärlek, frustration och hat.

Målet var att genom dikterna göra den älskade odödlig. Än idag kan vi läsa om Catullus lust till sin Lesbia, Propertius (50–15 f.Kr.)starka käns-lor inför sin Cynthia och Tibullus (50–19 f.Kr.)kärlek till sin älskade De-lia. Lesbia, Cynthia och Delia är påhittade litterära namn, men alla tre har verkliga kvinnor som förebilder.

I dikten ”Kärleken kom till sist” riktar sig Sulpicia (30 f.Kr.–15 e.Kr.) till en man, Cerinthus. Dikten är utformad som ett långt, längtansfullt brev, där hon ger uttryck för både svartsjuka, kärlek och oro. Avslutningen visar att en romersk kvinna inte öppet kunde bekänna sin kärlek och lust. Eller så visar Sulpicia helt enkelt hur svårt det är att erkänna, både inför sig själv och sin älskade, att kärleken har tagit makten.

objektiv n saklig, allmängiltig




Större än då, häromdan, var lusten och kärleken aldrig, då när jag lämnade dig, ljuset i mörkret var du. Aldrig jag gjort nåt så urdumt som detta i hela min ungdom, ingenting ångrar jag mer, ingenting värre jag gjort: lämna dig ensam i kvällen, min känsla ville jag dölja, elden i hjärtat brann, het var min kärlek till dig.

23 SULPiCiASLiVSSitUAtiOn

Ta reda på mer om de romerska kvinnornas levnadsförhållanden. Diskutera därefter kommentaren ovan: tolkar du dikten som att Sulpicia inte vågar erkänna för sig själv att hon älskar, och därför lämnade mannen, eller handlar det om att som kvinna har hon ingen rätt till en egen vilja?

Känner du igen dig i Sulpicias dikt? Har du varit med om en liknande situation? Diskutera med någon – eller skriv, om du inte vill berätta om en så personlig situation.

Catullus–denglödandelyrikensfaderGreken Archilochos hade redan under 600-talet f.Kr. visat att det gick att använda grovt språk och tydliga sexskildringar i dikter. Romaren Catul-lus (85–54 f.Kr.) fortsatte i hans spår. Han var en stor beundrare av grekisk kultur och imiterade gärna sina förebilder. Catullus är en mycket självut-lämnande poet – han redovisar öppet sina känslor och använder det språk han anser passande i sammanhanget. Ibland blir det välljudande lyrik och ibland blir det grova skällsord.

Det mesta i Catullus diktning är på något sätt kopplat till hans älskade, Lesbia. Catullus älskar Lesbia till både kropp och själ – han dras ohjälp-ligt till henne. Det enda han kan göra är att försöka överleva stormfloden av känslor och skildra sina intryck med diktens hjälp. Detta har resulterat i glödande kärlekspoesi. Att vara ”sjuk av kärlek” och liknande uttryck är klichéer idag, men var nyheter på Catullus tid.

Samtidigt är det ingen vacker kärleksförklaring Catullus ger sin Lesbia – han är galen av både kärlek, svartsjuka och hat. Hans mest berömda rader om henne återfinns i mitten av en av hans dikter och lyder:

Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,tusen ännu en gång, och sedan hundra,sen då tusen igen, och sedan hundra.

Men om samma Lesbia skriver han också, i avslutningen av en annan dikt:

[J]ust den Lesbia som Catullus älskatsom sig själv och de sina, ja, än mera,kan man se i ett gathörn, i en portgång,runka av den berömde Remus söner.


77 Antiken

antikenslyrik


För Catullus är det verkligen fråga om kärlek. När deras förhållande är över måste han hata och förtala henne.

24 kÄRLekOCHHAt

Ovan beskrivs att Catullus kärlek även resulterar i ett starkt hat till Lesbia. Vad anser du själv – är kärlek och hat delar av samma känsla?

Är kärlek och hat de starkaste känslor som finns? Eller finns det andra?

25 CAtULLUSGROVHeteR

Leta reda på fler dikter av Catullus, framförallt sådana med grovt språk. (se även Antologin) Diskutera sedan i grupp: Vad anser ni om att använda grovt språk i dikt? ”Får” en författare skriva vad som helst? Kan vilka ord som helst användas? Upprörs ni av språket hos Catullus?

Motivera era svar!

Den objektiva lyriken Diktarna Vergilius, Horatius och Ovidius har en berättande ton i sin dikt som skiljer dem från den personliga lyriken. På många sätt är det en större utmaning för läsaren: dikterna är längre och mer utförliga, det kräver tid

Läs mer om Catullus i webbdelen




att sätta sig in i dem. Känslan efter att ha läst dessa dikter är att ha blivit lite klokare, snarare än att ha upplevt något tillsammans med författaren.

Vergilius (70–19 f.Kr.) är främst känd för eposet Aeneiden (se s. 64), men han har även skrivit ett stort antal herdedikter, bland annat i samlingen Bucolica (ca 40 f.Kr.) där han i lyrisk form hyllar det enkla livet på landet.

Ovidius (43 f.Kr.–17/18 e.Kr.) beskriver kärleken i dess olika former, bland annat i samlingen Ars Amandi (Konsten att älska) ett slags ”handbok” i det titeln talar om.

Ovidius hämtade ofta inspiration från den antika mytologins värld. I sitt främsta verk, Metamorfoser (Förvandlingar) fortsatte han i denna rikt-ning. Här dyker en mängd mytologiska gestalter upp, bland annat Narcis-sus, Orpheus och Apollon, men också den romerske kejsaren Julius Cae-sar.

26 MetAMORFOSeR

Ovidius Metamorfos-dikter har påverkat mängder av senare författare. Ett exempel är historien om det olyckliga kärleksparet Pyramus och Thisbe, som tros ha inspirerat William Shakespeare till dramat om Romeo och Julia. Leta på nätet eller i böcker fram några Metamorfoser och diskutera vad det är i dem som kan fängsla oss.

Horatius–poesisombetraktelseavlivetHoratius (65–8 f.Kr.) poesi läses inte lika mycket idag. Däremot lever många av hans tankar kvar. I Ars poetica (Poesins konst) ger han sin syn på författarskapet och diktkonsten, något som fick stor betydelse för 1600-talets antikinspirerade litteratur (se s. 217). Mot slutet av sitt liv övergick Horatius till att skriva resonerande och filosofiska dikter, som han kallade oden.

Jämnmod skall vara lösen i nödens tid.Bevara modet då! Och när lyckan ler, värj dig mot tanklöst överdriven yra. Min vän, du blir dödens byte,

vare sig du i svårmod försänkt ditt liv,eller i gräset unnat dig glada dar, utsträckt behagligt i en glänta, läppjande märken av gammal årgång.

Dikten visar på Horatius tankar om Carpe diem (fånga dagen). Stundens lycka och rus är inte det viktiga, utan att överleva de hårda tider som mås-te komma. Livet är tungt, glatt och lyckligt på samma gång. Här är det mesta sig likt sedan Horatius dagar.

Metamorfos n i myt och saga: förvandling av en människa till djur, växt, himlakropp eller dylikt

jämnmod n behärskat sin-nestillstånd

svårmod n dyster sinnes-stämning

Läs mer om Horatius i webbdelen


79 Antiken

antikenslyrik


27 CARPeDieM

Ta reda på sammanhang där uttrycket carpe diem har använts, i exempelvis film, musik eller litteratur?Vad anser du själv om denna livshållning? Vilka för- och nackdelar finns med carpe diem? Gör en plus- och minuslista!

Diskutera i grupp: lever ni efter carpe diem-idealet? Varför/varför inte?

Utomeuropeisk lyrikAfrikaFörmodligen har den tidigaste afrikanska lyriken uppkommit i samband med religiösa riter, exempelvis för att frammana gudarna. I den västafri-kanska yoruba-kulturen (kring dagens Nigeria) finns textsamlingen Ifa, som tros ha sina rötter långt tillbaka i tiden. Ifa består av 256 dikter, som kompletteras med förklarande prosatexter. Dikterna och texterna är tänk-ta som en vägledning och problemlösare för att besvara religiösa, etiska och konstnärliga frågor.

KinaDen tidigaste kinesiska poesi vi känner till återfinns i textsamlingen Shi eller Shijing från 1000-talet f.Kr. Dikterna där kan delas in i tre olika grup-per: yu (poesi för hovet), sung (religiösa hymner) och feng (folkvisor). De senare skildrar dåtida kinesiskt folkliv i korta, rimmade verser.




Textsamlingen Elegierna från Chu (300-talet f.Kr.) blev förebilder för en ny lyrisk form, fu, där diktarna försökte överträffa varandra utsmyckade fraser. Men från denna tid finns även enklare poesi som skildrar vanligt folks liv. Ett exempel på sådan lyrik är soldatvisan, som skildrar krigets brutalitet.

Daoism och buddhism (se s. 70) bidrog till den kinesiska naturlyriken med dikter som påminner om måleriet. Diktaren skapar en bild med sina ord, och syftet är att skapa olika stämningar. Tao Yuanming (365–427) är en av mästarna i denna gren.

IndienUnder antiken skapade grammatikern Panini (400-talet eller 300-talet f.Kr.) ett särskilt regelverk för den indiska poesin, som fick stort inflytan-de under närmare 1000 års tid. Enligt Panini skulle dikterna skrivas med närmast överdriven stil, men författaren skulle inte ge uttryck för sina personliga tankar, upplevelser och åsikter. Det viktigaste var att hans dikt visade på kännedom om den klassiska litteraturen. Det var också viktigt att utnyttja språkets alla stilistiska finesser. Poesi i Panini-stil kallas kavya (konstpoesi).

28 UtOMeUROPeiSkLYRik

Vad i den utomeuropeiska lyriken från denna tid verkar vara mest intressant? Ta tillsammans med några kamrater reda på mer om den och redovisa sedan för de övriga i klassen.

Läs mer om kinesisk lyrik i webbdelen


81 Antiken

antikensdramatik


ANTIKENS DR AMATIKDetgrekiskadramatuppstodpå500-taletf.kr.idengrekiskastadsstatenAthenmedfestspeltillvingudenDionysos ära.Såsmåningomutveckladesdetilldetviidagkallardramatik,enberättelseframfördpåensceninförögonenpåenpublik.Aischylos,Sofokles,euripidesochAristofanesblevdemestkändadramatikerna.

iGreklandfannsenstarkkopplingmellanreligionochdramatik.Såblevdetaldrigidetromerskadramat,somdessutomhadesinastarkasterötterikomedin istället förtragedin.Dessakomedierficksenareen inriktning,somleddetilldenantikadramatikensundergång.

Grekland – regler och improvisationDen grekiske filosofen Aristoteles (se s. 48) fastställde redan under 400-ta-let f.Kr. ”regler” för hur dramatik ska spelas. Mycket av detta består än idag. Trots reglerna är det viktigt att komma ihåg att dramatiken har sitt ursprung i improvisation och spontanitet. Dramatiken är nuets och ögon-blickets konst.

De dionysiska festspelen Myten om vinguden Dionysos berättar att han dör varje höst och åter-uppstår varje vår. Grekerna välkomnade honom med ritualer och fester, där vinet spelade en viktig roll. Hyllningarna ska inte ses som gigantiska fylleslag, men det finns en nära koppling mellan religiös extas och vinets berusande effekt. Under festspelen offrades djur till gudarna (med efter-följande grillfester!) och folket dansade och hyllade vinguden med lyriska körsånger, kallade dithyramber. Alkman (600-talet f.Kr.), Pindaros (ca 518–ca 438 f.Kr.) och Simonides (ca 556–ca 468 f.Kr.) är exempel på fram-stående körlyriker.

Dithyramberna kombinerades så småningom med dramatiska stycken, som utgick från en sammanhängande myt eller saga. Dessa dramer fram-fördes under tävlingar, där tre dramatiker bidrog med varsin tetralogi: tre sammanhängande tragedier samt ett avslutande satyrspel. Det framfördes av en sjungande kör, där medlemmarna var utklädda till satyrer, en bland-ning av bock och människa. Satyrernas vilda, fria danser och sånger var en välkommen avkoppling efter de högtidliga tragedierna.

Läs mer om antikens dramatik i webbdelen


82 Antikenantikensdramatik


29 MinUPPFAttninGOMDRAMAtik

Försök tänka efter: hur många teaterföreställningar har du sett i ditt liv? Gör en liten lista. Försök sedan komma ihåg så mycket som möjligt av någon av de teaterföreställningar du sett. Skriv ner några stödord.

Vad är din personliga uppfattning om dramatik? Tilltalas du av den? Varför/varför inte?Diskutera med dina kamrater.

Tragedi Ordet tragedi betyder ”bocksång”, vilket visar hur starkt kopplat detta ti-digare var till satyrspelen. Ändå är tragedin en allvarlig och ibland brutal form av teater. En tragedi slutar aldrig lyckligt.

Enligt filosofen Aristoteles (se s. 49) ska tragedin utgöra en tydlig hel-het, med hans berömda ord: ”Helt är det som har början, mitt och slut.” Handlingen ska byggas upp logiskt så ett den ena handlingen följer på den andra. Dramat ska utspelas på samma plats och i tid inte gestalta mer än ett dygn. Någonstans mitt i dramat ska det förekomma en oväntad vändpunkt, en peripeti. Personerna i dramat ska vara ädla och ha en hög samhällsställning, men ska drabbas av ödesdigra händelser. Dramatik är som bäst, menar Aristoteles, när publiken upplever katharsis (”rening”). Åskådaren känner igen sig i det som händer på scenen. Genom det skapas


83 Antiken

antikensdramatik


känslor och stämningar som ”renar” åskådaren och får honom eller henne att se tillvaron på ett nytt sätt. En väl utförd tragedi förändrar och berör, på ett ibland obarmhärtigt sätt.

De grekiska författarna hämtade handlingen i tragedierna från gamla my-ter eller hjältesagor. Många gånger visste publiken precis vad som skulle hända. Detta ställde krav på författaren och skådespelarna, som måste göra något nytt av det som berättats många gånger förut. Ofta sparade de inte på vidrigheterna: incest, självmord, barnamord och brutalt våld var vanligt förekommande inslag. Tragedierna handlade dock aldrig om van-liga människor. Huvudpersonerna var kungar, gudar, furstar eller ädla män och kvinnor.

tragedinsuppbyggnadochutvecklingDe tidiga tragedierna inleddes med en prologos. Därefter tågade kören sjungande in på scenen.Tragedin var uppdelad i scener, epeisodion. I sista scenen, epilogos, sjöng kören en sång, exodus, och tågade ut. Dagens ut-tryck prolog, epilog och episod har alltså sina ursprung i den grekiska tra-gedin. Kören visar på tragedins ursprung i dithyramberna. Den lämnade aldrig scenen så länge tragedin pågick; ofta både kommenterade och del-tog den i handlingen. Ganska snart började dramatikerna använda ”växel-sång” mellan en ensam skådespelare, kallad protagonisten, och kören, vil-ket skapar en dialog mellan dem.

Tragediförfattaren Aischylos införde senare en andra skådespelare och hans efterföljare Sofokles skådespelare nummer tre. Därefter fortsatte ut-vecklingen tills kören så småningom hade avskaffat sig själv. I slutänden påminde tragedin mycket litet om de dionysosritualer den haft sitt ur-sprung i.

30 nUtiDAtRAGeDieR

Diskutera med några kamrater: vad är det mest tragiska ni kan komma på? Skriv ner så många exempel ni kan. Jämför sedan exemplen med varandra. Har de något gemensamt? Vad, i så fall?

Försök tillsammans komma överens om vad som är det absolut värsta. Motivera ert svar.

Den grekiska teaterplatsenI Athen framfördes de dionysiska festspelen på en cirkelformad plats, orchestran. Vid tiden för dramats födelse satt publiken i sluttningen ner mot spelplatsen. De samlade åskådarplatserna kallades theatron – det är härifrån ordet ”teater” är hämtat. Eftersom deltagarna i festspelen ofta an-vände sig av masker och dräkter av olika slag, byggdes ett litet skjul, skene, bredvid orchestran. Det användes alltså på den tiden som omklädnings-rum, men härifrån är vårt ord ”scen” hämtat. Många av orden från tea-terns födelse har med andra ord överlevt men fått en ny betydelse.

epilog n efterord

episod n avsnitt

dialog n samtal

prolog n förord

Läs mer om dramatiker-tävlingar och tragedier i webbdelen




Under 400-talet f.Kr. började ett ”teatermaskineri”, mechane användas. Det gjorde att en skådespelare kunde hissas ner på scenen, t ex om en gud skulle komma flygande på ett effektfullt sätt. Från 300-talet förekom även dekor på scen, något som skulle få stor betydelse i framtiden. Teatrarna i Athen, Epidauros och Pergamon kunde rymma så många som 15 000 till 20 000 åskådare, där det som längst kunde vara 90 meter till orchestran. Störst var teatern i Efesos, som sägs ha rymt hela 56 000 åskådare!

SpelstilenMycket inom det grekiska dramat har sina motsvarigheter i vår tid, men skulle vi uppskatta en grekisk tragedi om vi fick se en föreställning under antiken? Troligen inte. Snarast skulle vi uppfatta tragedierna som pompö-sa och långdragna.

Det är viktigt att komma ihåg att de grekiska spelplatserna inte hade till-gång till avancerad ljudteknik och ljusramper – allt måste spelas så att även stackaren längst bort hängde med. Masker med tydliga och groteska uttryck var därför en viktig del av spelet. Det gick tydligt att se vem som skulle framföra sorg, glädje eller hat. Masken hade flera praktiska fördelar: samma skådespelare kunde utföra flera olika roller genom att byta mask. Maskens mun fungerade även som megafon. Det antika grekiska skåde-speleriet måste vara övertydligt av praktiska skäl, med långsamma gester och tydligt uttalade repliker som påminde om ett sjungande, rytmiskt tal.

Även dräkterna var anpassade till de yttre förutsättningarna. Kläderna skulle tydligt visa vem som var vem. Publiken kunde direkt uppfatta vem som var borgare, slav eller trojansk kvinna. Skådespelarna var uteslutande män. Kvinnoroller spelades av män med särskilda kvinnokläder och kvin-nomasker; vissa skådespelare hade kvinnoroller som sin specialitet. Kvin-nomaskerna kändes igen genom att de var vitsminkade – det var så förnä-ma kvinnor i Athen visade sin status vid denna tid.


85 Antiken

antikensdramatik


31 kLÄDeROCHSAMHÄLLSGRUPP

Grekerna använde vissa kläder för att signalera vilken samhällsgrupp rollfiguren tillhörde. Gäller detta även idag? Fundera kring några dramer, filmer och TV-serier du sett. Är vissa typer av rollfigurer klädda på ett visst sätt? Hur, i så fall? Ge några exempel!

Aischylos, Sofokles och Euripides – den grekiska tragedin utvecklasAischylos, Sofokles och Euripides var mest kända grekiska tragediförfattarna. Det är också just deras tragedier som bevarats till vår tid. Aischylos Orestien är exempelvis den enda fullständiga trilogin som finns kvar.

Aischylos–försoningochångerAischylos (525–456 f.Kr.) var från början musiker och körledare, men över-gick senare till dramatiken. Han spelade ofta själv huvudrollen i sina tra-gedier. Han skrev nittio tragedier, men endast sju har överlevt till vår tid. Aischylos baserar ofta sina tragedier på myter och gamla släktsagor och påstås ha sagt att hans texter ”levde på smulor från Homeros bord”. Under antiken ansågs det dock inte som dåligt att återanvända historier. En väl utförd imitation var tvärtom ett bevis på att man var en stor författare.

OReStien

Aischylos trilogi, Orestien, utgår från Iliaden (se s. 65). I den första tragedin, Agamem-non, skildras hur kungen överlever det trojanska kriget men blir mördad av sin fru Kly-taimestra och hennes älskare Aigisthos vid hemkomsten. I del två, Gravoffret, är det Agamemnons son Orestes som dödar Aigisthos och Klytaimestra för att hämnas sin far. I detta stöds han av systern Elektra.

Efter dådet blir Orestes galen av ånger och förföljs av hämndgudinnorna, erinny-erna. Den tredje delen, Eumeniderna, visar hur Orestes vill försonas med sitt öde. I en avslutande ”rättegång” diskuteras frågan vad som är värst – att döda sin mor eller sin far? Svaret blir att det är värre att döda en far, och Orestien slutar med andra ord ”lyck-ligt”: Orestes kan gå vidare och lära sig leva med sitt öde. Berättelsen om Orestes och Elektra har använts ända in på 1900-talet, bland annat av Eugene O’ Neill och Jean-Paul Sartre (se s. 418).

Mycket var annorlunda under Aischylos tid. Mordiska kungafamiljer och dömande hämndgudinnor är knappast framträdande inslag i vår egen värld. Men trots detta går det att förstå och identifiera sig med Orestien. Många saker som visas på scen är inte okända för oss. Det gäller inte minst förhållandet mellan Orestes och hans mor. Att växa upp är att se sina föräldrar i ett nytt ljus, som människor med fel och brister, och ibland bli sviken av dem. I vissa fall är det nödvändigt med en brytning, men det är omöjligt att helt göra sig fri. Precis detta är vad som händer i Orestien, om än i extrem form. Den eviga kampen mellan förälder och barn, en strid full av kärlek, hat, ömhet, förvirring och vrede återkommer under dramats historia fram till vår tid. Shakespeares Hamlet (1500-talet) är kanske det mest berömda exemplet.




32 BARnOCHFÖRÄLDRAR

Hur kommer det sig att känslor mellan föräldrar och barn ofta är så starka? Vad är det som gör att många barn/ungdomar blir så arga på sina föräldrar – och tvärtom?

Diskutera med dina kamrater: har ni någon gång blivit så arga på era föräldrar att ni ville lämna dem för alltid och aldrig se dem mer? Det är detta som sker i Orestien, om än på ett annorlunda sätt.

33 AttDÖDASinFAR–eLLeRSinMOR?

I Orestien framförs budskapet att det är värre att döda sin far än sin mor. Varför ansåg Aischylos att det var så, tror du? Ta reda på mer om kvinnors ställning i det antika Grekland! Läs avslutningen av Eumeniderna och notera vilka argument som används i den avslutande rättegången mot Orestes. Vad anser du själv om detta budskap?

Sofokles–detnattsvartalidandetSofokles (496–406 f.Kr.) kom från en mäktig familj i Athen. Han och Ai-schylos tävlade mot varandra i dramatikertävlingarna, men i motsats till sin medtävlare spelade Sofokles aldrig huvudrollerna i sina skådespel ef-tersom han hade för svag röst.


87 Antiken

antikensdramatik


Under Sofokles tid instiftades ett skådespelarpris och flera av hans stora roller är troligen skrivna för den tidens stjärnor. De grekiska skådespelar-na anklagade ibland varandra för att överdriva för mycket, något som var fullt möjligt med tanke på innehållet i tragedierna. Men lyckas vi se bort-om det svartsynta lidandet finns Sofokles storhet där: det är verkliga män-niskor på scenen, mänskliga gestalter som det går att identifiera sig med.

AntiGOne

Antigone är ännu en historia om en bitter släktfejd. Här är det en kvinna som står i centrum. Kung Kreon av Thebe vägrar begrava sin systerson Polyneikes, som dött i striden med sin bror. Kreon anser att Polyneikes är en landsförrädare och utfärdar dödsstraff för den som försöker begrava honom. Att inte ge sina besegrade fiender en värdig begravning ansågs på denna tid moraliskt felaktigt, något som behandlas även i Iliaden. Kreons handlande är dessutom mot gudarnas vilja.

Antigone trotsar Kreon och döms att svälta ihjäl i en grotta, trots att hon stöds av folket och Kreons son Haimon. När Kreon till slut återkallar dödsdomen är det för sent. Antigone, Haimon och Kreons drottning Eurydike har dött, och dramat slutar med att Kreon bryter samman. Antigone erbjuder ingen försoning för de inblandade – bara döden, eller ett liv av ånger och bitterhet. (se även Antologin)

kUnGOiDiPUS

Enligt Aristoteles är Kung Oidipus den mest fulländade av alla grekiska tragedier. Det har dessutom inom psykoanalysen gett begreppet ”oidipuskomplex”, som syftar på ett stadium i en pojkes utveckling då han vill konkurrera ut pappan och gifta sig med mamman (se s. 90). Sådana barnfantasier är kanske mest gulliga, men för dramats kung Oidipus går det illa på allvar. Han gifter sig med sin mamma och mördar sin far – utan att veta om det! – vilket senare får honom att sticka ut sina ögon och fly från sitt hem.

Det hela börjar redan vid Oidipus födelse. Då uttalas en spådom: detta oskyldiga barn kommer en dag att döda sin far och gifta sig med sin mor. För att undkomma detta öde sätter föräldrarna ut barnet i skogen. Men Oidipus överlever och växer upp långt från sitt ursprungliga hem, utan att känna till förbannelsen.

I antikens Grekland ansåg man att det inte gick att undkomma sitt öde. Oidipus uppfyller spådomen fullt ut. På väg mot staden Thebe dödar han en ”rövare” (sin far Lai-os) och gifter sig med drottningen i staden (sin mor). När Thebe drabbas av en mängd olyckor avslöjas det att det är på grund av att den förra kungen mördats, och Oidipus gör därför allt för att finna mördaren. Steg för steg avslöjas sanningen för honom och när den till slut uppenbaras är, förstås, skadan redan skedd.

Att det förflutna återges bit för bit, tills hela sanningen avslöjats för publiken, kallas för den retrospektiva tekniken. Inom dramatiken blev Henrik Ibsen (1800-talet) en mäs-tare i denna gren (se s. 390). Idag används den flitigt inom film och TV.




34 VADBeRÖRDiGMeSt?

Både Antigone och Kung Oidipus skildrar extrema händelser, som är tänkta att väcka starkt lidande. Vad anser du själv: Finns det en risk med att ta i för mycket? Vilken typ av dramatik/film berör dig starkast? Vad krävs för att du ska gråta (eller i alla fall nästan) på teatern eller i biosalongen?

Jämför gärna med uppgift 30 ovan, och uppgift 20 i lyrikavsnittet (se s. 75).

euripides–utvecklingochförändringDen siste av de tre stora tragediförfattarna, Euripides (480–406 f.Kr.), blev aldrig lika populär hos publiken som Sofokles och Aischylos. Han var den förste i det antika Grekland som arbetade enbart som författare. Under sin livstid uppfattades han som alltför avvikande eftersom han försökte göra sina tragedier mer verklighetstrogna och tonade ner det storslagna i my-terna och hjältesagorna. Idag står det däremot högre i kurs att vara realis-tisk än att skildra hjältar, gudar och myter. Förmodligen är det därför Eu-ripides tragedier idag är de mest uppskattade från antikens Grekland.

I sina tragedier ville Euripides uppmärksamma samtida problem, och svaga grupper i samhället kunde stå i centrum. I dramat Ion sägs att slavar inte är”sämre än fria män – om de är hederliga människor”_ ett mycket provocerande uttalande på denna tid. En annan undertryckt samhälls-grupp var kvinnorna. Ett antal kvinnogestalter ur den grekiska mytolo-gin har gjorts odödliga av Euripides, bland annat Faidra, som drabbas av brottslig kärlek till sin styvson. Berättelsen om Faidra har senare använts som huvudperson av så skilda dramatiker som Racine och Sarah Kane ( se s. 317).


89 Antiken

antikensdramatik


MeDeA

Medea är en ständigt aktuell tragedi genom sin behandling av eviga problem som ensamhet, att bli övergiven, kärlek som övergår i hat, främlingskap och hämnd. Ge-nom att mörda sina egna barn – den mest förkastliga av alla handlingar – tar Medea ut sin hämnd på Jason, hennes älskade make som vill lämna henne för en annan kvinna. Medea och Jason har tidigare varit passionerat förälskade, och Medea har brutit helt med sin familj och lämnat sitt hemland för att få leva med Jason. Därför utlöser hans svek starka känslor av både kärlek och hat.

Medeas handlingar är det lätt att ta avstånd ifrån, men förhistorien gör tragedin komplicerad. Medea, ursprungligen från Kolchis (dagens västra Georgien), och hennes man Jason (berömd grekisk hjälte) bor i den grekiska staden Korint med sina två söner. För att förbättra barnens sociala position beslutar sig Jason för att lämna Medea och gifta sig med den korintiske kungens dotter. Eftersom han själv är en firad hjälte skulle han och prinsessan bli det främsta paret i riket.

Kvinnor och invandrare, två svaga grupper i det grekiska samhället, förenas i Med-eas gestalt och visar vad utsatthet, kränkningar och svikna förhoppningar kan driva en människa till. I brutal form behandlar dramat Medea vad många av dagens skils-mässotvister handlar om: hur föräldrarna hämnas på varandra på värsta sätt – genom barnen.

Jason menar att han ser främst till barnens bästa, något Medea inte tror ett dugg på – hon menar att det bara handlar om att han tröttnat och vill byta fru. Kärleken till Jason omvandlas till det starkaste hat, och Medea mördar kungens dotter, kungen själv och till sist även sina egna barn. Hon förstör sig själv men även Jason krossas, vilket var hennes högsta önskan. Hans handlingar har, trots att de inte var menade så, i förläng-ningen lett till barnens död.

Om Jason inte hade betett sig som han gjorde – hade barnen överlevt då? Det är en av frågorna Euripides överlämnar åt publiken att besvara. Detta – att inte leverera färdiga svar – var förmodligen det som upplevdes som avvikande under Euripides sam-tid. Idag är det ett ideal för många författare.

Medeas olyckliga öde fortsätter vara ett populärt ämne för konstnärer fram till vår tid; hösten 2004 spelades inte mindre än tre versioner av Medea samtidigt i Stockholm. 2009 skrev Sara Stridsberg (1971– ) en ny version, Medealand. Medea har varit hu-vudperson i flera operor och porträtterats av ett oräkneligt antal konstnärer. Berömda regissörer som Lars von Trier och Pier Paolo Pasolini har gjort filmer utifrån Medea-mo-tivet. 2007 kom en fransk film med Medea och Jason bosatta i ett nutida Paris. (se även Antologin)

35 GÅRDetAttFÖRLÅtAMeDeA?

Fundera över följande frågor:Är det möjligt att förlåta en förälder som mördar sina barn? Är det möjligt att förstå en

förälder som mördar sina barn? Är det möjligt att förklara att en förälder mördar sina barn? Motivera dina svar med tydliga exempel på din åsikt!

Diskutera sedan i grupp: Vilken dom fäller ni över Medea? Jämför sedan er ”dom” med de andra i klassen.




Den grekiska komedinDen grekiska komedin är yngre än tragedin. Den handlar inte om kungar, furstar och liknande, utan om vanligt folk, och i motsats till tragedin slu-tar komedin alltid lyckligt. Så småningom blev den grekiska komedin i Athen en ganska underlig blandning av allt möjligt: körsång, dramatisk dialog, clownliknande figurer, jättepenisar, grov sexhumor och masker som avbildade samtida politiker eller författare.

Aristofanes–konservativochvulgärDe flesta av Aristofanes (ca 448–380 f.Kr.) komedier tar upp aktuella po-litiska ämnen. Hans ideal är den enkle bonden som lever ett tryggt liv på sin gård, är gift, låter bli att kriga och är nöjd med livet som det är. Aristo-fanes tyckte inte om avvikande politiska och konstnärliga inriktningar. I Grodorna tar han tydligt ställning för Aischylos istället för Euripides, som han tyckte var underlig och nyskapande. I Molnen driver han med filoso-fen Sokrates.

LYSiStRAte

Aristofanes komedi Lysistrate från 411 f.Kr. spelas än idag. Titelpersonen har ledsnat på det långdragna och onödiga kriget mellan Athen och Sparta. Hon är trött på att vara hemma och vänta på män som är ute och, som hon ser det, leker med farliga vapen. Hur ska kvinnorna få männen att hålla sig hemma, så att kriget tar slut?

Lysistrate kommer med en lysande idé: en total kärleksstrejk bland Athens kvinnor. Männen får varken sex eller kärlek förrän kriget är avslutat. Till en början avvisar kvin-norna Lysistrates idé – kvinnor kan väl inte sätta sig upp mot män, och kommer det verkligen att fungera? Men snart står samtliga kvinnor i Athen bakom henne.

Effekterna av strejken blir både snabba och tydliga. Männen svär och skriker men något sex blir det inte. I slutänden måste de ge sig för den kvinnliga övermakten. Kri-get tar slut och paren återförenas i varandras villiga famnar. Även kvinnorna har lidit av kärleksstrejken och önskat att den ska ta slut.

Språket i Lysistrate är många gånger vulgärt och får även den nutida läsaren att reagera. Men Aristofanes är inte bara grov. Han är träffsäker och ett komiskt geni. Köns-rollerna har förändrats en hel del sedan antiken, men förhållandet mellan man och kvinna förblir en spännande och kanske olöslig fråga. Hur många komedier behandlar till exempel inte mäns och kvinnors oförmåga att förstå varandra? I en senare komedi, Kvinnornas folkförsamling, spinner Aristofanes vidare på temat och låter kvinnorna bilda en egen stat.

36 VADSkRAttARViÅt?

Vad skrattar 2000-talets människor åt? Diskutera med några kamrater och ge exempel från er egen humor eller andras.

Försök tillsammans komma fram till några exempel på det absolut roligaste som finns? Jämför gärna era exempel med andra elevers.

komedi n humoristisk dra-matisk form; grekiska komoi – fest/parad i samband med vinpressningen + ode - sång/skådespel

90 Läs mer om Aristofa-nes komedier i webbdelen


91 Antiken

antikensdramatik


Menandros–enmodernhumorist?Original av Menandros (342/341–290 f.Kr.) komedier hittades först på 1900-talet e.Kr. Om hans person vet vi nästan ingenting. Menandros kom-edier påminner en del om vår tids humoristiska dramatik och film. De bygger mycket på förväxlingar, missförstånd och har tillkrånglade och avancerade historier som slutar lyckligt. Gudar, hjältar och mytologiska figurer är bortstädade från scenen. Istället visas figurer från det samtida Athen, bland annat den stränge fadern, den bortskämde sonen, den smar-ta tjänaren och den skrytsamme soldaten – dock inte i realistiska versio-ner, utan som överdrivna typer.

Genom att leka med typernas egenskaper framkallar Menandros en ko-misk effekt: soldaten som borde vara ädel är skrytsam, den prostituerade som ansågs brottslig och smutsig visar sig ha ädla egenskaper och så vi-dare. En del av dessa typer förs vidare genom den romerska komedin och har överlevt ända till vår tid.

Menandros komedier är uppdelade i fem akter, något som blir regel läng-re fram i historien, och komedierna är enbart talade, utan kör. Menand-ros har kallats ”det moderna dramats fader” och fick flera efterföljare, inte minst under romartiden.

Lysistrate, i en uppsätt-ning på en svensk gym-nasieskola.




37 DAGenS”tYPeR”

Välj ut en komedi från film, TV eller teater och fundera noggrant över den: kan du hitta några ”typer” (se beskrivning ovan) i den? Vilka, i så fall? Liknar dessa typer de som fanns i den grekiska komedin?

Om inga typer finns: varför är det så, tror du? Fungerar inte denna sorts humor idag?Skriv ner dina svar och presentera dem för några kamrater. Diskutera vidare och se om

ni hittat några gemensamma typer i dagens film/TV/teater.

Den romerska teaternUnder romarna utvecklades teaterbyggnaden. Från 100-talet f.Kr. uppför-des fasta byggnader av sten. Skådespelarna spelade nu framför en bakre scenvägg, som gick att utsmycka med dekorationer av olika slag. Det fanns också ett slags vridbara kulisser. Åskådarplatserna kallades auditorium (ett begrepp som överlevt till våra dagar) och var formade i en halvcirkel framför scenen.

Under kejsartiden blev teatrarna vackert smyckade med skulpturer, för-gyllningar och glasmosaik. Ofta smittade prakten av sig på dramatiken, som använde vackra dräkter, masscener och avancerade dekorationer men lade mindre vikt vid innehållet. Den romerska tragedin blev därför mer spektakel än allvarlig teater.

Den största teateranläggningen i Rom under kejsartiden var Pompejustea-tern med plats för 12 000 åskådare. Detta ska dock jämföras med samma stads Cirkus Maximus, avsedd för hästkapplöpningar, som hade en pu-blikkapacitet på 255 000 åskådare! Gladiatorspel och kapplöpningar var mer populära än teaterföreställningar i Rom.

Komedin – Plautus och Terentius Den förste betydande författaren av romersk dramatik är Titus Maccius Plautus (ca 250–184 f.Kr.). Han översatte många grekiska dramatiker, men skrev också egna komedier. Där arbetade han med typer som återkom i komedi efter komedi, till exempel den skrytsamme soldaten. Plautus största bidrag till komedins utveckling är användningen av komisk ironi. Det betyder att författaren från början berättar för publiken vad som ska hända, vad problemet är och hur det ska lösas. Figurerna på scen vet dock ingenting, och det komiska uppstår när de utsätts för lustiga situationer som publiken är förberedd på. Publiken kunde för övrigt vara både våld-sam och störande under Plautus föreställningar. Ordningsvakter med käp-par fick övervaka publiken. Plautus typer vidareutvecklas sedan av bland annat Shakespeare och Molière (se s. 282)

Hos Plautus efterföljare Terentius (ca 190–159 f.Kr.) är det överdrivna ned-tonat, eftersom han vände sig till en bildad publik, med en annorlunda


93 Antiken

antikensdramatik


smak. Terentius försökte förbättra komedin genom att ge den en mer lo-gisk handling och hålla ihop historierna bättre. Svärmodern går ut på att undersöka vem som har begått en våldtäkt. När det sedan visar sig att det är kvinnans make som utfört dådet är allt frid och fröjd. Här ser vi tydligt att våra värderingar förändrats en del sedan Terentius tid.

Under en föreställning av Svärmodern reste sig den”bildade” publiken för att gå och titta på akrobater istället. Roligare än så tyckte de inte att Teren-tius var. Andra former av ”teater” var på väg att ta över.

Sex och våld: mimarna tar överEn av de populäraste konstformerna under romartiden var mimen, en föreställning utan tal som framställde komiska scener med rörelser och minspel. Den sägs ha uppkommit när en skådespelare, på grund av svag röst, lät en annan skådespelare framföra hans repliker medan han själv framförde rörelserna. Idag förekommer även begreppet pantomim ett be-grepp som i princip är identiskt med mimen.

Läs om den romerska tragedin i webbdelen




Mimarna visade, med rörelser istället för med ord, lustiga scener ur van-ligt folks liv. Publiken kunde lätt känna igen sig, vilket gjorde mimen mycket populär. Mimen var ofta en improvisation där mimarna drev med det romerska samhället. Dock var det inte tillåtet att skoja med maktha-varna. En bra mim skulle vara så realistisk som möjligt. Med tiden urar-tade mimen till strippshower; det”realistiska” var avklädningsscener, som snart blev ett stående inslag i mimföreställningarna.

Ett annat sätt att kittla publiken var våldsscener med avrättningar eller ut-dragen tortyr. Det hände att kejsarna befallde att mimaren i slutet av före-ställningen skulle ersättas av en krigsfånge, så att publiken fick se en verk-lig avrättning.

I Rom sågs skådespelarna som andra klassens underhållare och var ofta slavar, en maktlös grupp i samhället. Detta hade troligen mycket att göra med det tvivelaktiga innehållet i mimföreställningarna. Att skådespelare långt fram i historien, inte minst under medeltiden, haft dåligt rykte har troligen med romartiden att göra.

38 DenROMeRSkAkULtURen

Ta reda på lite mer om det romerska samhället och dess kultur. Varför var romarna så intresserade av sex och våld? Diskutera med dina kamrater.

39 SeXOCHVÅLDiDAG

Fundera över nedanstående frågor. Skriv ner och motivera dina svar!Hur intresserade är 2000-talets människor av sex och våld? Förekommer det mycket sex

och våld, eller anspelningar på detta, i dagens litteratur, film, TV-serier, dataspel? Vad anser du själv: är det intressant att läsa eller se skildringar av sex och/eller våld?

Skulle romarnas mimföreställningar bli en succé även idag? Samlas i grupp och diskutera era svar. Avsluta med en jämförelse mellan romarnas kultur och vår egen: vilka likheter och skillnader finns?

40 StORPUBLikenSSMAkiDAG

Ta reda på vilka filmer som var de mest sedda under förra veckan eller studera listan över förra veckans mest sedda TV-program. Ta reda på lite mer om dessa program/filmer och fundera: har de något gemensamt (förutom att många har sett dem)? Vad, i så fall? Vad är det som gör att just dessa program/filmer ses av så många? Har du själv sett dessa program/filmer? Varför gjorde du det, i så fall?

Jämför med avsnittet om den romerska dramatiken ovan. Hade den romerska storpubliken samma smak som 2000-talets? Vilka likheter och skillnader finns?

Det antika dramats undergångDet grekiska dramat var på många sätt en produkt av ett antal lyckliga sammanträffanden: ett samhällssystem som tillät konstnärlig frihet och en storpublik – tiotusentals människor vid varje tillfälle! – som uppskattade


95 Antiken

antikensdramatik


krävande och konstnärligt avancerade verk. Problemet med den grekiska tragedin var att den blev för konstnärlig för sitt eget bästa. Författarna för-utsatte en viss bildning hos åskådarna. När samhället förändrades, föränd-rades även publikens förförståelse. När de romerska dramatikerna försök-te kopiera grekerna tröttnade både författare och publik.

Under den romerska kejsartiden myntades uttrycket ”bröd och skådespel”. Detta betydde att kejsarna mutade folkmassan med gratis mat och fes-ter för att de inte skulle protestera eller göra uppror mot makten. Att den romerska dramatiken valde en publikfriande inriktning har förstås med detta att göra. Men att mimen drog masspublik förde inte konsten framåt; dramatiken hamnade i en återvändsgränd.

Det antika dramats undergång beror med andra ord både på det grekiska dramats otillgänglighet och det romerska dramats anpassning till masspu-bliken. Att förhålla sig till dessa två ytterpunkter är en utmaning för dra-matiken än idag.

41 ”FOLkLiGt”eLLeR”kOnStnÄRLiGt”?

Ovan beskrivs hur dramatiken rör sig mellan det ”folkliga” och det ”konstnärliga”. Vad anser du själv – hur ska konsten (litteratur, dramatik, film etc) se ut? Ska den

anpassa sig helt efter publikens smak, som hos romarna, eller ska den utmana publiken genom avancerade konstnärliga verk? Motivera dina svar med några exempel. Skriv ner dina tankar!

Diskutera därefter frågorna i grupp. Avsluta med en debatt, där ni argumenterar för och emot de olika typerna av konst.

Utomeuropeisk dramatikAfrikaI Afrika var – och är – dramatikens magiska ritualer och inlevelsefulla danser ofta en integrerad del av det dagliga livet. Här finns en mängd olika dramatiska former, som påverkat många människor men som inte fram-förts på en ”scen” med ”skådespelare” utifrån ett manus. En västerländsk form av dramatik, med scen, dekor, scenanvisningar och regler växte inte fram förrän efter kolonisationen på 1800-talet. Det är svårt att med säker-het veta när de olika dramatiska formerna uppstod i Afrika, men troligt är att de uppstått långt tillbaka i tiden. Många finns kvar än idag.

I Nordafrika är halqa (cirkeln) en populär dramatisk form. Det är ett slags ”gatuteater” där berättaren framför allt använder sin kropp och sin fantasi. Han samarbetar även med publiken på olika sätt. På detta sätt är halqa en mycket ”interaktiv” teater.

I Sudan finns zar, som är en blandning av ritual, suggestion och dramatik.

Traktat n skriftlig över-enskommelse




Den är avsedd för medelålders kvinnor, som genom att dansa till rytmiska instrument faller i trans. I detta tillstånd spelar kvinnan sedan en ”roll” – hon förvandlas till en ande, tar på sig en särskild dräkt och begär att få sina önskningar uppfyllda.

I Sierra Leone finns sedan gammalt ett dansdrama, Krus dödsdans. Hu-vudperson i dansen är Döden, klädd i en fantasifull dräkt. Han visar sin makt genom en mörk, monoton sång, ackompanjerad av ett entonigt ryt-miskt ljud. Två kru-dansare, beväpnade med varsin kniv, närmar sig men ryggar tillbaka så fort Döden gör en rörelse. Det hela slutar med att de båda Kru-dansarna, skrämda inför Dödens makt, korsar sina knivar över hans huvud. Detta ska inte ses som att döden går att besegra – ingen har makt över den.

42 AFRikAnSkADRAMAtiSkARitUALeR

Diskutera de afrikanska dramatiska ritualerna med några kamrater. Jämför dem med dramatik, ritualer och andra former av sceniska framställningar i det svenska nutida samhällets vardags- och kulturliv. Försök hitta några likheter – finns det något i de afrikanska dramatiska ritualerna som påminner om fenomen i vår tid?

Om du hittar några likheter – avsluta med en diskussion i hela klassen vad detta beror på. Om du inte hittar några- diskutera på samma sätt varför de afrikanska dramatiska ritualerna skiljer sig så mycket från fenomen i vårt samhälle.

IndienVedaskrifterna från ca 2 000 f.Kr. har avsnitt som är skrivna som dialoger, vilket påminner om den antika grekiska tragedins dialog mellan körledare och kör. Senare uppstår flera olika sorters indisk dramatik, av vilka n?taka är den vikigaste. Det är ett långdraget drama som kan utgå från både my-ter och samtida händelser.

Kung Shudraka är en pjäsförfattare från 200-talet e.Kr. Han skrev kome-din Den lilla lervagnen, som framställer lustiga situationer på liknande sätt som i Plautus romerska komedier.

Scenbilden i ett klassiskt indiskt drama var ganska avskalad, bara en enkel plattform utan kulisser med ett draperi längst bak. Det fanns tidigt profes-sionella skådespelare, kanske även kvinnliga. På scenen talades en bland-ning av olika språk eller dialekter – rollfigurernas status underströks av deras tal.

I Indien uppkom även skuggspelet under 200-talet f.Kr. Det är ett slags marionettspel med dockor av genomskinligt skinn, som målats med oli-ka färger. Skuggspelet har sina rötter i religiösa och magiska ritualer, och spred sig senare även till Kina och Mellanöstern.

Läs mer om afrikansk dramatik i webbdelen


97 Antiken

antikensdramatik


ÖstasienDet antika thailändska dansdramat khon har överlevt till våra dagar. I khon är den utsmyckade masken en viktig del, och ibland ingår även ak-robatik. Handlingen utgår från berättelser ur det indiska eposet Ramaya-na (se s. 60), som mimas av skådespelarna. Lakhon är en annan dansdra-matik som uppstod samtidigt med khon, men som framförs av kvinnor istället för män.

Wayang är ett skuggspel från Indonesien och Malaysia som finns i två va-rianter, wayang kulit (med dockor av buffelskinn) och wayang wong (med skådespelare). Wayang-spel utgår mestadels från indiska forntida berättel-ser som Ramayana och Mahabharata.

Bilderna visar skugg-spelet Wayang.


Documents

Anders Lindqvist Karl Lindqvist MÄNNISKANS TEXTER LITTERATUREN · texter”, lyssna på dem och diskutera sedan i hela klassen vad det kan vara i det här rytmiska sättet att berätta